Annons:
Etikettövrigt
Läst 768 ggr
caampi
2016-08-08 13:14

Alla dömer mig

Jag vet faktiskt inte vart jag vill komma med det här inlägget, men så här ligger det till:

Jag känner att alla dömer mig hela tiden, och visst, alla människor dömer, men det här känns annorlunda. Några exempel: Ingen skulle aldrig ta och prata med mig självmant, om jag säger något som jag tycker är roligt lyssnar ingen och ingen tycker det är roligt, förutom mina riktiga kompisar som skrattar och då dom kanske upprepar det tycker plötsligt alla det är roligt, fastän de helt klart hörde det första gången. Mina kompisar undrar alltid varför jag är så rädd att skämma ut mig i en större grupp, de brukar då ofta rabbla upp alla de gånger de skämt ut sig och hur de inte var något farligt och alla bara tyckte det var roligt, men de är stor skillnad på då de "skämmer ut sig" och då jag skämmer ut mig. Då de "skämmer ut sig" tycker alla det är roligt och skrattar med de, då jag skämmer ut mig så är jag bara konstig, det blir en awkward stämning, förutom mina riktiga kompisar som skrattar så de nästan kissar på sig. Och ja, jag är glad för att ha såna kompisar, men de att folk på något sätt behandlar mig så olika än andra har förändrat mig. Jag var blyg från förr, men nu är jag verkligen superduper jätteblyg i större grupp och känner mig hela tiden i vägen. Jag är alltid den som på alla fester och större tillställningar bara står där och inte säger så mycket, men med mina kompisar är jag alltid mig själv och är hur sprallig och glad som helst. Och jag tror att folk skulle tycka jag var rolig, trevlig och galen (på ett bra sätt) om det verkligen skulle vilja lära känna mig, men det är ju ganska svårt för mig att knyta nya kontakter om ingen vill lära känna mig. Och det är nu på senare tid jag börjat tänka på det här, varför alla dömer mig. Jag har ju inte drömutseendet, men är bara för att jag är ful som ingen vill lära känna mig eller? Jag vet vad mina kompisar tycker om mig, och jag vet själv hur jag är, men det är så synd att ingen vill lära känna mig, fastän allt det här gett mig sämre självförtroende än någonsin. Om jag själv skulle beskriva mig själv: Ärlig, snäll, galen, rolig, sarkastisk humor, smart, djup (gillar att bara prata om allt från livets mening till jordens undergång o. s. v.), jag har inte drömutseendet och jag är blyg. Hur jag tror andra ser mig: Konstig, äcklig, dum i huvudet, säger inte så mycket och tråkig.

Som sagt så vet jag inte vart jag vill komma med det här, kanske någon känner igen sig, tips eller vad vet jag. Känner att jag inte fått med allt jag vill säga, men om jag kommer på något till skriver jag det i kommentarerna.

Annons:
IaMiaMaria
2016-08-08 15:08
#1

Är det verkligen så att alla dömer dig. Är det kanske så att du är den som dömer dig allra mest och antar och tror att andra tänker lika.

Jag känner igen dina tankar så otroligt mycket, men jag är bra mycket äldre än dig och har väl insett att jag är den största dömaren om mig själv. Om jag tycker att jag är ful, fet, dum och äcklig så måste alla andra också tycka så om mig.

Att du har riktiga kompisar som uppskattar dig och tycker att dina skämt är roliga är jätte bra. Uppskatta dom och strunta i de andra (lättare sagt än gjort).

Man vill att alla ska tycka om en, det vill alla. Men att komma till insikt om att så kommer det aldrig bli, alla kan inte tycka om en, huvudsaken är att man har personer runt sig som gör det.

Jag hoppas att du förstod mitt budskap och kan börja tycka om dig själv mer.

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

[BeataJ]
2016-08-09 15:36
#2

Jag känner precis som du. Alla tycker att jag är tråkig och konstig. Mina kompisar har börjat tycka så också. Jättejobbigt 😞

Upp till toppen
Annons: