Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 913 ggr
shia
2018-08-31 22:37

(x) Allt kaos igen (x)

Jag vet inte vad som händer med mig. Känns som det är tusentals fel på mig och jag vet inte vad jag ska göra åt det… Många av er har säkert läst ngt tidigare inlägg av mig…. Så drar bara snabbt.om någon ej häng med så fråga bara… Haft ätstörningar i 4-5 år, varav spytt upp mat till och från under två tre år. Självskadat två år, försökt ta mitt liv en gång för snart ett år sen. Sökte hjälp första gången förra våren, varav mina föräldrar fick veta men tog som stopp då jag ljög jag mådde bra för att kunna gå ner i vikt igen. Förra hösten försökte jag ta mitt liv som sagt… Veckorna innan var kaos, från gått ned rekord och ej ätit på flera dagar, till att försöka äta bra igen, hanna i bråk med kompis för att sen självmant prata med lärare. (min mentor.) för att två dagar senare vara påväg att hoppa från en bro…. Efter det började jag gå till BUP, men ljög ganska snabbt jag mådde bättre då jag ej ville gå upp i vikt som jag redan gjort om ätit mkt under en period (hetsäter i perioder å går då upp en del) vart dock skönt att slippa ljuga för alla i skolan då dem iochmed det som hände fick veta via m sol från mina föräldrar. I somras var det bara lite bättre, men fortsatte skippa måltider osv… Nu nä är skolan börjat om igen har jag kraschat igen… Varit själv en del då de jag var med förut knappt är på skolan längre, men något som fått mig må bättre är att andra u klassen försökt få med mig, väntat på mig efter gympan, frågat om jag vill äta med dem osv. Sen så i sv, engelska å so klassrummet, (vi sitt fyra p fyra, å sen tre jag hamnade med är de jag var med förut men en av dem är aldrig här, den andra ibland men är tyst mest å sen tredje ibland men pratar knappt svenska så svårt å diskutera osv.) så blev det bättre idag, alltså vår sv lärare kom till mig å sa platserna blivit dumt, att jag nästan alltid får sitta själv å frågade om jag inte ville sätta mig vid några andra ist, att den (en kille som sällan är här) kan sitta vid några där framme ist, tyckte det lät bra men var osäker åå vad de andra skulle tycka. Men när jag gick och satte mig där å lärarn förklarade sa två av dem(3 satt där, den tredje var jag med en del förut men hon lämnade mig för att vara med de andra. Hon är väl inte så glad jag är med dem, hon hade hellre velat en annan som sitt precis bakom skulle sittat där ist, men de andra två sa när läran sa jag kunde sitta där " det tyck vi absolut" (de har även frågat en annan gång ibörjan på terminen om jag ville sitta med dem så jag slapp sitta själv) så det känns skönt, samt att då jag börjar prata mer igen nu. Så vet inte, men även andra som jag tidigare ej pratat så mkt mer pratar med mig, å typ ja… Iaf. Känns som jag mest babblat men…. Jag har börjat spy upp mat igen, inte bara det jag är utan kan käka mkt för sen spy upp det… Problemet är nu när jag gjort det 3 ggr/ dag typ så är det supersvårt helt plötsligt. Förut kunde jag bara huka å anstränga mig lite så kom det… Nu höll jag på komma sent till skolan då jag satt en halvtimma…. Grejen är känns typ som min hals drar ihop sig varje gång jag ska svälja eller så eller hoste så inget ska kunna komma upp… Samt så har jag haft jätteont i magen, typ träningsvärk i magen. Å känner mig jättekorkad då jag ätit mkt idag…. Hade panikattack igen imorse och…. Även fast jag haf5 en del nu på skolan var denna nästan precis som den jag hade förra hösten när ja,… Jag har 60 ipren/ Alvedon gömda… Det får mig trygg att tänka på dem samtidigt som jag är rädd jag ska ta dem på allvar…. Vill verkligen inte förstöra allt… Har börjat Självskada igen på det… Jag vet inte vad jag ska göra för 0 göra allt rätt…

Annons:
Magrat
2018-09-01 03:48
#1

Jag har inte läst hela din text men jag såg att du hade ipren/alvedon gömda och jag vill varna om du försöker ta dem.

Man dör inte av ipren/alvedon. Jag tog själv en överdos av alvedon när jag var 14 vilket slutade med magpumpning och sedan drop mot paracetamolsförgiftningen + Att jag fick dricka aktivt kol efter magpumpningen.

Idag kan jag inte äta alvedon på grund av att jag inte tål skiten längre. Men jag fick förklarat för mig att jag inte skulle ha dött av de 70 alvedon jag tog. Däremot riskerade jag leverskador och det hela hade kunnat sluta med en stomipåse på magen om jag inte blivit upptäckt såpass tidigt som jag blev. Jag tror inte du vil ha en stomipåse.

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

vallhund
2018-09-01 09:33
#2

Jo man kan dö av att överdosera alvedon/paracetamol, en lång o plågsam död då levern slås ut.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Magrat
2018-09-01 09:43
#3

#2 Det har du iofs rätt i. Jag tror jag blev fast i tänke kring vad som hände med mig. Jag dog inte, men jag får absolut aldrig äta paracetamol igen.

Det är oavsett väldigt långsam och plågsam död som du säger.

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

silverfiisk
2018-09-01 14:16
#4

Snälla snälla du, för din egen skull så måste du verkligen gå och prata med någon och inte ljuga om hur du mår. Du kan inte ha det sådär, du är värd att må bra och vara glad. Jag förstår att det kan kännas väldigt jobbigt att öppna upp sig för någon man inte känner, men jag lovar att det är värt det i slutändan. När du kräks hela tiden så tar din kropp extremt mycket skada. Du fräter sönder strupen. Att ta överdos av smärtstillande är inte heller en bra idé. Jag vet inte vad jag ska skriva, för jag vet att jag antagligen inte kan göra det bättre för dig. Men som sagt, snälla du, gå till en psykolog eller kurator eller vem som helst. Prata ut och var ärlig! Du måste få hjälp för såhär kan det inte fortsätta.

shia
2018-09-03 23:30
#5

Känner mig bara så fruktansvärd idiotisk… Enda positiva just nu är stallet… Även fast skolan börjar bli bättre nu… Ska skriva om en sak till insändare klart imorgon på sv å inte kommit på ngt bra alls p skriva om å har ingen aning… Mår skit över det… Jag kan heller inte bestämma mig för vad jag ska göra. Ena sek vill jag gå till skolkurator. Dock har vi en ny nu…. Andra gå till skolsköterskan p be om spex kost för om maten är dålig sabbas min dag typ helt… Tredje sek berätta för ngn lärare för i fjärde vilka gå ner i vikt igen.. På allt detta känns det som ngt är fel med mig… Eller känt så ett bra tag.. Jag avskyr exempelvis när något ändras, tex har vi ju samma schema varje vecka, men om vi ska Gör ngt annat ex to efter lunch blir jag helt förstörd ibland då det är nya saker osv.. Sen tex framförallt i somras när vi skulle bort tre dagar, jag ville veta exakt vad vi skulle göra när och hur länge. Annars ville jag inte åka å sen när saken inte blev som det var sagt blir jag arg, frustrerad förstår inte osv… Sen om ngn säg ngt tex vi kan äta där imorgon, och sen blir det ändrade planer pga ex väder får jag typ utbrott igen… Jag förstår sällan skämt, å begriper inte sarkasm… Bästa lektionerna i skolan, är dem när läraren(fysik läraren som vi har i fysik samt matte är jättebra på det, men hon har typ en son med ngt som gör hon planerar veckor i förväg allt som ska göras samt reservplan om ex vädret är dåligt eller så) skriver upp exakt vad som ska göras i tydlig ordning. 1 sid 12-13 uppgift 9-17. 2 arbetsblad 1 "7. 3 stuva linan sid 194 osv. Vad man ska lära sig å när man slutar osv. Avskyr när ngn lärare säg man ska göra en sak, men sen övertalar klassen att göra en annan sak p då vet jag ej vad som ska göras….

shia
2018-09-04 23:05
#6

Funderat nu på att ksk prata med skolkurator… Vi har dock bytt nu, så är ev samma som jag gick till tidigare(var hon å fritidsledaren som kom till mig när jag var på bron tsm med min ena kompis(hon som aåfort hon anade sprang till henne) Men jag tror han å hon är bra, ( två st,) iaf han, sa en i vår "grupp" idag när vi mötte han (hon pratade med han iochmed ett bråk typ?) Då mötena på BUP känns helt värdelöst å då jag bara ljugit varje möte så ja… Även fast jag bytte person sist så nä. Har ingen tillit till dem bara då det känns som ja… Vill dock inte han ska ringa mina föräldrar eller para med dem då jag tror det blir bättre bara jag pratar med ngn. Tankar slår mig hela tiden som tidigare att jag inte är tillräckligt sjuk för å få hjälp… Men när är jag isf tillräckligt sjuk? Menar vill liksom inte det ska bli som förra gästen…

Annons:
shia
2018-09-04 23:07
#7

Tror ni jag kan be en lärare göra med kuratorn om tid? Vågar återigen inte fråga själv(sist gjorde en kompis)

shia
2018-09-04 23:07
#8
Äppelsnäckan
2018-09-06 16:47
#9

Som tidigare nämnt, prata med någon, och LJUG INTE! Dom måste veta exakt hur du mår för att kunna hjälpa dig!

Ny uppstart hösten 2023!
www.snackan.weebly.com Akvariesnäckor - Fakta, bilder och odling!

shia
2018-09-09 17:32
#10

Okej. Ska gå till kuratorn imorn tsm med en jag börjat vara med mer och mer och fråga om tid… Anledning jag bad henne är för att då blir det gjort å jag hittar inte bara på ursäkter samt slipp gå själv. Vet bara inte vart jag ska börja berätta sen när jag går dit första mötet…. Om det ens är värt att berätta allt från innan. Eller bara nu… Men känns som denna gång vill inte jag sabba allting igen…

shia
2018-09-10 11:24
#11

Tid imorn kl 10

silverfiisk
2018-09-10 12:03
#12

#11 Lycka till! Försök att vara ärlig, även om det är jobbigt och svårt.

shia
2018-09-10 12:10
#13

Mm… Vet bara inte vart jag ska börja ngn stans eller hur mkt jag ska berätta… Vill inte han ska ringa hem, så måst ränta efter lite

Annons:
silverfiisk
2018-09-10 12:22
#14

#13 Personligen så tycker jag att du ska berätta allt från början. Jag förstår att du inte vill att han ringer hem, men det kanske kan vara bra ändå? Har för mig att du skrivit tidigare att dina föräldrar vet att du mår dåligt, så dom blir säkerligen bara glada av att få veta att du pratat med någon om det. Även om det känns jättejobbigt så kanske det är värt det i slutändan? Annars får du be honom att inte berätta för någon än, du kanske känner dig bekväm att han ringer hem en annan gång. Hur som helst, jag hoppas att det går bra och att du får den hjälp du behöver så att du kan få må bra!

shia
2018-09-10 17:03
#15

Skulle kag typ kunna skriva ned på ett papper tro, om alltså det som hänt förut å så ge det till han så får han läsa å sen typ börja där?

silverfiisk
2018-09-10 17:16
#16

#15 Absolut. Om det känns bra för dig så är det en jättebra idé.

shia
2018-09-11 15:04
#17

8kej… Idag gjorde jag alltså det. Gick till kuratorn. Skrev igår kväll/natt fyra a 5 blad om typ mitt "förflutna" som jag läste upp. Just att läsa det…. Kändes inte som det var om mig, och mitt liv utan som en berättelse man kan hitta på internet om Anna som fick ätstörningar 0 försökte ta sitt liv å skärde sig själv osv. Men sen imsåg jag(både när jag skrev å läste det) detta är jag. Detta är min bakgrund. Iaf. När jag läst upp det klart så visste han som en del om mig å vi började då prata, dels om typ BUP men mest om typ betygen å stressen kring det(var ju det som ledde till det andra som ledde vidare osv) om att jag trots jag fått a fortfarande kan hitta saker att klanka ned på mig själv å att b känns som f. Han bad mig sätta namn på typ ångesten eller vad man ska kalla det. Ture fick den heta. Vet inte vart jag fick det men ture kändes som ändå ett glatt namn i sammanhanget. Känns också enkelt att säga. Nu är ture här igen osv. Vi pratade mest kring det, vart jag mår bra(stallet är ju som en frizon så pratade om varför det var just så å hur man kan få lite fler ställen att vara så osv. Pratade även lite grann om mitt självmordsförsök. Om vad det var som hände osv. Nu när jag tänker efter hade jag faktiskt ett val där. Och iochmed jag klev tbx över räcket valde jag att fortsätta leva och kämpa. Berättade det om BUP att jag först berättade allt för första. Men att hon sagt att det ej var hennes område så jag fick byta till en annan som var mer fokuserad på hur jag ätit senaste v(å berätta då jag var typ i chock hade jag ju ätit som "normal" då jag haft tankar på annat men var ju som inte att problemen försvann för det) och att hon sa som att enda anledningen för mig å fortsätta gå kvar var för rutin efter självmordsförsök osv att de hade typ ngn grejs så man skulle komma x antal gånger osv med x antal mellanrum å allt. Sa att jag där ville tbx till typ tryggheten att kontrollera mat å ljög då för henne å alla andra så jag skulle kunna vara fkfred med det p att jag sen bara fortsatt nedåt men ljugit om det var bättre. Å sen bytte jag igen då hon skulle byta avdelning till vuxenåsyk å än jag kände denna ksk var bättre så var det enklare att fortsätta ljuga. Han tyckte det var sorgligt det blivit så, å sa det att BUP är egentligen experter inom ätstörningar osv å att de kan erbjuda bästa hjälpen men sa det jag tappat förtroendet helt för dem.. Men kändes lite bättre ändå efteråt. Om än jag fortfarande är skeptiskt. Då tidigare har det känns bättre för sedan bli sämre. Ny tid nästa tisdag. Han sa att då skulle vi prata lite mer om BUP och det ocj hur vi ska gå vidare

Upp till toppen
Annons: