Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 1874 ggr
Hoseok
12/24/15, 5:48 PM

Varför jag hatar julen

Det finns så många anledningar till att jag mer eller mindre hatar julen. Vilket är ganska konstigt för mig eftersom jag, precis som de flesta medelklassbarn, tyckte julen var underbar när jag var barn. 

Men just idag är ett praktexempel på varför jag antagligen aldrig nu eller i framtiden kommer kunna se julen som något annat än jobbigt, något jag inte egentligen vill veta av.

Först och främst så fyller jag år idag (Grattis till mig!), och det är en liten detalj som inte är superviktig. 

Trots att jag inte firar jul själv så har jag oftast varit med familjen de senaste åren, för mina brorsbarns skull. Det är kul att se dom så glada. Var idag hos min äldsta brors familj. Dagen började väl helt okej, tills jag insåg att min brors tjej gick runt och grät. Alltså verkligen såg helt förkrossad ut. Tippade på tå runt henne i en timme (för hon är en sådan person som inte vill att man tar kontakt med henne när hon mår sådär) och lyckades tillslut fråga mamma vad felet var. Tydligen så hade brorstjejen upptäckt att min bror varit mentalt otrogen mot henne under natten och därmed har hon inte sovit alls. Hon gick runt och mådde så dåligt under hela förmiddagen, men det släppte tillslut men man såg att hon, såklart, mådde piss.

Alla var väldigt stressade. Det där tvånget att vi MÅSTE göra köttbullar i tid, vi MÅSTE fixa saker i tid och NEJ nu missar vi ju Kalle Anka för att vi faktiskt inte har tid. Alla är förlamade och mår dåligt och vet de inte vart de ska ta vägen.

Min näst äldsta bror har funktionshinder som gör att han sedan några år tillbaka inte kan gå eller prata. Han har dessutom dyslexi så att förstå vad han skriver på sin talapparat är fan inte enkelt. Och när man inte förstår honom så blir han ju såklart frustrerad.

När han är ledsen, så blir han riktigt ledsen. Utan förvarning runt 13-tiden så började han stortjuta, något jag inte klarar av mentalt. För jag klarar inte av att se honom så ledsen. Att se honom i det tillstånd han är i, att se hur dåligt han mår på grund utav det. Han grät för att han inte kunde ens öppna sina egna julklappar.

När min bror gråter, så är det öronbedövande. Min brorsdotter hade på öronskydd för att hon tyckte det var så jobbigt (Hon är 5). Och han grät hela vägen fram till Kalle Anka. Vi satte oss och åt, för vi sket väl i dne där dumma traditionen att kolla på TV en viss tid, och min brorsdotter kläcker ur sig som vilken unge som helst: "Kan vuxna också ha haklapp?" för att min bror behövde det vid måltiden.

Det tog han superhårt och började åter igen gråta. Jag tappade aptiten och satt med gråten i halsen medan alla satt obekvämt runt bordet och försökte hitta en lösning så han mådde bättre. Hans lösning var att gå till vardagsrummet. Försökte fortsätta äta, men han fortsatte gråta högt, och tillslut sa det bara pang. Min migrän kickade in. Jag började också gråta, tyst. Jag gick tyst därifrån och upp på gästrummet och la mig i mörkret och sov fram till 17. Min mamma knackade på och frågade om jag ville fira min födelsedag med dem innan jag åker iväg till Stockholm nu på kvällen. Jag sa nej, jag orkade inte. Jag hade migrän och var rent utav deprimerad av hela grejen.

Jag har haft dåliga julaftonar innan. Men detta var den värsta hittills. Alla mådde dåligt. Till och med barnen. 

Det jag hatar med julen, är kravet på att det ska vara så perfekt. Det jag hatar med julen, är att alla som firar jul går runt och totalt ignorerar det faktum att det finns miljontals människor världen över som inte firar jul. Det jag hatar med julen, är girigheten och kraven. Både för dom som firar och inte firar.

När man säger att man inte firar jul, så blir folk kränkta. För det är deras älskade högtid, där de träffar sin familj och allt är så jävla perfekt.

Jag har tur som lever och bor som jag gör. Jag har tur som har en familj som överlever ekonomiskt. Jag påstår inte att jag har det värst i världen, tvärt om så är jag så lycklig. 

Men jag är aldrig så deprimerad som när det är julafton. Jag är aldrig så deprimerad som på min födelsedag.

Annons:
Aleya
12/24/15, 6:23 PM
#1

Jag hatade julen förr. För jag hade en släkting som betedde sig som en idiot. Hon var hemsk. Men hon lyckades klanta till det så jag slapp henne tillslut. Jag skulle rekommendera att du skapar egen jul. Gör hur du vill och fira som du vill.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Hoseok
12/24/15, 8:35 PM
#2

#1 Jag föredrar att inte fira jul alls. Tycker inte om det där "måstet" i samhället att fira jul.

[Lollo 97]
12/24/15, 10:07 PM
#3

Gillar inte heller julen, tycker det är en onödig högtid….

Mina personliga själ till att jag inte gillar julen är att jag inte tycker om mat, gillar inte att få presenter och jag gillar inte att umgås, så har min pappa fått sådana utbrott kring jul när jag var något yngre och jag blev självklart rädd att han skulle slå mig, min bror eller mamma. Så kastade han saker runt omkring sig och skrek.

Sen så finns det ju de som inte har råd att fira jul, föräldrar dricker eller bråkar osv.

vendelay
12/24/15, 10:14 PM
#4

Jag tycker att du ska ta ett snack med din släkt och förklara att du inte vill fira jul, med argument som att alla mår dåligt på jul och det är för mycket krav på att allt ska vara perfekt osv. Du ska inte behöva ha det såhär. Jag hoppas det löser sig.

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

Sara:)
12/24/15, 11:52 PM
#5

Gillar inte heller julen så mycket pga att när folk i min släkt träffar varandra så bråkar dom bara lol … Men jag är så så glad för dom som gillar jul för många verkar ha en jätte fin dag

Hoseok
12/25/15, 12:55 AM
#6

#4 Min familj vet att jag inte firar jul. Så det är inte problemet.

Annons:
oddahviing
12/25/15, 12:57 AM
#7

Jag är född 25 December och är sladdbarn, yngst. Jag brukade älska julen, fram till vad jag såg vad det egentligen handlade om, jag växte upp och började se att allt mina föräldrar gjorde var att bråka och mina syskon ville inte ens vara med för de de tyckte bara det var jobbigt. Medan jularna gick blev det allt mindre känsla, mindre julfix och väldigt tomt och väldigt tvingat.  Som tradition hade vi alltid middag den 25:e på min födelsedag med alla mina vuxna syskon men eftersom alla var äldre så var det aldrig om mig, de satt och drack vin och stoppade i sig mat.. när jag blev tonåring började jag gå ut med min bästa vän istället. Jag associerar jul med snö. Ingen snö ingen jul för mig. Jag älskar att gå i snön en stilla natt och titta på stjärnorna. Det händer inte längre… mina föräldrar skiljde sig alltför sent och min familj har alltid varit så separerad och ju mer jag insåg det desto mer deprimerad blev jag, och julen är en tung punkt då man såg alla brister så nära inpå i min familj. Jag har inte firat jul på flera år, kanske en dag när jag mår bättre och min partner och jag har ett lugnt liv så får vi en mysig jul igen, vi får skapa oss nya minnen. Men inte än.

'-Headlights on the highway-'

Upp till toppen
Annons: