Övrigt

Vill höra era åsikter

2018-05-31 19:49 #0 av: Oro

(publicerar om, eftersom ingen svarade men jag vill läsa vad folk tycker.. Det låter kanske helt galet och jag får lite ångest av detta inlägg,men jag är nyfiken på vad folk har att säga..)

Hej!

Kan bli lite konstigt då jag har svårt att skriva ner mina känslor/tankar och jag har ingen aning hur jag ska börja men men, det går som det går.

Jag är en tjej på femton år. Hela mitt liv har jag liksom pratat med sig själv, diskuterat olika ämne med mig själv, har gått in i min egen fantasi åsså. Jag har tyckt att detta är normalt, vem pratar inte med sig själv då och då liksom eller? Men nu har det blivit lite annorlunda. När jag pratar med mig själv kan jag känna att det är liksom tre personer, en är riktiga jag liksom. (ex. Jag frågar något i huvudet åsså svarar ena ett svar och andra en annan åsså säger jag själv något annat, har ingen aning hur man ska beskriva. När jag väl känner att det är tre personer så känns det som att jag är i mitten åsså är de två andra på varsin sida av mig. Det är svårt att förklara).

Jag kan tappa verklighetsuppfattning och gå in i mig själv och när jag "kommer" tillbaka så kan jag även glömma vad jag tänkte på nyss och känna som att jag är i en ny värd. (ibland kan det kännas som att jag somnade). Det kan även ibland hända på lektioner i skolan bara från ingenstans.

Åsså har jag märkt att min minne har blivit mycket sämre. Jag har börjat att slippa göra saker jag annars skulle göra utan problem. Får svårt att fokusera.

Ibland kan jag höra att någon ropar på mig fast ingen gör det, eller någon ljud när jag är själv eller så kan jag fråga vänner om de hörde något men de gjorde det inte. Nu för någon dag sedan när jag satt i skolan på trappan så trodde jag flera gången att någon satt bredvid mig men det fanns ingen för jag var själv då. Jag kollade liksom men det fanns ju ingen.

Nu har jag också börjat överreagera på ljud, jag kollar alltid vart det kommer ifrån. Som idag ex. När jag gick till bussen så var det någon som slängde sopor eller något och det lät, då kollade jag snabbt åt det hållet.

Det är väldigt blandade med känslor också, antigen kan jag bli känslolös, sedan blir jag ledsen och trycker ner mig själv åsså (röster i huvudet kan också göra det), sen kan jag bli glad och på samma minut irriterad. Jag har blivit mer orkerlös också, och känt känslor av meningslöshet.

Nu kommer jag inte på vad jag ska skriva mer, men något sånt. Jag vet inte om det är bara jag som fantaserar massa saker och det är normalt, men det känns väldigt konstigt. Fast jag fortfarande gillar att prata med sig själv. Jag vet inte vad jag vill av detta tråd men jag vill höra era åsikter om det..

Anmäl
2018-05-31 19:55 #1 av: 134643

Det tar ofta tid innan någon svarar, det var ju bara några timmar sedan du la upp ditt första inlägg :)

Jag anser att det inte finns någon poäng i att vi, ett gäng främlingar på nätet som aldrig träffat dig och som inte är utbildade läkare eller psykologer, ska spekulera i ifall något är fel eller inte, vilket jag antar är din fråga?

Prata med någon, få ditt mående uträtt och ta det därifrån. Du är välkommen att ventilera och skriva av dig här, men ingen kan säga om något är fel eller inte när det kommer till psykiskt mående och jag kommer alltid att avråda människor från att försöka.

Finns det en kurator på din skola? Börja isåfall där, eller med er skolsköterska eller dina föräldrar.

She needed a hero, so that's what she became. Medarbetare på tonåringarSkrattar

Anmäl
2018-05-31 20:32 #2 av: Oro

Nene, men jag vill inte att ni ska spekulera om något är fel eller inte. Jag vill bara veta vad folk tycker.

Ja det finns säkert en kuratur på skolan, men jag är "rädd" att gå till dem. Jag har ingen aning vad man ska säga om man vill möta en kuratur åsså känner jag att jag kommer bli för stressad och nervös :)

Anmäl
2018-05-31 20:41 #3 av: akvarium123

Jag brukar också göra det ibland. Prata med mig själv alltså. Däremot tycker jag det är ganska mysigt och bra. Dels så kan man prata med sig själv om lite allt möjligt och sedan så kan man ju förstå hur andra känner ifall man säger så eller så till någon annan. Exempelvis ifall jag nu vill säga detta typ "Förlåt för att jag råka slå dig igår. Men jag ångrar det" Nu slog jag ingen igår heller för den delen så det ska ni inte tro men då kan det liksom komma upp tankar typ så här:

1 "personen" Ja jag tycker nog inte det är bra då det kan göra att "Kalle" blir ännu argare.

2 "personen" Jag tycker detta verkar bra så att jag säger förlåt. (Däremot sa inte 2;an som 1;an konsekvenserna. Att tänk om "Kalle" bara blir ännu argare o.s.v.)

3 "personen" Jag tycker det nog vore bra. Oavsett om "Kalle" blir arg eller inte så har jag iallafall bett om ursäkt och det är det enda jag kan göra. 

Och då kan liksom en 4;e person komma in som typ blir den avgörande "personen" och den brukar ge det bästa alternativet. Självklart bedömer jag lite själv sedan men inte så jättemycket. Då har jag ju redan tänkt på det själv.

4 "personen" i det här fallet skulle nog sagt som 2 och 3.

(Nu ska ni veta att jag inte har stått någon person idag så att ni inte tänker så utan detta var bara ett EXEMPEL).

Anmäl
2018-05-31 20:47 #4 av: akvarium123

#2 Jag har gått till en kurator (på UM) och alltså jag ångrar det inte en sekund. Bästa valet jag gjort i hela mitt liv tror jag nog. Man säger typ sitt problem och sen så kommer h*n att prata med dig om det. I mitt fall gäller det ett brott och hon jag har är så bra! Hon förstår verkligen hur jag känner och vad jag tycker. Det är nog till och med tillåtet att svära ur sig lite skit ifall man nu  vill det. (Har inte gjort det själv men jag tror säkert man kan få göra det). 

Jag kände också en stor rädsla över att "tänk ifall någon ser mig gå dit" typ. Så jag bestämde mig för att gå till ungdomsmottagningen istället för att ingen skulle se mig gå till kuratorn på skolan och tror att båda är lika bra! 

Jag kan bara säga så här att tveka INTE till att gå till UM om du mår dåligt eller något annat för det kommer bli så mycket bättre då och du kan få hjälp. Självklart gratis för dig! Om du är under 18 sedan vet jag inte.

Anmäl
2018-05-31 20:58 #5 av: Calcifer

Fast att fråga vad vi tycker är att be oss spekulera. Och det är inte lätt att spekulera i något sådant. Kan vara allt från ett totalt normalt beteende till stress som utlöser det till att det är något du bör ta kontakt med psykiatrin för att prata om. 

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-05-31 21:20 #6 av: silverfiisk

Om du känner dig orolig eller tycker att det är jobbigt så tycker jag att du ska prata med någon om det. Vill du inte prata med någon du känner så kan du gå till kuratorn på skolan eller till ungdomsmottagningen. Det är svårt för oss här att avgöra varför du fungerar så, det kan vara helt normalt, eller så kan det vara något som du behöver hjälp med. Om det inte stör dig så släpp det, du är inte konstig och du är bra som du är. Skulle det kännas bra att dela dina tankar och funderingar med någon kunnig så gör det!


Anmäl
2018-06-01 21:00 #7 av: 91Marran

Jag har samma problem som du. Har kontakt på psyket och går på antipsykotiska. Sök hjälp hos en psykolog så kan den föra dig vidare till rätt läkare. Har du några frågor så ställ dem, så ska jag försöka svara så gott jag kan. Har ju haft problemen i 27 år så har lite knep att använda.
Be om att få clozapine som medicin den bästa antipsykotiska medicinen.

Anmäl
2018-06-01 22:03 #8 av: Vikan

#2 Om du oroar dig för att bli så nervös att du glömmer vad du ska säga, kan du skriva ner det på ett papper eller ha stödord? Det är vanligt att ha stödord, har själv fått tipset av min kurator att skriva ner hur jag känner i situationer för att inte glömma det.

Annars kan dina problem vara alltifrån inget speciellt, stressutlöst eller början av någon psykos, dvs. en stor breddgarad av möjligheter. Sök profesionell hjälp om du oroar dig

Anmäl
2018-06-02 22:17 #9 av: Hera

Jag tycker definitivt du ska söka hjälp. Är ju inget bra att du liksom försvinner in i dig själv och får minnesluckor. Dessutom känner du dig som 3 personer och har samtal med dom. Det är inte normalt och bör utredas.

Det finns en hel del som är med om eller har varit med om samma sak så du är inte ensam eller konstig.

Kan du berätta för dina föräldrar så dom kan hjälpa dig få en psykolog? Eller någon annan vuxen?

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2018-06-10 11:01 #10 av: 91Marran

Förresten, har du bett om att få dig uppkollad om did, dissociativ personlighetsstörning?

Anmäl
2018-06-10 13:51 #11 av: Oro

91Marran

Nej det har jag inte.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.