Jag tror man vet när man tror att man är galen, då är det dags att gå till psykologen och ta tag i saken. Fast det är ju inte alltid man vet… Jag brukar prata med mig själv ibland, men inte ha konversationer med mig själv, men pratat ibland högt. Känner man sig galen på riktigt och man mår dåligt av det så skulle jag bokat in en tid hos psykologen för att få ordning på livet igen.

Jag pratar med mig själv, och kan ibland bråka med mig själv. Jag blir jättearg och ingen förstår varför, för det är mig själv jag är arg på. Jag kan även prata med saker. Jag sitter ca varje kväll vid mitt öppna fönster, även om det är minusgrader, och diskuterar med mig själv om jag ska hoppa ut. Jag ser saker som inte finns, t.ex spöken. Jag låtsas vara på en påhittad planet, och börjar tro att den finns. Jag ser det som en komplimang att bli kallad galen.

En galen person vet inte om att den är galen och kan inte inse det. Så länge man kan känna på sig att något man gör/tänker är fel så är man inte galen. 

#2 Det låter som om du har psykiska problem du borde ta tag i genom att prata med en professionell. Däremot skulle jag inte kalla dig galen. Jag har pratat med/för mig själv också, tror det är ganska vanligt. Att däremot fundera på om man ska hoppa ut genom ett fönster - det är inte friskt tänkande. Psykisk ohälsa är något man bör söka hjälp för.

Prata med sig själv gör alla.
Däremot låter det inte ett dugg bra att du sitter och funderar på att hoppa ut genom fönstret. 

Det behöver inte betyda att du är "galen" dock. Jag tycker ingen människa är galen. Jag tycker det är nedlåtande att kalla folk för "galna". Någon skulle säkert kalla mitt ex med schizofreni för galen. Men det skulle jag aldrig göra.

Angående fönstret-grejen. Det låter i och för sig som den där effekten som alla människor faktiskt har? Typ alla människor kan/brukar få konstiga, hotfulla tankar utan att kontrollera det. Typ om de håller i en kniv med någon och så tänker de "vad lätt det hade varit att stoppa kniven i hen" eller om man sitter på ett berg och tänker "Vad lätt det hade varit att hoppa eller putta ner någon annan här."

Det är tydligen supervanligt och det gör en inte galen, utan handlar mer om överlevnadsinstinkter. Ens hjärna kalkylerar faror och hjälper en att Inte göra det. :)

Med det sagt så verkar du ju må dåligt eller fundersam över ditt egna betéende. Därför borde du faktiskt gå och prata med någon om det.

"Galen" är en omodern term, det är liksom ingen som kommer konstatera att du är galen om du söker hjälp hos t.ex en psykolog. "Jag ser det som en komplimang att bli kallad galen", låter ju verkligen som du romantiserar din psykiska ohälsa och jag tycker du ska söka hjälp innan dina vaneställningar blir värre. Min mamma jobbar inom psykiatrin och har exempelvis en patient som tror att han blir styrd av NASA, de "tvingar" honom att röka fimpar, gå ut på nätterna osv.