Känner mig ensam
Under hela högstadiet kände jag mig ensam. Alla hade känt varann sen dagis och jag var helt ny. Det gjorde mig väldigt osäker på mig själv, och jag fick ångest över mitt utseende. Jag spenderade de tre åren helt själv och vande mig till slut vid det. Jag vart "rädd" för att människor skulle prata med mig i skolan och satt alltid för mig själv på rasterna. Jag försökte att förändra det här under två år, men det sista året gav jag upp. Jag räknade bara ner dagarna till sommarlovet och gymnasiet. Jag bestämde mig för att förändra mitt liv. När jag började gymnasiet var jag redan från början pratig och glad. Jag hade förut varit tyst och blyg och dragit mig undan. Jag pratade med de i min klass och försökte verkligen vara mig själv. Jag började vara med tre stycken andra. De kan ha varit de roligaste människorna som jag varit med, och jag var mig själv. En av tjejerna tog mycket plats och jag som alltid backar gjorde såklart det. Då vart jag utanför och det gick liksom inte att ta sig in i gruppen igen. Jag gav inte upp och fortsatte att lära känna folk. Jag började vara med tre andra tjejer som verkade snälla. Efter ett tag märkte jag att de helst inte pratar med mig och när jag pratar med dem så får jag bara ett kort svar tillbaka. Jag är även alltid tredjehands valet. Som för ett tag sen så satt jag på bänken bakom två av tjejerna och när den tredje kom så satt hon sig på andra sidan klassrummet för att slippa sitta bredvid mig. De går även ifrån mig om vi ska ut på rasterna om inte jag är klar samtidigt som dem. Det har gjort att jag blivit mer tystlåten igen och jag vill vekligen inte ha det som i högstadiet igen! Hur ska jag göra för att ta för mig mer och få folk att gilla mig för den jag är? Jag orkar inte med det här nå mer.
Åh jag förstår verkligen… Har tyvärr hamnat i tystnaden. Orkade inte ens göra ett försök att komma in i klassen.
Finns det någon annan du kan tänka dig att prata med? Eller de du var med innan?
#1 Det är just det jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Jag blir mer och mer osäker på mig själv när det inte går bra för mig att träffa nya människor. Så jag vet helt ärligt inte hur jag ska göra för att få folk att bli intresserade av att prata med mig.
Jag förstår dig väldigt mycket, kan relatera till i princip allt du har skrivit. Så du är verkligen inte ensam om detta o jag vet hur jobbigt det är. Har inte direkt några tips eftersom jag själv har typ samma problem :/
Själv är jag väldigt tyst och blyg och pratar mest bara med mina kompisar som jag känt från lågstadiet/6:an. Vi har inte så höga krav och det kan vara en av anledningarna till att vi trivs bra tillsammans. Så om jag skulle tänka mig in i din situation så skulle jag nog ge som tips att börja prata med folk med samma intressen? Du borde väl inte vara den enda i klassen som känner sig utanför? Istället för att gå efter de populära tjejerna (vilka inte är så snälla i min klass) så kanske du kan börja från botten och liksom arbeta dig uppåt i "popularitetsskalan". De som inte är så populära kan också vara väldigt intressanta och skulle nog inte döma/sätta så höga krav på vänskapen. Sen skulle jag också vilja tillägga att alltid vara positiv. Om man ler och verkar allmänt på bra humör är man inte lika läskig för andra att komma fram till. Aja, hoppas att jag helt inte är ute och cyklar och att jag kanske hjälpte till en gnutta :) Lycka till!
![[134643]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hur har det gått? Jag tror att du måste fortsätta försöka helt enkelt, även om det är svårt. Tillslut hittar du några som du trivs med, och som trivs med dig. Lycka till!
Ja, arbeta dig uppåt och se glad och vänlig ut. Jag ler alltid om någon söker ögonkontakt och hjälper gärna till om någon inte förstår något.
Det har gått sådär, har varit sjuk den här veckan och varit hemma. Men i fredags så hade jag prov och åkte dit för att göra det. Ingen sa ens hej till mig, fastän jag försökte få ögonkontakt. Mår så dåligt inför måndag och vet inte om jag vågar gå dit.
Har du folk omkring dig hemma som du kan prata med? Jag tror det är viktigt att om just dom kompisarna inte "ser" dig - då ska du försöka göra dom mindre viktiga för dig. Fortsätta sök dig till andra sammanhang som du mår bra i! Finns det nåt du kan börja göra på fritiden där du träffar annat nytt folk? Kanske tom lite äldre personer som kan vara mognare som du passar bättre med. Studiecirklar, teater,konstkurser på kvällstid, idrott, dans, hundkurs om du har hund, Kanske upptäck nya intressen du har inom dig, tex designa kläder, matlagning etc. Om man får träffa folk som delar ens intresse har man ju mer att prata om.