Annons:
Etikettkänsliga-rummet
Läst 1011 ggr
[Littlepig]
6/21/16, 9:17 PM

Någon som förlorat en nära vän?

Hej. Är det någon här som förlorat en nära vän/bästa vän (inte död)? Pratar inte om att man glidit ifrån varann, det skulle inte smärta i så fall. Min nära vän som stått upp för mig hela tiden under en tuff period har nu plötsligt kommit på att hon tröttnat på mig. Hon har aldrig sagt detta ordagrant till mig utan jag vet det, jag känner det på mig. Har haft självskadebeteende pga detta. det började med att hon började svara kortare och kortare för att sedan typ halvignorera mina frågor. vi hade bestämt att vi skulle ses på sommarlovet. Nu svarar hon inte på mina sms där jag frågar om vi kan ses. Någon som känner igen sig? Hur tog ni igenom det? Kommer allt blekna bort när man hittar andra bättre vänner? Snälla hjälp.

Annons:
Zacinca
6/21/16, 10:05 PM
#1

Jag känner igen mig, hade en vän som det slutade så med också. Det var inte mycket jag kunde göra för att må bättre, det viktigaste är att ha någon annan att prata med om det som finns där. Nu ett och ett halvt år senare så gör det fortfarande ont att tänka på det, men det har blivit bättre och jag har insett att det är bättre såhär.  Skriv gärna till mig om du vill prata mer. Kram.


Hoseok
6/21/16, 11:31 PM
#2

Jag har haft många vänner som försvunnit från mitt liv. Folk som tröttnat på mig och det är speciellt en person som jag saknar som bröt kontakten med mig i Januari. Eller tekniskt sett bröt jag kontakten med henne. Hon ignorerade mina meddelanden och när jag sa att jag i alla fall ville ha ett meddelade som sa "Jag behöver tid för mig själv" så skrev hon inget, totalt ignorerade mig. Kände mig trampad på , framför allt eftersom jag älskade henne så mycket.

Jag märker att jag inte bryr mig lika mycket längre. Ibland ser jag henne på sociala medier och mår dåligt, framför allt på natten när jag redan känner mig ensam. Men jag vet att det kommer gå över. Och det kommer det göra för dig med! Framför allt eftersom du är så ung.

Kom ihåg att det är okej att vara ledsen. Det är okej att gråta. Det är okej att må dåligt över saker. Det handlar bara om att inte älta över det för länge. Ta den tid du behöver för att ta dig förbi det, men isolera dig inte från omvärlden för det, om du förstår hur jag menar. Man kan isolera sig ett tag, vissa mår bättre av det. Men sen blir det bara jobbigt.

Vänner kommer och går. Framför allt i tonåren. Man växer ur varandra, och det är Bra eftersom det betyder att vänskapen ändå inte skulle hålla. Försök tänka att det kunde slutat värre. Om ett tag (månader, år) kanske du säger hej till den här personen och ni kan connecta igen! Men sitt inte och hoppas på det, såklart.

tiger tok
6/28/16, 6:19 PM
#3

Jag har förlorat den bästa vännen i världen och även min stora kärlek och pojkvän! Han skulle byta skola pga olika anledningar och vi sa att vi skulle hålla kontakten men så blev det inte… Men jag är så stolt över att jag lärde känna honom även om ingen annan verkade gilla honom?! Men att jag har hans nummer och jag vet att det inte är omöjligt att ta kontakt ger mig ett otroligt stöd! Vi har träffat varandra när man har varit ute, men då blir det bara stelt… Men han finns där för mig och jag finns där för honom, det vet jag!

kameraflickan
6/29/16, 7:47 AM
#4

Jag hade en tight vän som jag delade många framtidsplaner/drömmar med… Vi började på samma gymnasium, olika linjer, hon råkar hamna med fel sorts människor, blir självdestruktiv och när hon väl kommer tillbaka så bröt hon kantakten med mig och flera andra grundskolevänner… Det känns kan jag säga, dels för jag inte fick någon förklaring av henne utan det hände över en natt och dels för jag vet hur dåligt hon mår och hur illa detta tagit på hennes psyke.

Magrat
6/29/16, 9:42 AM
#5

Jag hade fyra nära vänner i skolan som tonåring, men när min psykiska ohälsa började bli än mer extrem vände dem mig helt ryggen. Jag blev stående ensam och mitt i det mådde jag redan skit av andra anledningar. Det hela slutade i en sjukskrivning och jag gick aldrig klart skolan. Idag tänker jag att det var nog bäst att dem försvann ur mitt liv, för sådana människor ser jag inte som riktiga vänner. Men visst, det kan göra ont ibland och konsekvensen har blivit att jag har än mer svårt att lita på människor. Men den värsta smärtan går över.

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

[Mazamizari]
6/29/16, 2:22 PM
#6

Jag och många av mina föredetta bästa vänner/äldsta vänner (som jag hade känt i runt 10 år) gick ifrån varandra som ovänner. Så man kan väl säga att jag har förlorat nära vänner på väldigt smärtsamma sätt. Men den splittringen som var jobbigast skedde för kanske tre år sen. Jag och min vän blev ovänner över en väldigt oväsentlig små sak och pratade därför inte med varandra på hela sommaren - det var så vi brukade göra för att ja lugna ner oss typ. Men den sommaren så fick min bror cancer så jag hade verkligen behövt min bästa vän men hon fanns inte där för mig på grund utav bråket trots att hon visste om att han blivit sjuk. Det tog henne flera månader att skriva och fråga hur det va och fråga om vi kunde reparera relationen. Jag svarade att det inte gick efter att hon varit en så kass vän under en så jobbig period i mitt liv. I början var jag bara arg och förbannad över att hon kunde göra så mot mig. Sen blev det till en sorg och jag sörjde förlusten av den vänskapen länge. Men det bleknar tillslut och man slutar läsa att man saknar dem. För tiden läker alla sår typ? Visst kan jag fortfarande tänka tillbaka på den vänskapen jag hade med henne och sakna den ibland men oftast så gör jag inte det. Så det kommer bli bättre med tiden.

Annons:
Rheen
6/29/16, 3:16 PM
#7

Ja, jag har gått igenom något liknande. Min allra bästa vän tröttnade plötsligt på mig. Hon var den personen som fick mig att skratta allra mest, personen som fick mig att må bra. Plötsligt tog hon avstånd från mig. Hon kunde inte umgås ensam med mig längre. Långa konversationen förvandlades till korta svar. Mitt kompisgäng bestämde sig för att träffas en kväll, min bästis hade som uppgift att bjuda in mig, det gjorde hon aldrig. Min allra bästa vän äcklades av mig. Under den tiden, då jag lade märke till att jag inte dög längre, mådde jag så fruktansvärt dåligt. Jag grät mig själv till sömns flera nätter, inget fick mig att bli glad. Jag gick runt och fantiserade om hur mycket enklare allt skulle vara om jag bara fick försvinna från jordens yta. Alla dessa hemska tankar snurrade runt i mitt huvud, pågrund av En människa. Så fruktansvärt löjligt när jag ser tillbaka på det nu, men just då, var det ett helvete för mig. Den människan som betydde mest för mig - ville inte ha något med mig att göra. Till slut nådde det en punkt då jag inte stog ut längre. Efter att en speciell händelse inträffat sprack bubblan jag satt i; och jag 'gjorde slut' med min f.d. 'bästa' vän. Först då insåg jag hur denna person egentligen var, och i dagens läge förundras jag över hur jag inte la märke till det tidigare. Enda sen dagen vår vänskap bröts har jag inte ångrat det beslutet jag tog - fastän det gått x antal år, fastän det ibland har svidit till och fastän det resulterade till att jag förlorade fantastiska människor i min vänkrets. För jag går mycket hellre runt ensam i skolan, som jag varit tvungen till en hel del, än att omringas av falska människor som inte vill en väl. Ursäkta min story time här, men jag kände att jag behövde lätta på hjärtat. Så småningom tar det inte lika sjukt efter man gett upp en vänskap, om det är det som är det rätta beslutet. Man går vidare i livet, hur tungt det än känns. Avsluta ett kapitel, påbörja ett annat. Det öppnar många nya dörrar som tidigare varit stängda. Prata med någon om det som du går igenom nu ts. En kompis, förälder.. Bara någon du litar tillräckligt mycket på. För det lättar så otroligt mycket. Sköt om dig!

~ Rheen.

Rheen
6/29/16, 3:31 PM
#8

Just det - mitt tips till dig. Umgås med andra människor, satsa på eventuella fritidsintressen och hobbys. Håll dig sysselsatt så du inte hinner tänka för mycket. Sitter man ensam i sitt rum utan något att göra, är det lätt hänt att man börjar fokusera för mycket på det man går igenom. Släpp mobiltelefonen, sitt inte och vänta på ett sms som kanske inte kommer. Hitta på något kul, hur jobbigt det än känns. Att få tänka på något annat än det som får dig att må dåligt ger dig nya krafter och mer ork. Om din kompis verkligen är något att ha kommer det visa sig småningom.

~ Rheen.

Mysan_
7/2/16, 7:56 PM
#9

Dom flesta av mina vänner har försvunnit. Har egentligen ingen riktig vän just nu.
Jag har blivit så blyg och osäker med tiden så kommer förmodligen inte få någon heller. Jag vet inte riktigt, jag har inte klarat mig igenom det än, utan jag mår fortfarande dåligt över det än. Men det har påverkat mitt självförtroende och hur jag mår mycket. Jag mår oftast inte bra längre innerst inne. Och ensamhet är min vardag.

[Littlepig]
7/2/16, 10:35 PM
#10

Tack för alla historier och era svar. De hjälper verkligen obeskrivligt mycket. Tar kontakt om jag vill prata av mig hörni! #7 du beskrev just mitt liv. Typ. Haha.

Piggis Magnusson
7/4/16, 9:52 AM
#11

Jag hade en kompis som precis som din vän sakta började liksom ignorera en. Jag tog upp det med henne men hon låtsades bara som att det var jag som hade gjort allt. Vi bråkade men efter ett tag tröttnade jag och sa förlåt. Då skrev hon bara…"Du har sårat mig djupt och dem såren kan inte läka, våran vänskap är över, vad du än gör jag kommer aldrig prata med dig igen" Nu ignorerar hon mig. Men hon skriver hela tiden för att jag ska ändra mig. Detta hände några månader innan skolavslutningen och nu är de ju sommarlov. Hon bara…" kan vi prata?!" Jag såg inte det och efter några min så bara…" men hallå varför dissar du mig.?" Sen började hon ringa och smsa. Jag vill inte vara kompis med henne just bara för allt hon gjort och så…men hon tror ju att hon kan få tillbaka mig. Jaja allt detta är så komplicerat, men detta var en historia jag ville dela med mig av….!♥

Calcifer
7/4/16, 3:58 PM
#12

Japp, har hänt mig många gånger. Tyvärr tror jag det är lite av en del av livet, att man förlorar personer i sin närhet utan att ens riktigt veta varför eller få en förklaring. Det är aldrig kul dock, och jag själv är noga med att alltid förklara för folk varför/om jag inte vill umgås med dem. Åtminstone i den mån det är möjligt, just för att inte vara "sån" själv.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Upp till toppen
Annons: