Annons:
Etikettfamiljen
Läst 1663 ggr
ullis2515
2016-08-08 10:28

Lat 17 åring blir snart utrbränd

Hej har en 17 åring som snart fyller 18år. Han har gått om ett år på gymnasiet. Höll på få gå om nästa år med.  Han säger jämt att han har ont i magen ont i huvudet.

Sitter bara o spelar data. Duschar knappt bara dricker läsk o energidryck. jag har nu tröttnat lyssnar inget på mig ska bara låna pengar av mig. Nu hade han sommarjobb i 15 dagar hittills har han varit sjuk 3 dagar. Jag orkar inte mera då går hela våran familj sönder.

Har nu tröttnat sagt att vi tar kontakt med socialen och även en arbetscoatch. Fortsätter han får han hoppa av skolan för jag orkar inte mera .

Någon som har något tips ?

Han har sin pappa i en annan kommun som inte ställer upp

/Ulrika

Annons:
JoannaLi
2016-08-08 10:31
#1

Låter i mina öron som en depression, väldigt lik den jag hade. Har han fått träffa en psykolog någon gång?

Calcifer
2016-08-08 10:31
#2

Har han någon form av diagnos som gör att han agerar som han gör? Låter exakt som mig som tonåring och jag har flertalet diagnoser som förklarar varför jag levt och lever liknande och jag är absolut inte lat.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Åsa S
2016-08-08 10:46
#3

Låter som mig när jag gick i högstadiet men jag hade ingen diagnos var bara jätteskoltrött + lat, stanna hemma eller hoppa av el dyl var dock inget alternativ mina föräldrar curlade inte. Gjorde inte jag mitt jobb så fick jag inga pengar ingen köpte "energidrycker", betalade mina hobbys etc. så då blev det ju urtråkigare vara hemma än att tvinga sig iväg till skolan. Vilket jag är glad för idag att jag så tvingades fortsätta, mina föräldrar förstod att undviker man hela tiden saker som är jobbigt eller obehagligt eskalerar det bara och allt blir bara ännu mer jobbigt tills det kan bli så att man måste ha proffshjälp. +Livet är så att man måste göra sitt jobb för att få njuta av vissa förmåner i livet. Kanske du ska sluta betala för dator, mobiltelefon, energidrycker etc. så det blir mindre trevligt stanna hemma.

Zadeira
2016-08-08 11:02
#4

Jag tycker att första steget bör vara en ordentlig genomgång av läkare och psykiater för att se om det faktiskt är något djupare bakom än bara ett tråkigt beteende. Du skriver inte om detta är gjort och därför är min rekommendation att det kommer FÖRE allt annat, för om det nu visar sig vara något mer djupliggande så hjälper varken socialen eller jobbcoach för honom utan ökar bara pressen och kan troligen snarare göra hans beteende/mående ännu värre. Så, jag har egentligen inget annat tips fören detta är gjort och avklarat och kanske fått en förklaring och dessutom hjälp! Efter det kan man välja vilka vägar man tar framöver och hur ni ska hantera det.

När jag var yngre, slutade skolan och började arbetslivet osv var jag egentligen djupt deprimerad och sjuk, men mina föräldrar förvärrade allt genom att ständigt se till att inga krav sattes på mig (dvs jag fick bo gratis, äta gratis, behövde inte söka jobb osv) men inte heller att vård söktes utan jag levde isolerad i min bubbla som jag ville. Det gjorde att jag bara blev sjukare och sjukare tills allt brast när jag var 24 och självmant tvingades söka hjälp efter självmordsförsök. Fick ett antal diagnoser som förklarade varför åren mellan 16-24 hade gått utför med rask takt. Önskade då också att mina föräldrar redan vid första symtomen hjälpt mig söka vård och få dessa diagnoserna redan innan det gått så långt som att jag låg på akuten.

ullis2515
2016-08-09 08:39
#5

Hej han vägrade gå till jobbet i dag med.   Så nu har jag kontaktat vården . 

Han måste få hjälp . Tänk vad en dator kan förstöra hans liv utbildning familj .

Om man hade fått hjälp av hans pappa men han bara skyller allt på mig kan aldrig hjälpa till. 

/Ulrika

JoannaLi
2016-08-09 09:18
#6

#5 Fast jag tror inte att datorn är orsaken - snarare symptomet.

Annons:
Honestyisdead
2016-08-09 10:40
#7

#6 Ett spelberoende kan förstöra liv. Vi vet ju inte om det är ett spelberoende som orsakat det eller något annat.

ullis2515
2016-08-09 15:41
#8

Vilken väg är bäst att gå. Ta hjälp av socialen eller få hjälp genom psykolog ?

/Ulrika

Calcifer
2016-08-09 15:46
#9

#8 Kontakt med psykiatrin är väl mest lämpligt först om det nu är så att hans beteende är pga en depression eller liknande? Soc kan inte direkt göra en utredning kring det eller hjälpa honom med terapi/medicin/behandling. Däremot bör du som förälder även ta ditt ansvar genom att inte låta det gå för långt. Även om det skulle vara t:ex en depression som gör att han inte klarar av skola eller arbete betyder det inte att du måste låta honom få allt han vill eller komma undan med vad som helst.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Honestyisdead
2016-08-09 16:30
#10

Ja psykiatrin är bäst att börja med.

Linn Is The New
2016-08-09 18:15
#11

Kan vara så att han ser sin dator som en undanflykt, vilket jag också gör när jag mår dåligt och är allmänt trött på livet.

Mvh Linn 

Jag har inte speciella talanger. Jag är bara passionerat nyfiken // Albert Einstien

Ansträngning lönar sig bara om du vägrar att ge upp // Napoleon 

Driver en blogg vid namn: Starriderstables.weebly.com

Since 2016

ullis2515
2016-08-10 11:21
#12

BUP verkar försent då han fyller 18 om 6 veckor. Då är det väl vc ?

/Ulrika

Honestyisdead
2016-08-10 14:20
#13

#12 Då är det psykiatrin

Annons:
kim1980
2016-08-10 14:29
#14

Man kan även få remiss från VC . Även skicka egen remiss. . Så vore jag mor så skulle jag köra både och faktiskt. . Men är jag det.. Om inte har ändrat sen jag var yngre !

[Jennah]
2016-08-10 15:42
#15

Underskatta inte att kolla upp helt vanliga grejer också. Min svägerska sa hela tiden att hon hade ont i mage/huvud och skippade massor av skola o.s.v. Visade sig att hon faktiskt behövde glasögon (därav all huvudvärk) och var allergisk mot en del mat (därav magvärk)…

Honestyisdead
2016-08-10 15:49
#16

Jag gillar inte vändningen samhället har tagit. Idag kan man inte vara lat. ALLA som beter sig illa eller annorlunda har diagnoser enligt dom flesta nuförtiden. 

"Min son vill inte jobba"

"Ååh då är han sjuk och måste få en diagnos"

DET FINNS FORTFARANDE LATA MÄNNISKOR!

Calcifer
2016-08-10 15:52
#17

#16 Naturligtvis, men det borde ändå vara viktigt att först utesluta några djupare anledningar som kan i värsta fall förstöra flera personers liv eller bli direkt livshotande innan man gör antagandet att någon är lat. Det som jag mått sämst över under mitt liv är alla anklagelser på att jag är lat. 

Sen kan folk naturligtvis vara lata, men det borde inte vara första antagandet som man sedan fastnar i då det kan bero på något annat.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Honestyisdead
2016-08-10 16:04
#18

Jag tycker faktiskt det är det första man bör antaga med tanke på att det faktiskt är vanligare än diagnoser. 

Visst bör man utreda problem. Men jag är så trött på att ständigt se hur allt skylls på diagnoser. Så fort någon mår dåligt eller inte jobbar måååååste dom kolla sig för det "kan inte handla om annat än diagnos"

Det om  något får människor att BLI lata.

kim1980
2016-08-10 16:15
#19

Dålig syn dator är inre rimligt i min värd . Plus ska få ofta migrän dessutom är vanligast. . Har syster som är fullt vanlig person ! Hon hade dagligen huvudverk megren . Sen kan naturligtvis ha massor annat också så är det.. Tråkig attityd är knappast ögona. Har full förståelse för föräldrarna. .

[SuperNaturalBeing]
2016-08-12 16:28
#20

#18 jag kan hålla med till viss del, samtidigt är det mycket mer skadligt att anklaga en mycket deprimerad person för att vara lat än det är att kalla en lat person deprimerad. Oftast känner en deprimerad person redan en oro och kanskr till och med ångest över att uppfattas som lat och att man inte gör något vettigt av sitt liv. Att då få skit även från andra människor, utöver den skit som kommer inifrån gör bara allting värre. Så ja. Visst r det förmodligen vanligare att vara lat än att vara deprimerad, men som sagt så är det värre för en deprimerad att bli kallad för lat och utskälld för detta än det är för en lat att bli kallad deprimerad.

Annons:
Honestyisdead
2016-08-12 16:37
#21

Jag säger inte att man ska kalla någon lat heller.

Aleya
2016-08-15 19:24
#22

#5 och vad har hans far med detta att göra? Många kvinnor är ensamstående och klara att lösa problem, så varför skjutsa över det på en pappa som uppenbarligen inte verkar närvarande? Och ärligt så låter din son mer curlad än att ha någon diagnos. Hade min mamma hört att jag tänkte skita i att jobba utan en rimlig anledning så hade det tagit hus i helvete. Du får nog bli lite mer sträng än att acceptera din sons fasoner. Och att lägga sig ner och ge upp som du antyder i ett annat inlägg är inget alternativ. Vill du ha en son som är en idel på dig för att du ger med dig i allt utan att ifrågasätta han? Ja Grattis, du verkar vara på god väg dit om det fortsätter på detta sättet.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

kae
2016-08-15 20:31
#23

Inte konstigt att man mår dåligt om man sitter hemma och spelar och trycker i sig skräpmat hela dagarna. Begränsa hans datoråtkomst, få honom att gå ut, få honom att prata med en psykolog. Kom inte med tomma hot, då kommer han inte lyssna på dig. Låna inte ut pengar till honom. 

Din beskrivning låter exakt som min bror betedde sig i hans ålder, nu är han snart 30 och arbetslös och ångrar grovt att han inte slutförde skolan.

Portie
2016-08-15 21:03
#24

Min bror (15 år) betedde sig ungefär likadant för ca 2 år sen. Han satt bara inne och spelade, gick inte till skolan, ibland gick han till bussen men när mamma hade åkt till jobbet så stack han hem igen. Skolan hörde av sig till både mamma och pappa.

Mamma försökte självklart få upp honom på morgonen men som sagt, så fort hon hade åkt så gick han hem igen. Pappa blev rasande på honom men det gjorde nog bara saken värre. Men pappa hade ingen större koll eftersom han inte var särskilt närvarande (mitt i allt flyttade han långt bort).

Ett tag slutade min bror nästan helt med att gå till skolan. Tillslut så förstod mamma att något inte stod rätt till så dom började gå till psykolog och begärde att skolan skulle göra en utredning om stöd i undervisningen. Det blev efter lite tid mycket bättre, fick reda på att han har ADD som har försvårat enormt för honom i skolan. Han fick, efter lite bråk med skolan, en lärare som hjälpte honom jättemycket så sista terminen i 9an pluggade han upp sina betyg rejält så att han kom in på det gymnasieprogram han ville gå.

Han hade ångest så det var en orsak till att han vände när han var på väg till bussen. Och för att hantera det så gick han och la sig igen eller satt och spelade. Var riktigt orolig ett tag för han ville ingenting, orkade ingenting. Men nu så är han helt tvärtom, är nästan aldrig hemma istället utan umgås med kompisar och flickvän.

Han går dock fortfarande till psykolog för att hålla allt stabilt.

Så mitt förslag är väl att gå och prata med någon.

Moa0107
2016-08-20 01:31
#25

Sluta låna ut så mycket pengar, visa att du älskar honom särskilt när hand vänner inte är där eller när han inte pratar med dem. Ta dig ett rejält samtal med honom och förklara exakt som det är. Bli inte arg om han inte förstår för han kommer bara känna sig oälskad. Sluta låna ut honom så mycket pengar och tvinga honom till sommarjobbet (Om du har möjlighet kör honom dit). Prata med en psykolog (Gå till typ Bup eller något så hjälper de er. Och om du har fullt ansvar över honom asså att du har full vårdnad eller något (Är själv 15 år så förstår inte så jätte mycket) så ska hans pappa betala dig för att du tar hand om honom fullt. Om han vägrar så ska du kontakta några (Minns inte vilka) och så ska de hjälpa dig men ibland så är de idioter då jag själv vet en som är i en liknade sits :/

Upp till toppen
Annons: