Jag har alltid varit framåt och "modig" i sociala situationer, vågat ta för mig. Sett mig själv som en väldigt extrovert person.
Men senaste året har jag blivit mer och mer tillbakadragen. Klarat mindre och mindre av att umgås med stora grupper längre tid och behövt allt mer ensamtid. Inte orkat/klarat hålla uppe en del vänskapsrelationer. Jag längtar alltid efter mina vänner men när vi väl ses tycker jag ofta det är jobbigt och högljutt, och åker hem mycket tidigare än planerat. Har också börjat tycka det är obehagligt att sova över hos vänner, vilket jag gjort jättemycket tidigare. Åker hellre hem själv mitt i natten genom hela Stockholm än slaggar några timmar hos en vän liksom. Vill inte bli såhär. Vet inte varför det blev såhär. Är mer och mer ensam.
Känner nån igen sig eller har en teori?