Annons:
Etikettfamiljen
Läst 614 ggr
akvarium123
2018-03-29 20:40

Posttraumatisk stress

Hej!

Som ni vet sedan tidigare så har jag ju varit vittne. Och idag fick jag reda på att jag kunde ha posttraumatisk stress (Stavfel) Och alltså har läst på lite och kan nog själv tänka att det nog kan vara det, tyvärr. Har jättesvårt att sova har blivit lättskrämd som tusan (jag kan till och med bli rädd när någon står framför mig och säger hej…) Där står också att man kan få posttraumatisk stress efter detta brottet.  Har många flashbacks där jag återupplever alla minnen jag har, ser ett flertal personer osv. Har fått mardrömmar det sista 5 dagarna och konstant samma saker, adress och husnummer, personen/personerna kommer upp ständigt. Ser många andra saker också såsom knivar och vapen men också en hel del annat tyvärr. Fantiserar mig bort att det är jag som är i situationen och inte kan ta mig någonstans försöker röra mig men kommer ingenstans. Och sakerna slutar ju inte heller när jag vaknar! Det finns fortfarande kvar. Som om jag pausar för 2 minuter och sedan trycker på play igen och fortsätter där jag slutade.  Att prata om det är väl inget jag gör med glädje men har gjort det med ett fåtal personer.  Att vara själv hemma som trettonåring vågar jag ju inte heller. Är därför ofta ute på stan eller liknande för att slippa vara hemma för då minns jag saker och ting och hör konstiga ljud (som inte finns). Vid mörker så är jag inte ute. Varken ifall klockan skulle varit 12 på dagen eller 12 på natten. 

Överdrivet vaksam är jag också. Skulle nog sagt att jag mer eller mindre aldrig öppnar dörren. Då får dom ringa in via mobilen så öppnar jag alternativt att dom får öppna dörren själva. För att öppna dörren gör jag inte. Sitter i soffan och skakar av rädsla… Men som sagt även i ovanstående så är jag ju mer lättskrämd nu. Förut kan jag också tillägga så var jag mer eller mindre aldrig rädd. Har kommit nu på sistone.

Här kommer det citerat på vad som står på 1177.

  • "Barnet visar oro, ängslighet samt rädsla för mörker."
  • "Barnet återupplever det svåra som har hänt genom plågsamma minnen."
  • "Dessa minnen kallas också för flashbacks. Minnena kan utlösas av sinnesintryck eller händelser som påminner om de allvarliga upplevelserna."
  • "Barnet kan få mardrömmar på natten."
  • "Barnet försöker att undvika situationer som kan kopplas till det som hänt. Hen vill slippa tala om och tänka på det som hänt."
  • "Barnet har sömnstörningar."
  • "Barnet är lättskrämt eller överdrivet vaksamt och kan rycka till även utan märkbar anledning."

Citerat från 1177.se

Du kan läsa mer i artikeln här: javascript:nicTemp();

Sorry för lång text. Men kan man bli frisk från detta? Går det att säga detta till Kuratorn? Är det normalt att få sådant här efter en händelse? Ifall du varit med och fått sådant här stressyndrom. Är du fortfarande kvar där eller blev du frisk och hur gjorde du? Vilken pratade du med alltså läkare, psykolog eller kurator eller dylikt? Pratade du med någon om att du hade denna stressyndromen? Vad får man säga till andra personer?? Hur mycket får jag berätta? Skriv gärna andra svar också har säkert glömt någon! Är bara extremt rädd just nu över detta att inte bli frisk!

Annons:
Vikan
2018-03-29 21:12
#1

PTSD är väldigt vanligt efter trauman och går att bota med profesionell hjälp och terapi. Har själv inte det men andra ångestproblem, men misstänker du att du har PTSD så var ärlig med din kurator. Är du inte ärlig kommer du inte komma någon vart alls.

Vidare vad du säger till andra personer - berätta hur mycket du känner dig bekväm att delge

Zadeira
2018-03-29 21:22
#2

PTSD är inte helt ovanligt men också behandlingsbart i de flesta fall. Det är oftast folk som är utbildade på just PTSD-behandlingar som ger behandling och man kan gå genom läkare eller psykolog för att få remiss. PTSD kan uppstå av mängder av olika anledningar och det du beskriver är absolut en vanlig orsak, eller tex om man varit utsatt för övergrepp eller kanske varit i krig.

Du ska absolut berätta för din kurator hur du känner och vad du upplever för att du ska kunna få hjälp på rätt sätt. Om du gör det ökat chanserna för att du blir helt frisk och kanske blir av med problemen helt!

Du får säga precis vad du vill till andra personer. Vill du berätta allt så gör det, vill du inte berätta något alls så gör du inte det. Men om du vill berätta så fråga först om de vill höra, för det kan vara tungt att höra om såna saker.

Magrat
2018-03-29 21:22
#3

jag lider av komplex PTSD vilket de inte lyckats bota på tio år. Det hålls i schack med hjälp av medicinering och psykologsamtal, men jag är fortfarande för ostabil för traumabearbetning.

Ingen här kommer kunna säga om du lider av någon form av PTSD eller inte. Det är läkare och psykologernas uppgift att reda ut.

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

[134643]
2018-03-29 21:55
#4

Håller med om att vi inte kan svara på det, utan det är därför du går hos din kurator. Ta det bara lugnt, du går ofta i taket innan du vet något säkert. Prata med din kurator och säg att du funderar över om det kan vara PTSD och ta det sen därifrån.

akvarium123
2018-03-29 23:09
#5

#1 o #2 Åh vad skönt att det inte bara är jag som har detta, skönt att höra och att man kan bota det i de flesta fall. Om jag nu skulle ha detta så har ju jag också så att jag kan få prata med offer (för vet att personen skulle gjort vad som helst för att alla ska ha det bra) ifall det nu skulle göra saken bättre! Tror absolut att detta kommer gå över och förhoppningsvis ganska snabbt också. (Ifall jag nu har detta)

#2 Ja det var bra att du sade det att man skulle fråga ifall dom klarade med sådana tunga saker. Själv känner jag väl att jag aldrig skulle klarat av någonting sådant att prata om men tyvärr så är det väl just jag som skulle fastna i spindelnätet den här gången, som så många andra gånger…

#3 Vad synd att det inte gått över ännu men att det hålls i schackt. Själv är det väl inte precis i schackt för tillfället.

#4 Ska skriva en lapp till kuratorn (eller rättare sagt på anteckningar på mobilen) så ska jag läsa vad jag känner/kännit.

Sindri
2018-03-29 23:22
#6

Och precis nu kom den här artikeln på Hjärnan ifokus

https://hjarnan.ifokus.se/discussions/5abd4666ce12c458e00001fa-ptsd

Annons:
emeliiiiieee
2018-04-03 14:22
#7

Jag lider av PTSD efter en traumatisk händelse. Haft det i 1 år 27 april. För mig fick jag diagnosen genom att prata med kurator som skickade remiss till psykolog. Hos psykologen fick jag massa frågor som jag skulle svara på och sen direkt efter fick jag veta resultatet. Min ptsd påverkar hela mitt liv så jag går 1 gång i veckan hos psykolog för att prata, går DBT och ska börja traumabearbetning till hösten. Finns även mediciner man kan få så man kan leva ett normalt liv. 

Jag skulle säga att du ska börja hos en kurator och berätta exakt som det är. Var bara ärlig så löser det sig!

Upp till toppen
Annons: