Annons:
Etikettfamiljen
Läst 1086 ggr
Myrrami
2015-12-30 14:58

Skilsmässobarn

Jag är vuxen men skriver här eftersom jag är mamma till en tonåring som bor varannan vecka vid mig och varannan med sin pappa. Hans bror är 10år och bor också varannan vecka

Hur känns det för er som är i liknande situation som honom.  Vad skall vi som föräldrar tänka på och ta hänsyn till?

Han brukar få välja om han vill vara kvar någon tid längre hos någon av oss föräldrar och det är aldrig något problem. Jag har dock försökt förklara för honom att det känns jätte viktigt för mig att han är vid mig i morgon eftersom min syster och hennes familj som vi bara träffar någon gång om året kommer. Han förstår inte varför det betyder så mycket för mig att vi skall ha en nära kontakt i familjen.

Han får så klart välja ändå men vi har planerat ett jätte mysigt firande här och han har möjlighet att dra sig tillbaka till sitt rum om han vill vara i fred en stund. Hos pappa kommer de inte att göra något speciellt utan pappa kommer bara ha några av sina vänner över och spela spel.

Jag vill aldrig att han skall känna att det handlar om att välja en förälder över den andra . De har firat jul med sin pappa och just kommit hem från skidresan  med honom.  Jag har saknat dem jätte mycket.

Hur tycker ni att sånt här skall lösas på bästa sätt för hela familjen.

Annons:
Halcyon
2015-12-30 16:20
#1

Jag har haft skilda föräldrar sen jag var väldigt liten, och nu är jag 17 år och bor fortfarande varannan vecka. Det jag har känt har varit viktigast är att de kan respektera varandra och inte prata illa om den andra föräldern med mig eller inför mig. Men det är ju väldigt individuellt och något som kanske bara mina föräldrar har haft problem med i perioder.

Sen det där att du vill att han ska vara hos dig - jag tror att det alltid är viktigt att lyssna till vad barnet faktiskt vill och känner. Det värsta du kan göra är att bli arg eller sur inför honom om han väljer att vara hos sin pappa, det kommer bara göra det värre och förmodligen göra att han blir mindre sugen på att komma. Jag tycker du ändå verkar resonera väldigt sunt i och med att du bara försökt förklara för honom att det är viktigt för dig. Är det så att han vill vara hos sin pappa eller varför känner du att han inte förstår dig?  Som jag sa tidigare så tror jag det viktigaste är att inte bli arg eller irriterad på honom, det gynnar varken dig eller honom. Förstår att det absolut skulle kännas ledsamt, men det är även sånt man ibland kanske får stå ut med som föräldrar. Han är tonåring, snart kommer han kanske åka iväg på lov med kompisar (eller kanske redan gör) eller gör något annat utan sin familj.

we're always chasing that paradise

Scorpio97
2015-12-30 18:39
#2

Jag var skilsmässobarn. Är i nuläget arton år, och min pappa dog för drygt ett år sedan. Dom skildes när jag gick i trean så jag var väl nio-tio år. Jag reagerade väl lite udda på det jämfört med andra, för jag blev överlycklig över att dom skulle skiljas eftersom dom hade bråkat så mycket innan. Jag brukade vara hos pappa varannan helg samt vissa lov. Min pappa hade problem med alkohol, ångestsjukdomar och pengar, vilket gjorde att jag inte kunde vara hos honom mer, och i vissa perioder inte alls. Mina föräldrar hade inget bra förhållande i slutet, och första året eller så efter att dom skildes pratade dom inte alls med varandra (eller rättare sagt ville min mamma inte ha någon kontakt med min pappa)

Det jobbigaste för mig var nog när min mamma pratade illa om min pappa, eller var misstänksam/orolig att han hade druckit när jag var där. Jag älskar båda mina föräldrar, och även om jag vet att deras förhållande var väldigt dåligt för min mamma, så tyckte jag det var jobbigt att höra henne tala illa om honom (även om hon aldrig försökte få över mig på hennes sida eller sa saker som var osanna). Men för mig vart det jobbigt, för jag ville trösta/prata med henne samtidigt som jag ville försvara min pappa, och då var jag ju tvungen att välja antingen eller. 

Jag fick också välja när jag skulle vara hos den ena eller den andra föräldern. Men det var självklart att jag skulle vara med mamma om vi skulle göra något med familjen (jag har tre halvsyskon som alltså inte har samma pappa), vilket jag accepterade. Enda undantaget var en midsommar, då var jag faktiskt med pappa. Men om din son vill vara hos sin pappa tycker jag inte du ska försöka påverka eller tvinga honom. Förklara att du tycker det vore roligt om han ville vara med, och varför du tycker det är viktigt. Men i vissa perioder kan man helt enkelt ha ett större behov av den ena föräldern.

Min pappa kunde ibland försöka få mig att stanna längre, fast jag hade lovat mamma att komma hem en viss dag eller liknande. Och även om han aldrig försökte tvinga mig så kunde det vara ganska jobbigt att se hur ledsen och besviken han blev över att jag inte kunde/ville stanna. Naturligtvis saknade jag honom lika mycket som han saknade mig när jag var hos mamma, men ibland ville jag ändå inte stanna lika länge som han ville. Ibland ville jag bara hem till mamma. Även om jag inte skulle göra något speciellt hos henne heller, utan bara vara. 

Har du frågat varför han vill vara hos sin pappa den dagen?


//Jessie

Myrrami
2015-12-30 22:25
#3

Han har nu bestämt att han vill komma hit.

Han hade tänkt sitta och spela datorspel hela kvällen men när han inte får det valde han att komma hit i stället och fira med oss så åker han nog tillbaka till pappa några dagar senare.

Djungelvrål.
2016-01-09 13:51
#4

Mina föräldrar separerade när jag var drygt 2, så min normala familj är två familjer, med pappa och låtsasmamma på ena sidan och mamma på andra. Har bott varannan vecka sen jag var ca 5 och jag blir snart 20. Har haft rätt strikta regler om att jag ska vara varannan vecka och jag ska vara hemma när jag är hos den föräldern. Blev mycket konflikter när jag fick pojkvän och vi började träffas jättemycket. Idag har jag fått tillåtelse att vara precis var jag vill, men väljer ändå att vara varannan vecka ocv vara hemma så mycket jag kan för att det är då det känns rätt och jag blir snart 20. Skulle vilja påstå att det är bra att ha regler och vilja saker, men ändå släppa lite på tyglarna ibland. Även om jag hamnat i konflikter med föräldrarna när jag inte fått göra något jag velat så är jag ändå glad för det idag för att det är inte hela värden att vara hrmma med familjen en hel dag. Man kan sitta med datorn en annan dag och vännerna kan man också träffa andra dagar. Familjen och släkten är något jag skulle säga är viktiga att träffa då och då. Nu är vi rätt många i min släkt och det blir en del kalas, men så länge jag inte haft andra planer sen innan så är både jag och min lillebror alltid med. :)

Upp till toppen
Annons: