Hej, jag ska försöka hålla det här kortfattat. Jag har precis fyllt 18 och hela livet är påväg utför. Allt känns som att det är utanför min kontroll och jag vet att det är vanligt i min ålder men det gör det hela inte mindre kaos. 

Det här året började med att jag gjorde slut med en kille som verkligen älskade mig och jag krossade honom totalt utan att mena det. Det bara blev så, jag älskade inte honom och ville vara rättvis. Där förlorade jag några av mina närmsta vänner som tog hans parti. 

Jag blev kontaktad av mitt ex från förra året som krossade mig totalt - vi snackar att jag låg ute på gatan i regnet och skrek hans namn medan mina vänner smugglade gin till mig för att jag skulle må bättre. Det gjorde jag inte. 

Jag blev våldtagen av en av mina närmsta vänner när jag kvällen innan gråtit över mitt ex i hans armar. 

Jag förlorade min bästa vän sen flera år tillbaka då hon prioriterade fest och alkohol över mig. 

Så allt var väldigt mörkt tills jag träffade en kille som fick allt att bli bättre. Jag föll verkligen pladask och jag har aldrig trott på sånt innan, men allt var bara helt jävla fantastiskt. Jag blev nära vän med hans vänner, vi festade tillsammans, hans familj älskade mig, jag mådde bra igen. Jag hade ett fantastiskt gäng vänner, en fantastisk kille som fick mig att förstå alla kärlekslåtar, allt blev plötsligt ljusare igen.

Så fick jag veta av en av hans bästa vänner att allt han är är en lögn. Han har ljugit om allting, och värst av allt säger hans vän att han bara några veckor tidigare sa att han fortfarande älskade sitt ex och aldrig skulle komma över henne. Han har alltså för första gången i mitt liv fått mig att känna mig bra och vacker och värd allt bra han gav mig, så får jag veta att allt är en lögn. Han erkände det direkt och vi gick skilda vägar. 

Allt bara fallerade runt mig. Jag har förlorat honom, alla mina nya vänner, och min bästa vän (hade två vid starten av året) dumpade mig för att hänga med hans vänner. Mina övriga vänner har tagit hans parti, eller mitt ex parti. 

Jag har hoppat av skolan, jag bor mitt ute på landet så bussarna går inte ofta nog att jag kan få ett jobb. Jag har inga vänner, inga pengar, ingen framtid. Jag vänder mig till alkohol och äldre män för att kunna andas över huvudtaget, det känns som att allt bara faller runt mig, som att jag kvävs. 

Finns det någon där ute som har någon form av tips eller råd? Finns det något man kan göra? Jag är en bra person men allt verkar bara gå fel hela tiden…