Annons:
Etikettkropp-och-själ
Läst 819 ggr
Carpathia
2016-01-14 23:06

Angående längd

Hoho! Jag är en tolvårig flicka som har lite olika funderingar och frågor som jag skulle vilja fråga dem som kan det bättre än jag. Jag är 1,90 lång och väger drygt 90 kilo. Detta har ställt till mitt liv när det gäller idrott i skolan och i allmänhet. Men nu ser jag många, både i min klass och i andra skolor runt om vår, där det börjar talas om kärlek till killarna i årskurserna. Det är bara det att jag är dryga trettio centimeter längre än de närmaste killarna i längd. Mina vänner är korta och nätta (1,50 - 1,68) medan jag är jag.. Jag är orolig för framtiden mest, eftersom bokstavligt talat ALLA i samma årskurs som jag är kortare än mig. Hur blir det då? Jag har varit på läkarkontroller så länge jag kan minnas och för exakt en vecka sedan så fick jag beskedet av att jag inte var normal om jag säger det som hon uttryckte det, vad räknas som normalt förresten? Finns det en mall för att vara människa? Jag tycker bara det är himla klumpigt att vara så här lång och varken snygg eller något speciellt utseende. Jag vet att jag borde vara nöjd med hur jag ser ut och det är jag, nästan. Jag skulle kunna leva med mitt utseende för det är inte det som spelar någon roll, men det skulle vara kul att kunna smälta in bland andra någon gång. Jag är ju som sagt hyfsat lång, mörk röst och jag blir tillfrågad dagligen om jag är en man. Men ni långa (och ickelånga) personer där ute, hur är det i det sociala vuxenlivet med just längden?

Annons:
Maleficum
2016-01-14 23:19
#1

Jag har alltid varit lång (dock inte lika lång som du) och minns att det var väldigt jobbigt speciellt i lägre klasserna i skolan då jag alltid var längst i klassen (även längre än killarna) men en sak jag minns tydligt var att nån gång mellan typ 7:e och 8:e klass var att de flesta (killar åtminstone) började växa ikapp mig.

Ibland känns det jobbigt att vara lång (har själv alltid varit blyg och haft problem socialt och då kändes det som man stuckit ut extra mycket) men sen finns tillfällen när det är rätt trevligt att vara lång (mindre problem att nå saker, man ser över alla andra vilket är bra om man letar efter någon i en folkmassa).

Socialt tycker inte jag det har nån betydelse med längden längre (nu som vuxen) ända är tillfällen man slår huvudet i saker för det är så lågt på sina håll och att det är svårare att rida ponny pga längden.

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

Katarina97
2016-01-15 00:01
#2

För det första så tycker jag att du ska strunta i hela "normal" grejen. Jag tycker egentligen inte att det borde finnas något "normalt", och vem vill ens vara "normal" ändå? Det verkar faktiskt väldigt tråkigt om alla ska vara likadana. Så länge din hälsa är bra så se jag inget problem med din längd. 

Och jag kan förstå att du tycker det är jobbigt att "stå ut", men det borde du inte tycka egentligen. Att sticka ut är något man ska vara stolt över! 

Angående  din oro över din längd i framtiden så har du inget att oroa dig över. Killarna (och även tjejer) i din ålder kommer att växa till sig snart också och då kommer inte längdskillnaden vara så stor, och många fullvuxna killar är längre än 1,90 så det behöver du inte oroa dig för! 

Var stolt över ditt utseende och längd! Jag kan lova dig att det finns flera som är avundsjuka på din längd.

Hoseok
2016-01-15 10:27
#3

När du får frågan "Är du man?" Så tycker jag att du ska svara "Nej, är du?" Var i sig det är en tjej eller kille som frågar. Det hade jag gjort i alla fall. (Och det HAR jag gjort eftersom jag är en transperson som får den frågan varje dag också..) Det skapar en obekväm stämning som kanske får dem att tänka till lite. 

Annars håller jag med ovanstående!

Djungelvrål.
2016-01-15 12:15
#4

Det finns inget som är normalt, även om man brukar utgå från något som sägs vara "normalt" så finns det inte. 

Du är normal på ditt sätt, jag är normal på mitt sätt (även om jag brukar vilja säga att vi alla är onormala på bra sätt så är vi fortfarande normala).

Gaara
2016-01-15 14:48
#5

Att läkaren sa att du inte är "normal" är bara att du är längre än vad tjejer i snitt är, speciellt för din ålder. När min bror gick i grundskolan så hade han en kille i klassen som aldrig slutade växa. Jag minns att han till och med fick böja ned huvudet när han skulle kliva in i skolbussen för att inte slå huvudet i taket på bussdörren. Han fick senare börja med någon medicin som skulle göra att han inte växte mer. Det jag vill påpeka är alltså att du inte ligger på de mått de flesta gör i din ålder. Men att det inte betyder att du är mindre värd eller är mer konstig än någon annan. Det finns fler som är jättelånga och det finns en del som är jättekorta. :)

Och det där med att vara längre än killarna behöver inte vara något problem när det kommer till kärlek heller. Men tror det blir mer uppenbart när du blir äldre. Det finns så klart de killar som inte kan acceptera att vara tillsammans med någon som är längre än dem, men det finns också de som faktiskt inte bryr sig det minsta. Och alla tycker att olika utseenden är vackra. Så bara för att någon inte finner dig attraktiv så är du verkligen inte ful. Det finns många under din livstid som kommer tycka att du är den vackraste tjejen de sett. :) Så häng inte upp dig på ditt utseende.

Själv så tillhör jag den lite kortare skalan. Snart 30 år, 157 cm lång och 40 kg. Känner folk som är kortare än mig, men ingen som är lika tunn. (på ett friskt sätt) Men de finns så klart där ute de med. :)

Carpathia
2016-01-15 16:11
#6

#1 #2 #4 #5 Tack så mycket för svar! Jag har aldrig varit intresserad att ha kille "baraförattjagkan" men risken är ju stor att jag blir det när jag är äldre. Men efter jag läst era kommentarer har jag nog fått en vettig synvinkel på det hela. För egentligen finns det inte särskilt mycket att göra åt att jag är lång för den delen heller. Men jag skiljer mig mycket från andra i min ålder, både på längden och hur jag tänker. För det är inget fel på mig förstår jag, men jag undrar verkligen om de tänker likadant. Nu är jag ju född 2003 men ni som levt längre kanske kommer ihåg hur det var när ni var lika gamla som mig. Tänkte ni bara på utseendet och var det först när ni blev äldre ni började tänka på motpartens personlighet och egenskaper? #3 Det var ju ett riktigt bra svar, tack så jättemycket! :)

Annons:
Gaara
2016-01-15 16:28
#7

När jag var yngre (och även ett bra tag längre än så) så tänkte jag bara på utseende och huruvida den jag fann attraktiv var snäll. Men hade ingen tanke på att för att ha ett hållbart långt förhållande så krävdes det mer, så som att man verkligen passar ihop, att man har liknande intressen, saker att dela med varandra i vardagen, att drömma om samma saker, att man ska vara vänner med och inte bara vara "tillsammans".

Jag fick dock inget förhållande förrän jag var 19 år. Men så här i slutändan är jag glad över det. Att bara ha haft 3 längre förhållanden. :)

Upp till toppen
Annons: