Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 1201 ggr
beaug33
2017-12-12 23:27

Svårt att ta för mig, hjälp?

Hej! Jag måste verkligen skriva av mig.

Jag är en tjej som går på högstadiet som egentligen har folk att kunna prata med men jag tycker det är så himla svårt. Det känns som hela jag fryser och orden aldrig kommer kunna komma ut när jag ska säga något. Speciellt när det är en grupp man samtalar med. Känslan att alla kollar på mig får mig att känna mig liten typ. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det men det är som att det är något inuti mig som får mig att inte vilja säga det jag vill säga.  

Ett exempel är när vi var fyra personer som stod och samtalade och jag skulle kommentera på vad någon annan precis hade sagt. Så när jag skulle säga det i en "vanlig" ton så känner jag liksom all uppmärksamhet på mig och allt bara fryser. Jag blickar istället ner i marken och säger det snabbt och tyst. Och det kan väl inte vara något kul att prata med någon som knappt pratar. Eller hur? Jag kommer ju aldrig kunna lära känna annat folk om jag håller på såhär.

Ibland har det ju hänt att någon har kommenterat det här och jag vet ju. Men jag vet inte hur jag ska förklara det eftersom den personen är så pratglad. Det känns som jag bara blir mer osäker då, men jag kan ju inte säga emot. Utan jag bara skrattar bort det lite innan det hinner bli en för stor grej. Jag vill ju berätta hur jag känner men jag känner att det här bara kan klassas som blyghet. Så jag vet faktiskt inte om jag bara är blyg. Men klassas man även som blyg när man kan samtala normalt på sms? Jag tänker ibland att jag är bättre på att skriva än vad jag är på att prata för det här känns det som att jag aldrig skulle kunna prata men om för någon.  

Så snälla, finns det någon här ute som kan relatera och hjälpa mig. För jag kan inte hålla på såhär länge till. Jag har åsikter och skämt jag vill dela med mig av!!! Tack till dig som även har läst hela den här texten. Jag känner att jag inte kan gå runt med det här uppe i huvudet längre. Utan jag vill dela med mig. Jag vill bli bättre.

Annons:
vendelay
2017-12-12 23:37
#1

Det låter som social ångest, det går att få både hjälp genom terapi och genom medicinering. Du kan kontakta vårdcentral eller skolsköterska om var du bör vända dig.

https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Social-fobi/
http://www.umo.se/Fraga-UMO/Fragor-och-svar/Vad-ar-social-fobi/
http://www.umo.se/Fraga-UMO/Fragor-och-svar/Hur-far-jag-hjalp-med-social-fobi/

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

[Reträtt]
2017-12-13 15:57
#2

Det låter väldigt jobbigt, det där… 
Jag kan säga att jag hade en period när det var sådär för mig också, och det är verkligen jobbigt. För mig brukar det också kännas lättare att skriva än att prata. 
Ännu idag har jag ibland svårt att ta plats, men jag har mer och mer börjat växa i min plats, låta världen få se och höra vem jag är. Men det tog sin tid.

Jag förstår att det kan vara läskigt! Men precis som du skrev: du har skämt och åsikter du vill dela med dig av. 

Kämpa på och låt din röst höras. 🌺

Tuggummiiit
2017-12-17 17:02
#3

Jag förstår precis. 

Ofta när jag gick på högstadiet och skulle prata, även när jag visste precis vad jag ville säga, så fick jag hjärtklappning och hade väldigt svårt att få ur mig ord. Det är klart att man vill ha det lika lätt som vissa andra, men alla är vi olika :)

För mig började det vända när jag började utmana mig själv i slutet av högstadiet. Jag satte mig alltså i situationer som jag vanligtvis blev obekväm av för att visa för mig själv att ingenting är omöjligt. Känns lite knepigt att förklara! 

Sen började jag även engagera mig i föreningslivet och sen dess har det blivit så himla mycket bättre! Jag åker på kurser, håller i kurser, exponeras för massa nya människor och händelser hela tiden - vilket har hjälpt mig att utvecklas. 

Men det är jättebra att du kan uttrycka dig skriftligt - det är också en gåva ❤️

- Jennie

Sindri
2017-12-18 00:11
#4

För det första; det är absolut inget fel att vara blyg. Det är en betydligt trevligare egenskap än att vara framfusig och gapig. Jag har aldrig hört någon säga eller skriva att de tycker blyga människor är jobbiga. Tror många känner igen sig, men en del har lättare för att dölja det än andra.

Och när någon annan pratar tittar du antagligen helt automatiskt på den personen. Om ingen skulle titta eller ta notis om att du pratar skulle ju det vara oartigt, så det är ju inget konstigt alls om all uppmärksamhet är på dig när du pratar. 
Men våga göra som Tuggummiiit ovan, gör nåt riktigt läskigt. Det är faktiskt så att ju oftare man gör något desto mindre dramatiskt blir det.

Upp till toppen
Annons: