Kärlek och förälskelser

Trött på att vara i garderoben

2017-06-29 21:02 #0 av: ejjaa

Hej! Som rubriken lyder så är jag väldigt trött på att vara "closeted". Jag är lesbisk och vill bara kunna vara mig själv hemma.

Känner att jag är redo, tror jag. Jag blir väldigt trött på att inte kunna vara mig själv och att ständigt få frågan "Har du kille?" av släkten när jag egentligen vill ha tjej. Har ni HBTQ-tonåringar någon erfarenhet av att komma ut som tonåring?

Min familj är inte homofober (hoppas jag) men jag tror inte att de förväntar sig att deras dotter ska vara lesbisk. Får ibland höra "..., är ju bögigt", försöker då ifrågasätta vad det är med det som är "bögigt". Blev senast idag skrattade år när jag sa att jag tycker att en tjej är perfekt.

Är så trött på att inte kunna vara mig själv hemma, vill verkligen bara bli respekterad. Borde jag "komma ut"?

Anmäl
2017-06-29 21:08 #1 av: Calcifer

Det är bara du som kan avgöra om du är redo att komma ut eller inte, och det där "borde" är så himla individuellt. För vissa är det kritiskt att få komma ut, för andra spelar det ingen roll, för andra är det bättre att vänta då det kan komma med obehagliga konsekvenser.

Om du känner att du vill berätta skulle jag försöka göra det så avslappnat som möjligt. Inte från ingenstans i skämtsam ton kanske, men inte högtidligt efter ett 10 minuters tal till dem eller sådär heller.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2017-06-29 21:19 #2 av: Herveaux

Känner du dig redo så kör på!

När jag kom ut som bisexuell (eller pansexuell om man ska vara petig med termerna...) så körde jag fegis-varianten och skickade ett SMS.

// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster, Guldhamster och Hundar
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2017-06-29 21:22 #3 av: [AnimeV4]

Känner att du att du är redo och vill - kör! Vissa bara nämner det vid middagsbordet medan andra föredrar att skriva brev eller skicka ett sms. Det finns inga rätt och fel kring det.

Eftersom pappa och hans sambo sagt att föräldrar av samma kön är så äckligt var jag rädd, men den dagen de fick veta sa jag att det handlade om den personen. De gissade och tillslut så sa pappas sambo "Är du kär i J?" och det gick jättebra. De sa även att de skojat om att vi sett ut som ett kärlekspar när vi mötte dem när de skulle hämta mig hos henLipar..


Anmäl
2017-06-29 21:35 #4 av: ejjaa

Tack för svaren! Känner mig redo. Vet dock inte hur jag ska berätta. Är lite för feg för att säga det öga mot öga. Skulle Kina tänka lig att skriva ett sms eller brev.

Behöver pepp!!

Anmäl
2017-06-29 21:42 #5 av: Herveaux

#4 Jag minns inte exakt hur jag skrev, men tror det var något i stil med:
"Jag vill berätta en sak, men vågar inte göra det face-to-face; jag är bisexuell."
Kort, enkelt och rak på sak var det iaf. Glad
Jag var nervs så jag höll på att kräkas, men lättnaden när väl det där meddelandet var skickat...obeskrivligt.

Har du en närmare relation med den ena föräldern så kanske du vill börja med att bara berätta för denne så kan hen sen berätta vidare, om du vill det.

// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster, Guldhamster och Hundar
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2017-06-29 21:48 #6 av: Vrilen

Har inte kommit ut till mina föräldrar då jag inte känner något behov av det, men jag har kommit ut till mina vänner.  Sa det i ett skämt eller något. Då visste jag redan att dom var 100% okej med det eftersom nästan alla mina vänner är pansexuella, då även jag =)

Anmäl
2017-06-30 11:02 #7 av: ejjaa

#6 Gjorde typ som du med mina vänner, sa det i ett skämt eller något då jag visste att de skulle vara 100% okej med det. 

Jag vill berätta för mina föräldrar då jag är,  ursäkta språket,  jävligt trött på att mina föräldrar verkar tro att det är något mellan mig och en killkompis. 

Anmäl
2017-06-30 11:46 #8 av: ejjaa

Nu orkar jag snart inte med min familj mer. Min pappa slängde ur sig en "homofobisk" kommentar igen. När jag kollade frågande på honom så säger han bara "Vadå, det är inget illa menat?". Jag blir så fruktansvärt trött. Orkar inte mer. De sårar mig så mycket. De gör mig bara ännu mer osäker än vad jag redan är.

Anmäl
2017-06-30 12:50 #9 av: Herveaux

#8 Usch vad jobbigt att du känner så! Kramas
Jag tror mycket sånt där sitter som en ren ovana hos folk.
Dom vet eller förstår inte hur det sårar en HBTQ+-person.

Kanske det blir andra tongångar efter att du har berättat och dom kanske kan höra sina sägningar från ditt perspektiv?

// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster, Guldhamster och Hundar
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2017-06-30 14:44 #10 av: ApanAnn

Det gör det ju inte mindre sårande. Den här seriesidan säger det ganska bra tycker jag (fast på engelska)

Första sidan: http://www.egscomics.com/index.php?id=1979 (typ halva sidan)
Andra sidan: http://www.egscomics.com/index.php?id=1980

Det är en ful ovana att säga en massa homofobiska saker och bara anta att det är ok att "skämta" så. För det är det inte.

Anmäl
2017-07-02 20:32 #11 av: Snuffles

Det är hemskt att man ens ska behöva komma ut till folk. När jag var tillsammans med min första flickvän som 13-åring så berättade jag bara för min familj att jag hade en flickvän, och jag är så så glad att de inte tyckte det var något konstigt med det.

Anmäl
2017-07-03 17:50 #12 av: powerade

Tycker inte man ska behöva komma ut med det. Bara säga som det är om någon frågar om man har kille . Håller man det hemligt är det ju som att man gör en grej av det. Tycker jag iallafall.

Anmäl
2017-07-12 13:58 #13 av: SilverRosen

Jag har sedan flera år tillbaka varit helt öppen med min bisexuella läggning för vänner, make, och mina två syskon.
Förutom mamma, hennes man och min makes föräldrar.

Men jag känner inom mig att jag inte behöver att dem vet det om mig, att jag faktiskt är helt och hållet mig själv ändå. Min läggning är bara en fasett bland alla andra som utgör min personlighet.
Alla vet för övrigt att jag är mycket privat med mina djupaste tankar och övertygelser. Inte alla får privilegiet att verkligen lära känna mig.

Jag kan föreställa mig att din situation är svårare och mer komplicerad, men jag hoppas du finner bra råd bland dem du får här.
Jag hoppas din familj både överraskar och gör dig stolt när de får reda på det, att de reagerar med glädje och kärlek.
I värsta fall behöver du inte deras acceptans för att älska och vara dig själv, du behöver inte ta ansvar för deras reaktioner och känslor.

Anmäl
2017-07-13 04:22 #14 av: [Secretname]

Jag är själv heterosexuell men tycker att du borde berätta det för din egen skull. Jag kan föreställa mig att det är väldigt påfrestande att ens sexuella läggning är hemlig för sina närmaste.
Jag förstår ifall det kan vara läskigt att säga det face to face så jag föreslår att du skickar ett sms. Jag är själv en sån person som inte kan ta vissa diskussioner på ett annat sätt än i skrift. Jag måste smsa när jag tar en konflikt, ska berätta någonting stort osv.

Tänk på att oavsett hur dem reagerar så är du precis lika mycket värd som alla andra. Ingen sexuell läggning är bättre än den andra och homosexualitet är fullt ut lika naturligt som heterosexuell. Om dem inte accepterar dig så är det deras förlust. Men det kommer förmodligen gå bra. Oavsett så tror jag att det blir skönt för dig och att du kommer känna en stor lättnad över att dem känner till din hemlighet.

Lycka till!;)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.