Annons:
Etikettstudier-och-utbildning
Läst 819 ggr
whoppydough
8/16/18, 8:19 PM

Jag vill byta skola men....

Jag har precis börjat 2a året på Estetiska programmet på gymnasiet där jag läser Media.  Jag har sen ganska länge övervägt att byta skola för att alltså gå samma linje men på en annan skola. Det är för att jag verkligen gillar just linjen men inte klassen. Inte ens efter ett helt år i denna klass har jag klickat med en enda person.  Jag tror inte jag kan stå ut med att ha det så i 2 år till. Jag hade en enda kompis (som jag dessutom kände sen innan) men som nu har slutat och jag känner verkligen att det känns skitjobbigt att gå till skolan varje dag utan en enda riktig kompis. Jag vill inte höra att jag ska "försöka snacka med folk" nu för det har jag försökt med och det är inte där problemet ligger. Jag har bara verkligen astråkigt med alla i denna klass och har typ 0 gemensamt med alla. Jag är en HELT annan person än vad typ alla i min klass är. Grejen är dock att jag ljugit konstant i ett helt år för min familj om att skolan är bra och att jag tycker det är kul. Jag tycker det är skitjobbigt att prata med mina föräldrar om this kind of stuff men om jag ska byta skola lär jag ju ge dom någon förklaring och jag lär behöva sitta ner med dom och snacka om det. Jag vet inte hur jag ska kunna göra det? Jag vet inte hur man startar en sån konversation liksom? 

"Jo mamma och pappa… nu är det så att jag har ljugit er rätt upp i ansiktet i ett års tid om skolan. Egentligen är allt skit och jag vill byta till en helt annan skola för jag har inga kompisar här." Liksom… ? Och jag bara vet att mina föräldrar inte kommer fatta varför jag vill byta och endast tro att jag vill byta för att min kompis har hoppat av. Dom kommer säga åt mig att försöka bli kompis med någon fast det bara är slöseri med tid. Dom kommer endast säga åt mig att jag borde ha blivit bättre kompis me dom andra när jag hade chansen förra året för det var exakt så det blev på utvecklingssamtalet förra året när min mentor berättade för mina föräldrar att jag mest umgicks med min kompis som jag hade haft sen tidigare. Då läxade dom upp mig och sa åt mig vad jag borde ha gjort och borde göra - som om jag inte förstod att jag skulle bli ensam om jag inte skaffade mig några andra kompisar när min enda riktiga kompis i klassen hoppade av. Det känns inte speciellt lockande med en sån uppläxning om vad det är jag gör och har gjort för fel… 

Det kommer dessutom bli skitjobbigt att behöva börja om. Jag kommer inte veta vart något ligger, vem jag ska sitta bredvid i klassrummet eller i matsalen. Jag kommer inte veta vad lärarna heter eller vart mitt skåp är. Jag kommer tappa bort mig i korridorerna och behöva byta min dator och grejer och jag kommer vara den enda som inte har koll på allt redan. Ovanpå den enorma omställningen kommer jag behöva anstränga mig som f*n för att försöka komma in i en klass som gått ihop i ett års tid och ovanpå det kommer jag ständigt behöva förklara för släktingar och all annan familj varför jag byter skola om allt nu "varit så bra". Bara tanken på detta gör mig trött. 

Dessutom vet jag inte om jag borde prata med mina föräldrar om det innan jag börjar prata med SYV, mentorer, lärare osv. för jag vet ju inte om jag faktiskt kommer byta och dessutom hoppa direkt in i 2an. Jag vet inte heller hur det funkar med att byta skola när man ska gå från en kommunal skola till en friskola? Kan man fråga om man får gå en testvecka i den nya klassen? Kommer jag kunna läsa inriktningarna jag har valt och hur blir det med kurser och betyg? Hur mycket skiljer det sig mellan friskola och kommunal system-mässigt liksom? Jag har ingen koll. Hjälp mig!

Tacksam för svar. :)

Annons:
ThatPie
8/16/18, 8:36 PM
#1

Well om du verkligen känner att du inte trivs i klassen och vill byta, så tycke tjat att du ska göra det. Att prata med föräldrar om saker man tidigare inte sagt hela sanningen om eller helt enkelt inte tagit upp är alltid svårt och jag är själv en sådan person som alltid tänker på det värsta de kan säga eller värsta sättet de kan reagera på. Men oftast får man bara ta och bita ihop och säga det. Jag brukar oftast fråga eller säga saker precis efter eller efter ett tag efter man har ätit, då man då fått i sig lite energi och näring och att chansen då (i min mening) är mindre att föräldrarna reagerar extra negativt (om man tror att det kan hända). Sedan är det bara att tydligt förklara vad man känner och tycker och då i ditt fall för första gången vara helt ärlig om situationen och gärna ge exempel som då inte involverar din vän som slutade, för att tydligt visa att det inte är pga att de slutat som du vill byta skola. Jag vet inte hur det fungerar när man byter till samma program som man gått tidigare (om man då får hoppa in i 2an eller inte). Vet bara från de klasskompisar jag hade som bytt att de började i 1an igen och då ”gick om” ett år, men de bytte från annat program. Det är något du får prata med SYV om. Tror inte heller att det skulle vara något problem med bytet till en friskola, då om jag minns rätt att ansökningen till dem (i alla fall gymnasieskolor) fungerar på samma sätt som kommunala (jag kan ha fel). När det kommer till vem du ska prata med först så får du bestämma o h komma fram till vad som känns bäst för just dig (då det är lite svårt för mig att veta pga vilken relation du har till föräldrarna och allt det), men om jag skulle varit i din situation skulle jag börjat att prata med mina föräldrar och sedan SYV. Kom även ihåg att dina föräldrar inte precis kan tvinga dig att gå kvar i en specifik skola, speciellt inte på gymnasiet.

whoppydough
8/16/18, 8:57 PM
#2

#1 Tack för svaret. Ska försöka samla mod till mig och ta ditt råd och försöka prata med dom vid matbordet. :)

Upp till toppen
Annons: