Hobby och fritid

Finns verkligen soulmates?

2017-12-20 15:23 #0 av: Miss mouse

Jag är en 14årig tjej. Jag är sådär otroligt blyg tar aldrig för mig och pratar knappt. I klassen finns det bara en person jag umgås med dock aldrig utanför skolan. Vi har varit kompisar i 5år men det känns alltid som om jag inte betyder något i hennes sällskap. Om jag pratar om något så lyssnar hon inte, bara byter samtalsämne. När jag är ledsen över något så är det som att hon inte ens vet vem jag är. Hon ignorerar mig helt. Ibland händer det att jag nynnar medi någon låt. Då blir hon sur och säger att jag måste vara tyst, hon skäms över mig. Men utan henne så har jag ingen att umgås med. Inte heller utanför skolan har jag "äkta" vänner. Har några i stallet som jag pratar med men ingen jag umgås med utanför stallet.

Vill så gärna ha den där perfekta kompisen. Den som man kan umgås med och prata med om allt och inget. Någon som jag kan luta mig mot när livet ger igen. Och någon jag kan spralla runt med när allt är underbart. Någon som jag inte stör mig på, som inte är så korkad som alla andra som tror att allt handlar om att bara prata och prata och säga komplimanger. Det är inte så jag funkar. Jag vill ha någon som jag kan hålla om i tystnad någon som får mig att må bra.

Men finns ens sådana personer? Och hur sjutton hittar man de. Bryr mig inte om kön eller något sådant.

Anmäl
2017-12-20 15:32 #1 av: Maria

Jag tror inte man kan söka efter den sortens människor utan de dyker upp när man minst anar det.

Har man tur träffar man på en sådan vän som ung annars kan det ske i vilken ålder som helst.

/Maria

 

Anmäl
2017-12-20 16:09 #2 av: Gladasvampen

När jag var i din ålder hade jag inte heller några riktiga "vänner". Hade ingen att umgås med efter skolan och i skolan var jag ändå rätt ensam. Först i gymnasiet hittade jag några vänner som umgicks med mig på skoltid, men inte mer än så i början. Först i tredje ring kom jag de så pass nära att vi blev nära vänner och efter studenter blev vi så nära att vi umgicks nästan varje dag. 
Nu när jag studerar vidare på universitetet har jag hittat många fantastiska vänner, men jag vet att det tar tid innan man kommer varandra så nära som du önskar. Man hoppas på att man hittar någon vän och direkt blir supertighta, men sanningen är att det ibland tar lite tid. Men när man väl kommit varandra nära så är man nog vänner för livet! Min mamma hade också svårt med vänner och det tog tid innan hon blev nära med folk, men det vännerna är också de hon har kar än i dag, 30 år senare. 
Så mitt tips är att försöka lära känna de du redan är bekant med lite närmare. Och annars lär du säkert hitta någon senare, antingen i skolan eller jobbet :)

Anmäl
2017-12-22 19:12 #3 av: Tuggummiiit

Jag har nästan inte kvar någon kompis från högstadiet - alla mina kompisrelationer var väldigt ytliga och betydde inte så mycket. Men när jag började på gymnasiet fick jag en betydelsefull kompisrelation, men det tog över två år innan vi blev tighta. Sen började jag även engagera mig i föreningslivet och där har jag fått så otroligt många värdefulla vänskaper.

Som nämnts ovan så är det bara att ge det tid! Man kan inte tvinga fram vänner, det bara händer. Våga vänta så lovar jag att någon kommer dyka upp! Hjärta

Anmäl
2017-12-28 16:50 #4 av: Äppelsnäckan

Åh, tro mig, jag vet hur längtan efter en underbar, nära vän känns. Den där man har kul med, som inte håller på med drama, som inte bryr sig om vad den stora massan tycker och tänker. Ja, såna personer finns, även om det inte känns så. 

Har du funderat på att kanske fråga om du och någon i stallet ska göra något? Kanske åka till stan, äta någonstans, eller dra hem till varandra. I stallet har du många i din ålder med ett gemensamt intresse, det bör kanske finnas någon där som du kanske klickar med, som du kanske inte vet nu för att ni bara setts i stallet.

Om det inte känns omöjligt kanske du kan försöka prata mer med andra i klassen? Jag vet att det är supersvårt och jag kan inte själv göra det, men du kanske kan. Man kan inte trolla fram en vänskap såklart, men att börja prata lite smått kan ibland leda till något mer.

Jag vet hur det känns. <3

Anmäl
2018-01-09 01:21 #5 av: Blixtie

Från när jag vara 10 år- 15år hade jag en bästa kompis men vi växte ifrån varandra. Dock har jag aldrig haft någon riktigt nära kompisrelation med någon trots att jag själv är väldigt social (även i mötet med främmande människor). Jag har mer ytliga kontakter och  jag är snart 23 år och har fortfarande inte hittat någon soulmate till vän Glad själv så skulle jag också vilja ha en riktigt nära vän som alltid finns där, hoppas att den tiden kommer. Även fast jag går på universitetet sen 1,5 år tillbaka har jag fortfarande bara ytliga vänner.

Anmäl
2018-01-12 08:05 #6 av: powerade

Jag hade den perfekta kompisen när jag var yngre men hon åkte på ätstörningar psykisk ohälsa utöver det och började röka rätt tidigt o.s.v så vi växte helt enkelt ifrån varandra men vi umgicks varje dag nästan och hade så himla roligt och hade samma intressen.

På senare tid har jag ju folk jag känner snackar med dom när jag träffar dom. Skriver med dom ibland. Men ingen jag umgås med.
Det har varit väldigt jobbigt att känna att man inte riktigt har någon åså.
Men de dagar jag är i stallet och har någon där är det som att det räcker för mig. Då har man fått vara med någon.

Brukar förövrigt t.ex gå på stan med mamma eller så. Hon har fått ta plats som min kompis då jag inte haft någon annan:)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.