Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 840 ggr
Anonymmedlem
8/11/18, 8:23 PM

Vill skriva av mig

Jag vill skriva av mig någonstans där ingen vet vem jag är, detta är för mig själv, har inget krav av att folk ska svara eller läsa.

Jag är en komplicerad person enligt mig själv. Mitt huvud är en bomb av känslor och tankar, jag övertänker exakt allt och det är därför jag tror att mitt mentala jag håller på att få stryk. Jag vill söka hjälp men jag vet inte i stort sett varför jag mår så dåligt inom mig. 

Jag tror att det beror på flera saker som samlas ihop i ett stort trassligt nät som jag inte kan lösa ut knutarna från. Jag är en person som vill ha kontroll, och det märks med min pojkvän, jag märker att jag är jävligt kontrollerande av mig, jag vill inte vara det för att han mår inte bra av det. 

Min pappa och jag har inte varit så nära när jag var liten, jag tror det också ger mig en trygghet att ha min pojkvän, han är som min skyddsängel och som en kille som faktist ger mig uppmärksamhet som inte min pappa gjorde, och jag älskar honom otroligt mycket. 

Jag har hela livet fått stått ut med vissa saker som ett barn inte borde stå ut med sexuellt, min bror ville att jag skulle suga av honom när jag var 5, min pappa har kommenterat mina bröst och min kropp när jag har växt upp, jag har blivit utnyttjad av personer för att få det dem vill ha, för att jag hade svårt att säga nej av både tjejer och killar. Jag tycker inte att det har påverkat mig direkt i måendet men jag tror faktist att det har påverkat mig undermedvetet, att jag har blivit utnyttjad flera gånger sexuellt och blivit kommenterad av min pappa har blivit som en slags trauma.

Under högstadiet så började jag tänka mer på mitt utseende, jag fick extrem akne och måtte otroligt dåligt för att jag ville ju såklart ha bekräftelse, men den bekräftelsen jag fick dög inte, jag ville ha mer, och mer. Jag har försökt att skada mig själv men det är inget för mig, jag har märkt att man bara mår sämre av det. Egentligen så ville jag må sämre, jag ville må dåligt så att andra kunde tycka synd om mig. Jag ville ha uppmärksamhet. Jag tror att jag ville ha det för att jag fick så lite uppmärksamhet som barn.

I första året i gymnasiet så blev det sämre, jag gillade en kille och blev ''friendzonad'' vilket jag hade blivit av alla killar jag hade gillat. De killar som faktist gillade mig såg inte jag som attraherande alls eller så var dem desperat och det ville jag inte ha. Jag ville så otroligt gärna ha en kille, få första kyssen, tappa oskulden m.m. som alla andra tjejer redan hade hunnit med. 

Han jag gillade i första året på gymnasiet som friendzona mig blev ihop med min kompis i klassen och jag var tvungen att gå vidare. Vid nyår så hade de gjort slut och på våren samma år så blev han kär i mig då jag hade gått vidare. Vi blev med varandra ändå och har varit ihop i ett år nu. 

 Jag vill inte mista honom för att han är den enda väggen som håller mitt inre i schack. Jag ville inte leva innan jag hittade honom. Han har byggt upp en vägg som jag saknade i flera år och jag tror att jag är kontrollerande för att jag inte vill mista honom, jag är rädd för att mista honom. Jag kan inte leva utan honom.

Men nu när jag ska börja tredje året på gymnasiet, så mår jag ändå inte bra, även fast jag har en otroligt fin pojkvän och min akne är borta, mitt självförtroende är lite bättre men att jag är kontrollerande och avundsjuk mot min pojkvän tror jag beror på min självbild. Jag har aldrig älskat mig själv, jag har alltid tyckt att jag är annorlunda från andra, att jag tänker på ett annat sätt. Jag vill gå en utredning på add och andra mentala diagnoser etc för att jag tror att det skulle hjälpa mig att må bättre.

Jag har aldrig vetat vem jag är, jag har haft svårt för att folk ska förstå mig, att jag tänker så mycket, jag tänker hela tiden om detaljer i detaljer djupt inne i saker så att jag blir galen. Ibland känns det som att jag är en psykopat eller har någon riktig stor störning i mitt huvud. Jag tänker hemska saker om andra sådana som man bara inte får tänka och jag dagdrömmer om att jag ser olika möjligheter för folk att dö. Jag har börjat fått overklighetskänslor, som att mitt inre jag inte är närvarande längre i min kropp, min kropp pratar men inte jag för att jag inte är närvarande, detta hände bara en gång i månaden, sedan en gång i veckan, sedan flera gånger i veckan och nu nästan varje dag. Jag vill söka hjälp för att jag är rädd att mitt inre jag ska försvinna tillslut.

Då jag mådde som sämst så funderade jag på självmord, men jag vill resa runt i världen så det går inte för att jag ser faktist en skönhet i livet, jag vill inte mista det enda liv jag kommer ha någonsin även fast jag mår som jag mår. Men det har inte hindrat min demon inom mig i att få upp dem tankarna.

Jag vet inte varför jag mår som jag mår egentligen, eller om jag bara vill må dåligt för att få den uppmärksamhet jag aldrig fick. Jag tror att jag kan vara i en deppression eller så har jag någon mental störning, men oavsett vad jag har så vill jag veta vilken, jag tror att det kan hjälpa mig, och mitt mående.

Annons:
Sindri
8/11/18, 8:39 PM
#1

Jag kan rekommendera en bok till dig av Anders  Hansen som heter Fördel ADHD.  Du kanske kan få tröst och hjälp av den. Kolla på ditt närmaste bibliotek. Försök också hitta böcker av Gunilla Gerland, hon blev diagnosticerad först i vuxen ålder och levde i kaos innan dess.
Du är ingen dussinmänniska, men det behöver inte betyda något negativt. Grejen är vad du gör (lär dig att göra) med det du fått med dig.

Du är ännu så ung och har alla chanser att leva ett bra och fint liv.
Din pojkvän låter fin, men du bör lära dig att älska utan att vara beroende, du skulle må så mycket bättre då. När du lär dig att din styrka och tillit sitter i dig själv kan du älska på ett annat sätt, utan att direkt vara beroende av någon, för det gör en alltid så sårbar och osäker.. 
En diagnos kan vara ett bra redskap för att lära känna sig själv lite bättre och kunna arbeta med självkänsla etc. Du har ändå rätt bra insikt i hur du är.

Kan bara önska dig lycka till! 🌺

Upp till toppen
Annons: