Jag vet inte om jag får skriva härinne, men jag blev så nyfiken.

Att spänna öronen så att man kommer ur mardrömmar funkar ju för dig, så jag undrar om man inte kan komma överens med sig själv innan man somnar, att om jag får en mardröm så kan jag göra si eller så så vaknar jag upp ur den.

Det behöver kanske inte vara just att spänna öronen, det kan vara något annat man gör.

Kan också vara så att du spänner öronen då du sover (ungefär som när en del biter ihop käkarna i sömnen) och det har uppstått en ond cirkel där du får mardrömmar för att det gör ont.

#1 Att jag spänner öronen är ju uppenbarligen en vanesak, så du har nog rätt!
Jag har hört om folk som spänt magen eller bara spänt en kroppsdel så mycket de kan, så vaknar dem.

Jag kan också komma ur mardrömmar rätt så lätt. När jag känner att nu blir denna drömmen för mycket så brukar jag öppna ögonen.  Allt går då väldigt fort haha.

Några drömmar har gått väldigt bra där jag har kunnat bestämma hur jag vill göra, flyga och grejer. Jag får öva mer på det och hoppas att jag inte har mer mardrömmar (har det inte så ofta som tur är).

Ett tag hade jag väldigt mycket mardrömmar, vilket ledde till att jag började 'lära' mig hur jag tar mig ur dem. När något börjar bli obehagligt i drömmen intalar jag mig själv att det är en dröm, och så småningom börjar hjärnan inse att det inte är verklighet; och jag kan bara öppna ögonen så är jag vaken. Det som är lite konstigt är att när jag somnar om, händer det ibland att mardrömmen fortsätter. Detta har en gång inträffat tre gånger under en natt, om jag minns rätt. Så vem vet, jag kanske inte alls vaknar fast jag tror det, hehe.

Nej jag har aldrig kunnat ta mig ur mardrömmar, Men jag har aldrig riktigt varit rädd för mina mardrömmar heller, Jag tror inte min hjärna förstår vad jag är rädd för när den skapar en Zombie Apocalypse i mina drömmar och förväntar sig att det ska vara läskigt, ne-ne jag är fett cool och dödar zombies. Har drömt värre "mardrömmar" men som sagt brukar jag vända allt i mina mardrömmar och egentligen inte vara rädd för det som ska vara läskigt, kanske vet att det är en dröm undermedvetet?

Mardrömmar upplevs så olika för olika personer. Det beror ju på att vi är rädda för olika saker.

Men en "klassisk" mardröm uppstår då man har upplevt något verkligt hemskt, och detta upprepar sig då vi sover som en dröm, det är kroppens sätt att försöka att avdramatisera händelsen. Men oftast behöver man hjälp med att komma på vad det är man egentligen är rädd för, och att kunna släppa taget om händelsen.

Jag har kunnat styra mina drömmar vid en eller två tillfällen, men inte fler gånger än så. För det mesta kan jag inte bestämma mig för att vakna när jag drömmer, inte på direkten i varje fall. Det är som att min hjärna inte riktigt kopplar att jag har kontroll över det som sker inne i huvudet- jag vill bara vakna. Det sker ofta att jag försöker öppna ögonen men misslyckas, gång på gång. Vilket gör att jag blir 'fast' i drömmen.

Jag är en sån som då och då drabbas av sleep paralysis, tror det heter typ sömnparalysering på svenska. Då är det alltid under mardrömmar. De stunderna är vidriga för jag drömmer en mardröm, vaknar till så pass mycket att jag inser att jag drömmer och försöker vakna till men så är jag helt förlamad. Hjärnan fortsätter liksom drömma fast jag är vaken och jag kan inte röra kroppen alls eller skrika. 

Det tog mig jättelång tid innan jag insåg att det bästa då är att låta hjärnan drömma färdigt mardrömmen istället för att försöka ta mig ur det.

Jag kan inte ta mig ur mardrömmar, men drömmer oftast inte "skräck"-mardrömmar, utan det är mer obehagliga drömmar med saker som skulle kunna hända på riktigt liksom. Jag har klardrömt/lucid dreamt 2 gånger. Ena gången var jag en smiley som hoppade på kiosktak och andra gången var jag väldigt ung och ville ha sex, så jag försökte ha sex med en kvinna i drömmen (jag var en man i drömmen förresten, jag brukar alltid vara mig själv men inte den gången) men hon sprang iväg över ett tågspår, sedan vaknade jag.

En till sak jag tycker är coolt med drömmat är hur man ser dem, jag ser oftast mig själv uppifrån i drömmar, alltså inte ur ett vanligt perspektiv utan mer som i en film. Intressant tycker jag.

Det här känns skitkonstigt haha, men en gång när jag drömde en mardröm som jag redan, för flera år sedan, har drömt ett antal gånger insåg jag när drömmen började vart det var påväg. Just den drömmen hade jag glömt bort eftersom det var såpass länge sedan jag drömde den sist, men när den började fick jag någon slags deja vu-känsla och kom plötsligt ihåg att jag hade drömt den förut och hur jag kände när jag drömde den sist. Jag kände verkligen en stark rädsla, och jag vet egentligen inte varför. Jag kommer inte ens ihåg vad som är påväg att hända (eftersom jag har drömt den förut borde jag ju veta?), eller vad det är jag blir så jävla rädd för varje gång jag drömmer den. Jag kanske helt enkelt aldrig har kommit längre än såhär i drömmen:

Jag står i mitt kök och tittar genom fönstret ut på den mörka, regniga gatan som lyses upp av gatlyktorna. På gatan syns en människoformad siluett, och vid första anblick förstår jag att det är något fel med den här "människan", vad vet jag inte. Är det en mördare? Våldtäksman? Demon? Ingen aning. Rädd som fan blir jag iallafall. 

Mycket mer än så minns jag inte att jag har drömt förut, och inte den här gången heller. Nu till det konstiga: när jag inser att jag har drömt det här förut och att det är under just den här mardrömmen jag har känt som mest rädsla (it definitely makes the top five list) bestämmer jag mig för att den inte får fortsätta såhär. På ett sätt antar jag att jag var medveten om att jag drömde, eftersom jag medan jag drömde insåg att jag hade drömt samma sak tidigare, men jag har vid ett par tillfällen lucid dreamat (fin svengelska) och den här gången kände jag mig inte lika mycket i kontroll. Iallafall, på något sätt kopplar min hjärna sex till lösningen på att stoppa en mardröm. Helt plötsligt är jag på ett annat ställe, och atmosfären är inte alls lika typisk skräckfilmig som tidigare. Jag har för mig att jag var på en båt tillsammans med den här figuren/människan som jag tidigare var så rädd för, en båt som inte direkt står eller är någonstans, runtomkring är allt bara helt vitt. Det här vet jag dock inte om det är sant eller om jag bara har tänkt på det så tills jag själv har börjat tro på det, men det är inte viktigt. Jag ligger i princip (eller är påväg iallafall) med figuren. Det var min hjärnas underbara lösning på problemet. Jag minns inte att jag faktiskt hann komma så långt, men det var dit jag var påväg nonetheless. 

Det här har bara hänt en gång, jag drömmer inte mardrömmar så ofta längre. Jag är inte så lättskrämd och får aldrig mardrömmar av till exempel skräckfilmer eller liknande, men när jag var typ tio och nyss hade börjat titta på skräckfilm var jag väl lite mer känslig på det sättet. Jag antar att det är därför jag brukade drömma fler mardrömmar då. Och för att jag legit tror att mina drömfångare funkar. :)

Just att ta sig ur mardrömmar har jag annars ingen erfarenhet av vad jag minns, men vanliga drömmar har jag till viss del kunnat kontrollera, speciellt när jag var yngre. Nu snackar vi typ när jag var fem. Det jag gjorde då, när jag kände att jag ville vakna, var att ta av min jacka/huvtröja och lägga den på marken eller var jag nu befann mig. Sedan satte jag mig på den varpå jag och tröjan började sväva (som en flygande matta), och sedan vaknade jag. Detta är alltså något som jag har använt som metod för att vakna när jag blivit lite äldre också, men det är inget jag har gjort nu på några år. Egentligen vet jag inte varför jag skulle vilja sluta drömma och vakna när det ändå bara är en vanlig dröm? Jag älskar att drömma, det är ett sånt spännande ämne att prata om. Dock kan jag inte säga att jag älskar mardrömmar, men även dom är ju intressanta att diskutera senare.

Jag borde inte skriva några form av inlägg på natten, jag har så mycket i huvudet då. Jag skulle kunna ta bort halva texten och jag skulle fortfarande få fram mitt budskap. Om någon ens har brytt sig om att läsa det här, grattis. Till vad vet jag inte. Jag borde nog bara gå och lägga mig, så får vi se om jag drömmer något kul i natt. Jag kommer säkert drömma en mardröm nu bara för att jag har sagt att jag nästan aldrig gör det.

Jag sätter på lampan och trycker upp mina ögon

Ofta jag när jag drömmer så är jag är medveten om att jag drömmer och liksom bara hakar på, som att jag är med ibland och ibland bara kollar på som en film. Men vet inte direkt om jag kan väcka mig själv ur en dröm, det är ingenting jag tänkt på.

Det här var ju en spännande tråd! 

Jag var med om en väldigt traumatisk händelse för ett par år sen som efter det har gett mig mycket mardrömmar och jag har fått en sorts sömnfobi kan man väll säga så jag fick sömntabletter. När jag åt sömntabletter så hade jag fortfarande brutala mardrömmar och hade jätte svårt att vakna eller rycka mig ur mardrömmar, jag kunde vara fullt medveten om att de här är en dröm men kunde inte vakna eller påverka det, fruktansvärd kännsla. Med tiden så kunde jag börja kontrolera situationer i drömmar och liksom "spola tillbaka" och göra om så det blev "rätt". Nu efter ett par år har de nästan blivit tråkigt att drömma för jag inser det ganska direkt och kan liksom styra allt som händer. Riktigt roligt ibland att leva i en helt annan värld och väldigt underbart att kunna undvika mardrömmar numera.