Studier och utbildning

Börja gymnasiet!

2016-07-05 13:13 #0 av: reckoner

Om lite drygt en månad börjar jag gymnasiet och är jättenervös. Vad jag vet känner jag ingen i min nya klass och bara ytliga bekanta i andra klasser på skolan.

För att lugna ner mig lite skulle det vara schysst om ni berättar om hur det var för er att börja gymnasiet, första dagarna osv. Är det nåt ni ångrar att ni gjorde/inte gjorde och vad ska jag tänka på? Allmänna tips på hur jag får mina tre år på gymnasiet så bra som möjligt?

Tack :)

Anmäl
2016-07-05 13:28 #1 av: [Jennah]

Jag är ganska mycket ensamvarg, inte så mycket för större grupper. Första dan letade jag upp en tjej som såg snäll ut, försökte bli vän med henne och sen hängde vi ihop hela gymnasiet. Det är skönt tycker jag att ha någon man står extra nära. :)

Tycker inte du ska oroa dig. Klart man är orolig och nervös inför gymnasiet, men spar på det till dagarna före i alla fall, haha, det kommer gå jättebra och du har väl över halva sommarlovet kvar! Där jag gick var det en massa töntiga lekar och övningar i början också (vet inte om alla brukar ha det eller om det var för att jag gick estet dock...), rätt trist men det gör åtminstone att man lär känna folket i klassen. Och det känns ju bra :)

Våga stå upp för dig själv. Är det något som inte känns bra, om ni tvingas göra något på lektionerna du inte vill o.s.v. så säg det. Det går alltid att lösa, men sällan om man inte säger något. Vi hade till exempel ibland massage och sånt på idrotten, hu, inte min grej alls :S men det visade sig att det var flera som inte var nöjda med idrotts-upplägget och då fick vi vara i gymmet istället på de lektionerna.

Anmäl
2016-07-05 13:29 #2 av: Accalia

Ska också börja efter sommarlovet och är fett rädd, dock har jag med mig en kompis så det är vääääldigt betryggande faktist, vet inte hur jag skulle hantera det annars då jag bara blir sämre och sämre med åren hur man skaffar nya vänner eller är social bland andra. Men det min kompis har sagt till mig är att bara va lugn (det hjälper ju xD) och att kanske fråga när lektionen börjar, vad man har för lektion, vad man har för läxa osv. Det jag hoppas mest på är att folk börjar prata med mig istället, mycket enklare den vägen haha :)

Anmäl
2016-07-05 13:51 #3 av: mejamylove

När jag började gymnasiet gick min bästa vän året över, så jag bekantade mig med hela tvåan innan jag ens pratade med min klass, hahah. Jag kände ingen i min nya klass, jag gjorde så att jag blev vän med alla och valde sen utifrån det vilka som passade mig bäst. Har nog bytt "gäng" mer än 5 gånger nu tror jag, vännerna du skaffar i början är det inte säkert att du klickar bäst med. Just nu är jag bra vän med hela klassen men har kommit många av dom närmare såpass att vi träffas på lov och helger utanför skolan. Gymnasiet tycker jag är tiden man träffar vänner för livet, med samma intresse som du osv.
alla är nervösa i början, långt ifrån bara du kan jag lova :)

Anmäl
2016-07-05 13:53 #4 av: ra-17

När jag började gymnasiet kände jag ingen utan allt var helt nytt. Jag ville verkligen inte gå men tvingade mig iväg ändå. Först när jag kom dit stod de flesta i sina grupper o jag bara stod där. Sen delades vi in i våra klasser. Försökte vara öppen o prata med folk. Träffade en tjej som inte kände så många heller. Vi hängde tillsammans. De första dagarna var lite konstiga när man inte kände varandra och så, men det blev bättre o bättre. Nu har jag gått ut 1an och trivs bra i klassen. Kom ihåg att man kan även få vänner i andra klasser, det har jag många också. Försök vara öppen, trevlig, le och vara dig själv även om det känns jobbigt. Kommer ihåg hur nervös jag var, det är de flesta första dagen. Första dagen är för vår klass en dag vi ser tillbaka på o skrattar typ för att vi var så nervösa allihop. Det kommer nog bli bra och det kommer säkert lösa sig. :)

Anmäl
2016-07-05 14:08 #5 av: taylor__lambert

När jag började gymnasiet åkte jag två dagar innan skolstart 60mil från mitt hem för att bo på skolans internat. Resan var lång och tråkig. Väl på skolan fick man träffa lärare och klassen, jag kände inte en kotte! Alla människor var från över allt i Sverige från Piteå till Malmö! Och så även någon från Norge. Det var super läskigt men jag blev snabbt vän (helt ärligt tog det faktiskt två dagar och då bodde vi ju tillsammans ocksåGapskrattar) med min rumskamrat som var lik mig på många sätt. På skolan hade man som tur var lite roliga övningar för att lära känna varandra, det tyckte jag var bra men samtidigt var det något tråkigt.

Alla är nog nervösa över att börja gymnasiet, men jag ser det så här, det är ett tillfälle för en del människor att lägga sitt förflutna bakom sig och börja om helt från start! Man lär känna nya människor några man blir vän med och några man inte blir vän med, det är precis som att börja på vilken ny skola som helst. Jag har i mitt liv gått i ca 12 olika skolor, 14 olika klasser och alla gångerna har jag varit nervös och något rädd, men jag har lärt mig att det är inte bara jag som är rädd och nervös, det är många andra också och det har alla nya gemensamt. Jag skulle säga att det är 10 gånger värre att byta skola och hamna i en klass där alla känner alla så kommer man själv och inte känner någon, det brukar sällan bli bra.

Men jag tror det kommer gå bra för dig! Glad Man behöver inte alltid få vänner i den klassen man går i man kan skapa vänner i andra klasser också! Jag hade alltid vänner från klasser som var ovan och under mig men med samma inriktning så vi hade något gemensamt att prata om. 

Det enda jag någonsin ångrade var att jag slutade på mitt första och tredje gymnasium, skulle jag kunna gå tillbaka skulle jag göra allting ogjort! Allt annat har givit mig så otroligt mycket kunskap om hur människor fungerar, att det inte är fel att säga ifrån när något går allvarligt fel trots att en hel klass vänder sig emot en. 

Sajtvärd på Hundparkour.ifokus & CockerSpaniel.iFokus

Underskatta aldrig värmen från en kall nos Hjärta

Anmäl
2016-07-05 14:49 #6 av: kameraflickan

Jag var också otroligt nervös när jag skulle börja ettan på gymnasiet (höstterminen 2015) men tro mig, alla var lika nervösa och ingen vågade snacka med någon annan inprincip. Nu hade jag visserligen min bästa kompis på samma skola fast annan linje så henne hänge jag me på lunchen osv. 

De första dagarna/veckorna gjorde vi massa gemensamma aktiviteter så man lärde känna sina klasskamrater osv och efter dem dagarna hade jag kompisar som jag nu står mycket närma. Och precis som #5 säger så är detta en chans för vissa att lägga sitt förflutna bakom sig och börja om. Det gjorde jag, jag har inte valt att glömma det som hänt men jag har tagit ett stort steg som förändrat mitt liv på ett och annat sätt.

Hur du får dina tre år på gymnasiet så bra som möjligt? Hmm... Umgås med rätt personer och försök att inte ha för höga krav på dig själv. Jag kände nästan lite ångest att gå på sommarlov för jag vet att jag inte kommer träffa mina klasskamrater på hela sommaren då vi bor i olika orter med bilfärd på närmare 30 min och då är det inte lika lätt att träffas dvs.

Anmäl