Jag har varit tillsammans med min kille i 3 år och under den här perioden har vi gått igenom många motgångar och uppgångar. Vi båda röker på och tar Citodon och har gjort under nästan hela vårt förhållande. Jag var trasig när jag träffade honom då jag nyss kommit ut ur en destruktiv relation där jag blev misshandlad fysiskt och fysiskt. Detta har lett till att jag har problem med tillit, när någon ljuger för mig får jag så svårt att tro på den människan igen.

Jag tror våra problem började efter kanske ett halvår-år in i förhållandet. Jag började må dåligt psykiskt och han ljög om små saker (ex. att han träffat en tjejkompis på stan med sin mamma när dom i själva verket varit ensamma och rökt på..)  Med min bakgrund så fick jag därför jätte svårt att lita på honom. Började bli på honom, bli svartsjuk och vilja hålla koll på honom. Han har nästan inte tagit ansvar över sina lögner, ser det mest som att jag är löjlig. Efter ett halvår föll jag in i en depression då vi bråkat nästintill dagligen. 
Efter det började de bli bättre. Slutade vara så beroende av honom och slutade vara så svartsjuk 

Men jag känner inte att han behandlat mig rätt och därför skriver jag här, för han tycker att han behandlar mig bra och att det är jag som gjort fel med min psykiska ohälsa och problem med tillit. I början var han super gullig och romantiskt, snäll och fick mig att känna mig värdefull. Nu får han att känna mig som världens sämsta människa. Han klagar KONSTANT på mig, på ALLT! Ex. så kan jag städa lägenheten men då klockan blivit sent inte dammsugit, när han kommer hem så blir han inte glad över städningen utan börjar direkt klaga på att jag inte dammsugit. Han kan heller inte förstå min panikångest och ångest, det är bara att rycka upp sig och sluta va så enligt han. Han vill inte jag delar mina problem med honom, jag är bara jobbig och överdriven. Under bråk när jag legat och haft panikattack så har han spottat på mig och sagt hur dålig jag är…

Han älskar att retas! Ex. kasta en kudde på mig eller helt plötsligt när jag koncentrerar mig på något lägga en hand på min axel och skrämma mig. Okej om det är någon gång ibland men det är DAGLIGEN och flera gånger under dagen TROTS att jag blir sur och verkligen ber han att sluta! 

Han iallafall tycker våra problem beror på mig, min psykiska ohälsa, mina tillitsproblem och det faktum att jag röker och tar Citodon (det enda som räddat mig och får mig att orka)