Annons:
Etikettkropp-och-själ
Läst 1098 ggr
shia
2017-11-03 22:51

Inget problem enligt bup, självmord

Är ärligt talat rätt så chockad faktiskt över hur bup bemött mig och hur de försöker hjälpa mig. Haft självmordstankar sedan 6 år tbx. Å för 2 v sen pp måndag försökte jag ta mitt liv genom att försökta hoppa från en bro. Gick intr som jag tänkt mig, en äldre dam stoppa mig, sen kom min kompis med kurator och skolfritidsledare i full fart, mina föräldrar, 112 allt blev indraget. Vi for då på BUP direkt och ja min skolkuratorn styrde upp det hela. Haft "problem med maten"(då tydligen inte jag har i närheten av ngn ätstörning enligt bup) i 3-4 år. Förra hösten dippade det rejält (kan nämns att jag försökt otaliga gånger att börja äta å må bra) och gick ned 15 kg. Började sen hetsäta å åt väääldigt mkt å gick upp drt igen å började spy och hela våren spydde jag 4-6 ggr/ v ibland som värst 3 ggr dag i upp till två v.innan jag gick ned igen till 4-6 i veckan. Sökte hjälp hos skolkuratorn i maj å hon skickade en remiss ngn stans, som kom bort. Så blev aldrig kallad ngn stans. (även Självskadat sen 1 år tbx) Nu när skolan började om så vart allt värre, igen och jag gick ned mkt och fort. För fem v sedan så höll jag på falla ihop på idrottslektionen var riktigt yr å kunde knappt gå(inte ätit på 4 dagar å druckit lite.) fick veta på helgen av min kompis att typ hela klassen var oroliga att jag slutat äta igen osv. Å att de inkl hon(asså 12 Pers från klassen, vi är 19) gått till massa lärare å allt. Hamnade i. Bråk med henne då jag ansåg hon svikit mig då vi lovst att inte skvallra(hon höll på rtt tag) sen prata jag med lärarn å ljög ihop en story att det blivit sämre men att jag får hjälp och mår bättre. Å han trodde på det. Tre dagar senare så försökte jag dock ta mitt liv. Fick någon v senare svara på ngn test om hur jag mått de. Senaste 10 och 7 dagarna.om jag skippat måltider osv. Vilket jsg då inte gjort då jag blivit "övervakad till att äta" å konstant bevakning. Berättade dock om att tankarna osv var kvar(de vet pm allt sen tidigare också) och i tisdags var jag där igen. Och jag vart uppriktigt sagt väldigt chockad över deras" resultat" hon sa att jag inte hade ngn ätstörnjng eller sån. Ingen depression heller. Att de flesta tonårstjejer tänker mkt på vikten å stt det är helt normalt. Och att jag "mår bra". Fick göra ett till test å hon sa att mest troligt så skickas jag till skolkuratorn framöver då de tar hand om mindre psykiska ohälsor och att de tar mer allvarliga där. Men att jag skulle komma. Tbx nästa v då det då gårt en må sedan mitt suicid försök ovh att de måste "kolla upp" en må efter å därefter var 3 e må och under ett år. Jag vet inte vad jag ska och göra för att få hjälp. Det hjälpte inte att gå till skolkuratorn JAG VILL ha hjälp för jag vill inte ståbpå bron igen. JAG VILL vara hälsosam och inte hela tiden titta i spegeln om mina kinder mage lår är för stora. Men tydligen är det helt normslt att jag gråter mig till sömns varje natt, svälte rmig å spyr å skär mig. Jag har undet fe mångs gånger jag övervägde stt söka hjälp elle rinte tänkt att folk har allvarligare problem som behöver hjälp bättre än mig.och tydligen verksr det som jag haft rätt. Vad krävs för att jag ska få hjälp, att jag skär av mig handlederna framför deras ögon samtidigt som jag skriker att jsg inte vill ha hjälp eller? Jag vet inte vad jag ska göra…

Annons:
iskogen
2017-11-04 01:32
#1

Älskling, det låter helt absurt det du skriver. Har du någon förälder att prata med om detta? BUP måste ta det här på allvar, herregud! Du måste ha hjälp att kunna må bra. Du förtjänar det, jag lovar dig, du gör det. Du ÄR VÄRD det. Menar det verkligen. Kan du försöka säga som det är, att du mår riktigt dåligt och är självmordsbenägen osv till psykologerna/kuratorerna eller har du gjort det redan? Isåfall är det ju fan sjukt om dom inte tar dig på allvar!

shia
2017-11-04 07:36
#2

Mina föräldrar vet inte riktigt hur de ska göra de heller. Men de tycker också det är konstigt men nästan samma sak där, de tycker jag är glad som jag alltid varit och tror att om de bara gör bra mat så kan jag äta…och att de gjort ngt fel vilket de inte gjort. De enda de frågade ang mitt självmordsförsök var några dagar efter om jag tänkt göra om det å då var jag fortfarande i chock sen måndsgen osv. Men sagt ärligt till dem hur jag mår å att jag vill skada mig å allt de. Och enda anledningen till att jag fortfarande orkar gå till skolan är för att min skola är helt underbar. Min klass går jnte beskriva med ord. Direkt dagen efter när de såg mig(alla fick veta via mail) så krama de om mig osv. Sa allt jag behövde höra. När jag brutit ihop under lektionerna och gått ut har de kommit och stöttat. När der är svårt föe mig att äta försöker de iallafall få med mig och få mig att äta lite sallad utsn att kommentera vad jag åt å inte. Utan mer typ den gär salladen är väldigt god, kan inte du också smaka den? Och vore det inte för hästarna och stallet hade jag aldrig gått illbaka från räcket. De får mig att kämpa

Upp till toppen
Annons: