Familjen

Skilda föräldrar?

2015-11-12 21:45 #0 av: Sofia54321

Hej! är det några här som har skilda föräldrar och tycker ni det är jobbigt?

Jag undrar för att mina föräldrar håller på att skilja sig just nu och det är väldigt jobbigtLedsen

Anmäl
2015-11-12 21:50 #1 av: Vanja

Hej. Jag är iofs vuxen nu. Men jag var 14 när mina föräldrar skiljdes. Och ja, det var jättejobbigt och väldigt tufft. Men en skilsmässa är jobbig för alla, inte bara för dig och sina syskon , utan även för dina föräldrar. Så det är extra viktigt att vara snäll och ta hand om varandra just nu. 

Om du tycker att det är jättejobbigt och kanske att det är svårt att prata med din mamma och pappa om det så kanske du har en bra vän , som har en mamma eller pappa som du kan prata med? 

Det blir lättare med tiden när man kommer in i hur det är att faktiskt få två av allt. Man får fira jul två gånger, födelsedagar två gånger osv. Allt är inte dåligt med att ha skilda föräldrar. Många gånger så blir de gladare och stämningen blir inte så tryckt efter att skilsmässan är klar. :) Så kämpa på du. 
Det kommer att ordna sig. 

/ Vanja 
Sajtvärd på Politik I Fokus. 

Anmäl
2015-11-12 21:50 #2 av: [Tuulikki]

Jag har sett några videos på youtube senaste tiden där ungdomar pratat om hur det är med skilda föräldrar, bland annat denna

https://www.youtube.com/watch?v=Gecf3H2KjhU

Själv har jag inte skilda föräldrar så jag kan inte svara på hur det är. Men jag tror man får ut mycket av att prata med andra i samma sits. KramBlomma

↠ Just keep swimming ↠ 

Anmäl
2015-11-12 21:55 #3 av: lollynonna

Jag har skilda föräldrar. De skilde sig när jag var 2 år gammal så jag kommer tyvärr inte ihåg något från då de var ihop. Jag tycker att det är bra med skilda föräldrar. Du får ett till hus, ett till rum, mer saker och kanske andra regler och rutiner. Min mamma tillexempel hatar då jag tjatar på henne om att beställa saker, medan pappa gärna beställer allt (nästan) jag pekar på. Jag har andra regler, mamma tycker att det är jobbigt att möblera om medan jag och pappa maxar det fullt ut och köper nya lampor och massa andra saker. 
Bor de långt ifrån varandra? Då kommer du kanske få åka buss själv, och har du inte fått det innan är det ju en ny möjlighet och det kan ju vara lite kul. Hos en förälder kan du kanske ta en extra glass och vara med kompisar längre på vardagar. Det är massor av saker som är annorlunda, stora som små. Men då allt väl är klart och du har vant dig så tror jag att det kommer kännas bra. Det är väl inte så kul att ha föräldrar som bråkar?

Enda gångerna jag tycker att det är jobbigt med skilda föräldrar är då jag saknar en av dem jättemycket, eller om jag ska till tandläkaren och vill inte följa med den föräldernGapskrattar

// Linah 

 Medarbetare på djurannonser och gerbiler iFokus!
SolGerbilsidanSol

Anmäl
2015-11-12 21:56 #4 av: Scorpio97

Mina föräldrar skilde sig när jag gick i trean-fyran. Sen verkar jag vara lite udda, för jag ville egentligen fira när dom äntligen bestämde sig för att skiljas. Jag tyckte alltså aldrig att det var jobbigt. Min pappa var alkoholist, och mina föräldrar bråkade väldigt mycket om sprit och pengar. För mig var bråken ett mycket större ångestmoment och extremt mycket jobbigare. Bor man på olika håll kan man inte bråka på samma sätt. Jag fick även bättre kontakt med min pappa efter skilsmässan, så för mig var det faktiskt främst positivt. 

Men jag kan absolut förstå att det känns jobbigt. Det är en väldigt stor förändring för alla inblandade, och det kan vara lite stökigt och konstigt innan allt har ordnat sig och man vant sig. Det är helt normalt.

Har du någon i din närhet du kan prata med? Dina föräldrar, syskon eller någon kompis? Eller kanske en lärare, skolsyster eller kurator på din skola? I sånna här jobbiga situationer måste man ibland bara få "ösa ur sig" alla tankar med någon som bara lyssnar, det kan vara väldigt skönt. 

//Jessie

Anmäl
2015-11-12 22:19 #5 av: Ravynsfair

Säger som #4 men att jag faktiskt ville fira mina föräldrars skilsmässa. 

Mina föräldrar var visserligen aldrig gifta men sambos fram tills jag var 12år. 
Varje helg var det bråk om alkohol då min pappa var och fortfarande är alkoholist.
 Jag har knappt haft någon kontakt med honom, även om han bott enbart 1-3mil ifrån mig fram tills nu i Augusti då jag flyttade 70mil bort. 

Upplevde aldrig bråken särskilt jobbiga egentligen då jag alltid haft en grym förmåga till att stänga av hörseln och ägna mig åt något annat, i mitt fall rita. 
Minns tydligt hur mina kusiner som ofta lekte hos oss gömde sig, började gråta, ringde hem till föräldrar osv när mina föräldrar var i luven på varandra. 
Dem var livrädda medan jag satt där och tog det med ro, kunde inte brytt mig mindre liksom. 

Mina syskon som då var 10 & 4 tyckte däremot att allt det där var skitjobbigt, både allt bråk och själva skilsmässan. 
Syrran rymde hemifrån, förstörde saker, bråkade med allt och alla.

Gör dina föräldrar - och dig själv, en tjänst genom att försöka hålla dig i skinnet. 
Det är jobbigt nog för dem, oavsett anledning till själva skilsmässan. 
Kom ihåg att även om dem nu skulle börja hata varandra så kommer dem alltid att älska dig för du är deras dotter, vad som än händer. 

Det är en stor omställning för alla men förhoppningsvis till det bättre även om det kommer ta tid att vänja sig. 
Nu vet jag inte om någon av dina föräldrar redan har en ny kärlek på G, kanske därför skillsmässan är aktuell? 
Min mamma blev iallafall ganska kort efter tillsammans med en man som hon fortfarande, efter 11 år är tillsammans med och nu har 2 gemensamma barn med. 

Jag tyckte det var skönt, lite konstigt, men skönt att se henne med en ny. 
Hon var lycklig och bråken med min pappa var ett minne blott även om min pappa försökte - och fortfarande(!!) försöker få oss barn att hata honom. 
Lustigt eftersom min låtsaspappa varit mer pappa åt mig än vad min riktiga varit och någonsin kommer att vara. 

En ny partner till en förälder är en stor förändring och du är inte tvungen till att tycka om hen direkt. Absolut inte men försök att åtminstone acceptera den nya kärleken, ge hen en chans, hen kanske gör allt till det bättre.
Ni barn betyder inte mindre för det, glöm aldrig det! 

Har du någon vän, kusin, syskon, kurator, skolsyster, lärare att prata med om dina känslor? Kanske en väns förälder? Din mormor, morfar, farmor farfar? 
Någon annan släkting? 
Som andra säger så är det viktigt att få ur sig sina känslor istället för att trycka ner dem och gömma dem. Känns kanske bättre för stunden men blir tusen gånger värre och svårare att prata om dem sen när du väl tar steget. 

Stor kram Hjärta
I brist på annan att prata med så får du gärna skriva ett PM till mig. Sol

Vänliga hälsningar Sanna. 
Medarbetare på Blandrashundar, HBT & Socialt stöd.ifokus Sol

Anmäl
2015-11-12 22:40 #6 av: Sofia54321

Tack alla!Hjärta Min pappa träffade en ny och det fick jag reda på efter ett tag men det var inte därför de skiljde sig, han träffade henne en stund efter men det blev väldigt mycket på en gång Oberörd

Anmäl
2015-11-12 23:59 #7 av: CaptainBunchie

Mina föräldrar skiljde sig (eller ja, de var ju inte gifta, men sambos sedan över 10 år tillbaka) för några år sedan, och det var bland det bästa som hänt i detta hushåll må jag säga. Nog var det ganska uppenbart att deras förhållande inte fungerade (kontant bråk och skrik vad jag kan komma ihåg). När min mamma kom in på mitt rum sa jag tydligen "Skönt." eller "Äntligen." eller något liknande. Jag var väl runt 11 år tror jag, så förstod väl ganska mycket ändå.

Skiljer sig päronen så gör dom ju det av en anledning, ingen vits med att försöka hålla ihop ett förhållande som inte fungerar, då det troligtvis bara skulle bli värre i slutändan.

Jag ser verkligen bara fördelar med att ha separerade föräldrar, som #1 nämner. Jag tycker också det är väldigt smidigt att kunna "rymma" till den andre föräldern om man är trött på den man är hos nu.

Jag bor i princip 100% hos min mamma som bor kvar i huset som jag levt i sedan jag föddes, medans pappa bor en 15-20 minuter bort med cykel, i orten precis intill (så kan enkelt gå-cykla eller åka buss/moped dit).

Först nu flera år efter har mamma fått en "gubbvän" som vi brukar kalla det, och jag är verkligen glad för hennes skull, då han verkligen är trevlig, respekterar mig och mina problem till 100% (har ju lite diagnoser hit och dit), och han gör verkligen min mor glad, så som jag aldrig har sett min pappa göra.
Pappa däremot verkar ha gett upp på kvinnor och verkar trivas ganska bra själv, då han även kan spendera tid med mig, mina syskon på hans sida, och även deras barn.

//CaptainBunchie (fd. BlossaTossa)       
http://kråkryttare.weebly.com/

Anmäl
2015-11-13 05:29 #8 av: [Túrwen]

Jag var 5 när mina föräldrar skildes vilket är för 20 år sedan nu så jag minns inte jätte mycket utom ett par vaga minnen som semestrar och att mina föräldrar bråkade väldigt mycket vilket var väldigt jobbigt för mig att lyssna på särskilt eftersom att jag själv kände att jag var tvungen att ta parti i det hela, min bror var bara två år gammal så han har inga minnen alls av varken bråken eller att de någonsin varit gifta. Det var förstås jobbigast att vi endast träffade pappa på helgerna till en början men senare kom de överens om delad vårdnad vilket jag är oerhört tacksam över. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.