Annons:
Etikettundersökningar
Läst 2720 ggr
[Klave]
2016-06-25 00:40

Har du ett bra förhållande med din/dinaföräldrar?

Har du ett bra förhållande med din /dina föräldrar?

Annons:
JuliaMG
2016-06-25 07:17
#1

Min relation med mamma har alltid varit väldigt bra. Det är bara nu på senaste tiden som den varit lite skakig, men jag skulle ändå säga att vi har ett bra förhållande.

Min relation med pappa dock är lite knepigare. Han har inte varit så närvarande mellan min 5:e och 13:e födelsedag av olika anledningar så jag skulle inte säga att vi har en speciellt stark far- och dotterrelation. Dock har det också varit delvis mitt fel eftersom jag ganska länge höll hans frånvaro emot honom även när han försökte göra det rätta och kommit tillbaka hem igen. Han har lite svårt för att visa känslor och något hyperaktiv och lättirriterad, och 12:åriga Julia hade lite svårt att se förbi det när hennes så kallade efterlängtade "pappa" återvände hem igen. Det är inte samma sak att träffas en helg i en lägenhet och lära känna varandra där som att helt plötsligt bo tillsammans, och jag antar att jag inte riktigt var beredd på den förändringen då. Jag trodde att allt skulle vara som de där besöken i lägenheten, men så blev det inte. Vi står inte direkt varandra nära och det kommer vi nog aldrig göra, och jag kan fortfarande känna ett viss avund på mina kompisar när jag träffar deras supersnälla pappor och ser deras "hela" familjer (jag vet att alla familjer har sina egna problem, men att vara splittrad är min familjs och det är det jag menar med "hela"). Det kramar fortfarande åt om hjärtat när jag ser min bästa väns pappa hjälpa hennes lillebror med läxorna, när han ger min bästa vän en kram  och frågar hur det var i skolan eller när han berömmer mig över min utveckling både i skolan och socialt (han är SYV, därför vet han mina betyg haha), för det är aldrig något som min pappa varken har gjort eller kommer att göra. Jag ser hennes pappa mer som min "pappa" än min riktiga pappa, och det känns tungt att säga det för nu när jag och hon inte umgås längre pga val av olika gymnasium och redan lite dålig kontakt så kommer jag återigen att förlora en fadersfigur i mitt liv. (depp) :(

Valde "sådär", btw.

Jag återkommer när jag har något bättre att skriva.

Scorpio97
2016-06-25 09:55
#2

Ja, men kanske inte hela tiden.

Numera är min pappa död. När han levde var han alkoholist, och det störde såklart vår relation. Han och mamma skilde sig när jag gick i trean eller så, därefter bodde jag hos honom varannan helg och vissa lov. Ibland hade han inga pengar (druckit upp dom) och kunde därför inte ha mig. Han valde absolut spriten framför mig, som alkoholister gör. I perioder (som längst ungefär åtta månader) var han konstant full och tog avstånd från mig, då varken träffades eller pratade vi. Men det är ingenting jag dömt honom för eller hållt emot honom. Jag hade gärna haft en pappa som inte var alkoholist, och som kanske hade levt nu, men nu blev det inte så. Det är inte hans fel, även om det var hans val. Det blev så, otur för oss. 
Men när han var nykter/inte full, var han den person som accepterade mig som jag är absolut mest. Jag hade kunnat säga vad som helst utan att han skulle döma, och oavsett vilka problem jag hade skulle han ha försökt lösa dom. Vi kunde prata om det mesta förutom kanske mens, sex och liknande, haha. Där var han obekväm. Men annars tycker jag vi hade en väldigt bra relation. När jag sa att jag nog inte vill ha barn och undrade om han skulle bli ledsen om han aldrig fick bli morfar, så sa han att han gärna vill ha barnbarn men att det är mitt val och jag ska göra som jag känner, och inte ta hänsyn till honom eller någon annan i det beslutet. Inte en enda gång nämnde han att "jag kanske ändrar mig", som annars är standardsvaret så fort man antyder att man inte är intresserad av att ha barn. 

Pappa har druckit under hela min barndom, och det gjorde att jag (och mina halvsyskon) mestadels var med mamma. Jag var väldigt mammig upp till tonåren, och ville helst ha med henne överallt. Vi har en relativt bra relation och jag känner att jag kan berätta det mesta, men oftast behöver jag tänka på hur jag ska formulera mig och jag kan inte säga allt. Mamma kan vara lite trångsynt ibland, och kan ha problem med att acceptera att jag inte tänker eller fungerar som hon. Jag har exempelvis sagt sen jag var 7-8 år att jag nog inte vill ha barn, och inte ens nu tio år senare tror hon helt på det. Hon tror fortfarande att jag kommer ändra mig när jag träffar den rätta och blir kär. Ju äldre jag blivit desto färre ämnen som jag vet "går emot henne" väljer jag att ta upp. Nu i slutet har det väl även blivit en del konflikter, men vi har egentligen aldrig bråkat eller så. Sen har det blivit mycket enklare tack vare att mamma är tillsammans med grannen, och därför spenderar det mesta av sin lediga tid med/hos honom. Så vi träffas bara någon timme per dag.


//Jessie

Calcifer
2016-06-26 00:40
#3

Med mamma, ja.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

vendelay
2016-06-26 00:51
#4

Inte när jag bodde hemma, men nu har vi ett bra förhållande. De är ganska (läs: extremt) överbeskyddande och jag mådde inte bra av att bo hemma, när jag fyllde 18 flyttade jag ut och idag kan vi prata om allt möjligt. Jag kan berätta för dem att jag t.ex. gick ensam på en skogsstig (mitt på dagen, den var ca 50 meter lång, det var hus och människor utomhus på bägge sidor av skogen… haha) och även om de överreagerar får de lov att respektera att det är mitt val och de kan inte tvinga mig att stanna hemma. Oftast är det väl extra jobbigt när en är tonåring också, antar jag.

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

Corgitok
2016-06-26 16:29
#5

Ja det kan jag säga att jag har, för det mesta. Inte just nu med min mamma då jag inte är glad på henne.

Råkade skriva en liten kommentar här uppe, ojdå!

Fridaaaa
2016-06-26 18:19
#6

Japp! med båda, vilket jag är väldigt glad och tacksam över. 
Alltid haft bra relation med dem också.

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Annons:
melonen
2016-06-27 13:48
#7

Sådär, med mamma är det helt okej men jag och pappa bråkar väldigt mycket hela tiden

Kadoor
2016-06-29 00:27
#8

Nej, varken med mina fosterföräldrar eller mina biologiska, tyvärr. Men med min biologiska mamma är det lite bättre, även om vi inte har en särskilt bra heller. Så kan tyvärr inte säga att jag har det. Känner lite att jag nästan är föräldralös om jag ska vara ärlig.

- Bring Me the Horizon, Guns N Roses & AD/DC är bäst -

kae
2016-06-29 01:18
#9

Sådär med min mamma - vi bråkar inte eller något sådant men vi pratar inte. Om vi säger såhär, så skulle jag inte vara vän med henne om jag inte var släkt med henne. Vi pratar inte om saker som jag förstått att mina vänner pratar om med sina mödrar, typ sex, hur man mår, vad man vill göra i framtiden osv.

Min pappa och jag är väldigt stela och just nu hörs vi knappt alls pga vissa omständigheter. Jag älskar dock honom och vet att han älskar mig - men eftersom vi inte har några gemensamma intressen eller något att prata om blir det lite svårare att umgås.

Biancaa
2016-06-29 04:11
#10

Jag tycker att jag har det. Jag och min pappa träffas inte alltför ofta men vi har ändå en bra relation :)

Magrat
2016-06-29 09:31
#11

Jag hade ett uselt förhållande till mina föräldrar, det slutade med att jag fick bo med mormor istället, innan jag hamnade på behandlingshem och sedan fick min första lägenhet när jag var 15. Någonstans där började förhållandet till dem bli bättre, jag antar att det var för att de inte hade samma inflytande över mitt liv. Idag är jag 23 och har ett ytligt bra förhållande till mina föräldrar, men vi pratar inte om djupare saker, det skulle aldrig fungera.

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

Själshjärta
2018-08-25 13:26
#12

Jag vet att den här tråden är ett par år gammal, men men. 

Min pappa är död, men jag hade ett bra förhållande med honom när han levde. Jag har ett bra förhållande med min mamma också: jag kan prata med henne om (nästan) allt.

Welcome to the Black Parade

VeilofElysium
2018-08-30 15:56
#13

Nu ja men när jag bodde hemma var det inte helt bra mellan min mamma och mig. Vi bråkade nästan alltid. I början för att jag tyckte hon snackade skit om min pappa för mycket och var elak mot honom och mot slutet för att hon var för överbeskyddande och la sig i mitt liv för mycket. Jag har lidit av depression och förstår att hennes moders känslor reagerade på det men det var för mycket kände mig kvävd. Nu har jag varit bortflugen sedan 8 år och hon gnäller på mig fruktansvärt mycket fortfarande framförallt om att jag är tatuerad och piercad men det har blivit mycket bättre.

Annons:
Fattaringenting
2018-08-30 16:33
#14

Jag brukar sova mellan mina föräldrar ibland i sängen och jag kan säga allt till min mamma och krama henne och mysa med henne och hon brukar kila på min rygg ibland på kvällarna och hon har alltid gjort det så det är inget konstigt för mig, jag är tolv…👶🏻👶🏻👶🏽👧🏾😬😅

Loka03
2018-08-30 16:53
#15

Jag har fått väldigt nära relation till båda mina föräldrar. Tack vare mobbningen i mina tidiga år i skolan(är 15 år idag) men jag har alltid haft en bra relation till de. Men när jag var mobbad så fick jag också panikatacker på köpet som gjorde att pappa var den ända som följde mig till skolan och hämtade mig om det behövdes. Han fanns och finns alltid där vare sig om det handlar om sorg, deppighet eller politik om världsfrågor så finns de alltid där. Han lämnar mig än idag på skolan fast jag är 15 år och går i nian. Fast han har 2 jobb så kommer vi barn alltid att vara första prioriteringen. Det är jag väldigt tacksam för. Utan mina föräldrar så skulle jag nog inte orkat med all ångest och kanske så skulle jag varit på en kyrkogård just nu. Så som sagt så är jag väldigt tacksam!❤️🙂

Are humans real?👽👽👽

Dioramabyggare
2018-08-31 23:08
#16

Ja (min far dog när jag var bara två år, men jag är övertygad om att jag hade haft en bra relation med honom också, om han fått leva).

Jaguar_
2018-09-02 09:48
#17

Hm inte precis… pappa är den mest fåfänga person jag känner och anser att han har alltid talan och ätten att få göra som han vill och om du säger emot så är du ute ur hans krets. Extremt långsint och, ja, bry sig bara om sig själv. Mamma lämnade honom för 3 år sedan och han håller fortfarande på att trakassera henne genom att skriva elaka saker om henne och prata illa. Även sprida ut att hon försökt mörda honom med bilen när han var ute och cyklade. (Kan säga att hon varit och handlat och stod helt stilla för att blinka ut för att köra till höger och när han cyklade förbi… ja, då var hennes fordon i 0 km/h.)

Mamma har jag bra kontakt med men vi bor ca 15 mil från varandra och ekonomiskt har man aldrig haft den där lyxen att åka när som och hälsa på. Hoppas det kommer ändras snart! Annars pratar vi via mobil minst 1 gång i veckan/varannan vecka.

Don't anthropomorphize animals. They are not human, so don't expect them to express themselves the same way. It's important to respect animals for who they are, rather than assuming they'll communicate on your terms.

[Tuulikki]
2018-09-02 12:38
#18

Nu när jag är vuxen (23) har jag absolut en bra relation till båda mina föräldrar. Kan prata om vad som helst med dem och träffar dem nästan varje dag 😊 Det hade jag i yngre tonåren med, utom åren jag var 18-19. Då hade vi ingen bra relation alls pga att jag mådde så dåligt och var rätt bråkig och jobbig rent allmänt, ville inte ha med dem att göra osv. Efter jag flyttat hemifrån blev allt bra igen 😂

IceTee
2018-09-03 13:50
#19

#18
Samma här. Nu när jag är 23 och har flyttat hemifrån är vår relation mycket bättre!

Medarbetare på Skor iFokus

Upp till toppen
Annons: