2018-05-31 15:09 #0 av: Oro

Hej!

Kan bli lite konstigt då jag har svårt att skriva ner mina känslor/tankar och jag har ingen aning hur jag ska börja men men, det går som det går.

Jag är en tjej på femton år. Hela mitt liv har jag liksom pratat med sig själv, diskuterat olika ämne med mig själv, har gått in i min egen fantasi åsså. Jag har tyckt att detta är normalt, vem pratar inte med sig själv då och då liksom eller? Men nu har det blivit lite annorlunda. När jag pratar med mig själv kan jag känna att det är liksom tre personer, en är riktiga jag liksom. (ex. Jag frågar något i huvudet åsså svarar ena ett svar och andra en annan åsså säger jag själv något annat, har ingen aning hur man ska beskriva. När jag väl känner att det är tre personer så känns det som att jag är i mitten åsså är de två andra på varsin sida av mig. Det är svårt att förklara).

Jag kan tappa verklighetsuppfattning och gå in i mig själv och när jag "kommer" tillbaka så kan jag även glömma vad jag tänkte på nyss och känna som att jag är i en ny värd. (ibland kan det kännas som att jag somnade). Det kan även ibland hända på lektioner i skolan bara från ingenstans.

Åsså har jag märkt att min minne har blivit mycket sämre. Jag har börjat att slippa göra saker jag annars skulle göra utan problem. Får svårt att fokusera.

Ibland kan jag höra att någon ropar på mig fast ingen gör det, eller någon ljud när jag är själv eller så kan jag fråga vänner om de hörde något men de gjorde det inte. Nu för någon dag sedan när jag satt i skolan på trappan så trodde jag flera gången att någon satt bredvid mig men det fanns ingen för jag var själv då. Jag kollade liksom men det fanns ju ingen.

Nu har jag också börjat överreagera på ljud, jag kollar alltid vart det kommer ifrån. Som idag ex. När jag gick till bussen så var det någon som slängde sopor eller något och det lät, då kollade jag snabbt åt det hållet.

Det är väldigt blandade med känslor också, antigen kan jag bli känslolös, sedan blir jag ledsen och trycker ner mig själv åsså (röster i huvudet kan också göra det), sen kan jag bli glad och på samma minut irriterad. Jag har blivit mer orkerlös också, och känt känslor av meningslöshet.

Nu kommer jag inte på vad jag ska skriva mer, men något sånt. Jag vet inte om det är bara jag som fantaserar massa saker och det är normalt, men det känns väldigt konstigt. Fast jag fortfarande gillar att prata med sig själv. Jag vet inte vad jag vill av detta tråd men jag vill höra era åsikter om det..