Kropp och själ

Hjälp med kompis

2018-06-01 21:36 #0 av: PuffeSnutt

Hej,

Min kompis har på senaste tiden börjat äta extremt lite och ibland inte alls. Han säger hela tiden att han är tjock och ful och att han måste gå ner i vikt för att vara snygg. Han äter bara 3 bitar av paprika och någon liten grönsak mer. Han säger att han vill se ut som Perrie Edwards (artist i tjejband) vilket är omöjligt utan plastikoperationer då hon har kvinnliga former. Vi (jag och mina vänner) har sagt att han är jättefin och normalviktig (vilket han är) men han lyssnar inte och tror att vi ljuger. 

Vi har också sagt flera gånger att han kan vara i riskzonen för ätstörning men då blir han bara arg och säger att han inte har det. 

Min ena kompis blev så trött på det att hon sa att hon inte skulle bry sig och låta honom äta så lite, vilket jag tycker är helt fel. Det är hemskt att se honom förstöra sin kropp och vi mår dåligt när han håller på så.

Vad ska jag göra?

Han är snart 14 år, ca 182 cm och 71 kg.

Anmäl
2018-06-01 21:40 #1 av: 134643

Prata med en vuxen, en lärare, kurator eller till och med hans föräldrar. Det ska inte vara ert ansvar utan ni måste lägga över det på någon vuxen då han kan behöva professionell hjälp. Under tiden så tycker jag att ni ska fortsätta att ha kul tillsammans och peppa honom så gott ni kan Glad

She needed a hero, so that's what she became. Sajtvärd på tonåringar och medarbetare på RåttorSkrattarRegnbåge

Anmäl
2018-06-01 21:45 #2 av: PuffeSnutt

Vi har flera gånger pratat om att vi ska gå till vår mentor men det har aldrig blivit av. Min kompis (hon som typ slutade bry sig) har också sagt att det inte är vårt ansvar att gå till lärare. (nånting i den stilen sa hon). Men jag har mentorstid på måndag så jag tror jag säger det då. 

Jag är ändå orolig att han ska fortsätta eller att han ska bli arg på oss.

Idag lyckades jag få i honom en chokladbit, vilket jag tror var det första han åt sedan morgonen (klockan var ca 16.30).

Tack för ditt svarHjärta

Anmäl
2018-06-01 21:54 #3 av: 134643

#2 Bra, se till att prata med er mentor! Mentorn behöver inte säga att ni sagt något, utan kan säga att hen är orolig, så i bästa fall kommer er kompis inte ens veta att det var du/ni som sagt något. Det kan säkert hända att han fortsätter ha problem med maten ett långt tag framåt, tyvärr är det ofta en lång process innan man blir bättre, men ni har gjort det ni kunnat och sett till att han fått hjälp vilket är det viktiga. Låt sedan hjälpen ta det därifrån :) 

Det är jobbigt att ha det som er kompis har det, men det kan också vara fruktansvärt jobbigt att oroa sig för någon annan. Så se till att du hittar energi någon annanstans också så att du fortsätter att må bra. 

She needed a hero, so that's what she became. Sajtvärd på tonåringar och medarbetare på RåttorSkrattarRegnbåge

Anmäl
2018-06-01 21:57 #4 av: Vikan

När min kompis börjde uppvisa tecken på ätstörning skällde hon ut mig och blev arg när jag sa det. När läkare konstatera det och hon började få hjälp var hon förstående till varför jag var så på henne

Tycker du under mentorssamtalet ska säga det till din mentor, då kan den ta det vidare eftersom ni inte ska behöva ansvara för det. Hade annars försökt kontakta hans föräldrar då de lär ingripa fort i situationen 

Anmäl
2018-06-01 22:12 #5 av: PuffeSnutt

#4 Jag får en lite obehaglig känsla av hans föräldrar, särskilt pappan. Min kompis är väldigt feminin vilket hans familj ogillar. Pappan vill verkligen inte det, min kompis får inte raka benen eller vara sig själv helt enkelt. De tvingar även med honom att rida i flera timmar. Han har berättat att om han vägrar följa med blir pappan arg på honom. Oberörd 

Anmäl
2018-06-01 22:37 #6 av: Vikan

#5 Men usch. Har han en mamma eller annan vuxen han kan sig till? Hade i ert fall f å vänt mig till någon lärare på skolan eller liknande och berättar om hans situation

Anmäl
2018-06-02 09:16 #7 av: PuffeSnutt

#6 Jag vill isåfall att han följer med fallifall jag missförstått något, men det vill han säkert inte. :(

Anmäl
2018-06-02 14:33 #8 av: Vikan

#7 Annars kan du berätta hur du uppfattar det? Följer han med kan jag tänka mig att han istället kan försöka få det att låta som att det inte är några proble, särskilt med hans ätande. Du hade kunnat berätta om hans problem kring maten och hur du uppfattar det, och förhoppningsvis när han får hjälp berättar han självmant om sin familjesituation

Anmäl
2018-06-02 17:40 #9 av: PuffeSnutt

Mm det kan funka! Tack så mycket!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.