Annons:
Etikettkänsliga-rummet
Läst 820 ggr
[Littlepig]
2016-11-16 20:20

Är oftast nedstämd

Detta är jättekonstigt.. egentligen. Jag har en bra familj och vänner, jag har kommit över de som lämnat mig osv. Jag umgås inte med fel personer. Har fritidsintressen. Är relativt bra i skolan. Men ändå så mår jag inte bra? Jag har både självskadat, är på väg ur beteendet, och haft självmordstankar. Jag är inte självmordsbenägen och skulle inte kunna göra något pga folket runt omkring mig. Men jag önskar minst sex gånger i veckan att jag vore bättre död. Jag vill inte dö, jag vill bara inte existera. Kanske inte ens ha blivit född egentligen. Jag är jäkligt trött på livet och vill fly. Jag har enormt lite självkänsla och noll självrespekt. Varje dag känner jag skuld, för att jag finns och för allt jag gör. Känner behov att be om ursäkt hela tiden. Känns som alla snackar skit om mig. Jag tycker jag är enormt ful och att jag inte förtjänar någon. Att jag förtjänar att må dåligt. I skolan, när jag är med vänner, kan jag skratta och ha kul, men det är alltid något som gnager inom mig. Har mått dåligt ganska länge nu. Snart ett år. Men då handlade det om andra saker. Hur länge jag känt såhär är väl kanske i fem månader. Jag har ingenting att må dåligt över, ska inte klaga. Har bra vänner som lyssnar om jag vill prata. Men jag vågar knappt prata med de. Det märks att de är trötta på mitt tjat och det känns som de känner att det inte är någon ide att fråga hur jag mår för de vet redan svaret, eller vill inte veta. Jag drar mig för att göra saker jag brukar göra och tycka är kul. Jag vill helst stänga in mig och inte prata med någon. Jag vet, jag borde prata med någon. Men detta är ingen depression, eller? Så känns lite onödigt. Dessutom vågar jag inte. Kuratorerna på skolan litar jag inte på, inte heller någon annan vuxen. Kompisar vet redan men de vet inte hur illa det kan vara ibland. vad kan jag göra själv, förutom att prata med någon?

Annons:
ljungensjenka
2016-11-16 20:59
#1

Känner väldigt likt dig men det börjar bli bättre. Jag känner oftast så i perioder och nu när jag har en bättre period så tog jag tummen och gick till skolans kurator vilket var otroligt skönt. Satt i en timme och bara pratade igenom livets pusselbitar. Om du inte vill gå till skolkuratorn kanske du kan gå till ungdomsmottagningen eller BUP? Om du är tjej så finns det även tjejjouren som man kan kontakta. Rekommendera dig verkligen att prata med någon, det hjälper så himla mycket. Kände åtminstone jag efter en enda gång. Jag tänkte inte heller att jag var deprimerad men när kurator luskade fram att jag mått såhär i 2-2,5 år så såg hon bekymrad ut och sa att det då inte bara var vanliga tonårshormoner. Så även om du inte vill prata med någon snälla gör det, för ditt eget bästa ❤ Annars kan du skriva en lista med saker du tycker om med dig själv t.ex. Att du har fina ögon eller är bra på att spela gitarr. Försök komma på så många grejer som möjligt och läs sedan listan högt för dig själv varje dag, gärna flera gånger. Om du vill så kan du slänga iväg ett Pm, kommer svara I promise. Hoppas du verkligen vet att du är bäst i hela världen på att vara du. Du är unik och finns ingen annan som är bra på precis det du är bra på. Jag vet hur svårt det är att ta emot sånt men kämpar, för det blir bättre.

iskogen
2016-11-17 12:16
#2

PM:ar dig.

Upp till toppen
Annons: