Familjen

varför har inte jag en sådan pappa?

2016-12-17 19:30 #0 av: hund_katt

Jag har alltid haft dålig relation med min pappa. Det är stelt och jag känner mig inte bekväm (han har aldrig gjort någonting så folk inte tror det) men hans sätt att klaga, sitter och tycker synd om sig själv hela tiden och uttrycker hat mot allt och alla han stör sig på. Ja.. det är bara stelt och awkward och allt. Vill säga så mycket till honom om vad jag stör mig på hos honom men skulle aldrig kunna göra det.
Allt jag önskar mig är en rolig, levnadsglad förälder som inte sitter och klagar på allt till mig. Det får mig att må så dåligt själv när han sitter och typ försöker trycka med mig ner i hans klagande.

En kompis i min klass. Hennes pappa är precis så som jag alltid drömt om. Han är barnslig, springer runt i affären med kundvagnen och leker. Han kan lyfta upp min kompis och slänga henne över axeln och springa runt, han skulle kunna slå ner en elak kille för hennes skull. Och massa mer. Precis så som jag alltid drömt om att en pappa ska vara. Han har stökigt men ändå inte liksom "depressions-stökigt" som min pappa har, men massa odiskad disk, mögel i mat som stått framme osv. Alltså äckligt stökigt. Min kompis pappa har liksom mer saker och sånt som ligger slängt lite överallt.

Nu till det som gör mig så ledsen. Varje gång hon berättar om någon sak som hennes pappa gjort, t.ex. när hon berättade om när hennes pappa och hans kompisar sprang runt och fjantade i en affär, ropade "hejhej!" Till folk medan dom åkte runt på kundvagnarna... Och hon tycker det är så jobbigt och pinsamt och verkligen klagar på att dom håller på så. Visst jag kan ju förstå att man kanske tycker det är pinsamt eftersom det är ens förälder. Men jag blir så jävla ledsen över hur hon verkligen önskar att det inte var så... hon skulle bara veta hur mycket jag skulle ge för att få ha en sådan pappa.. Jag blir så ledsen när jag tänker på det, hur hon klagar på sin, för mig, perfekta pappa.
Hon berättade en gång också hur han skrämde iväg en pojkvän som hon hade som inte han gillade (hon gillade inte heller honom efter att hon insåg varför hennes pappa inte gillade honom). Och hon var så arg på honom för det, även fast det var efter hon fattade att han var ett svin. Fortfarande var hon sur på sin pappa.

Jag vill också ha en pappa som man kan vara oseriös med, som leker med livet, inte bryr sig om att andra tycker han är barnslig och omogen, som har humor och är så avslappnad... det gör mig så ledsen när min kompis har en sådan pappa och inte förstår hur lycklig hon borde vara för det... Jag har sagt någon gång till henne att "du ska vara glad för det istället för att ha en pappa som är alkoholist, som får dig att känna som att allt är ditt fel och att du borde kunna fixa hans problem, som du känner dig obekväm med och undviker så fort du ser honom, inte för att han är pinsam utan för att du inte orkar med honom" och hon svarar bara "ja men det är inte alls kul när dom springer runt och leker".. varför fattar hon inte vilken fantastisk pappa hon har?? Jag skulle gett nästan vad som helst för att få ha en sådan pappa..

Anmäl
2016-12-17 19:42 #1 av: Aleya

Man vet aldrig vad man har förrän man inte har det. Det är så vanligt att man bara tycker att ens föräldrar är pinsamma när man är tonåring. Så därför lär inte din kompis inse att hon har det bra.

Jag hade själv aldrig en far närvarande då jag var barn. Men jag kan inte påstå att jag saknade just under min uppväxt. Men senare saknade jag det. (Men det har löst sig i efterhand)

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2016-12-17 20:02 #2 av: Hera

Tycker inte du ska döma din kompis. Du värderar andra saker än hon. De flesta tonåringar hade tyckt det hennes pappa gör är pinsamt. Alla tröttnar på sina föräldrar ibland i tonåren. Det är fullt normalt.

Tråkigt att du fick en sådan pappa. 

Anmäl
2016-12-17 20:39 #3 av: hund_katt

Förstår det såklart. Men känns så trist att folk inte vet vilket fantastiskt liv dom faktiskt har utan dom borde få njuta av det istället

Anmäl
2016-12-17 20:49 #4 av: Hera

Så känner nog en som kämpar mot cancer om folk som är friska också.

Vi är många som ofta fokuserar på det dåliga istället för på ser vi borde vara tacksamma för.  Som hälsa, vänner osv.

Anmäl
2016-12-17 21:10 #5 av: Aleya

#3 men alla kämpar vi mot våra egna demoner. Din kompis tycker säkert inte att hennes liv är toppen. Så du målar upp hennes liv som fantastiskt medan hon tycker det inte. Det är så enkelt.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios samt medarbetare för Julen

Anmäl
2016-12-17 23:12 #6 av: Sindri

Det där du skriver om är väldigt vanligt. Man ser vissa saker hos en annan person, men man ser inte hela bilden.
Jag tycker det verkar som om varken du eller din kompis har mogna, ansvarstagande pappor. Kan mycket väl förstå din kompis, även om hon kanske inte tycker det är bättre med en pappa som din.

Din pappa mår ju uppenbarligen dåligt och har inget roligt liv alls. Eller kanske inte ens ett liv. Det är tråkigt när en vuxen människa inte orkar ta ansvar för sitt liv och åtminstone försöka göra an förändring.

Du har heller inget ansvar för din pappas liv, men kan du inte säga åt honom att han får dig att må dåligt och att du inte orkar umgås med honom när han är så negativ. Jag tycker att du har rätt att ställa vissa krav på att han försöker vara en förälder till dig.
Av ditt inlägg att döma så bor han ensam, du kan väl förklara att du skulle vilja att han anstränger sig lite så att du tycker det är roligt att träffa honom. Du måste väl inte om du inte vill?

Anmäl
2016-12-18 14:48 #7 av: Devya

Och jag är avundsjuk på dem som ens har en pappa i ditt liv. Jag var alltjämt avundsjuk på dem som hade båda föräldrarna närvarande i sina liv.

Det jag önskade mig jämt var att ha en pappa som ville prata med mig men min egen stack iväg och höll endast kontakten  med sina andra tre barn men inte med mig. Det är som om jag inte existerar överhuvudtaget i hans värld.

Poängen är att det finns alltjämt något som har det sämre än dig själv. Du kanske borde fokusera på det som är bra i ditt liv istället för att gå omkring och älta något som du faktiskt inte kan göra något åt. Så fick jag göra efter att jag tröttnat att vara avundsjuk på alla som hade båda sina föräldrar närvarande i sina liv. Numera är jag tacksam över att jag har min underbara mamma och ett par fina vänner. :)

Anmäl
2016-12-18 20:50 #8 av: iskogen

Åh, I feel you... Har inte heller någon bra relation med min pappa, vilket lett till en del problem. Önskar att han var sådär avslappnad och skämtsam som man ser vissa andra pappor är... Känner mig dum som ens sitter och önskar att han vore annorlunda men ja...

Anmäl
2016-12-19 16:57 #9 av: [Wildfire]1

Alla människor är olika, alla familjer är olika. Kanske din pappa behöver hjälp med något som tynger ner honom? Du kan väl skriva ett brev till honom, så slipper du prata med honom? Ofta tar man emot skrivet brev på ett bättre sätt än om man pratar ansikte mot ansikte.

Anmäl
2016-12-20 17:23 #10 av: hund_katt

Jag skulle aldrig klara av att prata med honom om det. Inte ens ett brev. Då skulle han ringa och typ "känner du så?" Och sen säga massa bortförklaringar till allting och sen kommer han vända allt så det blir synd om honom igen..

Han har varit hos doktor efter att han hade druckit igen. Han förändras inte.. det enda är att han slutar dricka ett tag. Sen börjar han dricka igen. och hans bortförklaringar till allting, jag antar att det är en egenskap de flesta alkoholister har. Så duktig på att skylla allt ifrån sig och blablabla. Fast inte så smarta dock. En gång sa han att det var hans "kompisar" som hade varit hemma hos honom. För det första så umgås han aldrig med kompisar, händer ibland men aldrig hemma isåfall. Och ja.. säkert dom som drack allt som stod vid hans säng...

Hela mitt liv har han lagt alla sina problem på mig. Han använder mig som någon kurator eller nåt, fast som att det är mitt fel och att jag borde fixa det på nån sekund.

Jag kan inte sluta åka till honom heller eftersom Rocky, hunden, är där och jag vill inte lämna honom där utan uppsikt då och då.

Sen tror han att vi har en bra relation typ eller nåt. Han skickar typ "kommer du i helgen?". Det känns dock inte som en fråga utan som att jag sviker honom om jag inte kommer. Och han taggar mig ibland i inlägg och sånt men jag tycker det är jobbigt.. visst han bryr sig och tänker på mig men jag mår bara dåligt av det.
Lite den känslan när typ den jobbiga, pinsamma och stela personen i skolan typ tror att man är bästisar.. och man kan inte säga ifrån och känns helt fel att typ gilla eller kommentera något.

Jag blir bara irriterad på allt han gör också.. jag har verkligen tröttnat på honom. Ett tag, när det var som värst så drömde jag om att ta hunden ifrån honom så han får vara med mig och att jag aldrig behövde se honom. Jag brydde mig inte hur, om han skulle bli svårt sjuk, fängelse eller nåt. Bara jag fick slippa honom... jag vill fortfarande slippa honom men det är inte så som innan.

Anmäl
2016-12-20 18:52 #11 av: JuliaMG

#10 Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska säga. Jag känner inte dig och vet inte hur svårt du har haft det, jag tycker inte jag kan sitta här och säga hur du bör känna och vad du bör göra, för det är omöjligt när jag inte vet hela situationen ser ut. Jag vet inte hur din pappa är som person, men det verkar ju som om han bryr sig om dig och som om han faktiskt försöker bli bättre. Att ens försöka är ett enormt steg i rätt riktning, lika så att inse att man har ett problem. Många säger ju att det är just det som är det svåraste med alkoholister. Och ja, bortförklaringar är något som alla människor använder sig av när de försöker skydda sig själva, inte minst alkoholister, och jag tycker inte heller att det är rätt och jag kan förstå att du känner som du känner. Men som jag förstår det bryr han sig ju om dig, det är säkert inte hans mening att han får dig att må dåligt. Han är sjuk. Men han vill bli bättre, och han vill ha kontakt med dig. Jag förstår att du tycker det är jobbigt, men har han verkligen försummat alla sina chanser så pass hårt att du inte längre kan se honom som din pappa längre? För om du fortfarande känner inom dig att han är din pappa, att du bryr dig om honom, att han är din familj, då tycker jag inte att du borde ge upp om honom. Oavsett vad han gjort förr, var där för honom, se till att han får professionell hjälp. Prata allvar med honom. Säg som det är, ge honom inga öppningar att "prata bort det" eller "lägga det på dig". Han verkar ju vilja bli bättre och bryr sig om dig, och jag vill inte vara sån, men det är faktiskt mer än vad många andra alkoholistföräldrar gör och jag tycker, utifrån det som jag läst nu, att du ska försöka hjälpa honom. Bara att ha dig i sitt liv kanske får honom att bli bättre? Och nu menar jag inte att du måste bo med honom och vara hans uppassare, utan att du bara visar rent allmänt att du finns där och att du vill att han ska bli bättre och att du tror på honom osv. Att du inte gett upp om honom för om det är som du säger och han inte har några andra riktiga vänner, vem ska han annars bli bättre för? Vem ska han annars kämpa för? Vem ska han annars vilja leva för? För även om psykologer ofta säger att "du måste göra det för din egen skull" betyder inte det att personen i fråga först måste få veta att någon annan tror på honom eller henne. Om ingen annan, inte ens sin egen familj, tror att man ska klara det, varför ska man då tro på det själv? 

Anmäl
2016-12-20 22:30 #12 av: kae

Jag drog också en nitlott till pappa. Du är inte ensam.Hjärta

Anmäl
2016-12-26 23:00 #13 av: [Wildfire]1

#10 På nåt sätt måste du ju ändå hantera det för att själv må bra. Man kan välja att undvika i många år, men   man måste i alla fall ta itu med det på något sätt till slut. Antingen blir det så att man själv mår dåligt eller att man tar tjuren vid hornen och bestämmer sig för att konfrontera. Ärlighet är alltid bäst. Visst det kan skapa  motsägelser, men ärligheten vinner alltid.

Anmäl
2016-12-26 23:05 #14 av: Hera

#10 Kan du inte få låna hunden ibland? Så du slipper vara hos din pappa.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.