Studier och utbildning

Ni som hoppat av skolan

2016-09-22 14:06 #0 av: leonbergerforlife

hej, har snart gått 1 månad i gymnasiet. 

Känner verkligen att jag valt helt fel och jag förstår verkligen inget alls. 

Känner inte att jag vill leta efter rätt linje heller utan vill bara hoppa av och få ett slut på detta helvete. 

Finns de någon här inne som känner samma som mig eller har haft samma?

Va gör ni istället för skolan? 

Anmäl
2016-09-22 14:10 #1 av: Lia

Vad vill du jobba med sen?

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2016-09-22 14:22 #2 av: [3RaraHusdjur]

Jag hade ungefär så första gången jag gick gymnasiet. Det var stressigt och för mycket att göra, och det var det skönaste jag varit med om när jag hoppade av. 1 år senare provade jag gå gymnasiet på heltid igen (annan linje) men det vart bara samma sak, jag orkade inte plugga i denna höga takt som de begärde. Tredje gången jag började gymnasiet som 23 åring och mamma till en 4 åring, så bestämde jag mig för att gå komvux på 50 %, och Nu går det hur bra som helst. Gå endast deltid (och flytta inte hemifrån ännu så du inte har någon hyra att tänka på..) om det är såhär du känner. Kommer kännas hur skönt och rätt som helst när takten är annorlunda, jag lovar!

Anmäl
2016-09-22 14:46 #3 av: Kaninhoppare

Jag skulle ha börjat gymnasiet i år, men jag "hoppade av". Nu är jag dock inskriven på individuella programmet, vilket innebär att man kan skräddarsy sin skolgång väldigt mycket men ändå få bidrag. Just nu går jag bildprofil två dagar i veckan på förmiddagen. Resten är jag hemma. Så småningom ska jag vara på praktik på dagarna. 

Jag "hoppade av"/ började aldrig pga en del problem, men har i planer att börja när allt har trasslat ut sig lite och jag känner att jag klarar av det. 

Beroende på hur jobbigt du har det, så skulle jag antingen testa en annan, lättare linje eller be om att få byta till IM. Då kan du jobba på praktikplats istället för att vara i skolan i något år. 

Om du hoppar av helt, se till att ha något att göra. Efter en månad hemma insåg jag att jag behövde någon sorts rutin och något "jobbigt" att göra på dagarna för att inte göra saker ännu värre. Försök hitta något jobb, läs kurser hemifrån, engagera dig i något viktigt. Fundera över hur du vill försörja dig i framtiden om du väljer att hoppa av. Dock är det ju såklart aldrig försent att börja studera igen, så att ta ett år från skolan behöver absolut inte vara någon katastrof. Kanske känns det mycket bättre när du börjar läsa sen igen. :) 

Medarbetare på Jättekanin

Anmäl
2016-09-22 15:00 #4 av: tlover

(är inte tonåring)

Vad vill du jobba med? Skulle kanske tex en lärlingsutbildning passa dig bättre? Eller ett år med praktik via Individuella programmet så du kan räkna ut vad du vill (och slipper plugga i ett år).

Jag gick inte hela gymnasiet (2 år på estet och 2 år på individuella utan fullgoda betyg, jag var för sjuk för att kunna det) och nu 10 år senare har jag startat eget helt enkelt. Det är mycket jobb, lite/inga pengar och jag har pluggat på hemma då jag orkat i ämnet men jag behöver iallafall inte visa upp mina ickebefintliga betyg för nån.

Min man gick inte heller klart gymnasiet (för att han fick stanna hemma och ta hand om mig där i slutet) men nu har han kommit in på en högskoleutbildning (sadelmakare) eftersom han redan var så duktig på läderhantverk. Så det är ju inte omöjligt trots att man inte har fullgoda betyg.

Det jag skulle göra om jag var du är att gå till din studievägledare h*n vet nog bättre vad du kan göra

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!


Anmäl
2016-09-22 15:23 #5 av: vendelay

Jag hoppade av gymnasiet och sökte jobb istället. Fick några i Stockholm, där jag bor, men som tur är har jag släktingar på andra ställen i Sverige som jag kunde bo hos och då söka jobb till fler kommuner/län. När jag inte hade jobb praktiserade jag på ställen (jobbade utan att få betalt). Jag började dock gymnasiet igen året därpå.

Jag förstår dig. Gymnasiet var ett rent helvete för mig, det nya var i alla fall bättre än det första jag gick på, men det var fruktansvärt. Ingen aning hur jag tog mig igenom tre år och helt ärligt har gymnasieutbildningen inte behövts på några av mina jobb. Ett ställe ville veta att jag tagit studenten, men de brydde sig inte om mina betyg. 

Något som dock är viktigt att tänka på är att du antagligen inte kommer kunna ha speciellt stora förväntningar på jobb eller pengar senare i livet om du inte går gymnasiet. För mig är det inte ett problem, jag älskar mitt "dåliga" jobb och jag bryr mig inte om pengar så länge jag har råd med det nödvändigaste, men många tycker annorlunda. Det finns dem som lyckas utan utbildning men då måste du såklart kämpa hårdare.

Oavsett vad du väljer så ska du komma ihåg att det är ditt val. Jag tycker att det är absurt att vårdnadshavarna ska bestämma om du ska gå kvar i gymnasiet eller inte, men jag hoppas att du kan prata med din/a vårdnadshavare om detta. Det är ditt liv, det är du som ska leva med beslutet. Om du har möjlighet tycker jag att du ska sträva efter att leva ditt liv som du vill ha det. Lycka till!

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2016-09-22 20:34 #6 av: Lubsan

Jag hoppade av gymnasiet p.g.a att jag då hade varit i en djup depression i ett flertal år. Jag kunde inte alls prestera på den nivån jag ville, jag lyckades få helgjobb genom min mamma och har blivit kvar på detta jobb i 8 år nu, numera på heltid. Just nu pluggar jag via NTI-skolan på distans och läser upp mina betyg.

På ett sätt ångrar jag enormt att jag hoppade av, det är fruktansvärt jobbigt att inte ha slutbetyg då det irpincip innebär att man inte kan söka några jobb, enda chansen är att via kontakter. Men jag vet att jag inte alls hade klarat av gymnasiet just där och då. Nu har jag fått A i slutbetyg ¨på de kurserna jag har läst i efterhand, vilket jag inte heller hade klarat då.

Anmäl
2016-09-23 17:12 #7 av: Herveaux

(inte tonåring)

När jag började gymnasiet så tog det stopp - tvärstopp.
Tror jag gick i vanliga klassen två veckor innan det rasade helt.
Det var på Smådjurslinjen på Naturbruksgymnasium vilket borde ha varit rena himmelriket för jag älskar djur och har alltid gjort, kunde inte riktigt fatta att jag hade Hund på skolschemat!
Men jag var för djupt nere i min depression för att orka.

Skolan gjorde alla möjliga "lösningar", mycket praktik som jag fick fina omdömen ifrån. Till slut så vart det ingen vanlig skolgång alls utan bara praktik fram tills jag fyllde 18 och hoppade av, fick hjälp att få en egen lägenhet via Soc (mycket problem hemma).

Kommande år vart det ett par hopp mellan olika lösningar hos Arbetsförmedlingen, dom visste inte riktigt vad eller hur dom skulle kunna hjälpa mig att få ett jobb pga mitt mående och ett handikapp jag har (nästan blind).

Efter ca 2 år som anställd på ett hunddagis med en djurbutik så fick jag gå för att företaget skulle säljas.

Ner i en ny, redig depression men efter den så startade jag eget företag och har jobbat med det i 7 år nu.

Jag ångrar inte att jag hoppade av, för mig hade det inte gått, jag hade aldrig klarat av att bli godkänd i något ämne tror jag. Bättre att få lite referenser från jobbvärlden än att slösa min och lärarnas tid kände jag.

Jag kan inte råda dig hur du ska göra TS, men jag blir inte skrämd av alla som säger att man måste ha gymnasiebetyg för att få ett jobb med en vettig lön.
Som andra nämnt så finns det många olika lösningar för dig, prata med en studievägledare, dom brukar vara riktiga eldsjälar som vill sina elevers bästa. Glad

// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster, Guldhamster och Hundar
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2016-09-23 21:51 #8 av: Fridaaaa

Rekommenderar att du går gymnasiet, du kommer ångra dig annars och kommer troligtvis bli svårare för dig längre fram.

 Medarbetare: rexkaniner, Support. Hundar

Min blogg Besök gärna! :D

Anmäl
2016-09-23 22:46 #9 av: vendelay

#7 bra skrivet! Gymnasiebetygen är inget "måste" - men det beror på vad du vill ha ut av livet, vad som är viktigast och hur motiverad du är. Jag har som sagt ett jobb jag älskar som jag aldrig vill sluta ifrån (och jag har till och med fått hintar om att en dag ta över företaget) och det har ingenting med vad jag läste på gymnasiet att göra. Min chef har inte ens sett mina betyg eller ens frågat om jag gått i gymnasiet. Det går att klara sig utan gymnasiebetyg. 

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2016-09-23 22:59 #10 av: tlover

#9 Ja, både jag och min man tycker att det är viktigare att kunna tänka själv än att kunna memorera saker till prov (vilket i princip är vad man lär sig på skolan).

Både han (som nu studerar på högskolenivå utan fullgoda gymnasiebetyg och har eget företag) och jag (som startat eget) har ju det vi gör och vi skulle nog inte startat eget tex om vi hade haft fullgoda betyg.

Det finns ju dessutom viktigare saker att vara rik på än pengar (som tur är, för det är vi inte rik på)

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!


Anmäl
2016-09-23 23:04 #11 av: vendelay

#10 Bra inställning Tummen upp

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2016-09-24 01:37 #12 av: Lubsan

Jag rekommenderar att du läser in gymnasiebetyg när du känner dig redo för det, det är viktigt att ha gymnasiebetyg för att kunna konkurrera på arbetsmarknaden. MEN man ska inte heller plåga sig själv, det finns andra vägar att ta, hitta en praktikplats, läsa på folkhögskola, läsa vi distans en kurs i taget (så gör jag nu). Gymnasiet funkar inte för alla, man får hitta det som passar en själv.

Min personliga erfarenhet visar att jag aldrig hade klarar av att gå gymnasiet under den perioden i mitt liv, så jag ångrar inte för fem öre att jag hoppade av. Men idag när jag vet vad jag "vill bli" så känns vägen så oändligt lång för att nå fram till det målet. Jag måste läsa in 2500 gymnasiepoäng innan jag kan söka till YH, vilket känns supertrist och tungt, men som sagt, jag hade inte kunnat välja någon annan väg.

Anmäl
2016-09-24 09:22 #13 av: Herveaux

#9 Tack! Blomma Nu var ju min resa väldigt kringelkrokig så det är väl också därför jag har inställningen att "varför tvinga sig igenom studier och få dåliga betyg som ändå behöver läsas upp senare".
------------------------------
Beroende på vad du TS är intresserad av för yrken eller karriär så kan studier vara ofrånkomligt, men då får du också en helt annan motivation och drivkraft för att nå ditt mål.

Känn ingen stress att du måste bestämma dig idag eller imorgon, som andra har tipsat om finns det massor av olika vägar att gå. Tummen upp

// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster, Guldhamster och Hundar
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2016-09-24 18:03 #14 av: [Tuulikki]

jag hoppade av efter halva 2an. pluggade grundämnena på distans så jag gick ur 2an samtidigt som jag gick i ett kommunprojekt för oss som hoppat av skolan och ja, helt enkelt inte fungerade i den ramen gymnasiet har. till hösten började jag folkhögskola och läste alltså "3an" där. folkhögskola var inte heller min grej riktigt men tusen gånger bättre än gymnasiet.

men så träffade jag ju min stora kärlek där, så det kanske är därför det kändes bättre också...Skrattar

↠ Just keep swimming ↠ 

Anmäl
2016-09-24 22:02 #15 av: tötenöten

Kan komma in med min egen erfarenhet, jag gick halva ettan på heltid men där och då tog det helstopp och jag bestämde mig för att hoppa av. Mina föräldrar och lärare lyckades övertyga mig att läsa klart 4 kurser i ettan iaf. Jag läste sedan 3 kurser i tvåan, går nu trean och läser 5 kurser. Jag funderar ofta på om det var rätt väg att gå så att säga, jag hoppade av på grund av utbrändhet och depression och har fått kämpa mig igenom dessa år och jag är helt slut på. Jag tror jag hade mått bättre om jag bara hoppat av och fått tillfriskna från sjukdomarna men jag kämpade på ändå vilket har lett till ännu mer problem egentligen. Känner du att du verkligen inte vill gå gymnasiet just nu, så gör inte det det. Du kan börja gymnasiet ända fram tills året du fyller 19.

Vill du inte gå gymnasiet alls finns det alternativ för dig när du är vuxen, till exempel komvux eller folkhögskola. Folkhögskola kommer jag gå, det är lite som gymnasiet fast med mer hjälp och för vuxna istället.

Finns även möjligheten att inte gå skola alls, finns en hel mängd med jobb som man inte behöver gymnasiekompetens för (dock oftast nån form av utbildning ändå). Min pappa gick inte gymnasiet, och även fast det var en lite annan tid då på 90-talet så tror jag ändå att man kan klara sig lika bra som honom utan en gymnasieutbildning :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.