Jobbig ångest ?
Hej! Denna text kommer bli ganska lång. Hoppas ni orkar läsa. Jag har haft en väldigt jobbig period i livet. I våras hade jag väldigt många bollar i luften på en och samma gång. Jag skulle prestera i skolan, hemma och få A i allting i skolan. Vi hade även en hel del redovisningar och tal som gjorde att jag flera gånger bröt ihop och grät i timmar. Perioden där under vårterminen var hemsk. Men trots det var jag så inne i de, att jag inte märkte hur långt det hade gått och att jag kanske skulle dra ner på pressen. Hursomhelst kom det efterlängtade sommarlovet. Jag kunde inte koppla av. Tog kanske 3 veckor innan min hjärna fattade att jag inte hade någonting att göra, att jag kunde slappna av. Några dagar eller en vecka senare började en enorm nedstämdhet. Jag kan knappt sätta ord på det. Men jag var 100% säker på att någonting var fel på mig. Kan också lägga till att jag började med p piller innan sommaren (kanske 1 månad innan) för att kunna hoppa över mensen och har fortsatt och tar fortfarande. Hursomhelst. 1. Jag har overklighets känslor. Oerhört obehagligt och stundtals tvivlar jag på att jag faktiskt är jag. Ibland kan jag kolla på mina händer och känner, vad i helvete. Vad är jag för någonting? Jag har börjar tänka och fundera alldeles för mycket . 2. Har fått 2 panikattacker (vilket jag tror var det. Inte helt säker) varav en av gångerna åkte jag till akuten. Ingen var fel på mig. Jag kände bara, nu komme tjat dö. Nu stannar mitt hjärta. Därefter har ångesten kommit och gått. Jag vet inte om det är ångest, men har kollat upp allt hos vårdcentralen och det ser bra ut. Känslan är obehaglig. Ibland när jag sväljer känner jag en klump i halsen eller bröstet. Jag börjar tänka på hur mitt hjärta slår och hur jag andas. Blir även väldigt nedstämd. 3. Förut älskade jag att göra konst och skriva och hålla på med musik. Nu känner jag mest, Gud vad slöseri med tid och så ligger jag i soffan och slöar istället. Blir då super trött och orkar ingenting. Har även varit olyckligt kär under sommaren och att ha varit utan personen har känts som ett helvete. Nu har jag kommit ifrån det en del men ångesten, om det nu är ångest och inget annat fel på mig, kommer fortfarande. Kan vara närsomhelst och ibland av ingen anledning alls. Känns då oerhört obehagligt och blir liksom nedstämd. Kroppen känns konstig. Kan inte sätta ord på det. Känner att någonting är oerhört fel bara, är det nu hjärtat stannar liksom? Några andra saker är att jag även har vaknat ibland på natten. Under en tid på sommaren vaknade jag alltid 06. Oavsett när jag la mig. Nu drömmer jag en del mardrömmen och i natt vaknade jag 3 ggr med olika mardrömmar. Hemska så jag vaknade livrädd och vågade inte somna om. Mardrömmarna har hållt på under kanske 3 veckor. Hemska mardrömmar. Detta stör min sömn och skolan samt min sport blir lidande ibland. Känns bättre att ha kommit in i rutiner igen och det känns lite bättre. Men jag känner mig liksom inte lycklig som förut. Har börjar tänka och fundera mycket. Vill känna mig lycklig. Gå en promenad och känns njutning. Har säkerligen glömt något. Har jag ångest eller är det något på min kropp? Är det p pillerna och borde jag sluta? Känns oerhört skönt att kunna reglera mensen eftersom den varit så oregelbunden. Borde jag skaffa hjälp? Borde jag vänta ut det? Oftast kommer det när jag hinner sätta mig ner och bara ta det lugnt. Kvällarna har även varit hemska ett tag. Har känts som om jag kommer dö om jag somnar. Kan vara för att jag fick en panikattack en natt. Då kändes det som om jag skulle dö. Den enda gången jag inte har ångest är på morgonen. Under dagen har jag den här obehagliga känslan i kroppen kanske 3ggr. Håller i olika långt. Snälla hjälp. Vad ska jag göra? Ska man känna såhär. Ska livet vara såhär? Har aldrig känt såhär innan!
Jag har ingen lösning tyvärr men oj vad jag relaterar. Allt som du beskriver känner jag också och har känt i ett par år nu. Kan dock tillägga att jag inte går på p-piller. Jag går hos kurator och vet inte om det hjälper direkt, ska även till psykolog snart och eventuellt påbörja medicinering (antidepp eller liknande).
Som sagt jag har ingen lösning men kanske lite stöd i att du inte är ensam i alla fall.
Prova sök på DpDr (depersonalisation disorder) och se om du känner igen något för det gör jag i alla fall. Kurator och Psykiatriker höll inte med utan sa att overklighetskänslorna var troligen min hjärna som är överbelastad och försöker fly. Vad vet väl jag.
I like to draw *u* Skicka ett DM om du har några frågor C:
![[134643]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Börja med att sluta med p-piller, eller i alla fall testa en annan sort. P-ring kanske är bättre för dig? Gå sen och prata med någon som kan hjälpa dig. UM kan vara en bra plats att börja på. Hoppas det snart blir bättre för dig!
P-piller kan röra till känslorna en del, vet av bl.a. egen erfarenhet. PMS:en blir ett rent helvete och humöret är allmänt sämre.
Ny uppstart hösten 2023!
www.snackan.weebly.com Akvariesnäckor - Fakta, bilder och odling!
Jag tror du har ångest, ganska rejäl ångest, och depression. Jag är dock ingen läkare eller psykolog som har rätt att uttala mig om diagnoser på så sätt, men jag känner igen det du skriver hos mig själv och många i min närhet som fått dessa diagnoser eller liknande. Ångestdämpande kan hjälpa oerhört mycket, och jag har faktiskt lite svårt att tro att enbart p-pillret har ställt till allt detta kaos. Men, som andra skriver här, så kan det vara så. Det är så otroligt individuellt vad som utlöser en sån här reaktion.
Hursom, så ska du ta dig själv på allvar. Du mår inte bra. Din kropp mår inte bra, och den säger ifrån. Besök UMO och se om det finns någon kurator där du kan prata med som du känner dig bekväm med (allt möjligt folk går till umo och man är så välkommen så oavsett problem, litet eller stort, så snälla gå!). Sen behöver du varva ner. Prioritera rutiner, sömn och roliga saker. Låt dig själv andas. Ingen människa kan prestera 24/7 och aldrig få vila, utan det är så sjukt viktigt att vi släpper på våra krav och bara låter oss vara människor ibland! Sov en hel dag, om du behöver det. Titta på serier en hel dag, om du behöver det. Ta hand om dig själv!
Rörande ångesten och diagnoser så kan du titta på ångestskolan på youtube och se videor rörande panikångest, panikångestsyndrom, depression och ångest för att lära dig lite mer om tillstånden och se om de passar in på dig.
Stor kram nu, livet är fan inte roligt ibland, men du kommer ta dig ur det här!
Tass Josephine
Tack alla för svar.
#1 Tack! exakt så jag känner. Mycket hemsk och obehaglig känsla som är väldigt svår att sätta ordet på. Men jag känner igen mig super mycket i det.
#2 Tack så mycket! Tror jag snart ska sluta med p piller och se om det blir bättre. Är dock rädd för biverkningar när man slutar. Vet inte hur vanligt detta är?
#3 jo, kanske det största felet i hur jag mår…
#4 Jag känner också att det är på tiden att göra någonting åt det. peppar peppar, men ångesten är inte lika ofta som den brukar vara. Ibland kommer den, men oftast inte när jag är i skolan längre vilket känns skönt. Ibland har jag fortfarande väldigt jobbiga dagar. Jag har pratat med mamma om detta och hon har sagt att hon kan fixa en läkartid om jag känner för det. Men frågan är om jag istället borde gå till UM. Känns lite smidigare. Ska man boka tid då? Eller kan jag bara gå dit?
Jag hinner liksom aldrig slappna av. Och någonstans har jag läst att overklighetskänslorna kan bli starkare av att kolla film eller serier. Sedan har jag heller inte tiden känns det som. Jag vill prestera så bra som möjligt i skolan och det funkar liksom inte. Jag kan aldrig göra någonting halvdant, ändå fast det skulle behövas ibland, att bara vara nöjd över det man åstadkommit och inte lägga allt för mycket energi i det.
Tack så mycket för era tankar och tack för hjälpen.