Kompis som självskadar, hjälp!!
Hej! För några dagar sedan var jag med mina kompisar hemma hos en av de. Min kompisgrupp består av mig, två av mina tjejkompisar och en killkompis. Vi körde Just Dance och två av mina kompisar körde en duett. Min tjejkompis och jag som inte dansade satt bakom de och kollade på, efter ca halva dansen stelnade min kompis som inte dansade till, jag såg att hon hade sett eller märkt av något men frågade inte upp något om det förrens lite senare då vi skulle gå och göra mellis. Ja och kompisen som stelnat till gick för att göra mellis medan de andra stannade kvar i hennes rum. När vi hade kommit till köket så berättade min kompis för mig varför hon hade stelnat till och blivit alldeles blek tidigare. Hon berättade att när våra två andra kompisar hade dansat så hade hon sett att vår killkompis hade ärr på sina armar, sådan ärr man får om man självskadar. Jag har egna erfarenheter med självskadebeteende (som jag dock tagit mig ur nu) så hon frågade mig vad vi skulle göra. Jag kunde inte ge henne ett svar på det för jag hade inte velat bli konfronterad över det när jag hade mitt problem men jag vet att det är absolut nödvändigt att hjälpa honom utbretts och vi bryr oss ju såklart om honom jättemycket. Vi bad då vår tredje tjejkompis om hon kunde komma och "hjälpa oss med mellis" och berättade även för henne. Hon visste inte heller vad vi skulle göra så vi gjorde inget. Jag ångrar det så mycket. Nu i efterhand när jag satt ihop pusselbitarna så märks det att han kanske inte mått så bra och jag känner mig som en hemsk kompis som inte förstått det. Jag fattar inte hur jag har kunnat missa detta (även om jag också vet, från när jag hade mina problem, att jag gjorde allt för att det inte ska synas). Vi har pratat efter det och bestämt att vi såklart måste prata med honom eller någon annan som kan ta tag i det och hjälpa honom ur detta. Jag behöver mest hjälp med hur ni här tycker att vi ska gå tillväga. Mina kompisar tycker att jag ska prata med honom då jag har haft detta "beroende" själv och tagit mig ur detta men jag vågar verkligen inte, jag tror dessutom att han skulle lyssna mer på någon annan. Tycker ni att vi ska konfrontera honom eller berätta för någon annan, isf vem (förälder, mentor, skolkurator)? Hur ska vi lägga upp det? Vad ska vi säga till honom/annan vi väljer att prata med? Har ni någon erfarenhet av detta? Behöver helt enkelt era åsikter om detta då vi vill göra allt för att han ska må bättre! (Förlåt om det är en lite flummig text men jag har jättemycket ångest över att vi inte gjorde något åt det direkt, tänker konstant på om han ska göra något ännu dummare mot sig själv! Kan också passa på att tillägga att vi är 15 ifall det spelar någon roll.)
![[134643]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det är verkligen en jättesvår situation ni sitter i. Hade det varit jag så hade jag nog berättat för hans föräldrar, de kan sen ta ansvar och se till att han får hjälp. Han behöver på så sätt aldrig få reda på att ni har ”tjallat”. För tyvärr, vill man inte ha hjälp så är det lätt att bli arg på de som försöker hjälpa en. Under tiden tycker jag att ni ska se till att ha kul med honom, är läget bra tycker jag också att det är okej att säga att du har sätt ärren och att du finns där om han behöver något. Men i slutändan så är han inte ert ansvar, utan jag tycker att ni ska fokusera på att bara vara hans vän. Det är fint att ni försöker hjälpa honom!
Jag vill också säga att det är ett långt steg från att självskada till att ”göra något värre” som du säger, så att ni inte agerade direkt gör nog ingen större skillnad. Ha inte dåligt samvete över det, ofta är det bra att ta en paus och fundera innan man gör något. Jag kom också på att ifall det känns svårt att prata med hans föräldrar kanske ni kan berätta för någon av era föräldrar som sen kan prata med dem om det.
Tack för ditt svar! Det som gör det så himla svårt är att jag själv har haft dessa problem. Jag vet att ta livet av sig inte (oftast inte) är vad man vill nöt man skadar sig men det var i ett självsmlrdsrösk som det slutade för mig så på något sätt kan jag inte hindra tankarna från att vandra dit ändå. Tack igen för ditt svar!
#3 Jag vet hur det känns. Men även om han skulle lida av självmordstankar så är det ändå psykolog och kärlek han behöver, ni kan inte göra något annat än det. Det är jättesvårt och man känner sig fruktansvärt hjälplös, men man hjälper mer än vad man tror genom att bara finnas där, lyssna, och vara positiv. Fundera över hur du hade velat att dina vänner hade reagerat och uppfört sig under tiden du mådde dåligt. Det är såklart inte lika för alla, men jag tror att många skulle önska att ens vänner inte gjorde någon stor grej av det. Om det blir en massa med hans föräldrar och psykologer osv är det nog skönt för honom att kunna komma bort från allt det och bara hänga med sina kompisar som vanligt ett tag.
Prata med en vuxen! Vill du inte ta det personligen med t.ex föräldrar så larma kurator eller skolsyster så får de ta det vidare till vårdnadshavare.
Jättebra och viktigt att du bryr dig och vill hjälpa! 🌺
Tack för era svar!
Vi har bestämt oss för att prata med skolkuratorn men även se till att bara vara där för honom på ett "normalt" sätt (inte överdrivet om ni fattar vad jag menar).
Vi behöver alla tips vi kan få så det är bara att fortsätta skriva!
Skulle inte föreslå att ni försöker prata med honom om det, det kan vara väldigt jobbigt att prata om. Jag har självskadat så länge jag kan minnas och det har fortfarande inte blivit bättre efter alla år. Har varit hos psykologer men har alltid ljugit och sagt att jag lagt av helt och hållet, trots att det bara blivit värre, just för att det varit så jobbigt att prata om.
Men det ni kan göra är väl att prata med en skolkurator och ev. ta kontakt med bup eller ungdomsmottagning. Jag hoppas verkligen att det går bra och att din kompis får hjälp, det är verkligen fint av er att vilja hjälpa till 🤗 🌺