Kropp och själ

Stressad, panik m.m

2015-11-03 15:43 #0 av: [Lollo 97]

Hej, har under längre tid varit deprimerad, ca 1.5 år, alltså 24/7. Jag har ofta ångest och panikattacker.  Är också extremt blyg så det hindrar mig ganska mycket i vardagen, har en diagnos på den extrema blygheten men kommer inte ihåg vad den hette. Så har jag självmordstankar.

Men nu på senare tid har det varit mycket stress med skolan och det, panik i matsalen då det är så mycket folk och jag gillar inte att äta med andra.  Paniken och stressen har liksom börjat krypa i mig, alltså det känns i hela kroppen, jag kan inte stå still och det är jobbigt. För jag får ännu mer panik när jag är bland människor, även om det är tomt i ett rum kryper det i mig, jag vet inte vart jag ska ta vägen och då får jag ännu mer panik eller hur man nu ska förklara det. Fick gå ut igår senast för att jag inte klarade det längre. Jag kan inte koncentrera mig på lektionerna lika bra som förr heller.

Edit: Har också sömnsvårigheter.

Anmäl
2015-11-03 15:48 #1 av: Garnnystanet

Låter som en del av problematiken inom AST, ex Aspergers Symdrom men säger inte att du skulle ha det då jag ej kan veta.

Anmäl
2015-11-03 15:53 #2 av: [Lollo 97]

#1 Har funderat på att det kanske skulle kunna vara  asperger och hade gärna velat ha en utredning så ska nog kanske fråga efter en på sjukhuset (Går hos en kurator där m.m)

Detta blir bara värre och värre.

Anmäl
2015-11-03 15:59 #3 av: Garnnystanet

Här kan du testa, fast det kan bara ge dig en hint om det inte ett 100% svar.

http://www.psykologitest.se/asperger.php

Anmäl
2015-11-03 16:06 #4 av: [Lollo 97]

Fick 32 poäng av 41

Anmäl
2015-11-03 18:02 #5 av: [Lollo 97]

Någon som har några tips på att lugna ner det/mig innan jag ber om en utredning?

Anmäl
2015-11-03 18:47 #6 av: Garnnystanet

Hoppas det ordnar sig för dig.

Anmäl
2015-11-04 21:17 #7 av: [Zachapacka]

Har hört att man inte ska göra aspergerutredningar och liknande när man är i en depression Men de där har nog de på sjukhuset bättre koll på än jag.

Anmäl
2015-11-05 17:07 #8 av: [Lollo 97]

Tänkte skriva av mig lite här då det varit en jobbig dag.

Jo, det är såhär att jag har en blogg som jag skriver av mig på för att jag mår inte särskilt bra, men efter idag kommer jag nog sluta med att skriva av mig, kommer bara ha andra inlägg med bilder och annat kul istället.

Men till saken nu då, jag stod ute på rast och min mentor kommer och frågor om hon får prata med mig, (helst hade jag sagt nej men aja) jag nickade och följde med. Vi sätter oss i ett grupprum och hon frågar varför jag var hemma igår (pågrund av min blyghet svarade jag inte, är bara jobbig att prata med). Hon frågade om jag hade värk i kroppen eller nåt (har en reumatisk sjukdom). Men nej, sen så pratade hon med mig lite och så skulle hon gissa lite varför jag var hemma igår och då kom det upp att någon berätta om min blogg för henne och hur dåligt jag egentligen mår. Alltså hela min värld brast. Jag ville slita huvudet av mig när hon sa att hon visste att jag hade självmordstankar. Hon ville hjälpa mig, men jag vill inte ha någon hjälp eftersom jag inte vågar prata med folk, jag kan inte uttrycka känslor och/eller tycker det är väldigt jobbigt.

Efter detta samtalet var jag helt förstörd, jag vill slå sönder mig själv, jag ville slita huvudet av mig, jag ville hoppa i älven som är alldeles intill skolan. Jag var ledsen och förbannad. Det var en sak att några i klassen (kanske några andra också) vet hur jag mår, men inte min mentor, eller andra lärare, jag vet inte vilka lärare som vet om det och jag vet inte vem som tjallat om hur jag mår. Just nu känns det som om jag inte kan lita på någon, men berättade hur jag mådde efter att jag fått reda på detta för en kompis och hon förstod hur jag kände, och att hon ville prata mer med mig om det är lite chockande för att folk brukar bara ignorera mig eller bara strunta i mig.

Så nu har jag sådan ångest inför att gå till skolan imorgon så jag mår illa Gråter Jag vill så gärna veta som har tjallat, jag är rätt arg på den som tjallade, men vet inte vem det är, jag skulle aldrig visa min ilska om jag fick reda på vem det är, jag skulle nog inte göra något, förmodligen bara glömma det, men ändå.

Anmäl
2015-11-05 17:40 #9 av: Aleya

#8 det är tyvärr så när man lägger ut saker på nätet. Jag skulle om jag var du antingen sätta lösenord, radera bloggen eller sluta länka till den.

För du vet aldrig vem som läser, och det visar ju din lärare nu som bra exempel.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-11-05 17:50 #10 av: [Lollo 97]

#9 Det är jag väl medveten om :)

Jag tycker det är kul att blogga och vill helst inte radera den, men kommer nog inte blogga lika mycket längre för nu har jag lärt mig en läxa och jag mår piss över det, så har jag tappat lusten för allt, inte bara bloggen nu.

Anmäl
2015-11-05 18:15 #11 av: Aleya

#10 och varför vill du blogga "öppet"? Varför har du det behovet. Jag kan ju förstå om du inte vill visa hur du mår, men gör då bara så utvalda kan läsa. Då kan du ju fortsätta och skriva vad du vill

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-11-05 18:31 #12 av: [Lollo 97]

#11 Kan sätta lösen på bloggen på en gång.

Anmäl
2015-11-06 14:57 #13 av: Garnnystanet

Man behöver inte säga vem man är i bloggen. Varför så hemskt att blogga?
Låter på er som att det kommer gå ut pipan för hen.

Anmäl
2015-11-06 15:35 #14 av: Aleya

#13 du har alltid en lustig syn på allt man skriver. Jag menar bara att bloggar man öppet så kan alla se, och kanske just därför borde man tänka INNAN man postar ett inlägg.
Det är snarare ett förslag att ts kan ju sätta lösen så inte alla kan läsa allt. Eller radera och kanske skaffa en ny blogg.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-11-06 15:42 #15 av: [Lollo 97]

Har satt lösen nu och allt är bra :)

Min mentor pratade med mig idag också och ja, jag gillar det inte, hon kommer berätta för min mamma om hur jag mår men inte detaljer så det känns ändå bra, men ändå inte.  Aja, allt kommer nog bli bra i slutändan iaf, om detta hjälper mig att bli lite gladare så är det väl bara att tacka och ta emot.

Fick också reda på idag vem som berättat så det känns också bra.

Anmäl
2015-11-06 19:59 #16 av: Garnnystanet

Aleya - Alltid? Aha det var inteessant att du kollat så någa på vad jag skriver.

Anmäl
2015-11-07 12:54 #17 av: [Lollo 97]

Hej igen :)

Känns som om mentorn ringt min mamma, för igår frågade mamma mig om jag var inne och läste om olika saker, men jag svarade nej, för det gör jag inte, och man kan ju inte sätta en diagnos på självmordstankar precis för de vet man ju att man har så aa. Så ringde mamma till pappa förut och sa att han inte fick åka någonstans. Varför inte liksom? Har hon fått reda på mer än vad mentorn skulle prata med mamma om, eller kompisen som berätta för kuratorn om min psykiska ohälsa och att den kuratorn berättat allt för min mamma. Jag vet inte, och jag tycker verkligen om att vara ensam hemma, jag trivs som bäst då, kanske är det slut med det :/  Jag kanske aldrig får göra något själv, åka till kompisar osv.  Om nu mentorn eller kuratorn kontaktat mamma så kommer det bli ett helvete, det vet jag, har vetat det ett tag och därför aldrig berätta om hur jag mår, och är det så att de berättat och mamma fortsätter med att vara överbeskyddande, inte låta mig gå hemifrån, vara ensam hemma osv så kommer jag nog rumma hemifrån, ville inte ens gå hem igår efter samtalet med mentorn. Jag tänkte att jag kan sova på en parkbänk under helgen, eller hos en kompis, om man hade några som vill umgås med mig på fritiden såklart :/

Anmäl
2015-11-07 13:58 #18 av: Aleya

#17 sluta gorma. Var glad att du har folk som bryr sig och vill hjälpa dig. Och eftersom du är under 18 så har dom som jobbar på skolan en plikt att hjälpa dig och prata med dina föräldrar.

Så sluta nu förstora allt och acceptera hjälp!

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-11-07 14:00 #19 av: Aleya

#16 jo alltid. Om man skrivit till dig i en tråd så kan du helt magiskt få det till något helt annat.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-11-07 14:24 #20 av: [Lollo 97]

#18 Jag förstorar inte allt!
Jag vill inte ha hjälp och tycker allt bara är sjukt jobbigt! Önskar att jag inte hade läst din kommentar nu alltså, just nu tar jag åt mig av allt och är väldigt känslig, bara fann din kommentar otrevlig, det kanske inte var menat så men just nu gjorde jag det.

Anmäl
2015-11-07 14:28 #21 av: Aleya

#20 så det är bättre att fly än att få hjälp?
Varför vill du inte ha hjälp?

Det kanske lät hårt, men fortfarande så vill folk hjälpa och bryr sig. Det är inget man ska kasta bort.
Du förtjänar att må bra som alla andra.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-11-07 21:48 #22 av: [Lollo 97]

#21 Jag tyckte det var lättare att "fly" från hjälpen då jag tyckte att jag klarade mig utan hjälp ändå. Jag hade fått tanken om att det är såhär jag är, jag är den där tråkiga, ledsna personen som inte vill umgås med någon, iaf inte med människor. Så tycker jag det är något enormt jobbigt att prata med människor, säger jag inget vet de ju inte hur de ska hjälpa mig i så fall. Ska jag skriva på papper vet jag inte hur jag ska formulera mig för att det inte ska låta helt sjukt. Sen när de vill att jag ska kolla på dom så blir ju allt jobbigare, jag hatar att kolla människor i ögonen, jag blir alldeles röd i ansiktet och jag är rädd att de ska se ångesten i mina ögon. Vet inte riktigt hur jag ska säga varför jag inte vill ha hjälp.

Fick bekräftat för inte så länge sedan nu att mentorn talat med min mamma, som tur är tog mamma det lugnt och fick inte världens raseri över bloggen. Hade väldigt ångest över det imorse och var lite ja, hur ska man säga, jag vet inte. Därav av att jag var lite uppjagad och inser nu att jag nog överdrev det hela lite kanske. Men nu mår jag bättre efter någon timme med kaninerna, allt har lugnat sig och jag har börjat slappna av lite, trycket över bröstet har börjat släppa nu efter 2 dagar, vilket är skönt. Så det hela kanske inte blir så illa som jag trott, att en vuxen person som jag har att göra med i alla fall 5 dagar i veckan vet vad som pågår i mitt huvud kanske inte är så dumt, då vet hon varför jag är som jag är ibland och att jag kanske får lättare att uttrycka känslor, prata med henne osv, jag har inte sagt ett ord till mentorn på två dagar, men det blir nog lite mer avslappnat för min del när jag har smält det hela, jag hade ju väldigt svårt att ta in allt i början. Men min mamma vet inte vad som pågår i mitt huvud utan hon har bara fått reda på att jag mår dåligt.

Anmäl
2015-11-07 22:03 #23 av: Aleya

#22 det låter ju inte kul att du känner att du "måste" vara den ledsna och tråkiga personen. Men om jag minns rätt så har du väl mycket värk också?
För värk vet jag av egen erfarenhet att det gör då mig nere, ledsen, och vill knappt vara bland människor.
Jag har annars ett knep, testa att se ovanför deras ögon om du inte vill se dom rakt i ögonen. Om det är just det du känner är jobbigt.

Det är sällan dåligt att någon vet att man mår skit. Och jag vill säga även att det är bättre att du tar tag i ditt mående/dina problem som ung. För när man blir äldre och har gått några år med dåligt mående så blir allt totalt övermäktigt. Jag hoppas att det löser sig, och ber om ursäkt att det kanske lät hårt det jag skrev innan, det var absolut inte min mening.

Men jag hoppas att din mentor kanske kan hjälpa dig. :)

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.