Annons:
Etikettövrigt
Läst 1325 ggr
CocoAli's
2015-12-08 23:34

(X) Vaf*n

Har haft såhär i snart två år att jag bara vill dö en jädra massa självmordstankar tankar.. Påväxt till skolan, hem etc .. Absolut inte självmords benägen* eller så, känner bara att jag inte orkar längre svårt o formulera..

Annons:
IceTee
2015-12-08 23:53
#1

Det låter som att du borde prata med någon om det här! Skolans kurator är nog en bra idé för så ska man inte må!

Medarbetare på Skor iFokus

CocoAli's
2015-12-08 23:58
#2

Vill inte prata med dem.. Blir jätte stressad av såna möten.. vet att dem vill mig väl mig ah.. är typ som en atombomb som väntar på att explodera men kan inte för att det inte är jag…

Hoseok
2015-12-09 00:01
#3

Det finns praktiskt bara ett sätt att hantera sådant här på: Prata med någon. De flesta klarar inte av det och det kan ta veckor, månader, år, innan man känner sig bekväm med att prata med någon. Men oftast så går det över efter några möten. Du behöver få ut dina känslor. Att prata med någon professionell om det, kan hjälpa dig.

Att prata med nära och kära hjälper också. Kopierar det jag skrev i en annan tråd här på TiF:

Om du akut behöver prata med någon för att du är rädd för ditt eget liv så ringer du självmordslinjen Mind eller kontaktar dem i deras chatt.

MIND
Nummer: 90101
Hemsida: https://mind.se

Om du är under 18 så kan du ringa bris om du bara mår allmänt dåligt och måste prata med någon. De har också en chatt. Men till skillnad från Mind så är den inte öppet dygnet runt.

BRIS Nummer: 116 111
Hemsida: https://www.bris.se

Om du inte vill sträcka dig så långt så finns det communities och forum, som ifokus, där du kan vända dig till folk i alla åldrar om du bara vill skriva av dig.  (Socialt Stöd Ifokus) Man behöver inte ha en anledning att må dåligt. Ibland mår man bara dåligt, det är viktigt att komma ihåg att det är okej att må dåligt. Det viktiga är bara att lära sig hantera känslorna. 

Om du inte redan gör det så tycker jag även att du ska gå till en kurator eller psykolog. Kurator är en bra start om man aldrig pratat med någon innan. Sen kan man gå över till psykolog.

[peter54]
2015-12-09 00:05
#4

#2 De flesta tonåringar går igenom sådana perioder, det hör till att växa upp. Mina båda har haft problem av liknande slag och min syrras båda tonåringar har också haft sådana perioder. De tar sig olika uttryck, men det är samma typ av tankegångar.

Vi tog kontakt med barnpsykolog som våra tonåringar hade några samtal med. Man kommer långt med att bara prata av sig och de säger själva att det hjälpte.

Vem du än väljer att prata med, så är det den bästa vägen att få hjälp.

CocoAli's
2015-12-10 00:02
#5

Grejen är väl att det är familjärt och vill inte framstå som någon svikare.. Vissa kan tycka att det är hur löjligt som helst men var kanske det den viktigaste perioden under mitt välmående.. Kände mig så sviken att sviken är en underdrift och att de bara konstant bara fortsatte (fortsätter).. Några tycker att jag får skylla mig själv som inte kan säga ifrån men va ska man göra..? Vet inte ens vad jag skriver längre

CocoAli's
2015-12-10 00:05
#6

Det som hände då (2012) påverkade hela min livs situation från toppen till under botten..

Annons:
Hoseok
2015-12-10 08:21
#7

#6 Ibland sker det saker i livet som slår rot i en för alltid. Det handlar inte om att glömma bort det som hänt, utan att komma på ett sätt att inte älta över det resten av sitt liv. Det var "bara" 3 år sedan. Om du ger det tid, så kommer det sakta, men säkert, kännas bättre. Men det går inte över av sig själv för alla, vissa behöver prata med någon om det under tiden. (Psykolog, terapi). 

Det är okej att vara ledsen och upprörd över något som hänt. Men när det påverkar ens liv på ett sätt som gör att man inte kan leva normalt, efter 3 år, så måste man försöka hitta en lösning. Och hur lite man än själv vill det, så kan professionell vård vara en väg man aldrig trodde skulle funka, men egentligen gjorde det.

Upp till toppen
Annons: