Annons:
Etikettövrigt
Läst 747 ggr
CocoAli's
2016-07-09 03:16

En... (Behöver skriva av mig)

1… Ja EN så många vänner har jag. Jag har väldigt många vänner från skola men inga jag hänger med utanför speciellt inte efter studenten. Men en som jag aldrig trodde skulle kunna bli, har blivit min allra närmsta vän speciellt efter uppbrottet med den förra.. Vi ses oftast har kontakt i någon form dagligen och är väl i viss mån i samma situation men inte om att ha en nära vän. Hon åkte iväg i en vecka och först tänkte jag, vafan hur svårt kan det va och va utan henne? Fan har aldrig mått så dåligt efter att hon åkte jag hade INGEN. Den tankeställaren har gnagt mig i två veckors tid gett mig perpektiv på min uppväxt i skolan, familj och vänner. Vad jag kom fram till och bekräftat i stort sett var att jag aldrig var "önskad" vänner som jag stod upp för som inte ens kan gå ut och äta med mig, alltid upptagna med nåt för att sedan lägga upp nåt helt annat på sola medier. Jag har alltid haft den här känslan som liten men vägrade tro det. Den enda som försöker är min bror och det är för att han tycker synd om mig jag ser det på honom. Han går ut, jag ligger i sängen, han kommer hem jag ligger kvar. Förutom när jag och hon hittar på nåt så ligger jag i sängen från morgon till kväll.. Tänk om hon slutar vara med mig vad ska jag då göra..? Då har jag har jag ingen.. Det är deprimerande som det är, känner jag.

Annons:
Anonymtjej:)
2016-07-09 20:46
#1

Du är du och du är nog stark ensam. Troligtvis kommer din vän inte bara lämna dig utan orsak, så det är inget att grubbla på. Försök att göra saker själv ibland börja med mindre saker sedan större. Du kommer att börja känna dig starkare efter varje ny sak! Bamsekram :)

Upp till toppen
Annons: