Kropp och själ

Visa självskadeärr?(x)

2018-07-14 19:08 #0 av: shia

Hej, jag har(hade) aldrig sett ngn (okänd)som visat upp sina självskadeärr asså offentligt(typ t-shirt om dd har på armarna) asså inte drar upp å visar utan man ser tydligr. (en del av min akompisar har visat asså dragit upp ärmen, samt en när vi solade.) vilket har fått mig att tveka en del å typ bada å gå i shorts. (endast bland folk jag kän, typ när vi bada med klassen osv) undvik bland mina föräldrar. Men så idag(jobbar och säljer glass) så var det en pappa med två tonåringar (en på 13, den andra ksk 16) varav den som var 16 sa(anledningen jag la märke till henne) typ, (å klämde på magen) åå, allt fett gör så ont(hon var inte tjock) och då såg jag hon på vänstra armen hade många skärsår tvärs över hela armen som var gamla. Över det hon sa prata hon med sin pappa å skratta samt med hennes syrra å pratade glatt när hon beställde.

Känns som jag bara babblar här men Xd
Just det att hon verkade inte bry sig om att folk såg, (när jag haft shorts, å gått bland folk har jag hela tiden dragit ned shortsen osv)
Jag bara, förundrades över hur modig hon var.. Och att hennes pappa knappt verkade kolla på det,(mina föräldrar blir så konstiga när de ser mina osv)
Jaja, behövde väl bara skriva av mig antar jag,

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-07-14 19:16 #1 av: Calcifer

Jag döljer bara om jag har färska sår. Jag har extremt mycket ärr på armarna men aldrig att jag tänker gå i långärmat och svettas hela sommaren pga dem. Jag märker typ aldrig av att någon kollar. Mamma bryr sig inte heller, jag menar, hon vet ju att jag skadar mig själv då och då så det är ingen hemlighet med henne heller. Ju mindre man själv fokuserar på dem ju mindre gör andra det. 

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-07-14 20:15 #2 av: 134643

Jag har massa gamla ärr och visar de alltid, undantaget är arbetsintervjuer men jag hade inte gått i linne/T-shirt ändå.

Det var jobbigt i början och jag tyckte att alla stirrade, men helt ärligt så är det inte så illa. Jag får lite kommentarer då och då, men det är ofta av folk som har gått igenom det själv och kan relatera. Ibland vill folk bara fråga om jag har slutat och mår bättre nu. Vissa förstår inte var de kommer ifrån och frågar därför helt av nyfikenhet.

Jag bryr mig inte om att folk tittar eller frågar, mina ärr är inte den jag är idag men en del av den jag varit. En del av den kamp jag utkämpade och jag tänker inte skämmas över att jag vann den.

Tro mig, även dina föräldrar skulle vänja sig med tiden. Det blir en större grej av det nu eftersom du inte visar dem så ofta. Som sagt är det jobbigt i början men tillslut är det inte hela världen längre. Psykisk ohälsa är bra mycket vanligare än man kanske tror, vi råkar bara visa spåren av den på vår kropp. Det är klart att man ibland kan tröttna på stt bevisen alltid finns där, men skämmas tycker jag absolut inte att det finns någon anledning till.

Jag hoppas att du för det första slutar om du inte redan gjort det, och att du för det andra känner dig bekväm i din kropp med allt vad den innebär så småningom. Det är grymt värt det!

She needed a hero, so that's what she became. Sajtvärd på tonåringar och medarbetare på RåttorSkrattarRegnbåge

Anmäl
2018-07-14 22:57 #3 av: Vikan

Tror man tror att människor kommer bry sig mer än vad de egentligen gör. Går runt i shorts och linne trots mina ärr på både lår och armar, samt i bikini. Mina föräldrar jag sett de så många gånger att de inte kommentarer det, minus vid typ bråk eller något. De enda som kommenterar är mina nära kompisar, och det är vid nya sår eller de misstänker nåt, men det är för att de bryr sig. Är betydligt mer slapp med vad de ser än mina föräldrar

Har lärt mig att detta är min kropp, ett bevis på vad jag gått igenom och fortsätter slåss mot - förhoppningsvis kommer det i framtiden vara ett bevis på vad jag överkommit. 

Anmäl
2018-07-15 01:12 #4 av: Vrilen

Mina ärr är inte på mina armar så dom syns inte så mycket. Dom sitter på insidan av smalbenet/ankeln så när jag har shorts på mig kan dom synas. Har aldrig brytt mig om vad folk ska tycka så har aldrig döljt dom även fast dom är helt nya. Undantag om jag e med någon som jag vet blir triggad av det.

Anmäl
2018-07-17 17:06 #5 av: Zadeira

Jag har en hel del ärr, de på vänster underarm syns fortfarande nu flera år senare. Jag har aldrig nånsin haft en tanke på att dölja dem (förutom när de gjordes). Jag bryr mig inte om vad folk tänker om det, och faktum är att jag inte tror att särskilt många tänker på det speciellt mycket. Det är aldrig någon som kommenterat.

Min nuvarande chef hade tex inte haft en tanke på dem fören vi pratade om ärr och jag visade min arm och frågade "du har nog sett dessa redan?". Hennes svar var att hon inte ens hade tänkt på dem fören jag verkligen aktivt visade henne min arm och förklarade var de kom ifrån.


Anmäl
2018-07-17 22:48 #6 av: shia

Faktiskt, tro det eller ej så badade jag igår, på stranden med mina föräldrar/syrran. Andra gången jag å syrran klev ut i vattnet stod mamma å pappa en bit ut, mamma frågade vad det var för märken jag hade, om det var från filten. (trodde på riktigr de visste) sa från i vintras(halvirriterat) "?" från när jag mådde dåligt sa jag kort. Hade verkligen inte velat ha denna diskussion där å då. Mamma å pappa vart som, jaha. Jaja nu glöm vi det å sen gick allting på som vanligt. Då de inte vart ngn störrw reaktion tog jag på mig shorts idag. I värmen.
Hah trodde det där var det värsta som skulle kunna hända igår. Hur fel hade inte jag, jag missade totalt att jag skulle jobba. (fått på morgonen från han på jobbet om jag kunde jobba lördag, hade stressigt så svara snabbt jepp. Fick ej ta med telefonen på stranden, men så när vi kom hem halv 6. 3 missade samtal å 3 sms. (från han på jobbet) "hej, vart är du?" "du skulle börja 4" har det hänt något?"
Förstod verkligen ingenting, bläddra upp å såg då, innan sms't han skickat på morgonen hade han skickat å frågat om jag kunde jobba samma dag 16-20:30. Jag fick panik, bröt ihop å börja gråta. (över hur korkad jag var å hur jag kunde sabba mitt första jobb såhär nu när jag börjat kunna "njuta" av jobbet utan känna press. Å var 100 på jag skulle få sparken. Skickade att jag missat det sms't, endadt sett det nedre och ja. Sen fick mamma ta min mobil å ringa å prata med honom(hon jobba i växthuset där förra året så de kän varann lite(jobbar med å sälja glass)
Hon sa han sa han absolut inte var arg, att han förstod det vart ett missförstånd men att sånt kan ske, mrn undrade om jag kunde komma en Tim senare(vid halv sju/sju) och hjälpa med stängning.
Gjorde det(som "tur" var var det inte han som jobba då utan en annan tjej jag jobbat med förut. Bad om ursäkt å hon sa det att hon börjat undra om jag ej skulle komma, hört med chefen" (över personal, hans pappa har stället) som då kommit då, först hade han blivit lite irriterad på kag ej svara, men sen vart de typ iroliga ngt hänt då jag brukar vara i tid osv(i sö kom jag 7 min innan jag skulle börja, "där kommer du äntligen, sa han då. Vart nästan orolig å tänkte ringa, du bruksr ju alltid komma då tidigt")

Vill bara komma iväg å jobba så snart som.möjligt(han frågade om jag trots jag skrivit jag skulle på trav(han å chefen är väldigt förstående med att jag håll på med hästar/trav så när de är trav behöv jag bara säga till ngra dagar innan så behöv jag ek jobba då.(samt får jag jobba oftast 16-20:30 då jag hinner vara i stallrt då på morgon) kunde jobba på kvällen en stund, men var kvällstrav så kunde ej det. Mwn kändes skönt han ej verkade så aeg å inte "inte ville ha tillbaka mig"
Skämdes verkligen så mkt... Men alla gör väl sina misstag.... Lär väl minnas detta iaf..... Iaf stolt ändå jag lyckades samla mig på en Tim å torka tårarna å fara fit å jobba å Prata å vara glad med kunder. (tror detta kan vara bta för "mig" på så sätt jag lär mig prata med annat folk osv.(har annars haft ex så fort ngn säg mitt namn-tänkt ut 100 anledninga till den vill prata Me 100 olika saker denne skulle kunna ta upp 100 saker jag gjort/sagt som skulle kunna leda till detta å 100 olika evetuella konversationer å hur jag ska säga om den säg så osv(specielt när lärare velat prata med mig, hwr jag alltid "varit så förberedd" att jag kunnat ljuga dem upp i ansiktet utan att tveka(neckdel) men samtidigt ja.
Hoppad jag överlever nästa dag på jobbet.

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-07-18 04:42 #7 av: Calcifer

Alltså, om du har en ledig dag och får ett sms om du kan jobba på den dagen så har du 1. ingen skyldighet att svara, 2. inte lovat att arbeta så de har ingenting att bli sur över. Du är ledig, du är fri att göra vad du vill den dagen, och en FRÅGA kring ett extra pass är inte ett löfte om att du ska jobba. Tycker det låter otroligt orimligt att din chef antog att du skulle dyka upp till ett pass du inte tackat ja till.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-07-18 07:02 #8 av: shia

Fast grejen var, jag skickade "jepp" som svar till det senare, men uppfattades som jepp på båda. Sen så har jag "inga fasta" arbetstider, utan börjat få ett schema ibörjan på veckan, men han skickar ofta kvällen innan eller så om jag kan jobba-och är då upp till mig om jag vill jobba eller inte.
För mig har det funkat bra ändå, då jag ofta inte vet vad jag ska göra nästa dag(i stallet osv) förns kvällen innan. Samt att jag har inget jag måste jobba x antal timmar, utan jag får jobba aå mkt/lite jag vill.(vill jag jobba 3 h jobbar jag tre h, vill jag jobba 7 osv)

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.