Husdjur

För många djur, ORKAR INTE

2017-11-29 07:23 #0 av: Eioo

Jag är helt slut, söndersliten. Jag mår så oerhört dåligt av situationen och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Vi har så många djur, och ändå har vi mindre än vi haft på flera år.

Min lillasyster har möss, råttor, kaniner, katter och en hund, just nu. Min mamma har 2-5 hundar beroende på hur många hon tar i jour.

Tidigare har det varit musuppfödning, marsvin, kaninuppfödning, katter, ännu flera råttor, hundar, osv osv.

Vårat hus är indelat i tre. På övervåningen bor mamma, pappa, deras hund och alla eventuella hundar mamma tar hem i jour.  Detta innebär att när dom skäller eller springer runt däruppe alla timmar på dygnet hör jag det i minsta detalj.
Sen är det en grind i trappan, kommer man ner är det en till hemmabyggd grindvägg, till min syrras rum, toaletten nere och tvättstugan. Där bor hennes katter och hund. Katterna jamar hela dagarna och hunden gnäller hela dagarna, när hon är i skolan. Mamma tvingas gå ut med hennes hund 3 gånger om dagen, vilket hon inte har tid med då hon har sina egna hundar. Hon vågar däremot inte säga något till min syster om hur hon känner då min syster hotar hoppa av gymnasiet för att ta hand om hunden istället för att inse att den måste omplaceras (observera att hon skaffade denna hund innan hon började skolan, stort sett oplanerat efter hennes förra dött.) Eftersom mamma inte alltid har tid tvingas JAG gå ut med hunden, trotts att jag varken har ork eller lust.
Sen har vi "min" sida av huset, som består av två rum, ett förråd och ett duschrum. Utgången från garaget är också på min sida. Duschrummet är fyllt av möss och råttor, duschen själv har en filt på golvet med massa mushus osv där hon ska "släppa ut mössen", så den går inte att använda. Det ena rummet är fyllt med djursaker, och förrådet är fyllt med djurmat och ännu mer djursaker.

Jag har ett litet, litet rum jag kan gömma mig från allt. På nätterna hör jag mössen skrapa och knastra genom väggarna. För att inte tala om lukten som kommer från duschen. Jag hör min mamma göra i ordning alla hundar kl 5 på morgonen, hur dom skäller och drar på golvet med sina klor. Jag hör min syster (eller ja, oftast mamma) som går genom garagedörren för att hämta den andra hunden (som inte kan vara med dom andra hundarna för han är aggressiv). Jag tvingas ta hand om hundarna när dom inte kan, har aldrig fina eller rena kläder då deras hår hamnar överallt, och kan inte röra mig utanför mitt rum utan att få ångest. Tar jag inte med mig skor och jacka till mitt rum blir dom söndertuggade och skitiga, och det har hänt mer än en gång att någon av hundarna haft sönder mina dyra skor eller liknande. Ska jag gå någonstans måste jag gå igenom hundra olika grindar, och gud nåde mig om jag glömmer stänga en, då blir jag skälld på i flera veckor. Vi kan inte göra någonting som familj för vi alltid måste stressa hem för att ta ut hundar. Vi missar vänner och släktingars födelsedagar, går tidigt från middagar, och kan inte ha något socialt liv överhuvudtaget. Trädgården ser ut som en röra med kaninstängsel och skit kastat runtomkring, och jag skäms över att ha någon av mina vänner över för hur huset ser ut och luktar.

För att inte tala om det faktum att jag antagligen är allergisk. Jag ska testa mig ordentligt, men det kliar alltid på kroppen, om jag inte tvättar händerna efter jag klappat hund eller katt börjar det klia runt munnen och i ansiktet, jag har andningssvårigheter såpass att det rosslar när jag andas ibland. Min hårbotten är helt blodig från hur mycket det kliar, jag har svullna halsmandlar, osv osv.

Jag har två små ormar. Dom är i mitt rum, i varsitt terrarium, och varken stör eller syns för någon annan än mig. Dom luktar inte, gör inga ljud, och kräver ingen större omvårdnad. Jag tar själv hand om dom, förutom någon gång när jag bad min syrra trycka på knappen till lampan på kvällarna jag var borta då min timer hade gått sönder. Den är förövrigt fixad nu.

Detta är viktig bakgrundsfakta - för så fort jag nämner hur ohållbar situationen är för både mamma och min syster tar dom upp mina ormar. "DÅ FÅR DU GÖRA DIG AV MED DINA ORMAR!!!" eller "SLUTAR DU INTE PRATA OM DETTA KOMMER JAG SLÅ DINA ORMAR I VÄGGEN!!". "JAG KOMMER ALDRIG HJÄLPA MED DINA ORMAR IGEN!!!" och "DU KLAGAR PÅ ATT DU FÅR GÅ UT MED MIN HUND MEN JAG MÅSTE TA HAND OM DINA ORMAR!!!" är också populärt att skrika om. Tycker inte riktigt det är samma sak att tvingas promenera 3 gånger om dagen jämfört med att bli ombedd trycka på en knapp, faktiskt. 
Och slutar jag inte då, och fortsätter förklara att det är själviskt och elakt att ha så många djur, och att ett av djuren - hunden som får sitta ensam större delen av dagen - faktiskt far illa, då blir det personliga påhopp. "Ingen i familjen gillar dig ändå", "du är så jävla självisk", "du klarar fan ingenting, du kunde inte ens gå klart gymnasiet och nu vill varken vi eller jobb ha dig", osv. Dom har flera gånger uttryckt att dom hällre ser mig på gatan än gör sig av med sina djur. Nämner jag att jag är allergisk kan en av de snällare responserna vara "men då är det faktiskt dags för dig att flytta hemifrån".

Jag är 20, gick klart gymnasiet i år. Har inte lyckats få jobb än. Hade jag inte haft mina ormar, som behöver el för värme och lampor, hade jag redan packat en väska och bott ute. Min hälsa betyder ingenting för min familj. Det går inte att prata med dom, dom förstår inte. Oavsett om jag är snäll när jag pratar, skriver ned hur jag känner, osv så lyssnar dom inte.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag känner mig så oerhört oälskad och utsatt.

Anmäl
2017-11-29 08:06 #1 av: [Rhonda]

Stackars liten. Stora kramar. Hjärta

Hoppas någon här kan tala om för dig vart du ska vända dig för att få hjälp med din situation. 

Anmäl
2017-11-29 08:16 #2 av: tlover

Jag skulle i första hand gå till läkaren och försöka få allergi på papper, sen skulle jag kolla med soc. Visst det är inte kul men eftersom du gått klart gymnasiet tror jag dom kan hjälpa och det gäller ju din hälsa.

Ev kan det vara värt att försöka få papper från någon kurator eller liknande också

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!


Anmäl
2017-11-29 08:29 #3 av: Aleya

Jösses. Du måste först kolla vad du reagerar på. Så du får det på papper.

Sen har jag varit i en liknande sits. Men minus så många djur. Det var bara två det handlade om.

Och jag var ca i din ålder och min mamma kunde ringa och gnälla för att jag var och hälsade på en kompis över en dag eller helg och menade på att jag var oansvarig och bla bla bla. Och att hon skulle avliva osv.

Tillslut sa jag lycka till med att avliva friska djur. Och sen måste jag godkänna det för att katterna står på mig.

Ne men jag vet ärligt inte vad det var med min mamma. Men tillslut slutade hon bete sig så knäppt. Och det tror jag skedde i samband med att jag flyttade hemifrån. Då slutade hon bete sig som sagt som ett trilskande barn.

Så du är inte ensam vill jag säga. Och jag hoppas att det löser sig för dig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2017-11-29 09:48 #4 av: tiger tok

Far djuren illa?
För då kan man anmäla djurplågeri, så får djuren en bättre miljö och antalet djur minskar förhoppningsvis?

"Djur pratar, men bara de som vet hur dem ska lyssna kan höra vad dem säger!!"
Anmäl
2017-11-29 10:28 #5 av: parsley

Jobbig situation du befinner dig i. Hur viktiga är ormarna för dig? Kan du tänka dig att sälja eller placera om dem om det underlättar för dig att hitta något annat boende? Är du inskriven på soc eller arbetsförmedlingen? Kan du flytta hem till någon annan släkting eller din pappa under en period? Söka till folkhögskola med boende eller söka högskoleutbildning och försöka få en studentlägenhet? 

Anmäl
2017-11-29 17:19 #6 av: Tjeja

Tycker #5 ger flera bra förslag. Så som söka till någon folkhögskoleutbildning och kontakt med soc?

Där har du positiva exempel på möjligheter att få hjälp att flytta och bygga ett eget liv. Hjärta

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2017-12-01 14:16 #7 av: Eioo

Jag har haft kontakt med soc hela mitt liv, vi har äntligen lyckats bli av med dom, vill ogärna dra in dom igen. Kan inte gå någon högskoleutbildning för jag saknar gymnasieskrivningen, kollat komvux men dom har inte den för tillfället i min utbildning. Pappa bor med oss och även han tvingas ta hand om djur han inte vill ha hand om. Allt är bara rent clusterfuck

Anmäl
2017-12-01 14:24 #8 av: Aleya

#7 men detta med jobb eller utbildning då?
Tänkte om du får någon slags inkomst så kan du ju bo inneboende hos någon.
För jag tror inte att soc är allt för sugna att hjälpa tyvärr. (Dom brukar vara experter på att säga nej och sköt dig själv)

Är du inskriven hos ams?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2017-12-01 15:50 #9 av: Tjeja

Man måste inte ha klart gymnasiet till alla folkhögskoleutbildningar. Fördelen med folkhögskolor är att de har sina egna regler, samt att man dessutom kan bo på själva skolan på många av dem medan man går deras utbildning. De har även utbildningar på gymnasienivå om man tex har svårt att koncentrera sig etc. Det finns så många olika sorter med olika inriktningar så jag är säker på att det finns någon som faktiskt skulle passa dig också om du ville och letade lite bland alla som finns! 

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2017-12-01 20:44 #10 av: Novachan

Brukar inte vara inne på detta forum, då jag själv inte är tonåring bl.a., men tråden dök upp i "Nya inlägg" och rubriken fick mig att reagera så jag blev nyfiken och läste. Beklagar verkligen den bedrövliga situationen du befinner dig i, verkligen inte okej av din familj att bete sig som de gör, oavsett om du är myndig eller ej. Men eftersom du är myndig måste ju inte dina föräldrar betala alla kostnader för att du ska bo hemma och kan alltså om de vill när som helst kasta ut dig, och det är det jag tänker kanske kan hända om du skulle anmäla dem för djurplågeri - även fast det kanske borde anmälas, jag vet inte vart gränser går juridiskt för djurplågeri av alla djurarterna.

Förstår grejen med soc, men du borde egentligen söka hjälp, eller iaf kolla upp vad som gäller, hos dom för att kunna flytta till eget boende medan du letar jobb, och att fallet då bara gäller dig och inte din familj - men jag vet inte om de kan hjälpa dig eller exakt hur, men något form av bidrag kanske.

Om du inte har skrivit in dig på arbetsförmedlingen så gör det så fort som möjligt, inget svårt eller komplicerat och kostar inget, du kan bara få hjälp, råd och stöd där. Efter att ha varit inskriven en viss tid där och inte lyckats få jobb under den tiden får man rätt till något form av bidrag, inte A-kassa om du inte har jobbat tidigare (vilket jag inte uppfattat att du har gjort) men det är ett annat bidrag man kan få. Du är också inkluderad i ungdomsgarantin eftersom du är 20 (gäller tills man är 25 om jag minns rätt). Du kan också ha rätt till bostadsbidrag genom försäkringskassan. Om du har någon form av diagnos av problem med psyke eller kroppen så är det bra att nämna det för arbetsförmedlingen så att de vet dina förutsättningar men också att man kan ha rätt till annat bidrag och inte få samma krav på sig - tror man kan ha rätt till bidrag tidigare än vad "vanligt folk" har, och så kan det finnas jobb som bara finns till de med diagnoser som annars inte visas för allmänheten.

Tror du skulle må bäst av att flytta hemifrån, både fysiskt och psykiskt. (Men det kanske du inte vill?) Det är ju kanske inte så kul att behöva flytta in hos någon; släkting eller vänner, men om möjligheten finns så kan det vara något att testa. Jag vet inte hur bostadssituationen ser ut där du bor just nu, om det finns lediga lägenheter och vad hyran går på, men du kan ju också ha öppet sinne för att flytta till en annan ort om det finns jobb där och bättre hyra. Liksom också vara öppen för de flesta typer av jobb. Ett lågbetalat jobb ska man ju kunna leva på också liksom - beror också lite på hur bra man är med att handskas med pengar...

Jag förstår inte riktigt vad det är du saknar från gymnasiet som hindrar dig från att plugga vidare - om det är något du vill? Slutbetyg? Intyg att du har gått klart gymnasiet? ( - kanske bara jag som är dum och inte förstår)

Hoppa det hjälper lite att läsa om folk iaf här som bryr sig! Om det är specifika grejer du undrar så är det ju bara att fråga. Då alla här inte är tonåringar och kan veta en del om saker och ting och kan komma med råd och tips...

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.