Rädd att inte ha tid
Det är så att jag och min kille har vart tillsammans i 8 månader och båda är så kära vi bara kan bli. Vi vet att kärleken är ömsesidig och att vi aldrig känt såhär för någon annan förut. Han säger ofta också att det kommer bli vi två. Kan tillägga att vi båda är 17 och det är snart det riktiga livet börjar. Jag kommer på mig själv att hela tiden oroa mig Över att vi kommer glida isär för att det kommer komma så mycket med jobb o.s.v. Jag är rädd att vi kommer bli upptagna och inte hitta mycket tid till att vara med varandra. Det skrämmer mig för är så rädd att vi kommer ses mindre för att tillslut kanske tycka att det är jobbigt. Han är också en sån som har fullt upp och om båda då har fullt upp för ofta så kan det bli krångel. Någon som har erfarenhet av sånt här eller några tips på hur man ska göra för att få det att hålla?
Jag hade ofta väldigt fullt upp i en period av mitt liv (gick i gymnasiet, jobbade extra, spelade sporter, tränade på egen hand, träffade vänner osv) och hade samtidigt en pojkvän. Som tur var var inte han alls lika upptagen så vi kunde i princip alltid ses när jag kunde. Men är kärleken stark så håller den. Man får passa på att ses när man kan. T.ex. kan man ju käka lunch tillsammans, ses på stan för en fika, ses på kvällen, sova tillsammans, sen sticka igen på morgonen (sova måste man ju ändå göra så det kan man lika gärna göra tillsammans hehe). Vissa saker man har för sig kanske kan till och med kan göra tillsammans, t.ex. träna?
![[134643]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Nu bor visserligen min pojkvän i England, så vi träffas inte så ofta, men för oss märks skillnaden i hur ofta vi kan skriva/prata med varandra över mobilen. Är vi båda upptagna blir det bara ett meddelande på morgonen och ett innan vi går och lägger oss, är vi båda lediga så kan vi prata flera timmar i sträck. Det jag tycker är viktigt är att visa att man tänker på den andra personen även om man är upptagen. Genom att skicka ett hjärta, något som fick dig att tänka på honom, osv. Tar 5 sekunder men uppskattad enormt. Sen tänker jag att man helt enkelt får försöka hitta tid, prioritera lite. Men jag tror inte att du behöver oroa dig, vill man vara med varandra så är ju lite tid tillsammans bättre än ingen tid - så det är ju ingen "vits" att göra slut.
Tack för era svar, det känns enklare när man hör att det funkar för andra. Är det någon mer som skulle vilja dela med sig så får ni jättegärna göra det :)