Annons:
Etikettövrigt
Läst 520 ggr
Anonymamej
2018-11-08 19:08

Hatar hon mig?

Vet inte om jag skulle vända mig hit eller bris. Eller vad.. känns som jag får snabbare svar här än nån annan stans. Jag klarar inte av va ensam, jag har ADD, Socialfobi, Torgskräck, troligtvis borderline (dom utreder det), o antagligen deprisson (dom är inte säkra, men till 99%). Jag kan inte vara ensam iallfall. Har nyligen flyttat till min mamma pga mycket bråk o tjafs hemma hos pappa. Mamma lider av utbrändhet, deprisson, adhd. Så hon mår inte så värst bra. Vi tjafsar oxå men det är liksom glömt om nån timme. Så det är inget problem. Även om ångesten skaver ofta från allt skrik. Mamma åker ofta bort, för träffa vänner osv. Jag har inte så stor lust att åka träffa andra. Inte ens mina syskon. I helgen ska min mamma bort, över helgen.. jag blir ensam med hennes pojkvän. Jag vill verkligen inte va själv här med han! Men jag vill inte heller till pappa.. jag vill åka med henne. Men det går inte sa hon, för hon vill vara själv.. jag har ingen jag kan vara hos. Ingen som jag känner mig trygg med. Idag sa jag väldigt dumma saker till henne. Bland annat att det hade varit böttre om jag flyttat till barnhem. Eller gatan.. hon blev såklart jätte ledsen. Men hon tror ju att det är för min skull men det är det inte. Anledningen jag vill flytta till barnhem isåfall är ju för hennes skull.. Det känns som mitt mående förvärrar hennes.. just nu har jag gråtit o tjatat hela dagen på få följa med men det är ett bestämt nej.. och jag själv tycker det är så löjligt 14år o kan inte ens va själv med andra. Det känns som det är mitt fel allting. Att mamma måste vara med mig hela tiden annars funkar det inte.. så var det hos pappa oxå. Fast då var det min styvsyster eller va det heter.. jag sov hos henne hela tiden o i skolan va jag med min bästa vän. Va inte min bästavän i skolan gick jag inte till skolan. Va inte min syster hemma sov jag inte. Osv. Nu hemma hos mamma är mamma min trygghet. Är mamma inte hemma kommer jag inte sova, inte äta, inte ens gå på toa! Jag är så beroende av henne att det är sjukt. O jag skämma så mycket, när andra undrar varför jag ör med henen så mycket. Jag känner mig så barnslig.. Vad ska jag göra? O snälla säg oxå hur jag kan övertala att jag få följa med henne eller att hon ska stanna!! Helst hur jag kan sluta va så barnslig att va beroende på henne…

Annons:
Sjuttan
2018-11-08 22:36
#1

Kära du. En alldeles förfärlig situation du befinner dig i. På något sätt måste du få hjälp att inte bli ensam med mammas pojvän. Synd att inte din mamma är mogen nog att ge dig trygghet. Har du någon kontakt med Soc? I så fall borde din socialsekreterare vara skyldig att hjälpa dig. Ett familjehem kanske kan skaffas. Detta är inte ett område som jag kan så bra, men så här får det inte vara. Visst kan du ringa till BRIS, ring alla tänkbara instanser, någonstans måste du väl hitta någon som kan hjälpa dig. Önskar att jag kunde göra något. Stå på dig!

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.

Vikan
2018-11-08 22:37
#2

För att svara på titeln: nej, tror verkligen inte hon hatar dig. Dock verkar ni ha väldigt skiljda behov.

Antar att du får hjälp med dina problem, och att din familj vet om dina behov? För det enda är att förbättra komminikationen mellan er, vilket bup kan göra t.ex. Du kan inte vara hos din bästa vän eller liknande under helgen, eller hon hos er för att underlätta just den helgen? Annars är det ett tillfälle att öva upp att vara själv, även om det känns extremt och hemskt. Ju fler gånger, desto lättare blir det, även om det känns som ens undergång

Upp till toppen
Annons: