Hej! Denna text kommer bli ganska lång. Hoppas ni orkar läsa.
Jag har haft en väldigt jobbig period i livet. I våras hade jag väldigt många bollar i luften på en och samma gång. Jag skulle prestera i skolan, hemma och få A i allting i skolan. Vi hade även en hel del redovisningar och tal som gjorde att jag flera gånger bröt ihop och grät i timmar. Perioden där under vårterminen var hemsk. Men trots det var jag så inne i de, att jag inte märkte hur långt det hade gått och att jag kanske skulle dra ner på pressen.
Hursomhelst kom det efterlängtade sommarlovet. Jag kunde inte koppla av. Tog kanske 3 veckor innan min hjärna fattade att jag inte hade någonting att göra, att jag kunde slappna av. Några dagar eller en vecka senare började en enorm nedstämdhet. Jag kan knappt sätta ord på det. Men jag var 100% säker på att någonting var fel på mig. Kan också lägga till att jag började med p piller innan sommaren (kanske 1 månad innan) för att kunna hoppa över mensen och har fortsatt och tar fortfarande. Hursomhelst.
1. Jag har overklighets känslor. Oerhört obehagligt och stundtals tvivlar jag på att jag faktiskt är jag. Ibland kan jag kolla på mina händer och känner, vad i helvete. Vad är jag för någonting? Jag har börjar tänka och fundera alldeles för mycket .
2. Har fått 2 panikattacker (vilket jag tror var det. Inte helt säker) varav en av gångerna åkte jag till akuten. Ingen var fel på mig. Jag kände bara, nu komme tjat dö. Nu stannar mitt hjärta. Därefter har ångesten kommit och gått. Jag vet inte om det är ångest, men har kollat upp allt hos vårdcentralen och det ser bra ut. Känslan är obehaglig. Ibland när jag sväljer känner jag en klump i halsen eller bröstet. Jag börjar tänka på hur mitt hjärta slår och hur jag andas. Blir även väldigt nedstämd.
3. Förut älskade jag att göra konst och skriva och hålla på med musik. Nu känner jag mest, Gud vad slöseri med tid och så ligger jag i soffan och slöar istället. Blir då super trött och orkar ingenting. Har även varit olyckligt kär under sommaren och att ha varit utan personen har känts som ett helvete. Nu har jag kommit ifrån det en del men ångesten, om det nu är ångest och inget annat fel på mig, kommer fortfarande. Kan vara närsomhelst och ibland av ingen anledning alls. Känns då oerhört obehagligt och blir liksom nedstämd. Kroppen känns konstig. Kan inte sätta ord på det. Känner att någonting är oerhört fel bara, är det nu hjärtat stannar liksom?
Några andra saker är att jag även har vaknat ibland på natten. Under en tid på sommaren vaknade jag alltid 06. Oavsett när jag la mig. Nu drömmer jag en del mardrömmen och i natt vaknade jag 3 ggr med olika mardrömmar. Hemska så jag vaknade livrädd och vågade inte somna om. Mardrömmarna har hållt på under kanske 3 veckor. Hemska mardrömmar. Detta stör min sömn och skolan samt min sport blir lidande ibland. Känns bättre att ha kommit in i rutiner igen och det känns lite bättre. Men jag känner mig liksom inte lycklig som förut. Har börjar tänka och fundera mycket. Vill känna mig lycklig. Gå en promenad och känns njutning.
Har säkerligen glömt något. Har jag ångest eller är det något på min kropp? Är det p pillerna och borde jag sluta? Känns oerhört skönt att kunna reglera mensen eftersom den varit så oregelbunden. Borde jag skaffa hjälp? Borde jag vänta ut det? Oftast kommer det när jag hinner sätta mig ner och bara ta det lugnt. Kvällarna har även varit hemska ett tag. Har känts som om jag kommer dö om jag somnar. Kan vara för att jag fick en panikattack en natt. Då kändes det som om jag skulle dö. Den enda gången jag inte har ångest är på morgonen. Under dagen har jag den här obehagliga känslan i kroppen kanske 3ggr. Håller i olika långt.
Snälla hjälp. Vad ska jag göra? Ska man känna såhär. Ska livet vara såhär? Har aldrig känt såhär innan!
