Vad är det för fel på mig?
På morgonen när jag ska till idrotten så måste jag alltid gå förbi en hall full av små barn som lutar sig mot väggen och väntar tills läraren ska öppnaklassrummet. Det som händer då är att barnen stirrar väldigt mycket på mig när jag går förbi, speciellt när man ser annorlunda ut än andra personer. De problemet jag har är att barnen står i en linje både höger och vänster sida och stirrar mig rakt in i ögonen. När jag får en stark ögonkontakt med en av barnen då. Så känns det som att jag fryser till och mitt hjärta börja slå hårt. Det är som att jag bara vill kollapsa ner på knäna och skrika sluta stirra!!!. Jag årkar inte med folkets blickar på bussen, tågen och i skolan det känns som att jag ska bara svimma. Vad är det för fel på mig? Är det bara jag som får den reaktionen när jag möter andras blickar?
Jag blir själv väldigt osäker, känner att det är något fel på mig osv, fast kanske inte i den grad du gör. Hur är du i andra sociala interaktioner? Nu är jag inte direkt en psykolog, men hade det kunnat grunda sig i någon social ångest eller liknande? Finns det något som får dig att må extra bra eller extra säker på dig själv?
Hakuna Matata.
Det är inte bara du. Jag är också så, men det håller på att bli lite bättre nu när mitt självförtroende växer. Ingenting fel på dig 🌺
//Flöffo
![[langtan09]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag har också känt sådär ibland. Jag har oftast brukat lösa sådana situationer genom att lyssna på musik och stirra rakt fram tills jag tagit mig förbi det. Lyssnar jag på musik så märker jag inte om någon skulle säga något eller så.
Men en viktig sak är att du ju faktiskt inte vet varför barnen tittar. Barn är generellt väldigt nyfikna och tittar på allt. :) Det behöver inte vara negativt även om det är lätt att tänka att andra stirrar/tittar av en negativ orsak. Men tittandet kan lika gärna bero på något positivt, att de tycker att du ser cool ut eller liknande. Men eftersom du upplever det som något jobbigt så är mitt råd att försöka distrahera dig själv under tiden du går förbi, som att titta snabbt på mobilen, kolla väskan eller bara koncentrera dig på en punkt långt fram tills du kommit förbi. Och det är absolut inget fel på dig!
Ja precis, barn stirrar oftast väldigt mycket. De flesta lär sig inte "sociala regler" förrns lite senare och förstår att det är ohyfsat att stirra på människor. Barn är oftast nyfikna och obekymrade, de filtrerar sällan sånt de säger eller gör. Det är därför de gärna kollar och pratar med främlingar utan att förstå att det egentligen är sånt man inte brukar göra :)
//Flöffo