Annons:
Etiketthobby-och-fritid
Läst 593 ggr
Carronella1
2018-09-17 12:53

Umgås

Hej! Hur mycket tycker ni ett tonårspar på 17 år kan umgås utan att d ”blir för mycket” som mina föräldrar säger…. Under veckorna, helger, lov etc.

Djurälskaren Hjärta

Annons:
cinajo
2018-09-17 13:01
#1

Ni är ju snart myndiga så sköter ni bara skolan  med läxor osv borde ni väl få umgås övrig tid.

Säger de varför de tycker det blir för mycket?

Surpan
2018-09-17 13:02
#2

Ja du det beror väl på?

Men när jag var i den ålder så gällde ungefär följande: minst en-två vardagskvällar ska spenderas hemma ensam för att äta middag med familjen + göra läxor. Man sov inte borta mer än kanske två dagar i streck under vardagen och det var oftast på helgen, helgerna försökte alterneras mellan bägge parter ca varannan helg. Jag kan inte komma ihåg att vi sov hos varandra så mycket på vardagar, men det förekom säkert. Däremot umgicks vi såklart ibland efter skolan. På lov fick man vara bort längre såklart men absolut inte upp mot en vecka i streck utan att meddela detta innan. Föräldrarna vill ju se sitt barn också såklart.

Det här är inga regler vi hade utan mer hur det blev eftersom man tog hänsyn till varandra. Ömsesidig respekt.

Utöver det så måste man såklart kunna sköta skola, övriga relationer, hygien, ekonomi osv, så man kan ju inte vara borta hur länge som helst oavsett.

/Surpan

Carronella1
2018-09-19 11:59
#3

#1 Näh d har inget resonemang alls varför vi inte får sova mer på vardagar. Mina föräldrar säger att vi umgås för mycket men inte alls hans… D har inget resonemang varför. De är så att jag mår sjukt dåligt psykiskt och att få vara me killen då är d som får mig att må bra just då. Vi förstår verkligen inte varför d säger så när vi är 17 år och varit tillsammans i över 1 år. Plus att d skulle lösa mycket av min psykiska ohälsa om vi fick umgås på vardagar mer. Vi är båda väldigt ”vuxna” till sättet. Till och med psykologen säger de. Ingen festat och vi har konsekvenstänk. Ändå kallar mina föräldrar mig barn fast jag är ungdom. D tar mig som om ja vorre 12. Skulle liksom må så bra av att komma bort lite på vardagar. Trivs nämligen inte i kommunen jag bor och trivs inte alls hemma. Vi båda vill bara flytta o skaffa lägenhet typ… #2 Ja jag förstår mycket väl att d vill ha tid med mig. Men får mer känsla av att d bara vill ha mig hemma ”för att”. För när ja väl e hemma kollar d på tv o jag e på mitt rum o gör mina grejer. Snackar / spelar me killen o så. D har inte samma intresse som mig vilket gör d väldigt svårt att hitta på roliga grejer. Därför e alltid kille o ja tsm på helger o lov då annars skulle jag ruttna och må så dåligt psykiskt tyvärr. Vill bara bli 18 och bestämma mer själv. Då skulle d mesta jag mår sjukt dåligt psykiskt av försvinna!!!

Djurälskaren Hjärta

oh-la
2018-09-19 12:45
#4

Jag kan förstå det på så vis att man ibland vill ha sitt hem för sig själv också, som vuxen. Att ha någon annan i hemmet för ofta kan bli ganska jobbig. Jag fick inte ha killar sovandes över förrän jag fullt 18. Det var nolltolerans.

Surpan
2018-09-19 12:54
#5

Haha ja man längtar alltid efter att fylla 18 men det är inte alltid det ger så mycket mer frihet. Man måste ju fortfarande försöka få det att funka för alla man bor med så man måste alltid anpassa sig. 🙂

Prata med dina föräldrar om varför de vill ha dig hemma. Jag tror att det helt enkelt är så att de vill ha lite koll på dig, se hur du mår, prata med dig, berätta saker. Man måste inte alltid göra massa roliga saker. Om du inte redan hjälper till hemma kan du börja med det, det kanske får dom mer vänligt inställda till att låta dig springa iväg när du är klar.

/Surpan

Carronella1
2018-09-19 18:52
#6

Men d är den att jag mår så dåligt hemma själv. Gråter varje gång jag sätter mig på tåget på väg hem. Gråter floder. Får ångest och mår dåligt liksom. Hatar o vara själv o bo där ja bor…

Djurälskaren Hjärta

Annons:
Upp till toppen
Annons: