Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 5522 ggr
KentHjärta
2018-11-29 14:47

(X) Skriva av mig #13

Förra tråden var över 1 år gammal och hade ca 300 inlägg, hoppas det är ok att jag startar en fräsch!

Annons:
KentHjärta
2018-11-29 14:53
#1

Jag drömde om att jag piercade läppen för ca 2 veckor sen och när jag vaknade var jag jätte sugen på att göra det påriktigt. Gjorde det i tisdags och är nu jätte rädd för vad mina föräldrar kommer säga. Är 20 så de har inget med saken att göra egentligen. Men bara tanken att jag döljt min septum i 2 år för min pappa då han verkligen tycker illa om sånt..

Calcifer
2018-11-29 15:47
#2

En yngre internetvän till mig, som "bara" är 18 och som jag ser som något av en yngre syster, mår så otroligt dåligt och sa till mig tidigare i veckan att nu är hon färdig och hon kastar in handduken, i princip. Jag trodde jag hanterat det relativt bra men efter en tid med min väldigt, väldigt duktiga kontaktperson idag så insåg jag att det har jag inte alls. Det var många tankar och känslor jag gått igenom som inte ens jag insett, och hon hjälpte mig att förstå vad det är jag måste fokusera på nu under denna tid. Att det kommer vara tungt och känslosamt är ju givet, men jag måste fokusera så det inte tynger mig mer än det "får", så att säga.

Men mycket är jag arg och förtvivlad också över att någon som är så ung ändå, ska behöva känna sig så fast och utan alternativ att de ser döden som enda vettiga utvägen. Önskar inte det för någon.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

shia
2018-11-29 20:31
#3

insåg idag att jag vart självskadefri 2 och 1/2 vecka. gången innan det två veckor, å innan dess en månad osv. jämfört med i vintras då jag skärde mig så gott som varje dag. 

samtidigt som jag börjat spy oftare…  eller ja, 5-6 ggr/veckan. ¨

är det någon här med ätstörning som blivit påkommen med att spy?

shia
2018-11-29 22:42
#4

Alltså… Jag vet jag skriv mkt å ställ frågor. Och att jag får bäst svar om jag frågat ngn professionell typ psykolog eller så,. Men alltså. Hur överlever folk utan en våg? 😂 Jag har verkligen ingen aning. Jag vet inte om jag ätit bra eller dåligt då jag ej vet hur det påverkar min vikt, känner mig jättestor 0 känns som jag gått upp 5 kg men är väl omöjligt å göra det på 5 dagar om man ät frukost å middag å någon kaka? Å sen det här med man ska väl typ äta 2000 kcal/dag ngn norm eller så. Hur tusan kommer man upp i det egentligen utan 0 hetsäta? Alltså 😂 tänkt typ hela kvällen på hur folk utan ätstörning lev

Xseros
2018-11-29 23:00
#5

Eftersom att du gått på så tunn kost så länge känns det som du går upp mycket. Det gör du dock inte utan du är bara inte van vid att få så mycket näring.


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Loka03
2018-11-30 08:32
#6

#4 vi har ingen våg hemma. Och det är helt ok för mig eftersom att jag vet att siffrorna spelar ingen roll så länge det inte är farligt, men det märker man. Jag styrketränar mycket eftersom jag dansar och då är det vanligt att det extra kilot ör av muskler. Så kilot behöver inte vara fett. Men som många har sagt här så är det bästa om du söker riktig hjälp eftersom det löser sig inte av sig själv. Håller med #5 an att du inbillar dig att du gått upp eftersom att kroppen inte är van. Kramar till dig!❤️❤️❤️

Are humans real?👽👽👽

Annons:
shia
2018-11-30 13:25
#7

❤️❤️ Till alla Fy fan vad jag hatar migrationsverket å soc 0 alla de sakerna. Man har ju läst en massa om misstag de gjort som påverkat andra osv. Och tyck det känns känslokallt. Men inte tänkt mer. Trodde fan aldrig ens egna vänner skulle drabbas av dem. En kompis till mig som kom till Sverige för två år sedan. Vi har blivit väldigt bra vänner å bättre å bättre för varje år. Första gången vi börja va med varan var när hon följde me dpå klassresa, vi satt å skrattade i timmar på hotellrummet då vi bara missförstod varandra hela tiden. Idag är hon superbra på svenska å vi pratar å är med varandra i skolan typ hela tiden. Skojar, skrattar. Hennes familj är farlig för henne så när de kom till Sverige skiljdes hon från dem å vart placerad hos en fosterfamilj i staden jag bor. Hennes familj har bott i en annan stad långt borta. Hon trivs jättebra i sin familj, och i skolan och passar in jättebra. Hon berättade idag att migrationsverket flyttat hennes biologiska familj till vår stad, att det vart ngt misstag så dem hamna i samma stad(liten stad så risken är stor hon möter på dem så hon kan inte gå på stan själv eller så.) Hennes biologiska familj flytta hit för typ 2-3 veckor sedan. Iaf så vill soc nu hon ska flytta långt bort till annan stad(typ andra sidan Sverige) (tänk typ som om vi bor i Skåne så skulle hon flytta till norra Sverige, den sträckan pratar vi om) p de leta ngn ny familj. Att det blir efter jul då. (grejen är de kan komma på morgonen å säga hon sa packa å flytta, så gjorde de. Förra gången) Oxv är så frustrerad och ledsen då det är migrationsverket som gjort fel då de visste hon bodde i denna staden och de har typ sagt det vart ett misstag. Men de ja. Är så mkt kaos kring detta. Men alltså jag förstår inte. Varför flyttar de bara inte hennes biologiska familj? Min kompis har fått svenskt medborgarskap medans hennes biologiska familj ännu inte fått det. Men hon har en bra familj nu, bra skola, bra kompisar, ska hon behöva flytta till annan stad, skola, sista terminen i nian. Hon blir 16 nästa år. Gråter så jävla mkt alltså…. Vi har typ pratat om detta hela dagen å hon säg hon tänker på det hela tid dag å natt osv. Vår so lärare gick förbi så vi bad han komma å fråga om de verkligen kunde göra så osv. Och han sa han skulle prata med hennes fosterfamilj, rektorn och se vad de på skolan kan göra. (vart liknande tillfälle förut, berätta han för några år sen(dock hela familjen då som skulle flyttas å de kom på natten å hämtade dem osv. Då kämpade de som sjutton för de skulle få gå klart skolan här osv..

Xseros
2018-11-30 14:12
#8

Alltså jag blir ganska trött på svenska myndigheter ibland. MGV, PostMord och SJ. Så himla irriterande att höra när sådant här händer.


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

shia
2018-11-30 22:58
#9

Jag vet som bara inte vad jag kan göra för något… För myndigheterna lyssnar inte på oss barn… När jag p hon satt i korridoren å prata så gick vår mentor/so lärare förbi så frågad honom då om de verkligen kunde göra så och om skolan osv kunde göra ngt. Skrev ksk det där uppe. Iaf så börja ju mina tårar rinna och grät typ hela tiden… Var ledsen, frustrerad. Arg…. Känns ju eg sjukt jag skulle börja gråta… Är ju min kompis som drabbas mest… Jag förstår bara inte hur man kan göra så… Flytta ngn som har hittat en familj p vänner å skola å trygghet. Vi har inte tiden på vår sida heller… Julen kommer med stormsteg… Förstår inte varför det ska bli strul inför varje jul…. Samtidigt hoppas jag innerligt på ett julmirakel… Skett tidigare så hoppas det kan ske… Detta var På riktigt droppen…. Varför ska det hela tiden vara massa tjorv å skit. Kan inte allting bara få vara bra? Jag borde vara jätteglad. Vi äger det nya huset nu å ska börja flytta saker imorgon men allt jag kan tänka på är de jävla verken å soc. Migrationsverket. Det enda de skapar är migrän å värk… Och soc sorg och gråt(cry…) ofc så gör de väl bra saker å men är bara så frustrerad….

shia
2018-11-30 22:59
#10

Jag vet inte heller, tänk om hon måste byta nr å allt till skyddat å inte får prata med någon från härifrån? Tänk om inte vi kmr kunna ha kontakt? Hon sa det att flyttar de henne kommer hon flytta tbx hit så fort som möjligt, rymms, hoppa på nästa flyg hit osv…

Travis D
2018-12-01 08:45
#11

Är jätte taggad för vad dagen har att erbjuda. Ska rida min första lektion på Kakan med en ny tränare som förhoppningsvis kommer kunna hjälpa oss =) har inte träffat Kakan på hela veckan och inte ridit på jätte länge utan bara övat trick förra veckan då hon fick en tappsko. Vi var på Sweden International Horse Show, SHIS, det var jätte kul! Mamma gick runt och klappade Alla hästarna hela tiden medans jag kollade på showerna. Vi köpte bara biljetter till mässan då vi tycker uppvisningar inte är så jätte intressant när det alltid är hoppa 150cm o.s.v. jätte söta hästar och ponnyer även en kaspisk häst var där 😱😱😱😱(dom är utrotningshotade) vi shoppade lite och köpte ett par ridlverdragsbyxor och 2 stora hinkar häst godis som man fick plocka själv. Både blev överfulla och dom fick ställa sig på locket för att kunna stänga, den här en väldigt fin buckla i mitten av locket för att godiset trycker ut det 🤣

shia
2018-12-02 10:14
#12

#11 hur gick träningen? Hade turen att direkt hitta en tränare som hjälp mig å min passis jätte mkt(en ridlärare på ridskolan hade henne mkt när jag var ksk 6-10 år å ibland å periodvis efter det) Jag tror bland de viktigaste för att utvecklas är att fråga å diskutera å bolla idéer med tränaren. På ett halvår gick jag å min passis för henne från att just å pass kunna trava på en volt i slängtrav å knappt kunna trava i vänster varv överhuvud taget på volten. Till att kunna rida utan martingal, kunna rida ut i skogen utan att han blir stark eller jätteruskig med huvudet. Att han bär sig mjukt å fint i traven(även inom trav körning har han utvecklats tack vare det) å jag har lärt mig grymt mkt märker det speciellt när jag rid nya hästar eller ridskolehästarna-den man tyckt var seg å svår å ställa går helt plötsligt i form direkt å svarar för minsta hjälp osv(för jag blivit tydligare å bättre på rida osv) vilket gör jag kan fokusera mer på min sits osv. Kan ibland känna lite hopplöshet när han bara bråkat i galopp fattningarna i ridhuset å endast fick till 1-2 fattningar, men då är min tränare väldigt bra på att påminna mig om vilka framsteg han gjort, å att om han vart såhär ibörjan på året hade det varit nästan en omöjlig dröm om man säg så, å är ganska bra på få mig förstå. Ex förklara hon att han var ju liknande i traven ibörjan-mkt finare nu, han var likadan i galoppen ibörjan-nu tar han ändå galoppfattningen å förstår vad han ska göra och drar inte iväg osv. Ser även enorm skillnad på de andra hästarna i gruppen(vi är 4) där en på en travhäst börja vara med denna termin(typ1 13 årig travare som endast var skogsriden) kunde knappt trava ett varv på volten å stanna å tjorva. Nu-travar i lugnt tempo och kan börja ställa å forma på volter a 0 rida övergångar osv. Även en ridhäst i gruppen som i våras i galoppen tog typ fem varv på volt å få stopp på å var jättestark. Fattar nu galopp ur skritt å kan rulla hur många varv som helst utan att bli stark p dra osv

shia
2018-12-02 10:19
#13

Jag tror jag bestämt mig(på riktigt denna gång) å bli frisk. För vi ska ju flytta nu ut på landet p kmr ha hästar osv på gården. Min passhäst ska bo på vår gård å kmr ha honom som min egna iprincip(förvisso haft det typ hela tiden, får rida han när jag vill p träna å tävla osv men inte haft jättemkt tid då de tar tid å fara dit osv. Men blir helt annars nu när han kmr stå på gården) Jag vill börja träna (hälsosamt-med syftet att bli stark och orka rida monté, inte för att gå ned i vikt) Så jag kan ta monté licens nästa år med min passhäst, och sedan börja tävla inom monte(och även ta körlicens efter det. Men han är lite väl svår å köra på banan då han är väldigt stark å köra) Jag börjar ju gymnasiet sen nästa år till hösten, och det är tre år. Och vill inte slösa de tre åren på samma sätt som dessa år.

Annons:
Xseros
2018-12-02 10:51
#14

bra att du bestämt dig! kör hårt! ät och träna!


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

BokDuvan
2018-12-02 14:39
#15

#13 HEJAAA DIG!

Travis D
2018-12-02 14:43
#16

Karin försökte iaf. Men ibland så får man bara inse.. Efter att levt ett liv fullt med plågor och utan tillit till människor vet jag inte ur detta ska gå.. Vet inte om jag kommer kunna "fixa" henne. Hon är hästen jag älskar men kanske inte hästen för mig? Jag orkar verkligen inte med det här.. Hon skötte sig iaf super och försökte men ju mer övningar från marken och ju noggrannare man kollar så märker man tydligare och tydligare hur hennes förflutna hemsöker henne. Att gå mellan smala utrymmer, såsom i en transport eller bara mellan två tunnor ger henne minnen som jag inte tror hon kommer glömma..

Hur ska detta gå?..

shia
2018-12-02 15:03
#17

#16 förstår till viss del hur du känner/tänker 😐 Ingen kommer kunna "fixa" henne så hon glömmer allt som hänt å bara ser positivt, även om det ksk inte riktigt är så du menar, men ja. Du förstår nog. Men om man jämför med ex om man har ett papper. Slätt å fint. Den råkar illa ut å rivs, knövlas ihop. Man kan veckla ut den, och göra sitt bästa för att släta ut vecken/tejpa ihop. Men den kommer aldrig bli helt slät igen. Jag skulle inte säga det är fullt negativt ni märker mer och mer hur mkt hon reagerar för, utan det visar bara att ni märker på henne när hon inte trivs,, och kan jobba utifrån det. Vet man inte vad problemet är-gör det svårare för att veta hur man ska hantera det. Mkt får säkert utsluya i vardagen, men kmr nog aldrig bli helt bra från det om. Man säg så. Vi hade en ett tag som en person ville ha hjälp med, han kunde springa jättefint å fort(kallblod, hade varit bland de bästa om det ej var pga hur han var.) en del sträckor, för att i nästa ta bettet å sticka. Och väjde inget för något…. Världens snällaste å hantera 0 red den även en gång å den var helt annars då, men det var ibland(eller väldigt ofta) den bara stack, som om den var rädd, ungefär som om man skulle säga panikattack och bara spring för det ska försvinna. Vi försökte allt vi kunde, det vart jättestor förbättring, men en dag kunde vi inte göra mer. Dels som det vart bättre insåg man mer å mer hur farlig han kunde bli. Och den trivdes inte. Den trivdes inte med att inte träna men kunde ej träna. Fem år och redan så förstörd. Han fick somna in. Medans andra har man lyckats få att fungera,

JuliaMG
2018-12-02 16:34
#18

Jag undrar ibland hur jag ska klara av livet. Ändå sitter jag och uppmuntrar andra till att leva. Säger att självmordstankarna inte är sanna och att du endast överväger det eftersom du är sjuk. Men när det kommer till mig själv är det annorlunda, som att självmords är en glorifierad lösning till ett temporärt problem, som dessutom skulle vara permanent. Jag mår illa när jag tänker på allt det fina jag faktiskt har. Det går framåt. Jag har flyttat hemifrån och bor själv i en egen liten lägenhet, så jag behöver inte vara rädd hemma längre. Jag fick bo hos min kompis i tre månader innan jag fick lägenheten, och jag fick se, för en liten stund, hur mycket jag missat, hur fin en familj faktiskt kan vara. Kan en mamma krama sina barn? Komma med paket och hembakad tårta och sjunga på födelsedagen? Kyssa dem på pannan och stryka dem över kinden? Gå på bio kontinuerligt, äta alla middagen tillsammans och samtidigt hålla samtalen lätta, trevliga. Snälla. Kan man vara i en familj utan att behöva stänga in sig, för hos dem satt vi alltid tillsammans. Vi såg på film på kvällarna, spelade spel. Jag kunde sitta och plugga i köket. Min kompis knackade på min dörr (deras gästrum, och dörren behövde inte ens vara stängd) när jag varit där en längre stund, och så frågade hon mig hur jag mådde. När jag bode hos mina föräldrar stängde jag in mig på mitt rum, och jag var osynlig. Jag existerade inte. När jag berättade för mamma att jag började med antidepressiva mediciner åkte hon ändå bort samma vecka och kom inte tillbaka förrän en månad senare. När jag skrevs in på den psykiatriska avdelningen och berättade det för henne, så kom hon inte och besökte mig. Jag bad inte om det, men ska man verkligen behöva be sin mamma att älska sitt barn, att ge det närhet och trygghet? Min kompis gav mig inget val. Hon kom dit dagen efter med godis, kläder, ritpennor, papper. Hon gick raka vägen fram till mig och drog in mig till den varmaste och tryggaste kramen jag någonsin känt. Och jag kände mig lite mer hel. Efter det fick jag bo hos dem, tills jag hittade en egen lägenhet. Nu åker jag dit ibland, om jag har väldigt mycket självmordstankar. Jag åkte dit för en vecka sedan. Ringde först akutjouren, och de sa att de antingen ville att jag skulle åka till en vän, eller att jag skulle komma in till akuten. Min kompis ringde upp mig på bussen, jag grät, och hon var så orolig. När jag knackade på dörren öppnade hon den, sa ”kom hit”, och drog in mig i en kram. Vi stängde inte ens dörren, fast att det var mitt i natten, trots att det var kallt och det regnade. Jag vill ha en familj. Det var inte det här jag tänkte skulle komma ut i det här meddelandet. Jag trodde jag skulle berätta om de bra sakerna i mitt liv och ifrågasätta varför jag har självmordstankar, men nu saknar jag bara min kompis, och hennes familj. Jag kommer alltid vara tacksam för att jag fick vara en del av den, om än för en liten stund. Det ger mig lite mer anledning till att leva, och jag försöker påminna mig själv om det, även i stunder som dessa. Jag kanske borde åka dit nu, men jag vill inte. Jag kanske borde. Jag känner mig osynlig. Det känns som att jag inte existerar, som att ingen bryr sig om mig. Jag vet att det inte är sant, men känslan försvinner inte ändå. Och ju mer tiden går, desto mer börjar det kännas som att de tankarna verkligen är sanna.

Jag återkommer när jag har något bättre att skriva.

Travis D
2018-12-02 17:30
#19

#17 Tack! Om hon är för skärrad i ridningen så kan vi alltid satsa på tricks :D (hon lär sig otroligt snabbt 😃) Men man får hoppas på det bästa! :)

shia
2018-12-02 19:04
#20

#19 eller hur, ibland vill är hästarna ämnat för ngt annat än det man tror. (nu drar jag in min passis igen men XD) han såldes ju för 400 000 som travhäst som 2 åring. Nu är han ridhäst, läromästare för nybörjare, bröllopshäst, älskar uppmärksamhet å göra rätt å trivs bra med det han gör =) blir väl ksk licenhäst åt mig sen i monté så prövar vi på det. En annan travhäst i stallet som var lite för het/inte så snabb. Utvecklades väldigt fort i ridningen å vart skogsmulle/ridhäst/lätt aurond häst. Vet en ridlärare som berätta att en dressyehäst hon köpte visade sig vara mkt bättre i hoppning. Å en hopphäst som mkt hellre var på dressyr banan =

Annons:
Travis D
2018-12-02 19:20
#21

#20 ta k för allt hopp du ger mig!! ^-^

shia
2018-12-02 23:22
#22

#21 ❤️ Vet själv hur hopplöst allt kan kännas ibland. Haha… Vete hur många gånger jag "gett upp" på vissa hästar ibland. Gäll allt möjligt, allt från den hela tiden krångla å är bråkig till hagen eller svår å stark å köra eller svår å rida. (speciellt inom ridningen kan jag säga. Ingen aning om hur många gånger efter vissa ridpass jag sagt att jag aldrig mer ska sitta på denna häst å jag ger upp. Sen analyserar jag vad jag kan ha gjort för fel å göra annorlunda, till att sen vilja pröva rida den där igen å se hur den är om jag prövar på annat sätt XD. Grejen är-man får ge upp. Men man ska aldrig sluta försöka hitta nya lösningar/försöka nya saker. Har turen att vara hos en superbra travtränare. Som prövar mkt egna idéer och har alla dörrar öppna. Och tänket att man ska hålla på med hästarna för att det är roligt, (han har hästarna för han tyck om dem å gillar att hålla på med hästar å köra å utveckla dem. Vilket gör alla får den tid de behöver.) Han har skickat ned en av hästarna söderut under vintern så den kan tävla på banan den står på(han får panik utbrott i transporten efter en incident med annan häst för ett år sen. Vi har prövat allt å försök komma på nya lösningar. (allt från åka litet, stort, lös, bak å fram, jättekort bunden, dövad, blind(alltså en mask), i både hästbil, hästfinka, häst buss. Vissa gånger funkar det 2 h. Andra gångerhar han sönder bilen efter 30 min. Så ja. Iaf så är han väldigt speciell å rida/köra. 0 fleeera gånger har jag gett upp när jag ridit honom. Ex när det tog oss 50 min å ta oss 2 km till skogen… Bruka ta 50 min totalt å rida tot ksk 1 mil. 5-8 vändor i backen i galopp å 5-6 km,/fram tbx) iaf så efte rjag prövst allt möjligt. (hoppa jag av. Ledde honom en bit fram, i skogen, p sen tbx medan jag de 2 km skällde på honom. Red han inte på ngn månad sen XD.. Red han sen å då gick det mkt bättre osv(kan variera mkt dag till dag osv) Haha den hästen alltså… När jag körde min passhäst i backintrrvaller i vintras… Frös om händerna, han var stark p låg rakt bakåt i typ 1 h totalt å hade spn värk i armarna å slet å kämpa. Tänkte flera gånger vissa körpass att nu ger jag upp å far hem-men envisades mig kvar. Sen när jag fick köra en annan häst insåg jag hur lätt det kunde vara å ville köra min passis IGEN XD. Föredrog dock att rida galenpanna i galopp intervaller med dem när de körde då han skötte sig bra då, å var bekvämare å varmare å rida i galopp. Enda jobbiga var vi under lite mer än 1h konstant travade/galopperade å inte en enda skrittpaus(utom nedförsbackarna) å jag var typ helt död i svett efteråt(red m vanliga ridbyxor å tunn täckjacka men med öronmuffar å vanliga vantar. - 24 grader XD de andra frös typ ihjäl. Jag svettades.

Xseros
2018-12-03 08:03
#23

Ibland blir jag väldigt förvirrad av allt hästsnack på denna sidan


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

BokDuvan
2018-12-03 10:55
#24

#23 heh kan ba föreställa mig hur förvirrande de kan va för icke-hästmänniskor att läsa allt de o alla konstiga begrepp

shia
2018-12-03 11:10
#25

Fy fan… Jag hade tänkt äta lunch idag. Jag la upp på tallriken lika mkt morötter som ris som korvstroganof. Åt morötterna. Jag kunde inte äta mer. Killarna satt vid bordet å de säg jag måst ju äta. Å jämför det jag har med dem å är eg stöttande men klarar inte av det då alla ser på min tallrik. Min kompis bredvid sa jag skulle äta hälften av det jag tagit. (tp 1/4 portion) men alltså, jag klarar det inte. Tog 1/2 korvbit…. Tog mer morötter sen men klara inge mer. Så lämnade matbordet å slängde resten å sitt nu å skakar i ett hörn… Jag ska äta imorgon. Idag vart som de vart men har typ panik å skakar å alltså min andning är skithög och kämpar med att försöka kontrollera mig. Jag vet ju att de bada vill väl

Xseros
2018-12-03 14:15
#26

Det var i alla fall bra att du åt så mycket som du gjorde. Kan du inte typ. sätta dig där de inte sitter eller är de med i samma "gäng" som du? Jag fattar att du inte kan äta "normalt" direkt efter en lång period med ätstörning. Det går gradvis. lägg på lite mer än du åt förra dagen varje dag så är du snart uppe i en "normal" måltid.


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Calcifer
2018-12-03 14:51
#27

Ja, pusha dig absolut inte att du ska äta "normalt" på en gång, det kommer aldrig att gå. Bättre att du tar någon tugga extra varje måltid ett tag innan du kan öka långsamt.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
shia
2018-12-03 16:16
#28

Dem är typ med i samma "gäng" eller vd man ska kalla det. Men asså grejen är att de är supertrevliga p vara med osv. (de är ju typ artiga å hälsar/säger hejdå osv. Å typ ja, säg positiva kommentarer (ksk har x antal ht timmar där lärarna försökt förklara för dem hur man beter sig gett resultat? Nejmen grejen är ju att de har rätt i det de säger. Och ja… Alltså.. De försöker.. Vet inte riktigt hur jag ska formulera allt… Men det ligger ju genomtänkta saker i allt de säg, å ja… Grejen är typ att de inte går att lura. Som jag kan m mina kompisar. Eller prata bort. För de återkommer till samma ämne igen hur mkt jag än försök skoja bort eller prata om annat. Är väl ksk bra iforsig de inte går dalta runt för då min hjärna hela tiden fokuserar på att dölja å ljuga typ. Och när de då säg konkreta saker å m fakta har inte jag ngt bra svar. Var som tex en av dem sa först jag inte ens petat i riset-joho du sa jag det har jag visst. Då sa den andra det stäm faktiskt, men du har inte ätit en enda korvbit. Tänkte först hugga tbx med ngt men insåg han hade rätt å vart då tyst. För å sedan försöka skratta bort det hela. Men när 4-5 personer säger samma sak å kollar på en allvarligt är det inte så lätt å skratta bort det hela. Så ja… …. Vet inte om de låt fel men är typ samtidigt "skönt" eller vad man säg någon ser igenom lögnerna…. Det gör det hela svårare för min ätstörning… Det känns bara så jäkla typiskt att hela dagen-hänger på lunchen. För allt jag tänker på innan lunch är lunch å allt efteråt på hur lunchen gick. Är som för varje gång jag försöker bli frisk… Inser jag hur jävla mkt jag sabotterat för mig själv. Och hur mkt tid å jobb det tar… Samtidigt som det känns skönt ändå att de andra tar mat å ät, å inte sitt å pillar. För kan absolut inte äta mer än den som ät minst om man säg så. Och bara det att den som tar framför mig om den tar mkt, så vågar jag ta närmare en halv vanlig portion. Så jag tar typ 1/8 av det den tar. För grejen är om ngn så mkt som kommenterar ngt om kalori så slår min kropp på nono å typ brandlarm.. Men det är ingen som säg så på skolan/skolmaten eller pratar om att maten är äcklig eller så. (bortsett från mina undanflykter) då klassen har ganska mkt erfarenheter kring ätstörningar och så så de flesta vet vad man inte kommenterar… Samtidigt som jag förstå ee inte kan sitta å se varje lunch hur man skippar ännu en måltid å veta att hon mest troligt skippar måltid hemma å. Och anledningen till en massa.. Känns som jag skriv jätteosammanhängande haha… Borde ksk gö ur en del pro ana grupper jag är med i… Samtidigt som jag lärt mig otroligt mkt om andra länder å engelska så ja…

Calcifer
2018-12-03 16:28
#29

#28 Du bör absolut gå ur alla grupper som har med pro ana att göra. Sådana grupper kan vara totalt livsfarliga.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

shia
2018-12-03 16:32
#30

Samtidigt så är det endast de jag kan prata med som har ätstörningar och som inte försök bli friska å kan hjälpa en… De jag känn m ätstörning jag kan prata med är ju nästan friska osv… Å ger ju inga tips på hur jag kan ljuga…

Calcifer
2018-12-03 16:36
#31

#30 Därför att det är farligt att ge någon med en ätstörning tips på hur de ska kunna göra sin ätstörning värre.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

silverfiisk
2018-12-03 17:43
#32

#30 Du ska inte ljuga! Jag vet att det inte är lätt att ta sig ur skiten, men du MÅSTE sluta förstöra för dig själv. Du måste be om hjälp att bli frisk och ta emot den hjälpen. Fortsätter du såhär så kommer det att få allvarliga konsekvenser som kan förstöra resten av ditt liv. Ta tag i det innan det är försent! Du förtjänar att må bra, men för att kunna göra det så måste du inse att du är sjuk och behöver hjälp, du måste bestämma dig för att bli frisk, och du måste ta emot hjälp utan att ljuga. Att prata med andra som har ätstörningar och inte vill bli friska hjälper dig inte, det gör bara allt värre.

BokDuvan
2018-12-03 17:46
#33

#30 om du tänker så här, som alkoholist börjar du säkert dricka genom att umgås med alkoholister, men umgås du me nyktra som inte dricker så frestas du inte. Umgås du med folk som jämt pratar om vikten och kalorier, ja då hamnar du också på det tänker. Om du istället provar att umgås med ”de friska” som faktiskt verkar bry sig om vad du äter och som inte går på lögnerna kan jag nästan garantera att det kommer att bli enklare att äta mer. Du skulle nästan behöva sitta med killarna så deras friska aptit smittar av sig haha. I detta scenario funkar grupptryck som ngt positivt faktiskt

shia
2018-12-04 07:59
#34

Mm förstår hur ni tänker… Gått ur de flesta grupper nu iaf… Men jag blir så frustrerad och arg och ledsen. Vi håller ju på flytta 0 ska fixa med hagar osv. Det är min storasyrra som ska fixa med de å ringa å höra m träna om de kommit å en granne om han kan hjälpa-men hon gör aldrig det förns typ sist a minuten. Kan inte ens skicka sms att vi är på gården så den kan komma å kolla om den vill. Nä det sluta ju med träna kom när vi inte var där för syrran hade ej skrivit osv. Likadant vänta vi tre h i söndags typ på att han skulle komma men syrran hon skrev ju aldrig att vi var där eller så. Frågade mamma/pappa nu på morgonen om de ringt å hört m stolparna då vi måste flytta några järnrör först från marken. Både mamma å pappa vart typ skit sura å sa Nej!, vi har mkt annat vi tar det till helgen. Att vi måste prioritera blablabla det vi ska göra först å blablabla. Inte så de sa det på ett normalt sätt att det har vi inte hunnit då vi har mkt annat, men vi ska göra det i helgen. Utan det var typ som att jag borde vetat bättre å inte frågat. Men jag har ju ingen som helst aning om vad de gör eller inte å om de gjort det de ska eller inte… Varje gång jag frågar ngt svarar de bara vasst å hårt som att jag är korkad jag frågade medans de behandla min syrra som silkestråd. Men jag sa det att jag inte vet någonting då det är de som vet vad som ska göras men de säg aldrig. Bara de å min syrra. Så hqr det varit hela mitt uppväxt också, jag vet inget. De säger de har sagt men det har de inte. Ex när de tog bort en katt. Kvällen efter frågade jag vart den var. "död, vi tog ju bort den igår, helt känslokallt" och tro mig jag skulle minnas om de sagt det. När min förra passhäst skulle byta stall. Min syrra som inte hållit på med honom på långa vägar så mkt som mig eller tyck om honom så mkt. Skulle följa med osv. Jag frågade mina föräldrar om jag inte kunde få följa med också, å se vart han skulle ngn stans. "nej det räcker om (min syrra) följ. Blablabla." Det var min födelsedag jag frågade dessutom… Men sen på kvällen skickade hans ägare och skrev att han skulle byta stall på söndag och om jag ville följa med då. Okej då sa mina föräldrar. Inte ett dugg glad för min skull jag fick följa med. Sen går syrrans skola före allt. I alla år. När jag gick i 6 an å ville ha hjälp m å bli förhörd inför prov veckan efter. Nä då sa de att syrran går i nian så hennes betyg är viktigare å han skulle hjälpa henne. Frågade varje dag tom kvällen innan samma prov. Nej då sa pappa jah säkert kunde det(han visste inte ens vad det handla om) och att syrran behövde hjälp m en inlämningsuppgift(hon haft typ 4 v på sig men inte gjort den klar) Fine tänkte jag då, när hon börjat gymnasiet går jag i 7 an å då kan psppa/mamma hjälpa mig. Nä då var det hela tiden prat om syrrans studier då hon läste på distans å hon var så duktig 0 självdisciplinerad som skötte allt hemifrån å fick C i det mesta. Aldrig ett ord om att jag fick A och B på iprincip vartenda prov å nästan bara B och A i slutbetyg. B a ra ett D å två C. I åttan när jag kraschade. Och försökte ta mitt liv-de frågade hur jag mådde typ 3 kvällar efter det. Enda kommentaren på kvällen när vi kommit hem från sjukhuset å bup å allt - vi är glada du inte hoppade. Inget mer. Ingen fråga eller något om vad de kunde göra för jag skulle må bättre eller överhuvud taget gjorde någonting. Nu i nian då. Frågade om hjälp att förhöra inför prov i ex samhällsekonomi dagen efter. - visst efter middagen(åt kl fem.) sen skulle de fixa nå räkningar, sedan syrran. Sen stod de 1 h å prata med syrran om huset vi ksk skulle köpa å hon skulle få som en egen lägenhet nästan osv. Kl 22.00 kunde ppapa hjälpq mig inför provet. Men var då trött å sa som mest ja men det här kan du väl. Likadant m eng osv. När jag säg jag fick A på ngt prov-de lyssnar knappt. Men när syrran fått typ C eller ett Otroligt B är det typ nästan så vi ska bjuda hem släktingar å fira. Min farmor trodde tex att jag hade typ just å pass gdk i varje ämne å ksk låg mellan E-d å ngt C. Att syrran bwr mkt bättre. Minns inte exakt men sa att jag fick 13 A i slutbetyg. Typ 3 B å resten(2 eller 3) C. Å de var nära jag skulle höjt dem till b å några b till A. Jaha, men det är väl bra sa hon då. Att jag fixade eget sommarjobb i somras i ett cafe(då syrran jobbade i stallet så kunde ej jobba där) och var i stallet å gjorde samma saker som syrran som jobba 8-13 för att sedan jobba på cafét 14-21. Kom hem kvart i tio. Allt jag fick höra var qtt jag var lat som var trött på morgnarna å tråkig som inte ville följa m åå badstranden. (kunde ha en eftermiddag ledig, å då ksk jag vill måla spela piano eller ngt sådant inte ligga på stranden som jag avskyr.) De enda som bryr sig om mig är mina klasskompisar och lärare å ridlärare. De är fan de enda som någonsin frågat hur jag mår. Och märker när jag mår dåligt. Eller håller på krascha igen. Lärarna försöker verkligen anpassa sig så att jag ska känna så lite press å stress som möjligt. Mina föräldrar-bryr sig inte överhuvud taget. Bara jag orka hålla kvar mina betyg i nian så är det väl okej säg dem. Nu det här med flytta-är överlycklig då det betyd min passhäst som betyd allt för mig inte kmr säljas då han kan stå på våran gård. Därför är det viktigt för mig att vi får upp hagarna. Aallt de säger är att det är bra då syrrans kan ha sitt föl som föds till våren på vår gård då. Mina föräldrar märker inte om jag tar 2 köttbullar eller 10. De bryr sig inte. Lägger inte ens märke å har aldrig sagt ngt. När syrran en gång tog lite(men dubbelt så mkt som mig) fråga de vrf hon i te åt mer osv. När morfar kom å hälsade på för några månader sedan. Var typ det enda han sa vad stor jag blivit å äter som en häst. Trots jag flera gånger bad han sluta säga så å satt typ med tårar i ögonen vid matbordet-sa varken mamma eller pappa något. Nu med flytten osv. Pratas det bara om att syrran(hon frå eget sovrum å kök där uppe å vi delar vardagsrum hon å jag där uppe då jag har mitt rum där uppe också) ska göra om köket där uppe som hon vill ha det. Å pappa å mamma bestäm där nere. Å är som inte jag hör till familjen…. Varje syrrans födelsedag sjung de osv. Om de kmr ihåg min öppnar de min dörr tänder trött lampan å säg glädjelös grattis. Får paketen å sen går de iväg. En gång när de glömde bort jag fyllde år började jag gråta för att de inte ens kom ihåg jag fyllde år eller sjunde eller ngt. Vart mamma typ arg å slängde en present på min säng å sa jag var otacksam å bortskämd.. De har aldrig någonsin sagt att jag ridit bra eller var duktig som vunnit alla tävlingar på ridhuset denna termin. Medans mina ridlärare typ lyft mig skyhögt å beröm hela tiden oavsett hur de går å mina kompisar å allt sådant…

Annons:
[EM_L]
2018-12-04 13:12
#35

#34 Förlåt för att jag säger det men… vilka föräldrar du har som glömmer bort sitt barns födelsedag. Som aldrig bryr sig om dig. Du är inte bortskämd! Dina föräldrar bryr sig ju inte. Du måste prata med dem. Skäll ut dem om det behövs och säg vilka skitföräldrar de är. De är taskiga om de håller på så som du skriver!

shia
2018-12-04 14:07
#36

Du skulle bara veta hur många gånger jag försökt…. Men innan jag ens hunnit säga mer än 10 ord-då kmr hot om att dra in hästar å ridning å månadspeng. Om de ändå vore mobil å pengar de kan jag klara. Men om de drar in häst å ridning. Det klara jag int. Helt enkelt. Då är det bättre å vara tyst. Kan inte säga ngt helt enkelt…

shia
2018-12-04 14:08
#37

Men så fort jag gått ut gymnasiet flyttar jag till Skåne å går beridarutbildning och efter det sök jag jobb utomlands så behöver bara så ut några år till

Travis D
2018-12-05 12:01
#38

Asså jag orkar inte!! Jag glömde mitt penskrin på mitt skåp och när jag gick och hämtade det var dte helt tomt! Asså omg vem gör så?? Om man ser npgons penskin ligga på ett skåp tar man väl inte sakerna där i?! Asså vad ska jag göra det var i princip helt nyköpt! Jag har redan haft en riktigt illa vecka och nu det här? Jag har dessutom börjat inbilla mig att saker kommer mot mig.. alltså att jag kan se saker komma mot mig som ingen annan ser O.o. Bl.a löv som åker runt utanför rutan ser ut som jätte malar asså stora som 2 händer som flyger motnrutan och jag ser som svarta saker som också kommer mot mig sånjag hoppar till men sen så är det inget där.. jag typ slänger mig åt sidan så alla stirrar.. Är det typ sömnlöshet eller kan dett vara att jag inte ätit eller druckit tillräckligt? (Vet att det kan vara allla 3) sover ca 7-8h per natt, dricker typ 2-3 koppar te om dagen och äter ca 2 måltider.. är det för lite?

silverfiisk
2018-12-05 14:12
#39

#38 Försök att få mer sömn och se om det blir bättre. Du behöver även äta mer än 2 mål om dagen, åtminstone frukost, lunch och middag, men gärna mellanmål också. Dricker du bara te? Te är vätskedrivande så du behöver få i dig annan vätska också.

Travis D
2018-12-05 14:35
#40

#39 gillar inte att äta.. inte mer än nödvändigt. Gillar inte att äta lunch i skolan då jag alltid är ensam, brukar äta frukost (vilket jag inte gjorde tidigare men då åt jag sallad till lunchen och om det var något gott) nu och middag. Brukar inte vara nå hungrig när jag kommer hem från skolan och om jag är det har jag typ inget aptit.. ja jag dricker i princip bara te, ett glas vatten då och då men det är inte ofta.. tycker inte om vatten, det smakar inget. Kan dricka saft och sånt om jag är hos min faster (dock mest te där också) hos mamma dricker jag vatten, hennes te är inge gott. Är dock bara där 2 dar vartannan vecka. Jag kan inte vara med henne oftare än så.

silverfiisk
2018-12-05 15:01
#41

#40 Försök att äta ändå, även om du bara får i dig lite mer än vanligt så är det bättre än inget. Vill du inte äta ordentlig mat så kanske du kan ta en smörgås eller en frukt iallafall. Finns det ingen du kan sitta med i skolan då? Kanske någon från en annan klass eller en lärare? Förstår att det inte är roligt att sitta ensam och äta, men din kropp behöver mat. Tycker du om saft så är det bra att dricka det, inte så nyttigt att dricka ofta kanske, men det finns saft som är sockerfri och utan kalorier. Om du tycker vatten är tråkigt/inte gott så kan du prova att ha i till exempel citron, apelsin, gurka, hallon osv. Då blir det lite smak på det iallafall :)

Annons:
Xseros
2018-12-05 16:57
#42

Har så hiiiimla mycket att göra idag, imorgon ska jag lämna in en träslöjdsuppgift, på fredag har jag kemiprov och på lördag är det julmarknad OCH avläggning av VHF-prov. aaaaaaaaaaaaaaaah hatar årsskiftet i skolan


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Ellen_
2018-12-05 20:29
#43

Jag snodde just med en "skalpell kniv" från slöjden. Vet verkligen inte varför och är rädd för att jag kommer använda väldigt snart…

Calcifer
2018-12-05 20:30
#44

#43 Släng bort den omedelbart, innan du gör något livsfarligt!


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

silverfiisk
2018-12-05 20:43
#45

#43 Snälla du, gör dig av med den. Jag hoppas verkligen inte att du tänker skära dig med den. Tänk på att den är smutsig och full av bakterier vilket kan orsaka svåra infektioner och extremt fula ärr. Släng bort kniven på en gång.

Emptymoment
2018-12-05 22:08
#46

#43 En skalpell är lömskt vass, den skär djupt utan att det gör ont. Utan att du ens vet det kan du ha skurit dig så pass illa att det inte går att åtgärda.

Om ingen här kan få dig att inte skära dig, tänk på det jag nu skrev, och tänk även på att 100-tals personer förmodligen har rört den och är därmed väldigt smutsig. Rengör den om du absolut måste skada dig, och tänk på att den skär väldigt djupt och lätt utan smärta. Snälla var försiktig.

That body doesn´t have a Monado anymore, who knows how much life it´s got in it?

Ellen_
2018-12-05 22:46
#47

Har redan använt den en gång. Dok inte särskilt djupt och bara ett sår. (Det är rent då läraren lät mig hämta nya blad till en slö skalpell). Jag önskar bara att jag var sämre på att ljuga. Sämre på att dämpa smärtan och bättre på att prata. Ingen vet i min omgivning. De vet att jag tidigare skurit mig men ingen tänker ens tanken att jag skulle kunna må dåligt. De tänker inte på att "en sån som jag" kan gå omkring med en ständig kamp i huvudet om när det är dags att göra mig illa nästa gång. Om någon hade fört mig åt sidan och frågat hur jag mått så hade jag kunnat berätta, berätta allt. Men ingen märker något och ingen frågar. Är rätt säker på att min "kompis" har sett att jag varje vecka har nya sår vid idrotten (när vi byter om) men inte heller hon frågar något. Hon frågar mig aldrig om vad jag har hittat på eller hur jag mår. Allt kretsar bara kringa henne. Medans jag står här, med endast en falsk kompis, nära på att bara slänga alla skit och ge upp. Snälla snälla någon märk att leendet är fake, att ögonen inte har någon livslust. Att under hoodien döljer sig lager av ärr. Sår som på kvällarna eltejpas för att inte blöda på lakanen. Bara för att mamma o pappa inte ska veta något. Vill inte göra de illa som jag alltid gör. Ibland undrar jag helt ärligt om varför jag ens föddes? Var jag menad att bli helt förstörd och ensam eller var det mitt eget val? Jag vet ärligt inte vad som är värst…

Calcifer
2018-12-05 22:51
#48

#47 Dina föräldrar kommer må mycket sämre när de får reda på hur dåligt du mått utan att ni pratade om det. Och ja, när, inte om. Det får föräldrar alltid veta förr eller senare, och förr är alltid bättre.

Ibland är det så att man själv måste ställa sig och skrika ut till alla hur dåligt man mår för att man ska få hjälp. Många av de man har runt omkring sig bryr sig, men de har sina egna problem och sitt egna mående att fokusera på och ser kanske inte alltid ens de saker man kan tycka är väldigt tydliga.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Travis D
2018-12-06 08:44
#49

Ska prata med kuratorn nu, eller snarare kl. 14:00. Vet att hon ringt mamma. Som alltid man öppnar sig för någon och detta är vad som händer. Jag tänker aldrig berätta för någon igen. Dom vill prata om "hur jag mår" och om att jag "inte har några vänner i min skola". Orkar inte med dethär

shia
2018-12-06 13:44
#50

Lycka till ❤️ försök tala sanning, om ände kom från fel person, men om du berättar allt nu så är alla lögner å rollspel över å du behöv inte låtsas mer❤️

Calcifer
2018-12-06 13:47
#51

#49 Om du berättar något för kuratorn som de anser är viktigt att berätta för dina föräldrar så är det så de måste agera.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Travis D
2018-12-07 21:04
#52

Asså jag orkar inte!! Mina "vänner" är så jävla dryga..

Först en vän (vi kallar henne "1") Jag skrev att jag va ihop me en killa (nån fråga på tellonym) hon bara "WTF?? Du har ju gjort slut med honom?!!" jag bara "UUm nej?" då svarar hon "K" asså wtf? vem svarar så? det är det otrevligaste sättet att svara på?! Sen försökte jag lätta på stämningen och sa ngt kul hon bara "vaa?" så jag skrev "äh va inget.." då svarar hon "K." med en jäkla punkt efter liksom? vem skriver så??

sen en kompis (som vi kallar 2) Jag frågar "Vill du ses någon dag *jätte glad emoji*" hon bara "aa visst" Då skickar jag "när kan du? *4 funderande emojis*"  då svarar hon "vene" Inte någon tid eller dag eller äns vecka liksom? Sen skriver hon inget mer asså wow, vem gör så?? Dom ända jag typ har kvar dissar mig?? 

Dessutom frågade en kille (min gamla kompis) om vi kunde hänge på torsdag, sen 10 minuter innan jag sluta så sa han "kan inte idag ska göra en grej" asså gör man så?? Blir så frustrerad..

Calcifer
2018-12-07 21:21
#53

#52 Jag tycker det låter som om du överreagerar.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Travis D
2018-12-07 21:48
#54

#53 vadå överreagerar? Förklara gärna hur du menar. Jag Du kanske inte fattar hur det är att vara mig men men

Calcifer
2018-12-07 21:52
#55

#54 Ingen kan förstå hur det är att vara dig förutom du, så det stämmer naturligtvis. Jag tycker du läser in en massa negativa saker i situationer som kanske är helt oskyldiga.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
shia
2018-12-07 22:03
#56

Flyttat in i nya huset nu. Sovit två nätter här nu och känns roligt å bra. Får massage just nu på ryggen av min katt 😂 Igår på musiken var jag så jävla arg på trummorna😂 alltid spelat typ piano men trummorna ville ej det jag ville 😂 Iaf när jag å min kompis satt å öva kom två killar från klassen in för å höra hur det gick(de tvåsom vi sitt m ibland vid maten, (samt en annan också) kan kalla dem 1 å 2. Iaf spelade vi upp för dem å tro de eller ej men de har lärt sig å ge positiva kommentarer 😂 iaf vete sjutton vad vi prata om men så fråga vi vad det var för mat idag. Grönsakssoppa sa 2. 1 sa till mig "ja för dig spelar det väl ingen roll, du petar väl å sorterar maten som vanligt utan att äta ngt" Han ger som hela tiden pikar. Och jag blir jäkligt förbannad. Inte för han säg så. Jag vet han ser osv. Men just att han pratar om det=han håller inte tyst=vete sjutton vem han säg till å vem som hör samt när nu killarna kommenterar osv så har mina vänner hakat på dem också. Men vill inte säga ngt taskigt då han inte gör det för att vara taskig. Han säger bara ren fakta. Och ärligt jublar jag när det är äcklig mat för då kan de andra inte säga så mkt. (dock så tar de alltid normal portion, macka, sallad å hela alltet) Jag har levt på havregrynsgröt må-ti. Havregrynsgröt frukost i ons å köttbiffar till middag 1/2 portion. Havregrynsgröt till frukost igår(gör smidig m 0.75 dl havregryn till 1. 5 dl vatten i micron) Men dock 100 g choklad sen å lax till middag. Tänkte köra på endast havregrynsgröt idag men åt kroppkakor 2 st till middag samt godis. Men iaf när 1 sa sådär. Väntade han typ på ngt svar men titta bada typ halvsurt/sårat på honom å var tyst. Han fattade(verkade det som) å bytte ämne å fråga hur det gick m flytten osv. Jag vet inte vart det är jag vill komma med allt detta. Tror jag höll på svimma igår. Vart nästan svart för ögonen, var yr å vart typ dunkande i huvudet å typ tvärvarmt. Satte mig ner å efter ett tag klarnade det. Är jätteseg att gå i trapporna å måste hålla i räcket. Hatar jag inte kan väga mig har ingen aning om jag gått ned eller upp…

shia
2018-12-09 21:34
#57

luciashow idag då.

red först inledningsnumret, fackeltåg. skulle rida först men då hästen jag red hade väldigt scenskräck fick en annan ligga först efter någorlunda kaotsik start gick resten bra. sedan byta om å vara med i US inslag. där jag bla ramla m ansiktet i en tårta å sedan dansade ghost busters. 

avslutade med näst sista inslaget med att leda stallbästisen. sedan middag å samma visa igen(i andra showen)

haha lite less efter att ha sett typ alla nr 4 ggr. genrep igår å showerna idag. 

andra fackeltåget gick mkt bättre. 

det sjuka är jag knappt kan stå framför klassen och hålla redovisning eller dansa på idrotten då jag inte vill folk ska se mig. 

men med s

shia
2018-12-09 21:39
#58

oj råkade skicka haha

men med strålkastare på mig, fullsatt dubbel läktare, inge scen skräck över huvud taget, hade roligt bjöd på mig själv,

lite halvroligt ändå. 

pluggat lite på so.. är glashalt uite så ska bli spännande å se hur det går med bussarna imorgon dårå. 

då det är måndag antar jag killarna sätt sig vid oss igen.  måste beställa vinterskor som inte ser hemska ut(mina är trasiga) och inte dyra. (haha kan köpa ridstövlar för 2-3000 men vanliga vardagsskor- är det över 600 kr börjar jag kolla efter annat haha. 

ketchup grädde å tårta är inte så gott att ha i ansiktet när man dansar, bara så ni vet

Xseros
2018-12-09 23:38
#59

Hahaha. L Köp kokboken Basses rätt i skafferiet lär du få något värre. Iaf. Fick alla utom 1 rätt på min VHF-tenta idag. Såååå skönt att ha det över.


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

shia
2018-12-10 18:09
#60

Skola idag då…

fick panik imorse å satt 20 min inne på toaletten å försökte lugna mig. 

Musiken gick bra, lyckades sätta trummorna. ska lyckligtsvis ha piano nästa lektion. På engelskan fick vi tbx läs, hör, samt en till läsförståelse från förra v och vart typ chockad. alla rätt på en å 1 fel på de båda två andra. 

Så jag var faktiskt nöjd.

sedan lunch då… vi satt m killarna. lite blandat denna gång, varav en av dem brevid å en framför mig. 

har typ ngt tix eller vad man säg å måste ta lika mkt mat som ris som grönsaker å he det i tre lika stora högar och måste vara x mellanrum för jag ska kunna äta-sitt mest å pillar maten så det är rätt på tallriken. äter sedan grönsakerna å lämnar resten. 

som jag skrivit tidigare är det killarna som nu lägger märke till det å uppmärksammar. eller vad man ska kalla det. 

iaf så killen som satt framför mig då. han sa som förra gången typ, jamen att jag lagt upp maten sådär igen. å han blir tokig för jag sorterar den hela tiden men äter aldrig. 

han sa till han som satt bredvid mig "kolla nu gör hon sådär igen".

"men alltså, suckade han. "skrattade typ själv åt deras reaktioner"
"ÄT!"

så tog han min tallrik, och skakade den så maten for runt på tallriken å ställde ned den. "så nu kan du äta den utan att förstöra ordningen": 

de andra såg ut att tvärt bli spända, typ rädda att jag skulle få ngt utbrott eller så. 

men jag var på bra humör då de kan vara ganska roliga så skratta ironiskt.  och började sortera maten igen å fortsatte sedan äta grönsakerna. 

de kommenterade faktiskt inget mer. 

so, matte, rörelse, svenska. blivit klart med debattinlägg, pluggat det mesta till so provet.

BokDuvan
2018-12-10 19:28
#61

Blir galen på religionen, det är sjukt intressant att läsa om Nordkorea men borde kanske ha valt ett lättare land? Aja det är för sent att byta nu så får köra på detta. Ughhh de e så svårt att veta vad jag ska säga imorgon på redovisningen. Behöver nå A i detta för att få ett A i religion. Fy asså vad det inte kommer o gå

shia
2018-12-10 19:33
#62

Liten rolig sak jag insåg igår. Vååga knappt dansa för idrottsläraren på gympan. Dansa för fullsatt läktare 2X igår med gräddtårta i ansikte till ghost busters å i lö på genrepet. Å kan utan problem prata för hela den publiken-men inte för min klass på redovisning. 😂

Annons:
Xseros
2018-12-10 19:49
#63

troligtvis för att du inte känner de i publiken


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

shia
2018-12-10 20:04
#64

Grejen är jag känn typ massor från publiken 😂 allt från gamla lärare, alla ridlärare, folk som rider i samma ridgrupp, dess föräldrar, småbarn från aktiviteter, tävlingskonkurentet, gamla klasskompisar, Kände ksk 30-40 st i båda showerna 😂(ksk 5-10 % av alla)

shia
2018-12-12 07:38
#65

Jag är så trött… Jag vet inte varför jag gör såhär mot mig själv hela tiden. Vad är det jag vill få ut av det annat än bli smal? För det är det enda jag inte nått. Eller kmr nå. Eller är det för att mina föräldrar någon gång ska se mig? För om de var för uppmärksamhet hade jag slutat för länge sedan. Är det för att bevisa för alla att jag kan? Men alla vet redan det. Eller är det för att de andra inte ska få rätt? Att bevisa att jag visst kan svälta mig å bli smal men ändå överleva? Jag förstår inte meningen med allt det här… Ändå fortsätt jag varje dag. Hade igår ätit havregrynsgröt till frukost och skippade därför lunchen. Kom hem var jättehungrig. Åt 1/4 pkt okokta nudlar. Choklad, halsade vatten och spydde. Åt sedan två panpizzor-halsade vatten och spydde… Jag vet det inte är bra. Men ändå blir jag glad när jag lyckas ni vet. Jag har ngt tix som gör att jag måste sortera maten i färg. Samt he det i tre cirklar. En med ris ex en med kyckling å en med morötter. Äter morötterna. Inte de andra. I måndags satt killarna med oss igen på lunchen. Han som satt framför mig suckade å sa att jag hett maten sådär igen! Att han vart frustrerad då jag sorterade maten för att sen inte äta den. "haha, men jag förstör ju ordningen då" sa jag. Han sa till killen bredvid mig att nu hade jag gjort sådär igen. Han såg typ ärligt bekymrad ut. Sedan tog han min tallrik, ruskade om den så maten for över hela tallriken å inte var iordning. Satte ned den å sa" så, nu kan du äta den då jag redan förstört ordningen" Mina tjejkompisar vid bordet gick typ orolig blick att jag skulle få ngt utbrott typ å kollade nervöst på honom å mig. Var påväg å typ bara lämna bordet. Men insåg de bara menade väl så skrattade ett halvt skratt. Skakade på huvudet, å satte igång å sortera upp maten igen. Å låtsade äta. Åt morötterna… Varje dag oroar jagw mig för lunch middag, var jag ska äta och inte. Jag är trött. Sover knappt om nätterna 0 är orkeslös. Igår ex på ridningen… Första ridpasset… Är glad vi övade skänkelvikningar i skritt och lite trav, och inte tog så mkt galopp. För efter första galoppen när vi bröt av var jag tvungen skritta några steg för å få tbx typ världen då det kändes som jag var helt orkeslös. På andra ridpasset mådde jag bättre men var fortfarande otroligt slö å borta. Om det vsr därför min passhäst kändes stark vet jag ej. Då ridtränaren sa jag kunde gasa på lite en gång under passet. Hon sa lyckligtvis mot slutet att hon inte tänkte lägga in ngn galopp idag. Och jag vart lättad då hans galopp blir väldigt ansträngande för mig iochmed att han är ganska stark å kan bralla eller så. Åt sedan två mackor när jag kom hem å mådde skit över det så satt å pluggade so till kl ett inatt. Gick upp kl 6. Har nu fika lektion på franskan… Vet verkligen inte hur jag ska göra efteråt… Då jag aldrig vet om min kompis lyssnar utanför om jag går på toa efter vi ätit. Känner mig samtidigt taskig…. Då allt går.bäättre 0 bättre runt omkring mig. Vi flyttade-som jag ville. Vi kmr ha hästar på gården, och mkt annat som stämmer. Men fortfarande kämpar jag varje dag mer å mer mot demonerna inom mig.

Ellen_
2018-12-12 20:20
#66

#65 kan prata på PM om du vill? Jag kommer inte tvinga dig till att äta eller något utan kommer bara lyssna. Är btw också 15. Det är bara att säga till<33

Travis D
2018-12-12 21:17
#67

Orkar inte just nu Har ämnes varning i svenska p.g.a 1 (!!!) uppgift jag it lämnat in! Har haft C i typ allt ca 2 B och 1 D och så en oinlämnad, då får jag ämnesvarning 🤷🏽‍♀️ Ska göra HELA imorgon för annars så ger läraren mig väl F eller nåt..

Xseros
2018-12-12 22:16
#68

Det är inte speciellt shysst såvida knte den uppgiften var väldigt viktig. Generellt sett tror jag inte lärarna får lägga så mycket vikt på en uppgift. Om den inte är inlämnad får den inget F. Den får ett -.


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

shia
2018-12-12 22:30
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#69

#65 ❤️ Fick veta jag kmr sänka eng betyget FRÅN a till ett C. Varit väldigt ojämn denna termin. Allt Från A på uppgifter utan enda markering å alla rätt på läs å hör förståelse, B på muntliga. TILL D på prov å grammatik å knappt d på andra tester osv… Svenska betyget beror helt på senaste uppgiften, debattinlägg. Kan få allt FRÅN A, B, C. Så alt höj eller stanna kvar. Vi gick ut en å en å pratade med sv/eng läraren om betyg. Hon sa jag varit väldigt upp å ned å att det varit mkt tjorv å trassel. (att jag varit ledsen, mått dåligt, osv(vilket gjort jag inte alltid kunnat jobba mitt bästa. Ex så insåg jag vrf en uppgift var perfekt första sidan PÅ a nivå för nästa sida sen knappt E… (ej ätit så mkt den veckan så ja…) Iaf så är det ju nationella nästa termin så kmr kunna höjs till A om jag gör bra ifrån mig. Hade teknik idag, sista rep timmen k för provet å jag var jättetrött, slut. Å ångest. Så jag förstod ju ingenting åa bara såg framför mig hur mkt plugg inför fredag å jag ägnat allt åt so osv. Iaf kom mi lärare(ma å fysik, hae henne även i teknik) å frågade hur det gick. Hon såg väl på mig jag var typ ja. Som jag är. Så hon tog på tavlan å förklarade osv så jag förstod bättre. Men kände mig fortfarande hopplös om att få ett A. Hon vet ju hur stressad jag är å alla mina problem osv å försöker verkligen få mig å ta det lugnare, inte stressa upp mig över betyg, göra mitt bästa å vara nöjd med det osv. Hon sa att Jag inte behövde få A. Att om jag får C så har jag fått ett C och det är bra. Och frågade varför jag skulle ha ett A? Då jag kmr in på det gymnasium jag vill, å ett A mer elle rmindre inte spelar roll. Att det finns viktigare saker att göra ön att plugga. Hon sa att hon visste jag alltid vill ha topp betyg hela tiden mena att det inte är nödvändigt. Och sa att jag skulle kunna skriva provet nu utan å pluggat å få C++att jag ska fara till stallet, rida, göra roliga saker. Suttit å målat hela kvällen då jag haft rätt så mkt ångest å tankar å sånt… Hittade endast en liten pensel så målat allt med den XD(A3) så vart lite noggrannare. Typ andra målningen jag blir klar med utan att ha rivit sönder den efter halvägs… Skola imorgon… Ska fortsätta på so provet jag börja på idag som faktiskt går rätt så bra hittills. Ska baka lussekatter imorgon. Tog med kakor idag till franskan(fika lektion) vart fyra över som jag lovat mina kompisar å de vart glada å de fick godkänt. (haha en kille i klassen som bruka va med oss tog halva en av dem å typcke den också var GodXD. Han som bruka sitta framför mig i mattan frågade om han fick en så han fick den sista å sa den var jättegod. Så det va roligt å höra

Annons:
silverfiisk
2018-12-12 22:36
#70

#69 Vad fint du målar! Verkligen jättebra gjort. Jag vet att jag är tjatig, men det är i välmening. Var snäll och försök äta även om det är jättejobbigt och får dig att må dåligt för stunden. Du kommer att må så mycket bättre och få mer energi i slutändan, vilket gör att du kan fokusera bättre. Var snäll mot dig själv och ta hand om din kropp.

[Kraxi]
2018-12-13 01:09
#71

Har försökt sova 5 gånger ikväll. Har somnat och vaknat 10-20 minuter senare av någon slags panik som gör mig både illamående och rastlös. Har inte fått någon sömn på 3 dagar. Är även på semester men kan ju inte riktigt njuta. Sitter bara i badrummet i värmen. Vågar inte somna om igen.

Själshjärta
2018-12-13 11:13
#72

#69 Vad fin teckning! 👍

Welcome to the Black Parade

Loka03
2018-12-13 11:54
#73

Har ångest i denna vinter tid. Jag vill VERKLIGEN inte få vinterkräksjuka. Jag har inte haft det på nio år men varje år kommer mina ångestframkallande tankar. Någon mer som har fobi för att kräkas eller sjukdomar generellt?

Are humans real?👽👽👽

shia
2018-12-13 12:35
#74

Syrran har typ förbi för magsjuka. Hade tidigare fobi för det. Men iochmed min ätstörning har som fobin för å spy försvunnit om man säg så.

Loka03
2018-12-13 13:12
#75

#74 Vad synd att din syrra har det, det suger. :( Jag hoppas att du blir frisk från dina ätstörningar!❤️

Are humans real?👽👽👽

Ellen_
2018-12-13 21:04
#76

Idag är en av alla dagar då jag bara undrar vad meningen med livet är, jag har inga längre planer eller något men kanske är det för att jag inte vet hur länge till jag orkar hålla i.

Annons:
Travis D
2018-12-13 21:11
#77

Idag har jag haft en usel dag. Jag vill VERKLIGEN inte gå i skolan men då jag efter snack med mamma, kurator och mentor fått reda på att jag har typ 40% frånvaro så är skolka inte riktigt ett alternativ. Jag har ämnesvarning i svenska, som sagt, på grund av 1 jäkla uppgift (ursäkta språk men är så irriterad på honom) jag fråga honom om det är p.g.a den uppgiften och fick i svar "man kan inte bli godkänd om man inget lämnar in". Den uppgiften ska vara inne inom 2h och 50 min annars får jag väl underkänt..

Travis D
2018-12-13 21:13
#78

Har dessutom haft en riktigt jobbig dag i stallet.. Kakan skötte sig i början men blev som vanligt galen i slutändan.. Djuren runt omkring (ända platsen vi kan ta in dom i är fylld med höns, grisar, vaktlar, pärlhöns och kaniner) stressar upp oss och djuren med alla ljud

Xseros
2018-12-13 22:19
#79

På Tisdag har min skola SYV-dag och vi ska vara på ett företag och dtälla frågor och så… Jag tänkte Stadsbyggnadsförvaltningen eftersom att jag vill bli arkitekt men det kommer bli så sjukt stelt att ringa TILL KOMMUNEN


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Loka03
2018-12-13 23:09
#80

Imorgon har jag muntliga nationella prov i MA. Ja ångest är bara förnamnet…:(

Are humans real?👽👽👽

shia
2018-12-14 06:59
#81

#80 muntliga MA nationella hae så få poäng så det kmr nog gå bra, om annars gör de ej så mkt. 5 e 5 c å 5 a poäng. Kunde ej en del så fick bara 5,5,3. Men hon sa läraren att det inte spelar så stor roll ❤️

Loka03
2018-12-14 16:47
#82

#81 Det gick bra. Jag grät lite eftersom jag känner mig pressad när man tar det muntligt. Men sedan gick det bra! :) ❤️

Are humans real?👽👽👽

Xseros
2018-12-14 16:56
#83

Skiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit SYV-dagen är förstörd. Stadsbyggnadskontoret hade fullbokat 2 veckor fram. har ingen aning om vad jag ska göra nu


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Annons:
Travis D
2018-12-14 21:34
#84

Jag är så lycklig just nu! Känns som om allt ska bli bra igen! Min pappa är en älta life saver 😃❤ Han så att han kan tänka sig betala för Kakans stallhyra (hos det stallet vi flyttar till) så nu kommer vi ha lättare att hita det perfekta stallet!! 😃 vi ska åka och kolla på ett på jullovet 😍😍

[Maria0303]
2018-12-15 16:18
#85

Jag går i nian och är ofta ledsen på grund av skolan, det beror för det mesta på betygen. Jag kämpar jättemycket och gör alltid mitt bästa, men det känns så tråkigt när jag inte får något för det. Innan prov kan jag ha svårt att sova och känna mig riktigt orolig och ledsen.

Mitt mål var att den här terminen höja eller i alla fall behålla mina betyg, men nu när betygen rullar in så ser det bara ut som att jag kommer sänka mig. Fick nyss reda på att jag kommer sänka mig i bild, då jag kunde se det i min nya matris, vilket känns grymt tråkigt. Har behållit samma betyg i flera år där, så vad är det nu jag gör för fel?

Lärarna vet om att jag tycker det är jobbigt och sa till mig att jag skulle få reda på ifall det såg ut som att jag skulle sänka mig en tid innan, så jag hade chans att komplettera då, men nu känner jag mig bara sviken och misslyckad.

Sedan har jag inga vänner jag kan vara med på fritiden och känner bara att jag skämmer ut mig själv i skolan på grund av att jag kan bli ledsen ibland, så jag längtar lite till gymnasiet, då ska jag försöka till varje pris att inte få det att bli såhär och förhoppningsvis skaffa nya, riktigt bra vänner.

[HästTokigTjej]
2018-12-15 21:35
#86

#85 Jag tycker att du ska tänka på att gå till kuratorn på skolan och prata om det. Det är ju normalt att vara lite nervös inför prov, men att du inte ens kan sova gör ju också att du presterar sämre, och man ska ju inte känna så mycket oro. Är det något speciellt område du har svårt för (t.ex. prov, presentationer o.s.v.) som gör att du sänker dig? Ta upp det också i så fall, eller prata igen med lärarna om det, så att de kanske kan anpassa dina uppgifter eller ge dig extra stöd inom det. Lärarna är ju till för att hjälpa alla ta sig så långt man kan utefter sina egna förutsättningar. Om inte lärarna tar tag i att prata med dig så kanske du får göra det själv? Bara stanna 10 min efter lektionen (om det går) och prata om var du ligger och hur du kan höja dig. Det kanske känns jobbigt, men det är så värt det. Jag gör det alltid om jag missat en lektion eller inte hängt med bara för att klara upp vad som förväntas av mig och vad man behöver för ett visst betyg. Det gör att det är mycket mindre stressigt att t.ex plugga inför ett prov :) Längtar btw också till gymnasiet. Skönt med en nystart och en chans att faktiskt få bra vänner i skolan. Jag går dock bara i åttan, så har lite längre kvar DX

[Maria0303]
2018-12-16 00:36
#87

Tack för tipsen! Jag har provat att gå till kuratorn och lite sådana saker, och jag antar att det har blivit lite bättre, vilket är skönt. Men den här prestationsångesten och känslan av misslyckande när något inte gått som jag hade tänkt mig är svår att hantera oftast.  Det var dock ett bra tag sedan jag gick till någon professionell för att prata, jag ska försöka att ta tag i det.

Det är mer att ett enskilt prov/redovisning/inlämning ibland inte går vägen, inte att alla prov/alla redovisningar/alla inlämningar gör det.

Det framgick inte riktigt i mitt svar, men jag kontaktade bildläraren för några dagar sedan, men då fick jag veta att läraren inte hade hunnit kolla på mina uppgifter än, vilket jag fullt förstår. Jag blir bara ledsen. Aja, jag känner i alla fall att det inte är hela världen just nu, så min betygsångest är väl ändå lindrig på det sättet, vilket jag är väldigt glad över. Men när tröttheten och ångesten tar över är det inte kul. 

Jag ska nog ändå skicka ett mail till min NO-lärare, skulle vara intressant att veta vad jag behöver göra för att höja mig i NO-ämnena + teknik. Det är något som jag inte förstår riktigt, då jag alltid får bra på proven osv. Men jag lär väl få reda på det när jag frågar.

Hoppas att allt går bra för dig, och tack för att du svarade, det känns jättekul att det finns så snälla och omtänksamma personer här. De jag är med i min klass är 3 personer som jag måste springa efter ifall jag inte vill vara ensam. Det är sällan de ens hälsar ifall jag går till dem till exempel. Det låter ju inte som att jag går i nian direkt, jag blir så irriterad. Tyvärr finns det inget bättre alternativ i klassen heller. Aja, jag har i alla fall några andra vänner utanför skolan, så det får väl räcka för nu.

JuliaMG
2018-12-16 01:34
#88

Jag känner mig som den lilla flickan med svavelstickorna. Farmor brukade alltid läsa den för mig när jag var liten. Då tyckte jag alltid att den var vacker, och sorglig. Nu känner jag mig som den flickan. Genom fönstren ser jag alla glada familjer som förbereder sig inför jul. Själv har jag ingenting att förbereda. Jag kommer fira min jul ensam, inte för att jag egentligen inte har någon att fira med. Jag skulle kunna fira julen med mina föräldrar, men jag aldrig känt mig trygg i deras sällskap. Ännu mindre nu, än förr. Så på sätt och vis är det mitt val att fira jul ensam. På andra sätt som jag tror att många inte förstår, så är det inte det. För mina föräldrar är inte min familj, och jag kommer aldrig se på dem som det igen heller. De förtjänar helt enkelt inte det, inte i mina ögon. I mitt hjärta. Jag älskar dem fortfarande. Jag kan respektera dem. Men de slutade för länge sedan vara min familj. Och trots att jag delvis har valt det här, så kan jag ändå inte låta bli att kolla in genom fönstret och se min kompis familj, hon som jag bodde med i några månader tills jag lyckades få min egna lägenhet. Jag önskar att jag kunde få fira jul hemma hos dem. Jag önskar att jag, om bara för tio minuter, fem, två, en, minuter, kunde få låtsas att jag var en av dem. Att jag kunde få fira med dem. Känna kärleken. Värmen. Smaka på maten. Skratta åt skämten. Titta på film i deras soffa eller skriva läxor vid deras köksbord. Sitta på gästsängen i rummet de gjort iordning åt mig, med dörren halvt öppen, för i det hushållet behövde man aldrig stänga några dörrar. Man behövde aldrig vara rädd. Jag vill bara få den där helhjärtade kramen min vän alltid ger mig när jag är ledsen. Hon håller alltid ihop mig. Jag önskar så att jag bara kunde få känna deras värme på julafton. Även om det bara skulle vara för några sekunder. Ett leende skulle räcka långt. Men istället kommer jag sitta i min lägenhet med min katt och frysa ensam i mörkret, precis som flickan med svavelstickorna. Men jag kommer inte dö. Och det tänker jag inte göra heller, oavsett hur kall den där förbannade natten blir. Jag tänker överleva i ren protest. I ren och skär viljestyrka. Jag tror ärligt talat att större delen av mina självmordstankar faktiskt har börjat dö ut, kanske tack vare medicinen. Jag ränner inte på psykakuten längre. Jag gråter, jag klagar, jag vill skrika, men jag klarar mig. Just nu tänker jag bara att jag måste överleva. Jag måste få fira en förbannad jävla jul, med en familj som älskar mig, och som jag älskar tillbaka. En dag. När jag skaffat mig en familj som vill dela samma hushåll som mig. Min vän är min familj. Hon sa att hon såg på mig som sin tredje syster. Men jag vet att vi aldrig kommer bo under samma tak igen, inte på det sättet. Jag hoppas fortfarande att hon ska fråga om jag vill vara där och fira jul med dem. Jag hoppas och hoppas så mycket att det gör ont och jag gråter. Förhoppningvis så släpper den känslan innan julafton. Så jag inte behöver genomlida hela den kvällen utan faktiskt kan känna mig lite lyckligare än flickan med svavelstickorna. Nu ska jag försöka ignorera världen och stänga allt och alla ute, förutom min katt. Min älskade lilla katt som är min största trygghet just nu i livet.

Jag återkommer när jag har något bättre att skriva.

Själshjärta
2018-12-16 14:20
#89

#88 Jag blev riktigt rörd när jag läste din text… 😢🌺 Hoppas att du får en fin jul i alla fall, hur den än ser ut. 🌺

Det där att se glada familjer som förbereder sig inför julen: jag står också på utsidan och tittar in genom de fönstren.

Welcome to the Black Parade

Xseros
2018-12-16 16:26
#90

#88 började nästan gråta när jag läste det där.


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Annons:
Loka03
2018-12-16 21:04
#91

#88 Fick tårar ända in i hjärtat när jag läste om din situation. :( Jag hoppas verkligen att du får en chans att fira med din kompis eller att du får en fin jul för dig själv. Alla kramar till dig!❤️

Are humans real?👽👽👽

Ellen_
2018-12-16 22:40
#92

Pappa var så besviken och arg på mig idag. Jag levde inte upp till hans förväntningar. Allt jag ville var att bara försvinna, gråta och för alltid vara borta. Men de märkte ingenting så hela familjen åkte till stan och lämnade mig hemma, de frågade inte om jag ville hängs på utan de bara drog. Paniken kom och ångesten med. Så jag gick ner i köket och tog den vassaste kniven jag kunde hitta. Har aldrig skurit mig med en kökskniv innan. Det räckte med fyra nya sår, inte superdjupa men ändå tillräckligt. Efter det tre jag att jag fick en riktig ångestattack. Jag var tvungen att hålla i mig i stolen för att inte svimma och det kändes som att jag skulle dö. Men nu på kvällen kom det ganska mycket snö så kvällen avslutades iaf på bästa sätt I guess.

Själshjärta
2018-12-17 08:40
#93

#92 Så ledsen att höra det… 😢 Hur mår du idag? 🌺

Welcome to the Black Parade

[Maria0303]
2018-12-17 20:45
#94

#92 Vad jobbigt, hoppas att det blir bättre. Jag finns om du vill prata ❤️

shia
2018-12-18 09:55
#95

Jag hatar allt det här. Det är aldrig någon som har tid för mig här hemma. Och jag vet inte vad jag ska göra för att få det. Jag kämpar I skolan för att mina föräldrar ska känna sig lite stolta iaf. Jag bryr mig inte ett dugg om skolan. Jag fick tbx so prov igår om samhällsekonomi. 123 p av 130 möjliga(kunde få 8 p på vissa uppgifter hade typ 7 på några å så ngt halv poäng här å där) 90 p krävdes för ett A. 20 p för ett e. Majoriteten av klassen var något p från c eller b, några hade A. Jag presterade alltså bland de bästa. Reaktion hemma? De sa "Det var väl bra."De ryckte typ på axlarna å fortsatte prata om ngt annat. Syrran hade ngn samhällsekonomi uppgift hon ville ha hjälp med av pappa. Som eg hade massa annat att göra-han ställde in det för att hjälpa henne. Jag sa att jag kunde försöka hjälpa henne" vad kan du? Frågade min syrra då. Vet du vad blablabla är". Lite, men du kan ju förklara-då övar du ju dig också på använda dina kunskaper. Hon typ blängde på mig och idiotförklarad mig. Fick a på tekniken-alla rätt-samma reaktion… Mina föräldrar hsr aldrig tid å hjälpa mig. Syrrans skola har alltid gått först då hon är äldre-svårare. Och om jag behöv hjälp 20 min, behöv hon hjälp 2 1/2h. Vem hjälp pappa? Syrran. Inför so provet hade pappa knappt tid men förhörde mig 10 min kvällen innan kvart över elva på kvällen. De vart typ stolta när syrran fick D eller C I högstadiet. De har aldrig ens sagt bra gjort över ngt av alla A jag fått. Har två c i slutbetyg. Typ 3 b å resten A. Å det är som de pratar bort att jag är duktig som klarat det. Utan de säg mer att jag verkar ha lätt för mig i skolan. - är lätt=man får panikattacker 1-3 ggr/dag I skolan? Att man bryter ihop när man inte förstår? Att man sitter uppe hela nätterna för att inlämningsuppgiften ska bli någorlunda bra? Att man kan läsa samma sida 10 ggr utan att förstå ett ord? I 6 an hade jag lätt för mig i skolan-men då nöjde jag mig vid c också. Satt 10 min högst/kväll å presterade normalbra i skolan. Min syrra är den enda i min familj jag ser upp till, och ser som min familj. När mamma skrik på henne och anklaga henne för att vi kom iväg 5 min sent osv. Står jag upp å försvarar henne. Jag hatar när mina föräldrar bråkar eller höjer rösterna. När de pratar skit om varandra och min syrra bakom ryggen på dem. Jag får aldrig veta saker-de glömmer att berätta för mig. Eller så berättar det aldrig. Med hagarna vi ska sätta upp-ingen sa till mig att de inte var beställda än-ingen sa till mig när de skulle sätta upp hagarna. Med stallet frågade jag om jag kunde börja slipa å måla under lovet? Fick då värsta dumförklaringen då vi ska ta bort något galler först men de hade fullt upp så skulle ej hinna. De ska göra allt själv också. Inte får jag hjälpa till med något. De anser typ att jag inte kan och fortfarande är typ 10. Senast de gav mig en kram eller frågade hur jag mådde-var dagen efter jag försökte ta mitt liv. Blir så avundsjuk när mina kompisar pratar om deras föräldrar eller i telefon med deras föräldrar. De kan skriks på varandra för sen säga älskar dig också, puss hejdå. Så fort jag höj rösten mot ngn I familjen hotas det direkt med hästarna dras in. Även när det är syrran som vart otrevlig-hotas det mot mig också. Hela mitt liv har jag försökt göra så lite fel som möjligt. Städa, fixa köket, middag, baka kakor, baka bröd, städa toaletterna, något min syrra aldrig gör. Får jag någonsin ett tack? Vet inte hur många gånger jag hört vi flyttat hit för syrrans skull. Jag har mitt rum. Resten av övervåningen är syrrans-kök-hennes rum-vardagsrum. Och nedervåningen är mamma/pappas. Jag har alltid behövt följa I syrrans fotspår. När hon slutade på travskolan 15 år gammal, var jag 12. Var också' tvungen" sluta där. Hade inte så mkt val. Och börja vara i travstallet med stora hästar om jag ville fortsätta. Var eg för stort steg för mig där å då. Men börjat komma ikapp nu. Enda stället jag får uppskattning och beröm är travet och på ridskolan. Främmande människor(vuxna, barn också) kan komma fram till mig efter ngn klubbtävling å beröma min sits å mjukhet å att jag är duktig osv. På travet får jag höra om hur mkt jag utvecklats osv. De flesta tror jag är äldre än vad jag är. Var ex en I lördags som frågade hur gammal jag var. (han frågade först om jag ska ta körkort snart å la på det å fråga hur gammal jag var) 15. Och han såsom många andra vatt chockad å sa att han trodde jag var äldre. När jag jobbade i somras fick jag jättemycket beröm för det jag gjorde å att jag lärde mig snabbt osv. (jobbade mkt med chefens son (20 år typ) som knappt förstod vad jag gjorde på ett glass café, när jag lärde mig så snabbt som jag gjorde å sa att jag med lätthet kommer kunna jobba med det jag vill. Jag önskar jag kunde vara mer älskad av mina föräldrar… Att jag skulle duga för dem. Efter gymnasiet flyttar jag till Skåne har jag tänkt å efter det dit världen tar mig, Tyskland, Frankrike, Irland, USA, Holland, Italien, Spanien. En sak är säker kmr aldrig flytta "hem". För jag har inget hem. Jag bor i ett hus och har två vårdnadshavare och en syster…

[Maria0303]
2018-12-18 11:07
#96

Vad jobbigt det måste kännas :(

JuliaMG
2018-12-18 11:49
#97

#89 Tack så mycket! Jag ska försöka göra det bästa av kvällen. Jag hoppas din jul också blir väldigt fin och mysig, även om du känner igen dig i att stå utanför och se in genom fönstret. Även om jag såklart vill att du ska få en toppenjul, så känns det ändå lite bra i magen att veta att jag inte är ensam i det (såklart vet jag ju det, men det känns ändå lite bättre att få höra det direkt av någon som är i samma sits). Jag har varit rätt så upprörd över julen hela den här veckan, och att jag inte kan fira hos min vän, men idag kom jag att tänka på att jag skulle kunna fråga min vän om vi kan fira "jul" lite senare, när hon kommit hem. Min riktiga julafton behöver ju inte vara på den 24:e liksom. Jag vet inte om det kan hjälpa dig, eller om du kanske redan tänkt på det, men det är iallafall ett litet tips som kanske kan vara lite tröstande. :) #90 Åhhh tack (om man säger tack till det). Ta hand om dig! :) #91 tack så hemskt mycket! Jag har planerat in en liten egen julafton några dagar efter jul, tillsammans med min kompis och några fler vänner, så det känns faktiskt lite bättre nu. Och jag och katten ska försöka få en fin jul den 24:e också. Tack så mycket! <3

Jag återkommer när jag har något bättre att skriva.

Annons:
Själshjärta
2018-12-18 14:41
#98

#97 Tack! Jag förstår, det är skönt att veta att man inte är ensam i det och det är skillnad om någon säger "det finns många som känner så" eller "jag känner också så", tycker jag i alla fall. Det blir liksom lite mera direkt… jag vet inte om det där var förståeligt, men ändå. 

Jamen, det är sant; varför skulle man inte kunna ha sin jul någon annan dag än 24 december? Bra tanke! :) Det viktiga med julen är väl ändå känslan, inte det exakta datumet.

Welcome to the Black Parade

shia
2018-12-18 22:41
#99

Hade ingen ork att fara till skolan imorse så stannade hemma. Har tema dagar så missar inget så ja. Men alltså man blir ju glad❤️ en I klassen, jag skrivit lite med/pratat med ibland(mest om ätstörning då, då hon har en just nu med å vart mkt tjafs kring det) iaf skrev hon nu på kvällen och frågade om jag var sjuk eller ngt och om jag kommer på temat? Svarade jag var lite halvkrasslig. Och frågade vad de gjorde för ngt. De hade tydligen gjort ngn docka idag å ska dekorera tårtor och göra film imorgon. Tydligen är jag i hennes å min kompis grupp(haha hon vart inte glad på mig imorse, då jag inte vart med på typ ngn tema) Och att det är svårt när de bara är två. Och att det vore roligt om jag ville komma. Att jag verkligen behövdes men att jag gör som jag vill❤️ Jag tror jag ska fara imorn iaf.. Å ja.

shia
2018-12-18 23:10
#100

Vill typ bara dö just nu… Mår så jävla dåligt är orkeslös å varit hela dagen. På ridlektioner idag red jag en väldigt fin häst och gick jättebra men var typ död och var tvungen kämpa för att hålla fokus…. Min blick vill som slaka iväg å falla ihop. Är som en oroskänsla inom mig hela tiden….

Travis D
2018-12-19 07:23
#101

#100, Tycker du är så stark som orkar och kämpar! Som ändå försöker och tar dig till ridlektionen trots hur du känner dig! Du är så cool som kämpar mot allt och rider m.m! Tycker du ska komma ihåg att du är otrolig som kämpar och fantastisk som försöker! När det ser mörkt ut tänder du lampan, när du är nere går du upp, när du faller så tar du fram fallskärmen och när du dras bakåt tar du steget framåt! Ge aldrig upp! Tycker du är jätte häftig som kämpar hela tiden och som orkar! När jag är nere brukar jag tänka på Kakan det brukar göra mig gladare ^-^ Kämpa på!

shia
2018-12-19 17:50
#102

#100 ❤️

for till skolan idag. som alltid om jag varit borta blir jag skitnervös å fara tbx… Men alltså ja..

på skolan, satt jag på bänken utanför klassrummet. hon som skrev de behövde mig i gruppen kom å satte sig bredvid å sa att det var bra att jag var där, att jag verkligen behövdes. 

kändes faktiskt bra och slappnade av en smula och vart glad. de ville alltså ha mig där. var rätt så roligt, gjorde en veterinärfilm samt tårtbakartävling där vinnare utses imorgon, vi gjorde en gris med sjuksköterska mössa(tänk typ i tecknad osv)

Cornelia Isaksson
2018-12-19 19:03
#103

Vill inte bryta mitt löfte till mig själv men mamma blir förbannad om jag inte gör det (hon vet inte att jag har det) är så förvirrad som tur är det några månader till jag kan gå till skolan

Travis D
2018-12-19 22:38
#104

Jag mådde så bra idag. Asså så himla bra. Jag var it i skolan, skolkade såklart.. kan bara inte rå för det. Men idag mådde jag faktiskt riktigt illa så det var iaf en bra anledning. Sen hängde jag med en vän jag saknat så mycket. Hon är ju en ängel!! Hon fick mig att må så bra. Tills vi gjorde en länk till tellonym. Jag fick runt 15 tells men hade redan dragit hemmåt när jag fick dom. Och där förstördes mitt liv. 2 ord. Oförstående klasskamrater. Dom frågade om allt. Först varför jag inte var i skolan, sen om varför jag tagit med mamma första dagen i skolan, jag förklarade att jag inte kände någon och inte hade några vänner då. Då fick jag minst 3 tells om att det inte var deras fel att jag alltid satt enaam. Jag sa till dom att jag inte sökte kontakt med dom för att jag helt enkelt inte ville ha kontakt med dom- jag känner ju inte dom, dom är ju 99% främlingar för mig. Då började massor skriva. Mest hat. Men också att det var mitt fel att jag var ensam, att jag inte hade några vämner alls och till och med att jag inte hörde hemma på min skola. Och så en fråga, om vad det helt enkelt var för fel på mig. Jag försökte förklara att jag har diagnoser som gör det svårt för mig att söka kontakt med folk och att jag helt enkelt inte ville ha kontakt med folk Någonting gick riktigt snett dör. 10 tells om vad hag har för diagnoser, t tells om jga ens hade vänner. Bara massa direkta attacker.. om kav försökte hålla något hemligt fick jag 5 nya tells om att jag var en lögnare, får fortfarande massor. Asså just nu vet jag inte hur länge jag orkar. Måste dessutom träffa dom imorgon. Men jag 10.15 kommer min vän till min skola och jag hoppas allt kommer bli bra då. Hon är en sän ängel helt enkelt! Men bet inte om jag kommer kunna sova inatt..

Annons:
shia
2018-12-19 22:50
#105

"104 alltså massa styrkekramar till dig! ursäkta men hur taskiga å oförstående klasskamrater kan man ha???!?!?!?

tellonym är seriöst ingen bra app… (egen erfarenhet)de borde stötta dig, säga att du får sitta med dem om du vill. att de är glada att du försöker vara i skolan ibland.

 vet du vad jag tycker du ska göra? om du vill och vågar. Skriv ett långt inlägg på stället ni komunicerar med varandra(snap antar jag) och berätta. att du har svårt å ha kontakt med människor bland annat iochmed dessa diagnoser som gör det svårt därför att. därför är jag som jag är blablabla. och att du får kämpa varje gång du ska till skolan, att du inte alltid mår bra och att alla elaka kommentarer tar den sista lusten ur dig. osv.

Travis D
2018-12-19 22:55
#106

#105 Tack! ❤️❤️

shia
2018-12-20 13:00
#107

Haft sista dagen nu på skolan. Idag var det redovisning av film vi skapat samt prisutdelning. Vår grupp vann😂 hade veterinär som yrke så jag var veterinär, en annan I gruppen var djurägare som hittat en skadad pingvin. Och tredje i gruppen filmade och så lånade vi vår idrottslärare som förvirrad person i kassan(som skulle leta efter medicinen hon fått utskriven till pingvinen) Var sjukt pinsamt, men roligt å klassen skrattade å tyckte den var bra. Vi hade 4 lärare som hållit igång oss eller vad man nu säg. Direkt efteråt frågade de om jag vart mkt hos veterinären eller så då jag verkade som typ veterinär å använde begrepp osv. Å fråga om jag ville bli det? Haha nja. En stund senare när vi fikade kom de igen å frågade om replikerna jag sa, om vi skrivit ned å övat. Näää. Jag pratade bara på😂 försökte låta proffsig. De tyckte jag skulle hålla på med teater jag bara njaaa😂😂😂sen kom musik läraren(som var en av lärarna) å sa att när jag ska sjunga å musiken (måste göra det till våren för å ha A i musik då jag inte sjungit sedan 7 an) så ska jag tänka likadant och låtsas att jag sjunger då det blir jätte bra då. 😂 Haha. Skrattade bara åt honom. En lite rolig sak vi kom på efteråt (då typ hela klassen skrattade I slutet och vi insåg så vårt misstag. I sista scenen "flyger" pingviner iväg och det står text att 2 v senare mår pingvinen bra och kan släppas ut igen. - sen när kan pingviner flyga?, 😂😂😂

shia
2018-12-20 22:53
#108

Det gör ont inom mig när jag ser alla mina kompisars story om hur roligt det har Det, "älskar er❤️❤️❤️(å så tagg på vilka)" osv. Som ikväll var det Lucia… Kunde inte gå då vi flyttat å går ej buss hem efter nio å de håll på till typ 10. Mina Tre kompisar jag är med oftast i skolan. Alla de är med i den å har övat jättemkt osv. Har inte kunnat det då det är mkt kaos hemma osv… Kan dock inte säga det utan skyller på mkt i stallet… Sen är det jävligt tufft varje gång något handlar kring mat… Lunchen på skolan är ju eg största tiden man tillbringar med varandra och då mår jag som sämst iochmed maten… I måndags åt de på thai så fick sitta i matsalen själv… De frågade ju om jag skulle följa med. Men jag klarar inte å äta thai… Även om det är var gott förut… Jag vet att det bara är jag som tänker mkt och sätt mig själv i denna position.. Men jag önskar bara att jag kunde få vara normal någon gång…. En normal tonåring som snackar skit om ens föräldrar som inte låt en vara ute sent på natten, klaga över hur svårt provet var å att det typ är omöjligt å få högre än C, att kunna planera helger å jamen typ ska vi fixa oss hos mig ikväll osv. Snacka killar (är totalt ointresserad av allt sådant medans de helt plötsligt har ny kille på g varje vecka). Jag… Jag vet inte vem jag är… Bara att jag aldrig passar in… Ingen vet hela min story.. M vilket försvårar mkt… Men det är för jag ej kan berätta… Alltså känns så konstigt å berätta när de frågar vrf jag bytte skola om å om igen. Om jag skulle säga"jomen det var då jag var mobbad, slagen ibland, mest utfryst/retad å jagad, skrattad åt i fem år så då bytte jag skola". De vet inte hur jag har det hemma å att jag bråkar med mina föräldrar varje dag. De vet inte hur mkt ångest jag har inför varje skoldag. Jag vill bara kunna vara normal å ha kill bekymmer, osv…

BokDuvan
2018-12-21 07:15
#109

Åh Shia, tror vi alla önskar att vi va ”normala”, själv e jag blyg o tråkig och känner mig ibland utanför, som om jag är sist prioriterad i min vängrupp. Men hörrdu, jag tror verkligen att du är en härlig tjej men med dina egna problem. Försök inte att smälta in och bli som de andra, du är unik och var glad för det. Du behöver inte gilla killar osv för att vara ”normal”

Själshjärta
2018-12-21 22:46
#110

#109 Klokt skrivet!

Welcome to the Black Parade

Xseros
2018-12-21 23:33
#111

Jag ser ordet "normal" som en förolämpning till viss grad vilket är varför jag i mina texter ofta skriver det inom citationstecken.


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Annons:
BokDuvan
2018-12-21 23:57
#112

#111 håller med, vad är ”normalt”? Vilka bestämmer vad som är ”normalt”? Det som är normen, dvs det som är vanligast kallar vi normalt, och dessa normer är djupt inpräntade i oss, normen är att vara glad och smal som tjej, och när vi hamnar utanför normen hamnar vi utanför samhället. Samhället vill INTE att vi prata om mental ohälsa eller att må dåligt, det vill att vi målar upp en fasad, låtsas att allt är bra även när det inte är det. Speciellt på nätet som underlättar uppmålandet av en fasad genom att välja bild o vad man skriver.

[EM_L]
2018-12-22 21:04
#113

Jag ser tillbaka på denna terminen som har varit…

Så mycket skit jag har stått ut med. Jag trivs seriöst inte längre i skolan. Vill inte äta i skolan för att jag inte trivs, men tvingar i mig maten.

Vill bara bort från mina "vänner" jag har inte haft en ända riktig vän.

Ska jag behöva stå ut i 1 och ett halvt år för att komma till gymnasiet?

Jag vill dit nu. Jag struntar i Naturvetenskap om jag bara får 250 poäng eller något sånt. Om det räcker för Estetiska (Bild och formgiving, dans eller musik) så går jag den vägen. Efter gymnasiet så tänker jag resa… Kanada, Peru, Spanien… bort från Sverige. Sverige känns inte som mitt "hem" längre.

Travis D
2018-12-23 04:51
#114

Denna kväll är riktigt illa.. mår nog värre än någonsin förr. Vet inte vad jag ska ta mig till. Som jag skrev förut så gick jag hem i kylan- kändes som om jag skulle frysa ihjäl och dö. Har en sparkcykel (jag fått låna av brorsan men snön gör det omöjligt att åka på den) i en uppförsbacke utanför lägenheten tröttnar jag och slänge den pt sidan för att sedan lämna den där bredvid stigen. Kommer ut efter en tilme för att hämta den. Men vad nu? Någon jävel har stulit min spark cykel! Kollar längre ner i backen ich letar på sidan- poffs veck. Helt borta. Hur ska jag förklara detta för mamma och för min brorsa? Mamma kommer bara stå kch skrika på mig och han kommer bara vara allmänt sur och hata mig. Pappa skulle vara hemma senast 00.00. Klockan är 04:36 och han glömde bort tiden och sa nu att han inte kolmer förrän vid TIDIGAST 06. Är så trött på mitt liv. Asså orkar snart inte mer, varför lever man äns? Livet är ett enda stort lidande. Hade jag inte haft Kakan tror jag inte jag hade legat här i soffan idag. Har inte ätit något sedan igår- dock var allt jag åt igår en bit lax. Rostade två mackor (allt vi hade) och när jag tar upp bröden är ena sidan helt grön. Slänger direkt bitarna då jag inte tänker dö av mögel förgiftning. Mår dålig just nu. Är så hungrig att jag tror jag kommer dö av hunger, självklart är jag också förkyld. Gråter non-stop bara av tanken på hur mitt liv ser ut. Asså orkar man? 85 år till med detta liv? Känns som livstids fängelse, eller ännu värre livstids förvisad till helvetet. Som om inte det är illa nog så har F i svenska för att min Svenska lärare är dum i huvudet. Kolla han söger att lämnar jag inte in en viss uppgift får jag F i svenska. Jag sitter uppe hela natten och gör den för att lämna in nästa dag, nör jag får tillbaka betygen så för jag F. Jag frgar själcklart varför och svaret blir att jag får F för att den är sen. Den sekunden kände jag för 3 saker. 1. Slå sönder hela klassrummet, 2. Storma ut gråtandes, 3. Bara slå ihjäl honom. Varför kämpade jag hela natten för att ändå få F?! Nu kånns det som om jag kommer dö, antingen av uttorkad efter allt jag gråtit, eller fryser jag ihjäl, dör av förkylning, blir mördad, mördar mig själv, dör av ensamhet, dör av stress/ångest. Eller så slår mamma ihjäl mig när hon får reda om brorsans spark cykel. Nysve är skadad och han har troligtvist fött en låsning i ryggen. Aja får väl försöka se positivt. Karin och jag skulle kört cavaletti i helgen och hon gick fram jätte fint. Men eftersom Nysve hade så ont så fick min kompis rida henne i stället. Hon skötte sig super. Önska att jag fick uppleva att sitta där på när hon faktiskt går framåt.. Ska försöka sova nu.. godnatt.. <3

JuliaMG
2018-12-23 22:17
#115

#113 Under högstadiet sa jag hela tiden att jag aldrig skulle klara av tre år till av den ensamhet jag hade där. Jag hade inga vänner, inte egentligen. Det blev lite bättre efter jul i nian, men det var fortfarande aldrig bra. Men även om jag har vänner nu, och min livssituation på många sätt blivit bättre, så mår jag ändå ganska dåligt. Det handlar mycket om hur man talar till sig själv, tror jag. Man måste liksom kunna klara sig själv också. Eller så är det bara jag som tänker så. Jag vet inte. Jag vill bara säga att jag känner för dig, och jag hoppas att det ordnar upp sig. Och det gör mig glad att du "tvingar i dig maten" även fast du inte vill. Jag tvärvägrade att gå till matsalen. Det gör mig väldigt glad att höra att du klarar dig själv, ändå. Även om det är jobbigt. Fortsätt kämpa på och tro på dig själv. Du klarar det. Ta hand om dig. Ta inte skit från någon annan och låt inte det trycka ned dig. :) #114 Det kommer bli bättre. Du behöver inte alltid må sådär dåligt. Egentligen så kan du göra precis vad du vill med ditt liv. Jag vet dock att det kanske inte känns som så. Men man är alltid ett val ifrån ett helt annat liv. Det är lite häftigt, ändå. Jag hoppas du mår bättre snart, iallafall!

Jag återkommer när jag har något bättre att skriva.

shia
2018-12-23 22:34
#116

kämpa på Travis D   jag önskar dig verkligen en bra jul <3 det förtjänar du, ta en lång barbackatur i snö, underbarare saker får man leta efter <3

#115 i låg/mellan tänkte jag hela tiden att jag aldrig skulle stå ut till 6 an(då jag skulle byta skola, var mobbad osv så var rätt så ensamt. jag stod ut och tillslut började jag 6 an å bytte skola :) mycket vart bättre- hamnade i en underbar klass där jag kunde vara mig själv för en gångs skull och slappna av. 

men trots allt vart bättre, mådde jag fortfarande dåligt. jag hatade mig själv, sa taskiga saker varenda gång jag såg mig i spegeln. utvecklade ätstörning, å allt sådant skit. 

när jag väl överlevt mobbningen och utfrysningen, och alla hårda ord, hade jag inte kraft kvar att överleva/övervinna mig själv. 

jag tänkte aldrig på hur jag tänkte om mig själv, såg det som självklart att klanka ned på mig själv å aldrig bli nöjd. 

en sak jag tänker mycket på, är att folk ofta säg bra saker om andra, men sällan bra saker om sig själva. varför egentligen?  jag tror det har om rädsla att någon annan inte ska tycka så. men ja. 

ex efter en dressyrtävling på ridskolehäst tidigare i höst. red Lb:1 och tyckte jag ridit som en kossa och inte var bra alls. medans jag tyckte alla andra red jättebra. och vet inte hur mkt negativt jag sa till mig själv efteråt, men berömde hästen. resultatet? vann med nästan 9 % över tvåan på nytt personbästa. innan prisutdelningen kom en person(ksk 30 år, tjej, väldigt duktig på å rida) fram till mig(ingen aning vem det är annat än sett rida) och sa att jag red väldigt mjukt å fint å hade bra sits! att jag fick hästen väldigt mjuk och fin då hon brukar kunna vara väldigt svårt. 

tänk om jag istället tänkt massa positivt om hur jag ridit- då allt negativt är helt i onödan. 

jaja. sitter å ser på uppesittarkvällen nu(trav) och ska sedan göra mintkyssar innan jag ska sova :) GOD JUL till er alla :)

shia
2018-12-23 22:36
#117

är för övrigt väldigt nyfiken på paketen … XD tjuvläst på ett av rimen på paket å står något om min psshäst å om en stjärna, å att det är en större stjärna än jag tror i paketet typ XD 

å så på några andra finns min passhästs namn med på igen XD haha.

JuliaMG
2018-12-23 23:20
#118

#116 jag känner igen mig mycket i det du skrev om att även fast allt blev bättre runt omrking så blev man att må sämre. Jag tror det kanske delvis beror på att man är i en tryggare situation, så kroppen liksom tillåter sig själv att må dåligt. Man blir tvingad att ifrågasätta allt det dåliga man tänker om sig själv, och det är inte lätt. Jag trodde allt skulle bli bra bara jag tog mig ur mobbningen och utfrysningen, men det är ju inte så enkelt. Iallafall inte för mig, och inte för dig heller, som det låter som. Men man får väl fortsätta kämpa, antar jag. Det finns ju inte så mycket mer man kan göra.

Jag återkommer när jag har något bättre att skriva.

Annons:
shia
2018-12-24 23:31
#119

#118 Eller hur. Man har inget annat val än forsätta kämpa. Dag efter dag. Sitter just nu med gråten i halsen jättemkt ångest över all mat å mättnadskänsla i magen… Men fick en hel del bra julklappar samt det jag önskat mig. Reflexländtäcke, baksaker(får välja sen på en butik de jag vill ha) samt nya skor. Samt massa annat som jag inte önskat men som vart bra. Bland annat en jättebra rid dokumenttionsbok. Där maan första sidorna fyll i allt möjligt om hästen å dess utbildningspunkt å svagheter å starka å sen om en själv. Å efter det halvårsplanering med träning å tävling osv å sen veckoplanering å månadsplanering. Sidor där man kan fylla i träningstid å övningar från tränare osv. Längtar till sommaren då pappas kusin kommer upp. Hon är (vad folk berättat, vad jag läst osv) en väldigt bra rid tränare. Varit chef på ridskola, ridlärare, blivit utnämnd till typ årets ridlärare eller vad det vsr osv. Är eg pensioners men håller fortfarande träningar å vet inte hur många på dB som skrivit tack för superbra träning osv. (hon åk till en större stad 20 mil bort två ggr/veckan för att hålla träningar haha.) Iaf har hon hållit på med dressyr å hoppträning ar hela livet iprincip. Så längtar tills hon kommer upp(haha hon vill prompt upp hit nu när vi köpt hästgård. Tänk vore bra om man kunde få henne att komma upp sen ksk 2-3 ggr/termin? 😂 För lite privatlektioner. Hoppas hon fortfarande rider å kan rida min passhäst då också! Vart jätteglad idag. Min kompis ringde. Och önskade god jul, frågade om jag var hemma då hon tänkt lämna julklapp hon kom på hon köpt till mig men sa det att vi kan ta det på skolan när den börjar om då vi flyttat (till ### haha hon hade ingen aning om vart det var) Hon lät så glad på telefonen. Och att hon ringde. Nog för hon var impad jag svarade men att hon vågade ringa! Hon har typ haft fobi för allt. Bara träffar henne fåtal gånger på skolan denna termin. Då hon försökte ta sitt liv å ja. Vi har förvisso snackat en del via kik, men ja. Inte så mkt irl. Men de gånger vi har utan ngn lärare i närheten har vi haft rätt så roligt haha å skrattat mkt. Faktum är att jag prstst mest med henne eg om mitt försök… Å hennes. Alltså vi har pratat rätt så öppet om det. Främst om hur annorlunda folk i ens närhet blir. Tror både hon å jag tyck de är skönt att inte vara ensama med att ja. Det å sen se hur folk i ens närhet reagerar osv.

Travis D
2018-12-25 22:41
#120

Laddade ner en app som heter "Yubo" där kan man chatta med folk (i ens ålder) adda snap o.s.v

Började chatta med en kille imorse  (nu mera mest via snap) och vi snackar sjukt mycke! Har är ett år äldre än mig (04:a). Han bor i Visby (gotland) vilket är en liten bit.. 

Han är jätte schysst och jätte rolig att prata med. Sådär ganska perfekt helt enkelt..

Snackar med hnm just nu 🙂

Xseros
2018-12-25 23:53
#121

Trevligt. Akta dig för catfish bara haha


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

500
2018-12-25 23:57
#122

Kan inte somna för alla tankar i mitt huvud. Så mycket ångest kring det som hände idag och ifall jag sa fel vid ett annat tillfälle idag. Kan inte stänga ögonen utan att se olyckan.

Travis D
2018-12-26 00:38
#123

#121 mm dock så snapar vi och man kan se plats o.s.v (och han har lagt ut saker på storyn) så tror inte att han är någon Kattfisk 🤪

Calcifer
2018-12-26 00:49
#124

#123 Jättekul för er båda, men försiktig ska man ändå alltid vara. :)


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Travis D
2018-12-26 00:51
#125

#124 japp försiktig är ja :) 

Är typ van vid att hänga med 04:or men man kan väl aldrig vara för försiktig 😉

Annons:
Travis D
2018-12-26 02:52
#126

Vet inte vad det är med honom men jag kan inte låta bli att sakna honom när vi it snackar, tänker på hnm non stop och vi chattar typ så mkt vi kan hahah men det är ngt speciellt med hnm men jag kan inte säga vad

Loka03
2018-12-26 12:36
#127

Vad kul att du har hittat någon som du gillar! Hoppas det går väl! :) ❤️

Are humans real?👽👽👽

[EM_L]
2018-12-26 19:16
#128

#115 Tack JuliaMG! Det värmer att höra att det finns personer som bryr sig.

Träffade en tjej som jag känner lite från mellanstadiet som jag fick problem med.

Men vi pratade när vi åkte skridskor. Vi träffades av ren tillfällighet och när jag insåg att det var hon så bade hon om ursäkt för det hon hade gjort.

Men vi skrattade också och hade kul. Pratade ut för varandra om all skit vi hade varit med om. Hon är en underbar person märker jag. Hon vill träffas igen på isen och så. Varför ska alltid dem som egentligen är snällast utsättas för så mycket skit och mobbning?

Är väldigt glad för julklapparna jag fick i år! Fick en mysig vinröd luddig kofta med luva. En grön/svartrutig skjorta. En kopp med lejon på och Blush Rooibos té. Ett smycke med en känguru som ser ut att vara i guld med en slipad oval sten som är opal. Tror att det är blå opal. Älskar det smycket. 200 kr, och en gympapåse med jättesöta ugglor på i olika färger! Bästa julklapparna ever!

På kvällen i söndags så fick jag följa med en av syrrorna till stallet. Jag red för första gången på typ 6 år. Det var skönt att rida, lite svårt att styra hästen men men… jag blir van=)

Hoppas att det blir bättre nästa termin i skolan. Igår dock så funderade jag lite grann på att skära mig. Men viljestyrkan är stark för att inte göra det.

Har mått dåligt… att få prata ut med någon jämnårig som också har utsatts för skit känns bra. Någon som förstår hur det är.

shia
2018-12-26 20:06
#129

Ibland undrar jag verkligen varför jag sitter fast i samma skit år efter år.  eller vet ju varför jag sitt fast men inte av vilken anledning… är väl sjuk eller ngt… men är fast i tänket "jag är inte tillräckligt sjuk för att få hjälp, inte tillräckligt smal, inte underviktig. 18 bmi typ. har typ ngt sjukt att jag måste nu 14-15-bmi för att klassa mig själv som "sjuk".. har typ ett mål på 12 i bmi. men svårt å veta ens nuvarande vikt då man inte haft en våg på en månad. har alltså ingen aning hur mkt jag gått upp vilket skrämmer mig då jag förra julen/dec gick upp 5 kg!! vägde 65!!!: 

varav året gått på att gå ned det, (upp igen) osv. låg på 60 innan jag började äta igen. underkant 60, 59 ungefär. 

känns så jäkla sjukt att inte kliva på vågen 5 ggr/dag. menar vad gör vanligt folk? 

räknar inte kcal/kolh/fett/prot nu under julen. men vad gör folk annars? menar den tid jag lägg på det å att planera kostschema osv. 

känner mig inte äkta sjuk heller… då jag som sagt äter godsaker och kan äta middag osv för det mesta… menar vore jag riktigt sjuk skulle jag inte tillåta det 

sitter för övrigt nu å käkar ischoklad å pepparkakor. 

jag har verkligen panik för skolstarten… för vad vet jag inte… 

trots att jag vart irriterad på de där killarna som kommenterade att jag inte åt, å inte gick på mina lögner, som ledde till mina kompisar å noterade det. var det som ändå en lättnads känsla inom mig. att de ser. att de ser att det jag gör inte är normalt. och påpekar det och inte bara slänger ur sig det hur som helst utan tänk ut vad de ska säga typ å kmr med fakta osv. tänk typ i skam när noora förklarar för vilde varför potatis är bra. typ så är de. å är int så lätt å säga emot då. 

en annan sjuk sak jag kom på är att jag ser ju ofta multifandom eating disorder osv. ätsötrnings filmer å det. så sjukt många scener i dessa som hänt mig. alltså typ exakt. lärare, kompisar, föräldrar, men det är inte bara de scener i en film utan från flera. 

jag vet inte vad som händer med mig… tror jag börjar bli svagare, men tyck det är konstigt då jag äter nu. men som idag. loksele är förvisso tung, men brukar lätt slänga upp den. idag när jag skulle sela min passis. jag fick kämpa för ens ha kraft å försöka slänga upp den. det gick verkligen inte. inte det att jag vart jätteanfådd å slut så men hade ingen kraft i armarna. när jag går är det som jag inte hänger med mig själv. när jag rid så måste jag efter galopp ta det lugnt några steg för att inte typ försvinna. (mindre nu dock än förut. under ex ridlektioner osv var det hemskt då jag kunde känna mig jättesnurrig på det efter galoppen, men inte kunna sakta av då det är lekton, men så fort jag kunde gjorde jag övergångar. när jag rid min passis är han dock så underbar att även om han är pigg så när jag börjar bli trött, yr så stannar han typ direkt. 

menar… rider förvisso bara 1-2/dag. och är då inte lika vältränad som i somras då jag red 3-4 hästar/dag. men ja…

sen min puls… den är inte låg som jag läst den kan vara utan det är som poff kan jag typ ha hög puls, bara jag får ngn flashback eller tänker om ngt. när jag går uppför trappen kan jag knappt gå ibland… 

önskar bara allt kunde vara bra. som ex nyss. jag ´å storasyrran höll på skratta, skojade,  sjöng på konstiga låtar med ändrad text, hade roligt och verkligen var glad. den här riktiga syskonkemin. var så härligt. 

varför kan det inte vara så oftare? ska grädda bröd nu så hejsvejs för nu

Xseros
2018-12-26 23:58
#130

Sålänge du äter så du blir mätt går det på rätt väg, jag menar så du inte slutar äta p.g.a. vikten. Sjukt bra (no pun intended) att du slutat med vågen, kostschema osv. Det hjälper dig verkligen


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Travis D
2018-12-27 00:14
#131

Att följa sina känslor är det bästa som finns 💗 Kan inte skriva ngt annat 💗💗

Ellen_
2018-12-27 14:51
#132

Min enda vän skrev igår att hon kommer lämna mig om jag någonsin skadar mig själv igen. Hon var den enda jag trodde förstod mig. Jag ljög och sa aldrig igen men sedan på kvällen kom åskmolnet av ångest, press och känslan av att jag behövde straffa mig själv. Och jag försökte så otroligt länge att bara vara social och kväva tankarna. Men till slut kunde jag inte stå emot. Jag har inte längre någon eller något att kämpa för. Så frågan är vad jag gör här.

Annons:
Ellen_
2018-12-27 14:51
#133

Min enda vän skrev igår att hon kommer lämna mig om jag någonsin skadar mig själv igen. Hon var den enda jag trodde förstod mig. Jag ljög och sa aldrig igen men sedan på kvällen kom åskmolnet av ångest, press och känslan av att jag behövde straffa mig själv. Och jag försökte så otroligt länge att bara vara social och kväva tankarna. Men till slut kunde jag inte stå emot. Jag har inte längre någon eller något att kämpa för. Så frågan är vad jag gör här.

JuliaMG
2018-12-28 03:20
#134

Det här är bra jävla tafatt. Tror knappast att någon av er är vakna just nu egentligen. Men jag börjar bli riktigt desperat. Har en vän i Rumänien för tre timmar sedan var självmordsbenägen. Hon satt på taket. Jag pratade med henne över text och det verkade bli lugnare. Men för en timme sedan så slutade hon bara svara. Tio minuter senare skrev hon att hon trodde att hon somnade i några minuter. Jag sa åt henne att gå in och lägga sig. Efter det har jag inte fått ett svar. Och nu har det gått en timme. Jag har ringt henne typ 20 gånger på hennes telefon, instagram, snapchat, whatsapp… hon svarar inte. Har skrivit betydligt mer. Har försökt googla fram hennes föräldrars nummer, men allt är ju såklart på rumänska. Jag har inte hennes adress. Bara hennes namn och telefonnummer. Vi har känt varandra i två år, som internetvänner. Hon betyder jättemycket för mig. Och nu känner jag mig totalt hjälplös. Vad ska jag göra? Kommer ju aldrig kunna sova nu. Jag kan ju inte gå och lägga mig om något har hänt och jag kanske på något sätt kan hjälpa henne. Kommer få skuldkänslor om något har hänt och jag skriver här, för det hjälper ju inte henne, men just nu vet jag verkligen inte vad jag ska göra. Är skiträdd. Om hon somnat på taket är ju inte det bra. Det är måste ju vara skitkallt. Och tänk om hon skulle ramla ner. Tänk om hon redan har det? En annan kompis som jag skrev till sa åt mig att det inte finns mer jag kan göra. Att jag ska gå och lägga mig. Att det säkert är lugnt. Men det känns inte lugnt. Vad ska jag göra? Hur ska jag få tag i hennes föräldrar eller någon som kan kolla så hon är okej?

Jag återkommer när jag har något bättre att skriva.

JuliaMG
2018-12-28 04:16
#135

Jag har skrivit till hennes mamma och hennes kusin. De enda jag hittar på sociala medier. Men de sover ju såklart. Klockan är 05:10 där. Har ringt min vän säkert 20 gånger nu. Kanske mer. Har försökt nå henne i två timmar. Eller tre? Jag vet inte ens. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra mer. Och om jag överreagerat, ja då har jag skrivit till hennes kusin och hennes mamma, som jag i princip aldrig pratat med, helt i ”onödan”. Var det fel av mig att skriva till dem? Jag vill bara veta att min kompis är okej… jag vågar inte skriva till hennes pappa för jag vet att han är knepig. Men hennes mamma verkar snäll. Och just nu, trött och rädd, så kan jag inte riktigt se något fel i att ha skrivit till hennes mamma? Kusinen hittade jag först och då tänkte jag att jag kunde fråga efter min väns mamma. Men hon sover ju. Och till min väns mamma skrev jag att jag var orolig och att det var därför jag skrev. Ifall hon bara kunde kolla ifall min vän är okej. Jag bad om ursäkt ifall jag störde. Sa att det kanske inte var någon fara och att jag kanske överreagerar. Att jag bara är orolig. Har jag gjort fel i att skriva till dem?

Jag återkommer när jag har något bättre att skriva.

Calcifer
2018-12-28 06:26
#136

#135 Du har inte gjort fel, jag skulle gjort samma sak.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

JuliaMG
2018-12-28 11:07
#137

Ursäkta för mitt meltdown. Allt är lugnt. Typ. Iallafall. Har fått svar och sådär.

Jag återkommer när jag har något bättre att skriva.

shia
2018-12-28 16:42
#138

#137 vad skönt att höra❤️ förstår verkligen paniken du måste haft. Speciellt när man. Känner sig maktlös då man inte kan ingripa eller fara dit å se hur det är med personen irl.

[EM_L]
2018-12-28 17:59
#139

Är glad=) Idag köpte jag ett ritblock för 60 kr att skissa i framför allt.

Och så akvarell pennor från Lyric tror jag.

Annons:
shia
2018-12-28 23:17
#140

Fick betygen idag… Sänkte slöjd, biologi och franska till ett B. Eng till ett C(från A) fick tror jag 10-11 A, 5 B och 2 C.. Enda jag höjde var ngt so ämne Till A å sv till ett B… Musiken kommer jag sänka till B om jag inte sjunger nästa termin… Samtidigt förstår jag ju vrf jag sänkt… Mått så jävla dåligt… Och vart så stressad… Vette sjutton hur många sv lektioner å eng jag gråtit och Brutit ihop… Lektioner jag kommit in sönder gråten… Grejen är typ jag som legat stadigt B/A hela tiden…denna har jag vart nere på E och F för att på nästa grej ha A utan tvekan med alla rätt, inga fel, om än det är inom samma gen. Men när jag blir för stressad och får panik och ångest… Så fixar jag inget… Franskan höll hon ändå kvar ett B… Fick D på provet (vet ej det andra provet) Medans jag på ekonomin fick 123 av 130 p. Kr ett a krävdes 90 p p de flesta låg kring 60-90. Sv/eng läraren sa när vi hade betygssnack å frågade vad som gjorde det svängde så mkt? Ryckte på axlarna.. (ny lärare för denna termin knappt haft henne innan) å hon sa de vart som mkt strul å jag vart ledsen mkt å så. Men att jag kmr kunna höja till våren. (sv var då osäker mellan D till A. Beroende på sista uppgiften då jag svängt så mkt. Fick B på den så hon ville prata med mig igen å sa aajag gjorde jättebra å skulle höja till B. Skolan börjar snart om… Jag ville inte ditt… Trivs så mkt bättre vara 9 h /stallet /dag. Jämfört med sitta i en bänk. Och gråta på toaletterna… Körde en av ettåringarna idag för första gången. Sista lovdagen ska vi köra banjobb med dem. Börjat Rida in en av treåringarna. Dansar med min passhäst på ridbanan. Det är såhär varje lov… Får så jäkla mycket ångest inför skolan ska börja då jag inser hur dåligt jag mår så och hur mycket bättre jag mår I stallet… At vi ska välja gymnasium å jag har ingen aning vad jag ska gå… Det kommer blir så mycket kaos nu under våren… Jag vill inte det här längre… Jag vill bara bort… Bort ut i andra länder…

Travis D
2018-12-29 01:48
#141

Känns som om livet precis gav mig en örfil \('-')/ Min brorsa blev förra året polisanmäld och allt var skit jobbigt (han är för övrigt 16 år nu) för att han slog ner en kille som var ett år yngre. (Det var lillkillens fel) Fick också reda på av en kompis att han sålt sin ADHD medicin på sin skola till en person där. Fick förut idag reda på att han sålt gräs- återigen på sin skola. Till en typ klass kamrat. Vart tror ni han tagit det ifrån? Min pappa ofc 🤦🏽‍♀️. Sen lcd olja. Vet ni vad det är? Jo ännu en drog- ish. Vem tror ni pappa gav den till? Jomig för enligt honom så hjälpte den mot mens värk. Ofc funkade det inte utan jag spydde bara upp den. Jo kul familjen fylld med droger. Som om vi inte redan var helt fucked up redan. Får reda på massa skit, som jag gärna klarat mig utan att veta, om min pappa. Just vad jag behöver. Not. Brorsan, som e 16 nu, dricker och röker typ varje kväll. Drar till fester m.m eftersom jag älskar att tända ljus på kvällen medans jag spelar och lyssnar på musik (ger em avslappnande och mysig känsla liksom) så frågar han alltid mig om tändstickorna. Om jag inte ger honom dom så blir han JÄTTE sur, slår mig, river typ hela lägenheten och kallar mig massa saker ingen vill höra. Ger kag honom tändstickorna hjälper jag honom röka sönder sitt liv. Lillebrorsan blir fkn mobbad av ngn och lärarna är fuck ups och gör inget åt det då dom "inte har tillräckligt tydliga bevis". Kuratorn och Soc (eller hur fuck det stavas) typ bevakar vart enda steg jag tar. Jag fick F i svenska (Från B till F) för att läraren e dum i huvvet. Och det är jämt ett snack med dom om hur jag mår, varför jag it var i skolan, hur jag ÄTER (vilket inte är deras bussines) och massa annat och jag har redan 36% frånvaro. Dom köper inte att anledningen till att jag it går till skolan är för att jag e sjuk hela tiden, vilket självklart inte är den riktiga anledningen. Känns som om ju mer dom lägger sig i destå värre mår jag och det tär på mig jätte mycket. Mår skit dåligt just nu och min ork med mitt liv är 3%. Det enda som får mig att orka är min kille, mina djur och sso. Men gissa hur skolan ska göra mitt liv bättre? Jo mindre tid med hästarna och framför datorn för det "tröttnar ut mig för mycket" har fått ett special schema som jag TVINGAS följa. Det är bokstavligen helt uppbokat asså dom styr hela mitt liv. 2timmar i stallet varje dag, 1 timme framför datorn, 1000 timmar framför läxboken. Bla bla bla.. Dom är oroliga över att jag inte har några vänner vilket inte är deras bussines det heller. Dom frågade (på fullaste allvar) pm dom skulle ta in tjejerna i min klass och snacka med dom om att dom MÅSTE bjuda in mig och vara med mig. Populär man blir om alla tvingas vara med mig va? Står inte ut med mitt liv just nu. Är sååå skönt att bara vara ensam i linköping med min faster och farfar och Lorenzo och få fokusera på att rida in honom 💗 men orkar snart inte med allt..

Calcifer
2018-12-29 08:08
#142

#140 Tycker du ska vara otroligt stolt över dig själv för att du fått så pass bra betyg trots ditt dåliga mående. Många i din situation skulle ju få E eller inga betyg alls i jättemånga ämnen. När jag mådde dåligt under gymnasiet tog betygen bra mycket mer skada än så, och idag är jag stolt över att jag faktiskt ens gick ut gymnasiet då många i min situation och med mina diagnoser inte har gjort det.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

shia
2018-12-29 19:38
#143

#142 ❤️ Just nu…. Är bara så fruktansvärt less på allt dåligt.. Jag hatar mig själv mer än någonsin. Är hela tiden bråk och tjafs om huset å vad som ska prioriteras först osv. Mamma skrik på mig å syrran vi stressar ihjäl pappa. Mamma blir typ arg så fort jag säg emot eller säg som jag tycker eller ge förslag. Hade ett stort tjafs idag, om vadå? Ett hönshus. Vart vi skulle göra det osv. Förklarade det räcker med halva garaget (då pappa vill vi ska ha cyklarna i garaget under vintern)…. Och sen håller det på hela tiden om vems som är vem typ. Ända sedan vi flyttat hit. Nedervåningen säg mamma hela tiden att det är hon och pappas. Kvällar-garaget =pappas hobbyrum. Källaren=syrrans. Över våningen (där jag ska ha /har mitt rum.)är öm en egen lägenhet (är som två 3 tummare över varandra) och det kr tänkt söka bli hennes nästan egna lägenhet. Så de säg hela tiden köket hennes rum å vardagsrummet är hennes. När de var tal vi skulle köpa huset - sa de hela tiden de köpt huset för min syrras skull. Jag har som ingen fot till något. Stallet är det syrran som har 99%makt att bestämma hur det ska se ut. Mina förslag dumförklaras. Hagarna och det- var ingen som förklarade för mig om vi köpt hagar, när vi skulle sätta med eller något. Om hagarna var på väg. När jag frågade om de hittat nå bra jag pinnar, fnyste de åt mig å sa att vi redan köpt å de ska komma om någon dag. Å typ jag borde vetat det. Jag står upp för min syrra när mamma skrik å henne om något. Då säg jag emot då det ofta inte är sant utan missuppfattat. De säg aldrig förlåt eller ber om ursäkt. Jag gråter aldrig framför dem längre. Då de säg ska du lipa nu också, sluta gråt annars skjutsa vi ej er till stallet imorgon. Ska vi dra med hästtiden eller? Skärp dig. Osv. Mamma börja gråta idag och sa att så fort hon kom med idé så kraschar vi (jag) den direkt (när har jag sagt det inte går att vi har höns? Endast ger förslag på hur vi kan göra så vi rymms med cyklarna inomus också. Sa även a at jag inte tyckte om vi hela tiden delade upp i den å dens och sa att det kändes som att det enda jag hade var mitt rum och att jag nästan måste fråga för att gå någon annan stans i huset så resten är någon annans! Mamma gick iväg p jag frågade pappa som suttit tyst vad sjutton jag gör för fel hela tiden? Han sa inget. Gick upp till mitt rum. Låste in mig och tårar bara forsade. (jag hade ägnat hela förmiddagen åt att städa övervåningen, toaletterna gjort lunch. (lagar typ mat 6 ggr/veckan. Syrran =aldrig (hon blir 19) Mår jätte dåligt över att skolan snart ska börja. Har sjukt mkt tankar på att ta lite liv framöver. Panik över att jag ej vet om jag går upp i vikt. På det så fick jag veta nu min första storhäst sköthäst tagits bort igår (skötte mom from hösten jag var 12 tills hösten jag var femton, förra året (då jag slutade å honom för att ha tid Med Min nuvarande). Skulle jag inte haft stallet och min passhäst… Skulle jag inte ens försöka överleva….

shia
2018-12-29 20:24
#144

På det misslyckades jag med creme brulee. Vette sjutton vad jag gjorde för fel då jag kollar igenom receptet om och om igen och jag har inte gjort något fel. Den fick tom vara inne i ugn 1 h 30 min. Men vart inte fast för fem öre. Hedde om i frysen å brändes sedan. Vart knäckig toppen men rinnig inuti…. Ingen aning vad jag ska göra på nyår nu….

Xseros
2018-12-29 22:19
#145

ris ála malta? klassiker hos oss


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

shia
2018-12-29 23:47
#146

#145 😂😂 njaaa tror ksk inte det(är inte så poppis här haha) Men tror det blir browniebotten, björnbärsmousse, på det italiensk maräng, frysta björnbär, samt hallonsorbet kulor. Tros om det?

Annons:
Ellen_
2018-12-30 08:40
#147

#146 får man komma förbi? Haha nej men lyllos din familj alltså! Låter sjuuuuukt gott;))

Xseros
2018-12-30 09:49
#148

#146 ah ok. Låter så hiiiiimla gott! kan man inte få kika in en sväng?


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Travis D
2018-12-30 11:18
#149

Vet inte vad det är med killar och att sova 😹 Min kille gick å la sig vid 01 för att han skulle lägga sig tidigt men han sover fortfarande hahah 😹 jag gick å la mig 04 och vaknade vid 8.30 (har sovit lite för mycket dom senaste nätterna hahah) Ska ut till Lorenzo nu och förhoppningsvis ska allt gå bra =)

hundtok
2018-12-30 19:45
#150

Jag börjar tappa min lust på livet igen. Vill ibland bara få det överstökat.

Travis D
2019-01-01 18:04
#151

Jag är så lycklig nu! not!

Är hos min farfar. imorse fick jag SÅÅÅ ont i magen. Nu upptäckte jag anledningen. Mens. Jag har fått min mens hos farfar gud så kul. Fyyy vad mitt liv inte gillar mig

shia
2019-01-01 18:07
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#152

#147/148

haha, vart helt okej.

shia
2019-01-01 20:15
#153

Orkar inte så mkt till.. att skolan börjar nästa vecka känns verkligen inte bra… 

det känns verkligen inte som jag kommer överleva en till termin i skolan… har knappt ngn ork nu.. när jag är hemma. i stallet har jag fortfarande lite ork och kan känna lite glädje… men brukar kunna vila upp mig under lov… jag somnar inte förrens halv två om nätterna å går upp halv sju. var alltså ingen större konst å va uppe i natt på nyårs då… somnade fortfarande inte förrens halv två.. 

fått svar från tv4 på min fråga om vrf de är åldersgräns på 18 år i hela sverige bakar, å för yngre får man max vara 12. och att i dannmark var den som vann 16-17 år. fick som svar att det var typ för programmet var anpassat efter del målgruppen blablabla men att de hoppades jag ville söka när jag blivit arton sen och kommer med då… 

bråkar hela tiden med mina föräldrar hemma.. mamma har typ ngn depression eller ngt å är trött konstant å ja.. kaos.. jag lovade mig själv att inte spy upp mer resten av året i lördags… igår kväll/natt bröts det… halverst… gick på toaletten efter halva kvällen. men det gjorde så jävla ont i bröstet/revbenen. som om ngn sticker en kniv genom hjärtat och samtidigt slår en hårt i ryggen. samtidigt som det kommer gång på gång, genom både näsan å munnen.. försöker sluta då då det gör så ont. 

var påväg en till gång men var rädd att det skulle gära ännu ondare så höll mig. 

jag förstår inte vart smärtan kom ifrån. bara blivit så ngn gång tidigare.. annars brukar det gå lätt…

Annons:
Travis D
2019-01-01 23:04
#154

Känns som om jag blir uppäten inifrån.. jag kan inte sluta äta. Har ätit 6 risifruttis, 2 portioner fiskpinnar med mos, en påse chips och druckit en 2 Liter coc cola. Så fort jag slutar äta mår jag dåligt och har ont. Min mens tar kål på mig känns som om jag ska dö..

Ellen_
2019-01-01 23:29
#155

Ska försöka ta steget och hitta en psykolog att prata med då jag själv inser att jag inte kommer klara av det här mycket längre till. Men vill verkligen inte berätta för mamma och pappa så ska försöka hitta någonstans där jag kan gå utan att de vet. Iaf i början, tänk om det inte är något. Då har jag oroat de i onödan ju. Ska bara våga ta steget mot att bli frisk. Helst innan månaden är över. Men vi får se vad jag hittar och lyckas med.

Travis D
2019-01-01 23:38
#156

Jag tror jag kommer spy… 3 timmar hemifrån har jag mens värk- den värsta jag någonsin haft. Den bra värker MASSOR vad kan jag göra???

shia
2019-01-01 23:43
#157

Ta alvedon/ipren? Lägg en katt eller filt på magen. Å kura ihop dig i fosterställning. Eller ligg på golvet m benen på en stol(en i klassen gjorde det en lektion haha😂 vår lärare bara eeeh vad gör du? "har sån mensvärk jag ej kan fokusera men ligg jag på backen så får det braXD. Kan du räcka mig suddet? 😂 Alt träna bruka funka för mig

shia
2019-01-02 00:12
#158

Jag förstår inte varför jag aldrig kan ha några "riktiga" vänner…eller vänner som ser mig som en riktig vän tbx….det är som aldrig ngn som frågar om jag vill hitta på ngt..

det är klart… allt är ju mkt bättre än förut då jag inte hade någon vän… 

jag har alltid folk att prata med på de flesta ställen. ridhuset känn jag typ alla å kan prata å snacka med alla osv. på skolan, dissar mina vänner mig kommer några från andra klassen eller klassen osv. 

men det är svårt i klassen när alla andra( i 6 an slogs en halv klass från en skola å en halv från annan ihop, å så kom jag därimellan. ) känt varandra jättelänge. och så kmr jag… de vet inget om mig å jag inget om dem… 

för kanex vi sitta ksk 5-6 pers. hälften kände varandra sedan typ dagis å andra hälften varandra där. å de kan berätta roliga saker de gjorde å hur de var mot varandra. jag kan som bara lyssna… för… jag har inget att berätta. jag var inte med någon. ska jag berätta att jag vart kallad missfoster, att jag skulle läggas in på psyke för jag gillade hästar, att folk ist för kasta saxar mot tavla som ngn av de gjort, att de kasta saxar efter mig? att jag satt på en sten ut

shia
2019-01-02 00:12
#159

Jag förstår inte varför jag aldrig kan ha några "riktiga" vänner…eller vänner som ser mig som en riktig vän tbx….det är som aldrig ngn som frågar om jag vill hitta på ngt..

det är klart… allt är ju mkt bättre än förut då jag inte hade någon vän… 

jag har alltid folk att prata med på de flesta ställen. ridhuset känn jag typ alla å kan prata å snacka med alla osv. på skolan, dissar mina vänner mig kommer några från andra klassen eller klassen osv. 

men det är svårt i klassen när alla andra( i 6 an slogs en halv klass från en skola å en halv från annan ihop, å så kom jag därimellan. ) känt varandra jättelänge. och så kmr jag… de vet inget om mig å jag inget om dem… 

för kanex vi sitta ksk 5-6 pers. hälften kände varandra sedan typ dagis å andra hälften varandra där. å de kan berätta roliga saker de gjorde å hur de var mot varandra. jag kan som bara lyssna… för… jag har inget att berätta. jag var inte med någon. ska jag berätta att jag vart kallad missfoster, att jag skulle läggas in på psyke för jag gillade hästar, att folk ist för kasta saxar mot tavla som ngn av de gjort, att de kasta saxar efter mig? att jag satt på en sten ut

shia
2019-01-02 00:21
#160

ute i skogen? 

när de någon gång frågar har jag sagt att det var typ helt dött på den skolan å allt vi gjorde varhoppa hopprep typ… 

grejen är den att jag har vänner att vara med. jag kan vra med iprincip vem som helst i klassen i arbeten elelr sitta med eller så. men.. om det någon gång skulle bli bråk eller tjafs eller ngt hända… så är det ingen som jag direkt har vid min sida. 

jag vet att mkt kan jag skylla på mig själv. att jag var mobbad på förra skiolan å då inte ha ngt roligt å berätta å att jag drf varit väldigt reserverad å sen att jag stött ifrån många iochmed min depression å ätstörning å allt vad det het… men det jag saknar är en riktig vän som jag kan lita på… 

för stör mig så grymt på att höra de andra kan snacka skit om varandra, för att i nästa s vara typ bästa vänner…

men det är som att jag inte passar in någonstans… och jag är rädd att berätta sanningen om mig själv när folk undrar just i rädsla att folk kmr lämna mig då. 

samtidigt som jag vet att även fast jag inte har riktigt nära vänner…så har jag lärt/fått veta att de jag känner bryr sig om mig,om än de ej känn mig väl. 

ytterligare ett fumligt inlägg av mig… men ska upp om 6 h till stallet haha… kan återigen inte sova.

haha minns när man var yngre å kämpade med att vara vaken till 00 på nyårsafton men somnade typ halv elva å fick väckas sen mitt i natten å sen bäras till säng efteråt… undra vad den versionen av mig skulle sagt om den fått veta om 11 år är du vaken till 2 på natten utan problem och behöv inte vara orolig för att somna tidigt…

Annons:
Travis D
2019-01-02 00:32
#161

Är det normalt att man blir yr och nästan svimmar och håller på att spy? Allt typ snurrar.. Vet it vart iprenen/alvedonen är och är hos farfar som sover..

Loka03
2019-01-02 02:20
#162

#116 Är det på grund av mens? Såg att du skrev om att du fick den idag i en annan tråd? Isåfall är det helt normalt. T, ex om jag inte tar Ipren eller alvedon då blir jag yr, svimmar nästan och spyr av smärtan. Försök sova/ vila så borde det lugna sig. Jag vet att det kan vara obehagligt men det är inte farligt. Ett tips är att man alltid har med sig Ipren i fickan eller väskan. Men om du fortfarande känner såhär och det är hemskt så borde du säga till din farfar och fråga om han har någon värktablett. Hoppas du känner dig bättre imorgon!

Are humans real?👽👽👽

Travis D
2019-01-02 03:03
#163

#162 tack, ja det är p.g.s mens värken och jag sitter soffan med fasterns ena hund. Försöker redigera en bild för att tänka på annat än att äta och svimma.. kan inte sova O.o har ätit ytterliggare 3 clementiner, 2 risifrutti (en X-large) och druckit 3 glas cola. Vet inte varför jag äter så mycket O.o

Calcifer
2019-01-02 04:03
#164

#161 Jag svimmar, kräks och gallskriker när jag har mens. Det är olika för alla hur ont man får. Värktabletter är det enda som hjälper för mig.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Travis D
2019-01-02 04:10
#165

Ipren och alvedon brukar inte hjälpa på mig, har testat massa saker som t.ex. vete värmare, någon olja, glass. Ärligtalat har glass funkat bäst. Men ipren hjälper men liksom inte mkt. Äter på ännu en clementin i hopp om att stoppa lusten för mer mat men ju mer jag äter desto hungrigare blir jag, slutar kag äta får jag jätte värkar och och jag försöker göra annat/ koncentrera mig på annat så blir jag yr och svimfärdig och har känslan av att spy.. Hur ska man orkar 40 år till med mens???

Calcifer
2019-01-02 04:50
#166

#165 En ipren och en alvedon brukar vara bästa kombon av receptfritt.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[134643]
2019-01-02 10:01
#167

#165 Det är inget som säger att du måste ha mens varje månad i 40 år. Gå till ungdomsmottagningen och diskutera olika preventivmedel, det finns säkert något som passar dig. Jag har mens var tredje månad med mina p-ringar och det finns piller där de flesta inte har någon mens alls.

Annons:
Loka03
2019-01-02 12:45
#168

#163 Hoppas du mår bättre nu men jag vill bara säga att det är normalt att man blir jättehungrig under mensen. Eftersom att kroppen förlorar så mycket t, ex järn och olika vätskor. Och därför kan kroppen också svullna lite t, ex bröst, lår osv och det kan även värka lite i lederna. Men det är därför man blir så hungrig och det är helt normalt. :) Jag fick också min mens igår och jag spenderade kvällen med att äta popcorn och apelsiner haha! :)

Are humans real?👽👽👽

Loka03
2019-01-02 12:54
#169

Det beror också på hur man tar tabletten. T, ex för mig funkar det bara om jag tar en Ipren när jag börjar känna värken. Men innan eller efter då funkar det inte. Det måste liksom vara en balans i mitten för att det ska funka för mig. T, ex min ena syster gör som jag att hon tar en tablett när hon känner att värken är på gång och det funkar för henne. Men min andra syster tar alltid en tablett när hon vet att hon ska få mens eller när hon precis fått den och då funkar det inte. Så du kan prova det nästa gång. Och om det inte funkar så borde du göra som #167 säger att gå till ungdomsmottagningen eller liknande. :)

Are humans real?👽👽👽

[EM_L]
2019-01-04 23:17
#170

🎧

4 dagar kvar till skola igen😭

Jag ORKAR inte! Jag orkar inte med att gå till skolan.

Få en massa kommentarer och killar som retas typ "Grhh" och tittar på en flörtigt och egentligen så ser de helt löjliga ut.

Eller som mitt crush som jag inte gillar nu efter trakasserier och han skulle alltid säga något dumt åt mig.

När en av hans kompisar skulle röra vid mig. Hans sätt att säga det här "Hallå! Låt bli min brud!"

Seriöst… han är inte den han tror. Med kompisar så ska han alltid hålla på med mig. När vi är ensamma dock. Typ när vi någon gång gick hem tillsammans eftersom vi är grannar. Så är han bara en stel vandrande pinne.

Varför är killar i den här åldern så puckade? Varför? Kan någon förklara det för mig? För jag tror inte att det bara handlar om hormoner och visa sig kaxiga.

Inte konstigt att man får lite crush på någon över sin ålder…

Man ser alla serier, filmer… som innehåller kärlek. Det är inte på riktigt!

Det verkar som de vill få oss att tro att på det här sättet blir du ihop med ditt crush. Eller osv…

Själv känns det som om jag kommer att vara ensam ett bra tag till… nu på nätterna när jag ligger själv så vill jag bara ha någon vän eller kanske en kille som man älskar som håller om och som man somnar tätt intill hos samtidigt som man känner tryggheten och värmen.

Och min sanning är att jag aldrig har haft en riktig vän. En sann vän som var min bästa vän. I mellanstadiet hade jag. Men, det var knappast en lång tid…

Jag förstår mig inte på dem… det finns ingen i klassen som delar samma intressen.

Och jag känner att snart blir jag deprimerad… jag har inte ens varit hungrig på tre dagar! Såklart har jag ätit de dagarna! Men hur kul är det att äta när man inte är hungrig?

När skolan börjar… vet jag inte hur jag ska stå ut… hur jag ska stå ut med min vän som… inte känns som min vän😕

På helgerna så njuter jag samtidigt som jag vill vara med vänner(om jag hade haft det) Så just nu så skulle jag kunna tänka mig att jobba på söndagar eller lördagar och tjäna pengar. Gärna med djur, bara för att göra något utanför hemmet.

Blev ett långt inlägg ser jag. Hoppas att ni orkar läsa, jag själv ska gå in till Mirizen och fixa hos henne nu…🌺

[HästTokigTjej]
2019-01-05 01:34
#171

Orkar knappt någonting längre. Har haft ganska mycket släkt hos oss och så över jul/nyår och det stressar sönder mig. Började få mer ångest någon dag och gick till mitt rum någon timme, när jag kom tillbaka frågade någon när jag gick, att den inte märkt att jag vart borta. Fattar att de menar väl men det känns bara som om ingen riktigt hade brytt sig om jag försvann. Speciellt när jag ser alla sitta och spela brädspel på julkvällen och skrattar tillsammans och alla pratar vid matbordet. Och sen kommer jag… som sitter på ändan av bordet och svarar på någon av frågorna jag får när någon kommer ihåg att jag faktiskt är där. Allt de pratar om med mig är typ skolan. Jag ler och svarar att jag är nöjd med betygen och allt, men jag hatar mig själv för att jag sänkt mig i 2 ämnen sen 7an. Jag har forfarande nästan bara a o b men min hjärna ser bara det jag gör fel. Förstår inte varför jag inte är glad och känner mig sjukt skyldig över det. Jag borde vara tacksam, jag har en bra familj, får gå i skolan, kan ägna mig åt en hobby… Jag känner mig så otacksam för att jag blev som jag blev. Visst jag har inga vänner, men jag är inte direkt mobbad. Och det är ändå mitt fel att jag inte har vänner. Hade riktiga vänner i typ femman senast. Tror det var någonstans i början av 6an allt började gå neråt. Så fort jag började bli vän med någon och kände mig någorlunda lycklig sätter min hjärna igång och överanalyserar allllt. ”Vill du komma med till ica på rasten?” blir ”jag har sett att du är ensam på rasterna och känner mig skyldig till att fråga om du vill göra något, egentligen vill jag inte ha dig där men jag måste fråga”. Är så rädd att säga något korkat att jag inte säger något alls. Gruppuppgifter där man delar in sig själv är ett helvete. Det består typ av min hjärna som tänker igenom vad som är värst; att inte bli vald och sedan efter en minuts tystnad när läraren frågar om någon kan vara med mig bli inpetad i en grupp och hoppas hoppas hoppas att ingen ser tårarna i mina ögon eller hur jag skakar, eller att springa ut ur klassrummet så att alla tror jag är konstig (fast då undvika alt.1) Känner mig bara så löjlig över att människor som går igenom saker som är hundra gånger värre än mitt liv klarar sig och jag sitter bara här och undrar var det gick fel? Det är patetiskt. Varför kan jag inte bara vara glad? Orkar inte ens tänka på skolan. Vad är meningen med att kämpa sig igenom den om det ändå inte blir bättre. Brukade räkna dagar till loven , men det är inte som att jag är glad nu fast det är lov. Allt jag kan tänka på är hur alla gör saker tillsammans och jag är helt ensam. Jag vill ha en riktig vän, men vet inte ens hur det skulle gå till. Stallet är min räddning men har ingen ork längre. Idag orkade jag inte ens ta mig iväg till stallet. Vad är ens meningen, ingen bryr sig om jag är där eller om jag är på andra sidan jorden. Förlåt att jag skrev så sjuuukt långt men måste få av mig allt någonstans, har ingen jag är trygg att prata med i min närhet :(

[EM_L]
2019-01-05 13:26
#172

#171 Styrkekramar till dig🤗 

Känner samma sak som du när vi ska dela in oss i grupper själva eller par.

Själshjärta
2019-01-05 15:01
#173

#171 Kram på dig! 🌺

Du behöver absolut inte känna skuld över dina känslor, men jag förstår att du gör det - det gör jag också… ofta. Varje gång det händer att jag känner mig skyldig försöker jag bara komma ihåg att man har rätt till alla sina känslor; oavsett om man är ledsen, glad, arg eller någonting annat. 

Alla har olika orsaker till ledsamhet eller något annat som man känner och ingen har ett för "perfekt" liv för att inte ha rätt till de känslorna. Så fastän du har det som du skriver om - en bra familj, möjlighet att gå i skola, hobbyer - betyder det inte att du inte har rätt att vara ledsen bara för att det finns människor där ute som kanske inte har de där sakerna. Ingen har samma liv som dig eller vet hur det känns att vara du.

Welcome to the Black Parade

[EM_L]
2019-01-05 16:25
#174

#173 "Ingen har samma liv som dig eller vet hur det känns att vara du"

Bra skrivet!

Annons:
[HästTokigTjej]
2019-01-05 18:55
#175

#172 #173 Blir verkligen glad att se att det finns några där ute som orkade läsa igenom allt jag skrev och ta sig tid att försöka hjälpa❤️ Jag vet ju innerst inne att alla kan må dåligt trots att de har ett tillsynes perfekt liv, men har väl alltid hört saker som ”man ska inte gråta om man inte har något att gråta över” och ”du har ju inget att vara ledsen över, så sätt på ett leende och kom ut med alla andra”, och liknande, och antar att det fastnat. Känner mig inte bekväm att prata om mitt mående med familj eller (tidigare) med mina dåvarande kompisar, för att jag inte tror att de hade tagit det seriöst eller tyckt jag var löjlig, för vad har jag att må dåligt över…? Men du skrev verkligen fint i #173 och jag ska försöka ta till mig det!

shia
2019-01-05 21:46
#176

Jag känner mig så ofantligt trött. Sömnen har blivit riktigt dåligt. inte som värst men mkt sämre… (sover ändå hyfsat när jag somnat, sov mellan 2-halv sju. så 4 och 1/2 h. ibland blir det 5-6 h. förut kunde jag somna 1, vakna 3, somna 4, vakna 5 osv. det var jobbigare. men nu när jag vaknar tar jag mig knappt ur sängen)

sovit någon dag till tio, men är bara ännu tröttare då. 

så idag for vi till Ikea(drygt 2 h bort) var där/på shoppingcentret bredvid i tot 6 h. att gå där bland massa folk, vara dödstrött och jätteuttråkad är inte direkt jätteroligt. 

ska iaf till stallet imorgon bitti och tänkte rida ut. tänk ska försöka rida ut oftare. inte blivit så ofta på sistone. utan mest varit på ridbanan och innerplan. Då min passhäst tidigare vart väldigt pigg å mkt svårare i skogen, (vilket han inte är nu, utan nu är han väldigt lugn å fin även där) men känt mig som tryggare på ridbanan med honom. men tänk ska fösöka öva galoppen i skogen med att kunna galoppera lugnt längre sträckor(då han blir pigg av svängar å ridbanan har ju 4 hörn) 

skolan börjar igen på tisdag vilket känns jättehemskt… verkligen… men sista terminen innan gymnasiet… men har fortfarande ingen aning vad jag ska välja då det känns som jag inte kmr klara av ngt…. har visserligen drygt 317 meritpoäng så enligt syven/mina lärare kommer jag utan tvekan in på vilket jag än välj så… ja.. blir väl ngt antar jag…

Är verkligen livrädd inför att ngn på skolan ska kommentera jag gått upp i vikt eller liknande… (efter förra julen kommenterade en av mina kompisar jag börjat få lite rumpa(positivt enligt dem då jag inte haft varken det elr bröst) panik inom mig å tankar på att jag verkligen måste gå ned. 

ny termin innebär också utvecklingssamtal. nian innebär nationella prov. sista terminen innebär sista chansen å höja /behålla betygen. 

ska köra första banjobbet på måndag med "stor" häst(storhäst men ändå en ponny haha XD 2 åring(blir störd de räknas som 2 år så fort det blivit nytt år, de är ju som fortfarande 1 i mina ögon XD.  ska bli spännande. inte kört banjobb sen jag tävla ponnytrav för snart  4 år sedan. 

usch.. då skolan börjar börjar idrottslektionerna. till en början blir det bra, då har vi skidor och skridskor(varav skidor är min bästa gren inom idrotten på skolan och skridskor helt okej) men sen ska vi ha dans vilket känns fruktansvärt… 

mötte nå riktigt creepy människor idag på IKEA med min syrra. var två personer(tjej), ksk i 34-40 års ålder. såg ut som snälla fastrar iprincip som är lite yngre än ens pappa typ. 

de frågade om de fick ställa en fråga. ehm, visst tä.

"tänkte vi. 

"har ni ont någonstans?"

nä, inte dirket (tänkte att de ksk gjorde ngn undersökning bland unga å jamen typ skador å sånt)

Å sen börja de prata om Jesus fanns å att en troende kan lägga handen på där en person har ont å smärtan försvinn blablabla å det stod ngt i bibeln å ja. (allt jag kunde tänka på här var typ jamestown tror jag jag såg dokumentär om, å ja… va ju lite sånt de påstod osv men finns lite fakta bakom som gör de ej stäm osv)

mhm, ja vad intressant typ. så frågade de om vi trodde på jesus

"nä, inte direkt"

å så typ sa det att man kunde tänka så å han var med alla blablabla. sen så gick vi då de verkade klara med sitt predrikande. gick raskt därifrån å kunde inte hålla mig för skratt längre utan skrattade så jag höll på gråta. (var verkligen tvungen att hålla mig så jag inte började skratta åt de där två personerna när de prata med oss, för de skulle vart taskigt)

alltså, religion är inte den sak jag tänk så mkt. jag tycker det är spännande med olika kulturer å hur olika folk tänk, men föredrar att sitta å lyssna på olika perspektiv å vara neutral å hålla med i en del saker men inte allt osv. Förstår även folk som är väldigt fast i sin tro men sålänge det inte rör mig negativt spelar det ingen roll. det enda jag inte tål är när det blir konflikter pga religion, eller när andra går runt å försöker göra allt för att övertyga  en om att just den personens religion är den rätta.

kom föresten på i efterhand. undra vad de där personerna skulle sagt/gjort om jag sagt. " ja jag har ont, jag vaknar varje dag med ont inombords. tankar demoner, som förstör allt å gör att jag har svårt att gå å andas.att ha ont i bröstet vid panikattack och inte kunna andas. att jag har ont i magen efter ej ätit på flera dagar å jag får ont i hela kroppen när jag tvingar  mig själv å spy.  jag får ont på mina ben när jag slår å skadar mig själv för jag inte står ut med ätstörning å allt. kan du ta bort all den smärta och läka mig från all mobbning å skit jag blivit utsatt för? läka mig å ta bort min ätstörning å allt annat? då lovar jag att jag ska ägna er en tanke ikväll och tacka er och religionen för resten av mitt liv"

ursäkta om ngn tar illa upp men de där personerna var inte direkt ja. (kan tycka de kunnat stå och dela ut lappar ist om typ kyrkan å sånt till de som vill å prata med de som kommer till dem å vill prata)

[HästTokigTjej]
2019-01-06 00:07
#177

#176 de låter lite konstiga haha. Nästan samma sak hände en tjej jag känner för några veckor sen. Enligt det hon berättade så kom det en kvinna och tog tag i hennes axlar när hon var på väg till bussen. Hon sa något om att hennes aura var väldigt stark och frågade om hon skulle konfirmera sig. Min ”kompis” (vi är inte vänner riktigt men aja) sa att hon skulle d och kvinnan fortsatte att säga hur bra det var för då kunde gud skydda henne. Tror hon babbla på om att hon var utvald och att gud skulle guida henne genom livet och att hon då kan uppnå vad som helst. XD Blir typ chockad (och lite fascinerad?) att höra att det finns så många grovt troende människor, eller hur man nu ska beskriva dem. Är inte troende själv, och bryr mig inte om andras tro, sålänge de inte pressar den på andra (som du säger). Önskar ibland att jag var det för det känns skönt att tro på att det finns en gud som hjälper en och alltid ser över en, och att gud skapade en att vara perfekt som man är.

shia
2019-01-06 07:38
#178

Alltså eller hur, fashineras typ av. De som verkligen är troende. Men förstå hur skönt det måste vara att typ veta att gud finns där å hjälp en osv. Att ha en trygghet å lita på typ. Men som sagt… Om det fanns en gud anser jag att det är väldigt onödigt hur den låt så många må dåligt osv… Vaknade imorse halv 6. När veckarklockan ringde. Sovit sen typ ett så sov helt okej. Första jag tänkte på var skumtomtar?? Å så drömde jag ngt konstigt. Eller de hade med skolan å göra, men mina kompisar(min ena kompis såg å var som hon bruka) men de andra två såg å pratade som två pers på ridhuset. Vi bytte om till/från gympakläder å de såg på mig å den ena (från ridhuset typ) sa typ herregud, att det gått för långt. Å de andra höll med å påpeka mna kunde se mina revben tydligt osv. Sedan hade vi lunch efter det å hade sån panik över att gå dit men kände mig tvungen.. Minns ej mer. Det jag är rädd för är att det där kmr ske. Då jag hade liknande sånna drömmar om andra konformationer. Bla när min första mentor. Drömde hon bad å få prata med mig efter en eng lektion en måndag. Efter sportlovet. Å typ allt hon sa. (skrev ned efter drömmen, å när det väl hände fick jag en stor chock… Men dessvärre hade jag iochmed drömmen kunnat förbereda mig…) Men det som skrämmer mig är att jag inte kan sluta. Utan måste fortsätta…

Ellen_
2019-01-06 14:23
#179

Var hos en kurator för första gången någonsin i fredags. Det var väldigt skönt att någon förstod och inte blev rädd. Plus att mamma och pappa inte ver något. Dock varnade hon mig för att man ofta mår mycket sämre efter de första mötena (eftersom man öppnar upp sig eller något sådant) och gud… har ångest så gott som hela tiden och kan varken äte eller sova. Hoppas verkligen det blir bättre nu till skolan (tvivlar på det) för vill såklart hålla mina betyg.

Travis D
2019-01-06 19:54
#180

Mår gsk dåligt idag p.g.a en person här på iFokus som tyckte det var kul att min mamma it bryr sig om mig (tack för det), precis vad jag behöver i mitt liv

Ännu en [Borttaget av mod] som försöker förstöra det.  Men aja trots alla jobbiga  personer som finns så får man fokusera på dom som inte e SD röstande idioter C:

Står just nu mellan att kämpa med Kakan eller Sälja henne och köpa en ny ponny. Behåller jag Kakan får jag börja träna terräng / fälltävlan (som jag ogillar) köper jag ny får jag en dröm ponny som jag kommer kunna göra allt med.

lätt val tänker ni? Det är det verkligen inte. Att ge bort 9 månaders arbete och min bästa vän för att få en ny "bättre" är svårt. Älskar ju Karin men hon är helt omöjlig.. Vill sälja henne. Men när jag träffar henne så ändrar jag mig.. Men jag vill inte ha ut samma sak som hon vill men jag vill inte göra mig av med henne 😭

Säljer jag henne för jag en ny mer medgörlig häst och en bättre stallplats. Har jag kvar henne är jag kvar i helvetet med en oanvändbar häst..

Calcifer
2019-01-06 20:02
#181

#180 Tänk på hur du uttrycker dig, skällsord är INTE tillåtna.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Travis D
2019-01-06 20:05
#182

#181 e detta bättre? "Ännu en jobbig unge som försöker förstöra det" 

Calcifer
2019-01-06 20:06
#183

#182 "Alla former av personliga påhopp är strängt förbjudet."

Så nej.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Travis D
2019-01-06 20:08
#184

#183 hur är en jobbig unge ett påhopp?

Calcifer
2019-01-06 20:09
#185

#184 Eftersom det tar ungefär 10 sekunder att ta reda på EXAKT vem du pratar om så är det inte okej att använda nedlåtande kommentarer eller benämningar riktat mot dem.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Travis D
2019-01-06 20:14
#186

#185 Det får du gärna förklara hur eftersom jag inte nämnt några namn alls men radera vad du vill om du byter ut ett ord eller två gör ingen skillnad. Personen e som den e.

Calcifer
2019-01-06 20:17
#187

#186 Ämnet avslutat, tänk dig för nästa gång. /Mod


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

shia
2019-01-06 22:08
#188

faktiskt vart en bra dag idag :)

red min passhäst i skogen imorse och försökte att bara njuta då han var väldigt fin, och kunde "för första gången" rida "som med en normal ridhäst" alltså, skritta, trava, fatta galopp, galoppera en bra sträcka, sakta av, och han var lugn å så galopp igen. 

det låter ksk basic men vart ett mål för mig länge att kunna galoppera honom i skogen lugn osv :) 

sedan vann en häst i stallet sin första vinst i sitt liv i första starten iår:) så nu har stallet 100 % segerprocent hittills. 

(just nu började katterna spela på mitt piano haha)

ska till stallet imorgon bitti :) köra småkillarna tsm i banjobb. Är väl liite nervös, men det går nog säkert bra haha. 

grejen är att jag verkligen skulle behövt 1-2 veckor till lov. då jag först nu börjar kunna slappna av-komma till ro. 

packat upp alla mina kläder nu i garderoberna. är riktigt glad jag hade kläderna i en bra plastpåse för ngn av katterna hade pissat PÅ PÅSEN! å golvet. märkte när jag öppna att plastpåsen var blöt på utsidan, men inne var  det torrt, tänkte det ksk va målarfärg men det var ej vitt(å skulle då vara torrt. luktade då på min hand - flög raka vägen till toaletten å gick ned till nedervåningen. sen när mamma kom hem fick hon skura å ta ut mina kläder därifrån haha XD

Annons:
[EM_L]
2019-01-06 22:37
#189

2 dagar kvar på jullovet och den här kvällen..

Har insett att jag har ljugit för mig själv när jag sagt att jag trivs i klassen.

Jag har aldrig trivts i klassen nu i åttan.  Jag vet inte hur jag ska klara av en termin till.

Har börjat att drömma sjuka drömmar som tex att folk vill skjuta mig, poliser som är rasister och en massa sånt…

Sanningen är att utan djur, utan att kunna lyssna på musik och att teckna och måla… så hade jag förmodligen kraschat för länge sedan.

Nu i början av terminen så tänker jag alltid sätta mig så att jag har översikt över hela klassen, alltid hörlurar till hands och såklart mitt skissblock så att jag kan teckna och rita.

Och så ska jag tala om för min kompis att det är ett under att jag inte kraschat för länge sedan och inte orkar med skolan. Be henne lämna mig ifred ett tag.

För jag behöver lugn och ro i skolan, annars kommer jag inte att klara det här.

Förmodligen så kommer min gräns att gå sönder igen och jag kommer att få toss på alla. Min pappa säger att om det händer något som får mig att bli arg, så ska jag gå raka vägen ut ur skolan och lämna området.

Det är inte lönt att säga vad som händer till lärarna för de gör inget ändå. De säger att de gör allt, men allt känns som lögner.

Det känns som ingen hör hur jag skriker på hjälp, vilken ångest jag har inför skolan. Hur min aptit sjunker… det känns som om jag är långt nere i djupet och alla är torra och glada på land.

Men samtidigt så känner jag mig som ett ego… att andra har det värre och osv.. att jag bara tänker på mig själv. Men nästan alla andra tänker på sig själva också.

Hur ska jag klara detta…

Kuratorn är tyvär sjukskriven på halvtid och henne får man sällan tag på…

Någon som har tips på hur jag ska agera när någon säger något som är dumt och som retar upp mig… eller om någon gör något som att ropa på mig och sedan vill göra något dumt.

Snälla… jag behöver någon som drar mig upp ur djupet.

Min mejlvän var den som gjorde det. Men hon svarar allt mer sällan och det skulle vara ha skönt att ha någon att mejla med som svarar i alla fall varannan dag…

shia
2019-01-07 16:26
#190

vaknade imorse och märkte vid frukostbordet att idag är första dagen på länge jag inte vart helt slut. alltså var fortfarande trött, men kändes inte som en safari öken i mina ögon eller helt hopplöst. 

var faktiskt rätt så pigg på förmiddagen och glad. Körde banjobb med en tvååring och det var svårt, men gick bra och var väldigt roligt :) fast- rida är 100 gånger lättare XD

for hem efter lunch och det är så sjukt, hade jag vart kvar i stallet hade klockan vart fem för flera timmar sedan. medans när jag är hemma går tiden så sjukt långsamt å hinn göra typ tusen saker. packat upp de flesta kartonger i mitt rum nu iaf. (haha har fyra stora garderober nu jämfört med 1 liten  från förra huset XD så rymde alla mina saker där typ, i bra ordning än så länge. 

ska käka middag strax och sedan på ridhuset för US möte. å planera denna termin. 

men så var sista lovdagen idag då… Jag har verkligen sån panik ngn på skolan ska kommentera jag gått upp i vikt. för jag har säkert det… men vet inte för har ingen jävla våg! Har inte vägt mig på nästan 1 1/4 månad! aldrig i hela mitt liv sen jag börjat väga mig i trean gått så lång tid!

vill verkligen springa förbi clas ohlsson och köpa en våg…

Travis D
2019-01-07 23:39
#191

Slog mitt rekord idag!

Tror alldrig jag gråtit så mycket som jag gjort idag. mellan 02-04 grät jag non-stop. sen grät jag av och till resten av dagen. Svårast var när jag var med Karin och nu på kvällen när jag som vanligggt gråtandes går upp till middag för att slippa Mamma och brorsorna. Har gråtit så mycket idag att jag är röd i hela ansiktet och imorgon kommer det nog vara ännu värre.

Jag kan int egöra annat än att tacka youtubern Raphael Gomes som verkligen gjorde min dag nu på eftermiddagen. Inte bara det att han la ut ett nytt inlägg utan han pinnade oxå min kommentar (blev super glad av något inte så stort ik) men blev iaf super duper glad och kollar på hans videor just nu 😃

[HästTokigTjej]
2019-01-08 12:50
#192

Skolan börjar snart igen, så ångesten är på topp. Var inte med på julavslutningen, så fick hem mina betyg i ett brev för några dar sen. Har försökt inte tänka på det och gömt undan det under andra papper på mitt skrivbord (har inte öppnat det än då jag är 99% säker på att jag sänkt mig i flera ämnen sedan förra terminen, men om jag öppnar det kommer jag inte ens kunna hoppas på att jag lyckats hålla betygen). Har mått mycket sämre under hösten och inte kunnat fokusera på skolan lika mycket och stannat hemma mer så det är väl inte så konstigt att det går sämre där. Aja, öppnade de nyss och har sänkt mig i 3 ämnen + höjt mig i ett. Var lättad att det inte var så farligt som jag trott, men samtidigt är jag sjukt besviken på mig själv. Räknade ut min merit och den är fortfarande över 320, så jag kommer ju in på nästan vilket gymnasie jag vill och jag vet att betygen i åttan inte är viktiga och allt det där, och att mina betyg är väldigt bra att och der är orimligt hur dåligt jag mår över dem. Men tror bara att alla smågrejer byggs upp, och det känns inte som att jag klarar nåt längre :(

shia
2019-01-08 22:22
#193

idag.. var allt bara kaos… skolan började idag då… först No, sedan idrott, sen eng, sv å franska. mina kompisar… jag känner mig bara så utanför.. inte det att de inte pratar med mig eller jag inte har ngn att prata med. men de pratar bara om massa killar å om varandra osv och jag kan som inte hänga med där då jag inte vart med när de gjort ngt eller vet om ngt bråk eller så… vilka killar de snackar om eller ja… 

På franskan fick vi tbx franska prov vi gjort innan lovet… fick A. 59,5 p av 61 p möjliga. jag var inte ens i närheten av nöjd… på eng övade vi på gammalt nationelt hörförståelse. sedan fick vi rätta å fick 10/10. inte glad alls… 

på första ridpasset… fick en häst jag ej ridit och fick han verkligen inte fin.. var så svårt å aktivera honom å få honom mellan hand och skänkel… även om han vart finare mot slutet…. 

sedan drssyrträningen med min passhäst… först vägrade han gå på hästbilen men efter 5 min fick vi på honom. efter syrran var bestämd. väl däl var han fin första 5 min när vi skritta fram. men sen när vis kulle börja lite lätt med att rida innanför fyrkantspåret började han krångla, stanna vägra gå, osv. gjorde som ridläraren sa och fick fram han. men sen i traven vart samma sak å han vart bara värre å värre…

för alltså något var fel kände både jag å tränaren. han bruka alltid vara väldigt pigg å han lyssnar jääättebra på sits å behöv knappt nudda med skänkel så hoppar han fram. idag tog han inte ens någon form av skänkel. han verkade även hängig i blicken så min syrra fick komma ned så diskuterade vi å tränaren hur vi skulle göra. 

grejen är han är väldigt envis, och lär sig snabbt om han kommer på ngt sätt att komma undan. dvs funkar det en gång så fortsätt han sen. samtidigt som han väntar in i det sista att visa han har ont… vilket gör det väldigt svårt. så vi beslutade vis kulle fara hem och kolla upp han. är det så han bara var envis sa tränaren vi kan fixa det å hon kan hjälpa. men att det gör det värre om han har ont ngn stans… så syrran ska känna igenom honom imorgon. han hade ingen feber men var lite öm i ryggen. så ev ska vi prova/passa ut sadeln igen. (han har lagt mkt muskler sen sist)

Allt känns bara så hopplöst… sen har vi skola imorgon till fyra med alla jobbiga ämnen… sen måste jag bestämma vilket gymnasium jag ska gå snart. jag har ingen aning. För det känns bara som jag inte kmr klara av ngt å bara kmr krascha osv… 

jag klarar inte av att gå i skolan.. jag bryts ned inombords… jag hatar att vara i skolan för det får mig å må så jävla dåligt. Jag vill bara bort från allt. Ta med min passhäst å flyga utomlands å jobba i ett stall… tävla rida sköta stall… inte sitta hemma ensam på mitt rum å skriva ytterligare ett deppigt inlägg på iFokus med tårar rinnandes….

Loka03
2019-01-10 08:21
#194

Skolstart idag då…. :( :(

Are humans real?👽👽👽

Loka03
2019-01-10 08:23
#195

Är det bara jag som blir ledsen av att kolla tillbaka på lovet när t, ex skolan börjar. Man är så fri och tänker tre veckor är mycket och nu står man här för en ny termin….. :(

Are humans real?👽👽👽

Annons:
shia
2019-01-10 19:54
#196

okej… Jag vet att en del säkert kommer tycka jag ska gå till skolsyster osv. Men det kmr jag inte göra så ja.

iaf så kan jag få jätteont, inte exakt vid hjärtat men som just under revbenen/under bröstet typ, både kring där hjärtat sitt typ. men det är inte i magen utan det är typ ja. inombords. 

ngn som känner samma sak ibland? hänt gsk ofta, häng ofta ihop med de jag ät(läs inte ät)

känner mig också så himla svag… menar har inte gått långt nu på denna diet/omstart(började när skolan började om, efter ätit för mkt) och ätit 1 dl havregryn/frukost(m 2,5 dl vatten, gör snabbgröt) lite rivna morötter till lunch(bortsett från idag då jag åt 1/2 falukorv för att inte bli så jättehungrig) samt 3/4 middag. men därpå typ 50 g choklad å ngn kaka… 

flera gånger nära på svimma men jag fortsätt bara gå för då försvinn det efter ett tag. har även svårt å hålla mig igång på lektionerna. ex idag å igår på so'n fick jag verkligen kämpa för att inte somna.

shia
2019-01-10 21:47
#197

Right now it feels like jag inte kommer överleva denna termin… Allt går bara åt pipan å passar inte in ngn stans… Känns helt enkelt som världen vore mkt bättre utan mig å det gör mig rädd…

silverfiisk
2019-01-10 21:48
#198

#196 Varför förstår du inte att du behöver hjälp? Du märker ju tydligt att kroppen säger ifrån. Fortsätter du att misshandla din kropp såhär så kommer du att få men för resten av livet eller i värsta fall dö. Snälla snälla du, jag vet att det är jättesvårt och jobbigt att ta sig ur en ätstörning, men du måste verkligen försöka! Du måste vara snäll mot dig själv och din kropp, du måste försöka allt vad du kan så att du kan få må bra och få en sund relation till mat. Jag vet att jag är skitjobbig och att du antagligen inte vill höra, men jag tjatar för din skull, för att jag vill att du ska må bra.

shia
2019-01-10 22:02
#199

#198 I don't know. Svårt å kämpa för att bli frisk om man ändå inte vill leva. När man misslyckas med allt här i livet. När man inte är önskvärd av ngn. När man gett upp hoppet för länge sedan men fortsatt kämpa efter det lilla ljus som fortfarande brinner. Om jag plågar mig själv orkar jag inte med att tänka på allt annat. Jag har inget att förlora på att fortsätta. Har redan förlorat mig själv. Och alla andra har tröttnat på mig för länge sedan. Om jag inte betyd ngt för mig själv eller ngn annan. Vrf ska jag fortsätta kämpa då…

-Namnlös-
2019-01-10 22:17
#200

Antar att jag bara är en vanlig "unge" med autism men jag fattar verkligen inte #199 om du är under viktig och allt sånt. Inte äter. Inte bryr dig. Inte gillar dig själv. Är hungrig. Ät? Bara ta en macka i handen och ät den? Det är väl det att jag har svårt att förstå andra när det kommer till såna här saker men, för gud skull människa ät? Om du är sjuk för att du inte äter, ÄT. Blir du hungrig- ät. Är det lunch- ät. Är det middag, frukost, mellanmål, brunch, lunch, kvällsmat eller vilken måltid som helst. Bara ta nåt och ät? Ursäkta om jag inte förstår detta med ätstörningar, har alltid haft svårt för sånt men för att motvärka hunger = ät.

Calcifer
2019-01-11 05:32
#201

#200 Det är inte så enkelt. Det är som att säga åt någon som är deprimerad att "bara var glad istället". Det handlar till stor del om att man är fången i sin egen hjärna av en ätstörning som gör allt den kan för att man inte ska äta.

#199 På egen hand kommer du inte kunna ta dig ur detta, du måste söka specialist hjälp så att du får en sundare inställning till mat framöver. Plus att detta kan skapa stora problem för dig i framtiden. En gammal klasskompis till mig var anorektisk under en stor del av hennes tonår, när hon blev äldre och ville skaffa barn så var hon tvungen att sätta stopp efter barn nummer två, eftersom ätstörningen skadat hennes kropp så extremt att varje graviditet tärde enormt på den och hade hon försökt skaffa ett tredje barn hade hon förmodligen inte överlevt.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

shia
2019-01-11 07:29
#202

#200 det är lugnt. Du är inte ensam om att tänka/tycka så. Det är otroligt många som inte är sjuka själv som tänk att det bara är att äta. Tänk dig lite enkelt du ätit så mkt pizza att du verkligen inte kaan äta en bit till utan att spy. Då känns ksk inte den där efterrätten eller skolans fiskpinnar känns sådär super lockande. Sdå det känns som du kom spy om du ät det. Hur gärna du än vill ha det kan du inte ta en bit till. Liknande den känslan har jag, innan jag ens börjat äta. Samtidigt som jag inte vill äta för att gå ned i vikt. För I spegeln ser jag inte mina revben. Jag ser ett stort fetto som skulle kunna passa in i biggest looser. Det är klart, känner inte alltid att jag inte kan äta. Ibland är frestelsen så stor att jag kan käka okokta nudlar(gör ej det känns inte bra å äta det) och när jag inte kontrollera mig kan jag stormäta otroligt mkt. För att sedan spy upp.. Men om man jämför såhär, att få ett A på prov gör mig inte i närheten så glad jag känn mig när jag hoppat över en måltid. Tänk dig en människa sitt inne i dig som hela tiden förklarar hur värdelös du är å att du alltid misslyckas. Du hip inget annat än att tysta den rösten, och enda att göra det är genom att inte äta. Äter du inte får du jättemkt komplimanger inombords, ok m hur duktig man var son klarade av att inte äta på 3 dagar. Å sedan tröstar den en om man ätit för mkt med att det blir bra, bara du tränar ni så kan vi glömma bort detta imorgon. #201 mm.. Jag vet att jag den dag jag ska bli frisk kmr behöva hjälp. Jag förlorar vänner pga av detta.. Sänjer mina betyg. Förstör mig själv. Men jag kan inte söka hjälp igen…. Jag börjar bara ljuga så fort jag vill tbx… För jag känner mig inte klar. Om än jag aldrig kommer göra det. Snart 6 år har jag hållit på å tror jag. Eller ksk 5. Men har inte nått mitt mål än.

Annons:
hundtok
2019-01-11 21:06
#203

Funderar på att hoppa av min utbildning. Älskar den och älskar människorna där men mina föräldrar. Har så svårt att andas. Kommer medvetet faila en tenta imorgon för att klara den andra vilket är på grund att jag inte kan andas o börjar få samma känslor igen som när jag hade depression. Och mina föräldrar förstår inte! De bara "har du pluggat inför tentan. Har du pluggat något" HEEELA tiden o svarat nej och berättat varför. Men det lyssnar inte. Varenda gång de fråga kan jag inte andas (blir värre) Känner hjärtat slå och få sådant illamående att jag ibland måste spy. Man märker hur besvikna de är på mig o ska "prata" med mig aka förklara allt vad jag har gjort fel under den här läsperioden och vad jag borde ha gjort. Men har inte kunnat för har känt mig gråtfärdig (fast jag inte just nu kan gråta) och inte kunnat andas.

shia
2019-01-11 21:34
#204

börjat skriva en novell på tre delar på novell.nu efter att ha hittat jag skrev ngt liknande om min första tid(skrev i sjuan) 

http://novell.nu/novell/del-1-en-resa-och-en-javla-massa-tankar-min-del-min-atstorning-mitt-liv-17

del ett :)

shia
2019-01-11 21:34
#205

börjat skriva en novell på tre delar på novell.nu efter att ha hittat jag skrev ngt liknande om min första tid(skrev i sjuan) 

http://novell.nu/novell/del-1-en-resa-och-en-javla-massa-tankar-min-del-min-atstorning-mitt-liv-17

del ett :)

Äppelsnäckan
2019-01-12 16:59
#206

Önskar det var lättare att hitta riktiga vänner. Just nu har jag bara en riktig vän, och några få bekanta som jag inte skriver med utan bara vet vem dom är. Skulle göra allt för att lära känna äkta, likasinnade människor att kunna träffa IRL. Gärna folk som också har asperger/autism så man kan förstå varann. Allt jag gör om dagarna är att ligga i sängen.

Ny uppstart hösten 2023!
www.snackan.weebly.com Akvariesnäckor - Fakta, bilder och odling!

shia
2019-01-12 19:57
#207

Usch… känns som jag gått upp ton…

igår åt jag mkt till middag samt mug cake å ostkrokar å chips efteråt. Varav jag spydde sen.  It was terrible… jag trodde påriktigt jag skulle dö, det gjorde så himla ont och allt bara kom… gjorde ont kring revbenen… typ vid hjärtat å till höger nedanför revbenen. 

iaf var jag på scandic idag med Ungdomssektionen. vi är 8 pers. å resten där var vuxna XD vi kände oss SÅ SMÅ! men det var faktiskt rätt så roligt, och vi har planerat denna termin och lärt känna varandra bättre å fått en bra inblick i ridskolans framtid osv :) 

haha… sen mot stlutet när vi skulle berätta om aktiviteterna. hon som står där framme å pratade bad oss berätta om aktiviteterna å vi bara ehhXD Heh, vem ska prata XD

å så kollar alla på oss dessutom XD: en äldre gubbe i bordet breved hjälpte oss på traven å sa filmkväll, det låter spännande, vad gör ni då? då ingen pratade måste någon göra så jag pratade XD: förklara vi typ tänkt ha pizzabuffé, snacks, se film, mysa å ha en trevlig kväll å start på terminen helt enkelt. förklarade vi planerat en budget för det osv. 

sedan fortsatte de andra med femkamp, vad gör ni då, å barnens dag, å foto dag osv. 

vi fick iaf mycket beröm hela dagen av alla, ridskolechefen å de andra osv. vilket kändes roligt. de frågade oss även varför vi var med i US å vi förklara att dels att det är roligt, en gemenskap så kan vi spendera mer tid på ridhuset, samt att när vi var mindre så var vi på alla dessa aktiviteter, och nu när vi är äldre å det är nya yngre vill vi de ska ha minst lika roligt, samt att det är roligt att hålla i aktiviteter osv. 

bortsett från det roliga… åt lunch.. den gick hyfsad, var en rätt så normal måltid med en jordgubbspannacotta med björnbär till efterätt. sedan var det fika 2 h senare.otroligt gott, fanns massor, raw bollar, brownie, kladdkaka m hallonmouse, hemagjorde chips, muffins, något veganskt, ostbricka, tog väldigt mkt vilket jag ångrar i efterhand. 

åt sedan enchiladas till middag..,.

Travis D
2019-01-13 11:57
#208

Jag vet inte varför hon gör det här.. Kuratorn sa att hon skulle prata med henne. Att det skulle lösa sig, att allt skulle bli bra. Men allt var bara en lögn. Så klart. Finns det något hon gör oftare? Bara massa lögner hela tiden. Vet inte hur jag ska orka med detta, varför är livet så fruktansvärt jobbigt?

BokDuvan
2019-01-13 22:00
#209

Har kollat mycket på youtube nu i helgen och ramlade över en youtuber vid namn Prince Ea och är mindblown. Hans videos består av tal där han pratar om olika ämnen, såg en av de för några år sedan där han stämmer skolsystemet och nu i helgen såg jag ett antal andra om klimatförändringarna, självförtroende, overthinking osv, och nyss såg jag en som heter ”A MESSAGE FROM YOUR BODY” som var sjuukt bra. Om ni har tid så rekommenderar jag verkligen att ni kollar på den, jag vet att det finns flera här som kämpar med ätstörningar och kroppskomplex, kanske kan det hjälpa att se på den. Kanske hittar ni en ny respekt för er kropp, kanske det bara hjälper lite, men lite respekt är en vinst. Om ni har tid, snälla kolla in Prince Ea, jag hoppas och tror verkligen att det kan hjälpa alla er, oavsett problem och ålder.

Annons:
BokDuvan
2019-01-13 22:03
#210

THE PRISON OF PERFECTION är om möjligt ännu bättre, så snälla, sök på Prince Ea på youtube och bli fulla av respekt för honom

Själshjärta
2019-01-13 22:08
#211

#209 Tack för tipset - jag har sett några videor av honom och jag tycker att han är en väldigt bra talare. Jag ska se på "A Message From Your Body" nu.

Welcome to the Black Parade

shia
2019-01-14 22:51
#212

vill bara ge upp.. känner mig som världens fetaste gris… har fettvalkar överallt.., kan inte låta bli choklad… eller kakor å äter för mkt om än jag skippar lunch…

BokDuvan
2019-01-15 08:03
#213

Vet verkligen inte om jag ska va med på idrotten idag, vi har ny lärare så känner ändå att det är viktigt att komma då det är första lektionen med honom, men har en hosta och lite halsont, har under helgen kämpat med huvudvärk o frusenhet men har blivit ”frisk” från det nu. Tänker kolla vad vi ska göra, om det blir värsta fyspasset kanske jag ändå skippar eller så går jag ändå och tar det lite lugnare. Har ni några tankar?

[EM_L]
2019-01-15 08:20
#214

#212 Shia… du måste släppa det. Du kan ha någon gör för godis och kakor. Så att du äter lunch. Om du bryter den så kommer du på ett eget litet straff som att du inte får ära chocklad, godis och kakor på två veckor.

[EM_L]
2019-01-17 08:15
#215

Någon som undrar hur jag mår? Skit mår jag! Känner att jag kommer att krossas som porslin denna terminen. Gårdagen var en av de värsta! En kille i klassen är seröst helt jäkla konstig och dum i huvudet! Han frågade typ 10 gånger… vill du gå på balen med mig i nian? Hey babe och jag älskar dig! Jag bad honom dra åt helvetet och sade att det kan han glömma. Han följd efter mig en bit påväg från skolan till stadsarkivet och frågade något jag inte hörde för att jag sprang iväg från honom in i Statsarkivet. En sak som jag grät över för att jag var chockad och glad på samma gång är att min pappa berättade att min syrra är gravid! Min systerson ska bli storebror och han är tre år gammal. Barnet ska komma i Augusti.

BokDuvan
2019-01-17 08:20
#216

Grattis MEML!! Men usch, kan du inte prata med någon vuxen om honom? Det är inte okej att han följer efter dig, du bli uppenbarligen såpass obekväm att du springer iväg från honom. Han behöver förstå att ett nej är ett nej och låta dig va!

Annons:
[EM_L]
2019-01-17 10:45
#217

#216 Murmel, murmel. Tack! De tror att det blir en flicka! Jag vet, men ingen gör något åt det….

[EM_L]
2019-01-17 10:46
#218

Men ska nog prata med kuratorn under lunchrasten.

zemlathebunny
2019-01-17 13:16
#219

Jag har så mycket ångest. Här ätit massa mjölk och müsli och Falu råg rut så jag känner mig så det nu :( Kan inte motionera heller för det är -25 ute och jag pallar inte gå ut. Vad ska jag göra? 😭😭

silverfiisk
2019-01-17 14:11
#220

#219 Börja med att söka hjälp för din ätstörning tycker jag. Jag vet av egen erfarenhet att det inte är lätt, men du måste göra det ändå, för din egen skull. Folk utan ätstörning äter ordentligt med mat varje dag, och det finns väl hur många som helst som är normalviktiga ändå. Och vad spelar det egentligen för roll om man är lite större än ''normalt'' (vad som nu är normalt)?. Jag tycker att du ska försöka att inte tänka så mycket på att du har ätit, för det är bara positivt att du har gjort det. Det är ingen katastrof och absolut inget du behöver må dåligt över. Din kropp behöver mat och näring. Ta hand om dig och var snäll mot din kropp.

zemlathebunny
2019-01-17 15:33
#221

Jag har redan gjort det men det hjälper mig inte. Den enda utvägen är nog att lämna jordelivet

silverfiisk
2019-01-17 15:46
#222

#221 Nej, tänk inte så. Om du bara bestämmer dig för att du SKA bli frisk och kämpar allt du kan så är jag säker på att du klarar det. Man är starkare än man tror. Vill man inte blir frisk eller ha hjälp så är det svårare, men det mesta går om man verkligen vill.

shia
2019-01-17 15:59
#223

#221 Du, att lämna jordelivet är inte enda utvägen. Om än det känns så. Snälla, jag vet att detta säkert kmr från fel person, men det finns så mkt kvar för dig här. En hel framtid med bra å roliga saker! Försök fokusera på det som går bra. Varje framsteg räknas. Har du prövat gå till Umo? Ingen av oss är ju så förtjusta i bup här i vår stad, men hört av kompisar som gått till ngn kurator där att de vart mkt bättre där än hos BUP! Om inte så finns det någon du kan prata med? Om så bara lite. Jag tror det kan vara bra att ha ngn man kan bara ärlig med å säga att det inte är en så bra dag idag. Att det känns tyngre. Hur går det med ditt kallblod? Mitt tips är att försöka sätta upp mål för er tillsammans. Ex ett mål för honom, du vill han ska kunna galoppskänkeln bra, ett mål tillsammans-kunna starta en klubbtävling , ett mål för dig-tillåta dig själv att äta någon macka/måltid till per dag.. Många små mål. Nästa mål För din häst-kunna göra skänkelvikning i trav, tillsammans starta klubbtävling felfri, för dig-tillåta dig att äta ngt gott ex fredagar. (notera behöv ej vara godis, utan något som du verkligen saknar att kunna äta eller dricka. Ksk den där köttfärssåsen som var så himmelsk god när du var liten å jämt tjatade ni skulle äta.) Nästa mål - starta lokal tävling, att din häst ska kunna ta sig igenom en hoppbana lugnt å sansat, att du ska kunna äta 3 måltider/dag Nu vet inte jag var du/han har för mål, men tips på hur du kan tänka. Ofta. Sätt vi mål för hästar eller vad man själv ska prestera, väldigt sällan mål för vår egen hälsa. Jag vet inte hur det känns att vara dig, eller förstå hur du känner dig. Men jag vet att när jag mådde riktigt dåligt kändes inget roligt och allt kändes svårt. Så svårt jag en dag stod på bron. Inte förrens DÅ förstod jag att jag behövde hjälp och jag mådde dåligt. Först DÅ insåg jag att folk bryr dig. Först DÅ insåg jag hur mkt hästarna betydde för mig. Först DÅ insåg jag att om jag hoppade skulle jag ge upp allt, mitt liv, min bakgrund min framtid. Hade tanten som stoppade inte kommit. Eller min kompis kommit 10 min senare. Då hade jag aldrig insett det. Det finns inget jag är så glad över att inte ha gjort, hade jag hoppat hade jag aldrig varit där jag är idag. Skriver du dagbok? Skriv annars ned i dagbok varje kväll hur du mår, osv..bra som hänt å sämre som hänt. Efter ett tag, kan du se tillbaka på. De sidorna och påminna dig själv om hur dåligt du mått å att det inte är värt att gå ner i träsket igen.

Annons:
shia
2019-01-17 15:59
#224

#221 Du, att lämna jordelivet är inte enda utvägen. Om än det känns så. Snälla, jag vet att detta säkert kmr från fel person, men det finns så mkt kvar för dig här. En hel framtid med bra å roliga saker! Försök fokusera på det som går bra. Varje framsteg räknas. Har du prövat gå till Umo? Ingen av oss är ju så förtjusta i bup här i vår stad, men hört av kompisar som gått till ngn kurator där att de vart mkt bättre där än hos BUP! Om inte så finns det någon du kan prata med? Om så bara lite. Jag tror det kan vara bra att ha ngn man kan bara ärlig med å säga att det inte är en så bra dag idag. Att det känns tyngre. Hur går det med ditt kallblod? Mitt tips är att försöka sätta upp mål för er tillsammans. Ex ett mål för honom, du vill han ska kunna galoppskänkeln bra, ett mål tillsammans-kunna starta en klubbtävling , ett mål för dig-tillåta dig själv att äta någon macka/måltid till per dag.. Många små mål. Nästa mål För din häst-kunna göra skänkelvikning i trav, tillsammans starta klubbtävling felfri, för dig-tillåta dig att äta ngt gott ex fredagar. (notera behöv ej vara godis, utan något som du verkligen saknar att kunna äta eller dricka. Ksk den där köttfärssåsen som var så himmelsk god när du var liten å jämt tjatade ni skulle äta.) Nästa mål - starta lokal tävling, att din häst ska kunna ta sig igenom en hoppbana lugnt å sansat, att du ska kunna äta 3 måltider/dag Nu vet inte jag var du/han har för mål, men tips på hur du kan tänka. Ofta. Sätt vi mål för hästar eller vad man själv ska prestera, väldigt sällan mål för vår egen hälsa. Jag vet inte hur det känns att vara dig, eller förstå hur du känner dig. Men jag vet att när jag mådde riktigt dåligt kändes inget roligt och allt kändes svårt. Så svårt jag en dag stod på bron. Inte förrens DÅ förstod jag att jag behövde hjälp och jag mådde dåligt. Först DÅ insåg jag att folk bryr dig. Först DÅ insåg jag hur mkt hästarna betydde för mig. Först DÅ insåg jag att om jag hoppade skulle jag ge upp allt, mitt liv, min bakgrund min framtid. Hade tanten som stoppade inte kommit. Eller min kompis kommit 10 min senare. Då hade jag aldrig insett det. Det finns inget jag är så glad över att inte ha gjort, hade jag hoppat hade jag aldrig varit där jag är idag. Skriver du dagbok? Skriv annars ned i dagbok varje kväll hur du mår, osv..bra som hänt å sämre som hänt. Efter ett tag, kan du se tillbaka på. De sidorna och påminna dig själv om hur dåligt du mått å att det inte är värt att gå ner i träsket igen.

Travis D
2019-01-17 16:20
#225

#221 ett tips: kolla på 13 reasons why. Den handlar bl.a om hur ett självmord påverkar andra, nära och kära. Det får en att tänka annorlunda.

silverfiisk
2019-01-17 16:24
#226

#225 Det är sant som du säger, men den serien är även väldig triggande, så jag skulle inte rekommendera att titta på den om man mår psykiskt dåligt och har självmordstankar.. Men man gör ju såklart som man själv vill.

zemlathebunny
2019-01-17 17:01
#227

En del av varför jag mår så dåligt är även att vi har de riktigt tufft ekonomiskt just nu. Det är en kvinna i samma stall som ska ta honom på halvfoder men hon skjuter upp det och ändrar saker hela tiden så mamma är på mig om att om hon inte hjälper till snart så måst vi sälja hästen. Men det går bra i övrigt med honom, han går på lösdrift nu och verkar trivas super med det. Men det gör bara att jag ännu mindre vill sälja honom när han är så fin att rida😥 Jag vill inte bli frisk för jag vet själv att när jag bara ätit någon grönsak och ser revben och allt så mår jag som bäst. Angående 13 reasons why så här jag redan sett hela och blev inte speciellt påverkad av den mer än att jag tyckte den va väldigt bra.

Äppelsnäckan
2019-01-17 17:12
#228

#227 Du kanske tror att du mår som bäst när du svälter dig, men samma tänk har en alkoholist eller drogberoende, de tror de mår bra av det de gör men det de gör är enbart att skada sig själva psykiskt och fysiskt. Du är inte frisk och du behöver hjälp vilket är helt okej. Och glöm absolut inte bort att du är långt ifrån ensam om det här. Skickade en video på PM till dig.

Ny uppstart hösten 2023!
www.snackan.weebly.com Akvariesnäckor - Fakta, bilder och odling!

shia
2019-01-17 19:38
#229

#227 vad tråkigt att höra :( varför ska ni he honom på halvfoder? kan inte ngn annan vara halvfoder om inte hon sköter det?  om du söker efter ngn pålitlig så känner jag en del, tex två pers jag känt hela livet(syskon) 

de är med på varenda aktivitet med häst på ridskolan å gått i tankar på ha en foderhäst/sköthäst eller så. 

de rider båda bra, ena är mer hopp å andra mer dressyr. du kan pm mig om du vill veta mer.

tråkigt att höra med ekonomin, men istället för att sälja kan ni ksk he honom på foder? då behöver ni inte betala foder å stallkostnad osv.  

kan ganska väl relatera till känslan av att inte vilja bli frisk. Känslan när man inte ätit på någon dag å ser revbenen i spegeln utan att behöva dra in magen. Då känns det som bäst. 
MEN

som du skrivit många gånger, känslan när man ätit ngt "förbjudet" känslan av att inte kunna äta en "normal" portion utan att få panikattack, gråta över att man känner sig tjock-. 

Ska jag vara ärlig, jag vill inte heller bli frisk. Varför? för jag är rädd för att bli frisk har jag mer och mer insett. Är väl klart vrf man är rädd, ens största big no är att äta en normal måltid, att äta flera normala måltider, varje dag, det är klart att man inte vill det! man har ju manipulerat sig själv att maten är dåligt!

tänk dig dina föräldrar varje dag påmint dig om att du inte får gå över vägen för att bilarna kör för fort och du kan bli påkörd. tänk dig att du och din kompis spelar fotboll. dina föräldrar blir strängare å strängare med att du inte får gå över vägen, gå till ngn annan tomt, du måste vara innanför rabatterna, du får endast spela inom denna ruta, de blir striktare å striktare regler. du råkar ibland sparka ut bollen, blir livrädd dina föräldrar ska ha sett det och springer för att hämta den innan de märker. och det är nära att de upptäcker. du lovar dig själv att sparka försiktigare nästa gång. med åren känner du dig mer och mer instängd, ser hur alla andra barn har roligt å passar varandra över varandras gårdar. du står i ditt lilla hörn och bollar med dig själv. Dina föräldrar övervakar dig mer och mer,.. du börjar tröttna och bli less.. glädjen försvinner om än du lyckats dribbla mkt längre tid än vanligt osv. grannen bredvis komemr och frågar om du vill vara med. innerst inne vill du, men du vet att du inte får så du tackar men säger nej. träden växer omkring runt dig, du fryser, det är kallt, du gråter, du vill ut, men ingen hör längre. dina föräldrar lämnade dig för länge sedan men du vågar fortfarande inte gå utanför träden å se hur det ser ut där. 

en dag när du vaknar är bollen borta och du är helt ensam.

alt 1. du vill inte vara kvar, men vågar inte gå utanför, det blir kallare och kallare, du blir tröttare och tröttare. tillslut går du genom trädbuskarna men du känner dig yr och trött och ser inte bilen som kommer över vägen. för sent ser du hur den förgäves försöker sakta in. allt blir svart. du vaknar någon dag senare på sjukhus, iförd slangar och dina föräldrar gråtandes vid din sida. de lämnade aldrig dig, du stängde in dig själv. när dina kompisar och grannar försökte hjälpa, gick du undan mer och mer. när din kropp tillslut inte orkade mer. 

alt 2. du vill inte vara kvar i rutan, du hör röster på andra sidan men kan inte skrika på hjälp. du tar mod till dig , tar några steg fram, backar tbx, tillslut vågar du gå under första pinnen, sen andra, ett steg i taget. du hör rösterna komma närmare å närmare. det är tufft att klättra genom grenarna men du vill inte tillbaka. Så du fortsätter, faller, skrapar dig, rispar dig. En dag, tar du dig genom sista pinnen och ser allt det du missat åren i rutan. grönt gräs, glada människor, där står dina föräldrar och grillar, dina kompisar springer fram till dig å ni pratar som om ni inte gjort annat. spelar fotboll och livet leker. 

jag vill att du på alt 2 själv försöker fundera ut vad de olika stegen å avslutet kmr vara. 

vet inte vrf jag började skriva om en fotboll men kändes som det ksk passade in å gav ett annat perpektiv.

shia
2019-01-17 19:43
#230

insåg idag en sak..Jag kunde vara glad och bara strunta i rösten i huvudet för en liten stund. 

var sista lektionen, vi hade elevensval å vår grupp hade musik å en kompis till mig skulle lära mig gittar. vi satt å övade på Mercy och när jag fattade var det väldigt roligt. sedan spelade vi ihop med våra två andra kopmisar å de sjöng å spela trummor å jag på gittarren, det var roligt. Om än ångesten kommer ikapp mig nu senare på kvällen. har först ångest över jag åt 1 liten fralla till frukost plus det jag brukar äta till fruksot (1 dl havregryn, 2 dl vatten-micron 2 min)

sen så åt jag middag å digistive å vaniljkräm till efterätt.

Annons:
Ellen_
2019-01-17 21:43
#231

Varenda dag är precis lika dålig. Finns inte längre några ljusglimtar. jag gör samma sak dag in och dag ut. Jag kämpar för att lyckas hålla ihop allt och lyckas med allt jag gör. Men ingen ser. Mamma och pappa bara gnäller på allt det jag inte lyckas med och de ser inte vad jag faktiskt gör. Har inga vänner. Alla som säger att jag kan öppna upp mig och att de aldrig kommer lämna mig bara försvinner. Och jag orkar seriöst inte mer. Jag vill inte mer. Så varför kan jag inte bara få göra det. Varför kan jag inte bara få försvinna.

13årigTjej
2019-01-17 22:30
#232

#231 Försök att ändra något i din vardag kannske ta en promenad varje dag eller göra något du älskar mer tex dansa. Att skaffa mer rutiner kan också vara bra. De kommer bli bättre tillslut, tro mig <33

shia
2019-01-17 22:33
#233

Där sket sig denna dag… Åt på tok för mkt å en jävla ångest över det… Åt normal middag å sen had mamma gjort efterrätt… Digestivekex med vaniljkräm å bär… Å bakade sedan bröd så åt TVÅ skivor m smör och ost… Och varm choklad… Riktigt ser u spegeln hur stor jag är

silverfiisk
2019-01-17 22:47
#234

#233 Det är inte på tok för mycket, det är helt normalt. Du skriver så fint och ger bra råd till andra som mår dåligt eller har ätstörningar. Försök att ta till dig av det du själv skriver till andra, lev som du lär.

zemlathebunny
2019-01-18 01:33
#235

#229 Jag vill gärna att han ska stå kvar i stallet han står, och vill rida och så. Därför bara halvfoder. Och den här kvinnan har jag som lärt känna och det känns bra att hon ska vara halvfodervärd men hon är så virrig så hon kommer inte ihåg vad hon själv bestämmer😔 Jag vill inte lämna ut honom till vem som helst. #233 jag kan sååå relatera, skönt på ett sätt att veta att man inte är ensam om att ha en riktigt dålig dag. Samtidigt som jag självklart inte önskar att andra ska må dåligt.

shia
2019-01-20 12:20
#236

funderar mer å mer på att öppna ett sommarcafé i sommarhuset på våran gård till sommaren. ligger 4 min från stan i en by med rätt så mkt folk(många äldre)

å att mamma då ksk sälj växter. men tänker typ kaffe, hemmagjord saft, sedan sälja matbröd, bullar, cheesecake, tårta, kladdkaka, långpannekaka, chokladbollar, någon mördegskaka, osv. å ha typ öppet må, ons, fre,sö, 18-21. skulle vara roligt, kan ju ansöka via kommunen om att få starta eget sommarjobbbidrag eller vad de het, då är man på utbildning två 2,5 dagar. och får 3000 i start. ant som lön/investering osv.

shia
2019-01-20 15:01
#237

Sover sämre å sämre om nätterna… Drömmer en massa också… Så jäkla verkligt och realistiskt… Men läskigt för när jag vaknar vet jag ej om det har hänt eller ej… Har kurator tid på tisdag vilket jag tror är anledningen till de drömmar jag hade inatt. Drömmarna är som ur olika perspektiv… Och ofta on samma sak men olika alternativ åå jag måste r tänka så himla mycket… Vilket gör jag är väldigt trött både fysiskt och mentalt när jag vaknar… Och är så svårt att stiga upp.. Sen allt med gymnasiet å väl osv…. Har sån jävla ångest över det alltså… Jag vet verkligen inte vad jag ska välja… Om jag ska läsa med liu eller inte… Jag är bara så less på skola å allt vad de innebär… All press och krav och måsten… Alla gymnasium känns så ointressanta.. Och jag vet att jag kommer krascha on jag har för hög press på mig. Samtiden så om jag går natur så kan jag in det inte funkar med beridare eller trav. Så krav jag utbilda mig till veterinär eller läkare sen…

Annons:
zemlathebunny
2019-01-20 16:30
#238

Ta det bara lugnt med gymnasievalet. Det ÄR inte så himla livsviktigt som många tror. Välj det du tycker känns roligast. Om det skulle kännas fel så går det att byta. För min del så åkte jag till Hälsingland och började gymnasiet där, men saknade hemma så mycket så jag flyttade upp igen och började ett naturbruks i Piteå. Det blev för jobbigt för mig med ätstörning + skola och jag kände att det inte riktigt var naturbruk jag ville gå. Blev för mycket häst eftersom jag även har egen häst. Så nu har jag ett litet break till nästa höst och ska då börja handels 🙂 Så ta de luuugnt, det löser sig alltid. Det är värre om du väljer något svårare och går in i väggen än om du tar något lite "enklare" och lyckas bra.

shia
2019-01-20 16:57
#239

#238 då gick du säkert i samma klass som kompis till mig, (haha prövade du rida nordisen de skaffade där XD den var hyfsat ny när jag praoade så fick pröva rida den, då personen visste jag red in å utbildade travhästar. alltså, den var väääldigt otränad XD å va dyblöt i svett efter ett pass XD men den skötte sig bra(varav hon som var där osv å var typ vår handledare  var chockad över han inte bråkade eller så, prövade även galopp i båda varven å va första gången den inte bockat iväg i fattningen haha. men tyckte inte om han som de hade som lärare i häst å hans tänk, å verkade så lite häst mot för jag var van vid osv (varav tom hon som var vår handledare typ, Carro, tror jag hon hette, hon tyckte jag skulle söka in till ngt större å mer satsande ridgymnasium söderut i typ skåne/stockholm)(var där på prao en v i höstas haha)

grejen är det som kännts roligt hade vart ett ridgymnasium(trav-wången var inte bra, å är fortfarande kaos där så är inget alternativ) strömsholm eller så hade funkat men är för dyrt att bo där+ ta med egen häst iochmed vi flyttat å mamma inte har jobb. 

jag vet att jag alltid kan byta å så eller läsa på distans som min syrra. Så skulle det inte funka byt jag inte utan då hoppar jag av å läs själv/ på comvux/campus.

grejen är, är det för enkelt-lägger jag av helt å tappar gnistan. då jag gillar utmaningar… men måste som bli en lagom balans…

läser jag natur med liu får jag ju med hästar i utbildning på papper samtidigt som jag lär på travet. och jag har fri tillgång till hästar så mkt jag har tid å så till. Enda nakdelen med natur är ju om jag själv sätt för höga krav på mig.. (varav min syv under samtalet vart vääääldigt seriös när vi kom till den biten, likadant min no/ma lärare. Men ja… det mest frestande hade ju vart å flytta å börja jobba men kan då ej om jag några år framöver vill gå beridarutbildning osv kan jag ej det då jag ej har gått gymnasie…

ipopuma
2019-01-20 17:03
#240

När man ser tillbaka på sig själva och önskar att man hade kunnat säga till sitt 14 åriga jag "slarva på bilden o räkna matte och skolka hemkunskapen för att räkna matte. Välj INTE franska och plugga fysik gumman!" fy tusan vad betygshetsig man va i åttan man bara wtf?! Whyy? Gymnasiet i see liksom men varför slita ut sig där?

Wad
2019-01-20 20:03
#241

Jag är en medelmåtta. Jag är medelmåttig på allt- Jag ä inte ful eller vacker, jag är ganska bra på att rita, men inte så det står ut i mängden, helt okej på att sjunga, ganska bra men utmärker mig inte i sport, osv, osv. Listan fortsätter. Det finns inget som gör mig speciell. Det finns inget som jag är bättre än någon annan på. Det kanske är en fåfäng tanke, men jag vill vara bäst på något, någon gång.

[EM_L]
2019-01-20 20:28
#242

#241 Alla har något de är bäst på! Både personligheten och sakerna du gör!

Tex så kanske du är jätte omtänksam? Eller som du säger att du är ganska bra på att rita?

Redan nu är du nog bäst på något som du inte vet om!

-----------------

Att vara sjuk suger! Att gå i den klassen jag går i nu suger!

I alla fall. Ska ta fram mitt ritblock och rita lite.

Mest svartavler och alver från Magnus Chase böckerna….

BokDuvan
2019-01-20 22:41
#243

Min ångest inför valet är att skolan jag vill välja har gjort om sitt intagningssystem. Vill gå beteende samhäll men nu kan vi bara söka till samhällslinjen t.ex och då Önska profil, får dessutom inte veta förrän typ veckan innan skolstart vilken profil så det är det dilemmat jag kämpar med och vilka andra profiler att önska efter beteende. Har mailat lite med SYV på den skolan o enligt henne går de på merit när de tar in till profilerna, har 327,5 i merit så antar väl att jag lär komma in på beteende oavsett men det är ändå inte helt säkert ju så vet inte riktigt. Har dessutom ingen aning om tredjehandsvalet, tänker humanistiskt men vet inte om jag vill gå kultur eller språk då

shia
2019-01-21 22:06
#244

Ska till skolkuratorn imorgon bitti…

jag hatar mig själv så ofantligt mkt… Känner mig så efter i allting. Känns som att ingen bryr sig om mig… Allt mina kompisar i skolan snackar om är killar, killar, killar. vet att det bara är inbillning men känner mig som utanför då… Det känns bara inte som jag passar in någonstans… Hemma är allting mer och mer kaos.. är för krångligt att skriva allt…

jag sover max 5 h/natt. eller alltså, det är tiden jag ligger i sängen å försöker sova… vaknar om å om igen å drömmer å sover dåligt.. 

Det känns som jag gör allting fel hemma. Jag försöker verkligen hålla alla på gott humör, jag bakar bröd, lagar mat, tar hand om disk, syrran har knappt ens kokat nudlar eller göra ngn middag eller lunch.

Mamma beter sig som en småunge… blir grinig för minsta lilla, så fort hon inte får som hon vill eller så. å pratar ofta om hur onyttigt saker å ting är å "bara på helger" å proppmätt å allt sådant. 

syrran minskar på maten å mår dåligt. Jag kan inte göra ngt. vet inte heller. Men mamma å pappa visar iaf de bryr sig om henne å så fort hon ser trött ut frågar de henne om ngt hänt eller så. att hon ser trött ut. 

lägger de inte märke tll hennes kindben, att hon tar mindre mat å lämnar mer, att hon slänger halva efterätterna?

På det verkar alla tro jag har perfekta livet. A barn, brinnande intresser, framtiden framför mig, enkelt i allt, bra på allt. 

Jag spyr mer än förut… 1-2 ggr/varje dag. Hatar mig själv för jag ej är eller ngnsin kommer bli smal. 

Jag önskar jag bara kunde må bra… att alla tuffa år snart är över.. för jag orkar ärligt inte mkt mer…

Annons:
[EM_L]
2019-01-21 22:32
#245

#244 Blir ledsen när du skriver så! Stora bamsekramar till dig🤗

Prata med din syster, om hon blir arg så säg att du bryr dig och vet att hon mår dåligt.

Men vad du verkligen borde göra är att få hjälp! Säg sanningen till kuratorn.

Att du mår dåligt och behöver hjälp. Att du behöver dras upp ur djupet!

shia
2019-01-22 14:24
#246

Jag ljög… Sa att allt var bra å mkt bättre osv. Vi pratade väl lite mer om gymnasie osv. Varav han tyckte det fanns en risk med natur å de är att jag ska ha för högra krav osv. Jag tror inte han går på alla lögner. Men han kan inte göra ngt åt det. För jag är oturligt nog riktigt bra på att ljuga å undvika sanning. Ibland kan jag tom dra en lögn för att sedan erkänna jag ljög å berättar en annan lögn de tror är sanning. Kan inte prata med min syrra. Vi pratar typ aldrig bortsett från hästar, (alltså stall eller om häst) å hon är snart 19…

Travis D
2019-01-23 10:00
#247

Kanske är det något att överväga? 🤔

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
[EM_L]
2019-01-23 10:36
#253

#246 Lögner kommer att göra så att du mår sämre, för guds skull! Du måste ha hjälp!

silverfiisk
2019-01-23 12:03
#254

#247 Sluta försöka skapa bråk snälla du. Ja, det hen skrev är väldigt fel och inte alls okej, men vad hade du själv skrivit innan? Jag vet att du ofta är otrevlig.. Jag tycker att du ska anmäla [namn borttaget av mod], för sådär skriver man inte. Ni behöver inte hålla på bråka i massa olika trådar här. Ta det privat eller ignorera bara varandra.

Travis D
2019-01-23 13:58
#255

I skriva av sig trådarna får man väl skriva av sig =) Hade faktiskt inte sagt ett enda otrevligt ord mot henne =) hon bad om ursäkt och då godtog jag hennes ursäkt och så sa hon att hon hade ändrats sig och kallade mig massa saker. Glatt nog har hon tagit bort sitt iFokus konto nu så man behöver inte oroa sig för fler svärord, mordhot och övriga elaka saker hon skrivit

Calcifer
2019-01-23 15:18
#256

#255 Jag väljer att ta bort dina inlägg med bilder, eftersom det inte har något med tråden att göra utan enbart verkar ha för syfte att hänga ut en annan medlem. Om användaren skriver dylika saker på sajten så kan du vända dig till mig eller värden så får de skrivförbud, sker det privat är det Niklas du får kontakta, men här ska det inte dras upp!


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Travis D
2019-01-23 17:11
#257

Tycker sajten blivit så barnsäker som om det vore för 3+ 😧 Sajten ör väl framförallt för tonåringar? Den behöver inte vara så barnsäker 😩

[Maria0303]
2019-01-23 19:09
#258

Har matteprov imorn :( Är rädd för att jag ska bryta ihop på det, vilket jag gjorde en gång. Jag är okej på matte, men stressen och oron gör mig så darrig och tvivelaktig samt att jag blir så osäker på hur man ska gå till väga och sånt. 

Inte nog med ett 2h långt matteprov, jag har också franska läsförståelseprov imorn. Jag får ont i magen av att bara skriva det här.  

Jag vet att det finns folk som skrivit om sådana här saker i den här tråden, och det känns skönt att veta att jag inte är ensam med dessa jobbiga känslor. 

Jag har hamnat i situationer där jag gråter eller liknande med nästan alla lärare, vilket jag inte gillar. Ska bli skönt på gymnasiet, då kommer ju ingen se mig som den som gråter över minsta lilla uppgift i skolan, så länge jag inte gör det då, vilket jag verkligen inte får göra.

Annons:
[Maria0303]
2019-01-23 19:09
#259

Har matteprov imorn :( Är rädd för att jag ska bryta ihop på det, vilket jag gjorde en gång. Jag är okej på matte, men stressen och oron gör mig så darrig och tvivelaktig samt att jag blir så osäker på hur man ska gå till väga och sånt. 

Inte nog med ett 2h långt matteprov, jag har också franska läsförståelseprov imorn. Jag får ont i magen av att bara skriva det här.  

Jag vet att det finns folk som skrivit om sådana här saker i den här tråden, och det känns skönt att veta att jag inte är ensam med dessa jobbiga känslor. 

Jag har hamnat i situationer där jag gråter eller liknande med nästan alla lärare, vilket jag inte gillar. Ska bli skönt på gymnasiet, då kommer ju ingen se mig som den som gråter över minsta lilla uppgift i skolan, så länge jag inte gör det då, vilket jag verkligen inte får göra.

Calcifer
2019-01-23 20:29
#260

#257 Synpunkter på sajten kan du ta upp med värden. Det är en sajt för tonåringar men ALLA ska kunna trivas här oavsett ålder och det mod säger gäller.

Slutdiskuterat om detta i tråden.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[EM_L]
2019-01-25 10:44
#261

Har rast nu till 10:50 Har haft matteprov och om man var färdig med provet så kunde man gå och ha rast. Blev färdig med DN och det är första gången på länge som jag kunnat göra alla frågor utan att fastna eller hoppa av den frågan och skiva ett frågetecken. Vart E-delen och hoppas att jag fick typ alla rätt så jag kan fokusera på att plugga de röda sidorna i matteboken till A-C dels provet. …… Och idag ska jag prata med kuratorn… känner mig lite, ångestfull för det. Känner att jag måste resa mig upp från den kalla marken och upp mot solen. Stå upp och om någon säger typ något dumt som man kan vända till något som gör dem dumma så ska jag göra det. Om någon kille i klassen ”Hot girl” till mig så kan jag vända på det och säga ”Menar du egentligen hot chili? Ja, visst är chili starkt!” Men just nu så har jag fått vara ifred mer än jag trott. Igår var jag så trött att jag lade mig i underslafen i sängen där jag har lådor och så och ingen madrass och halvsov, låg egentligen på ett sätt som ser otroligt obekvämt ut och som bekvämt tycker jag. Mirisen hoppade upp och halv lade sig på mitt bröst i väntan på att bli kliad. Så satt vi och myste i kanske en halvtimme innan hon blev rastlös. Var supermysigt och kände att jag inte har varit jag. Har varit jobbig mot min pappa en lång tid och har varit elak mot honom utan anledning… och utan att vilja vara det. Jag känner att jag kommer att bli den som underhålls av minsta lilla sak. Min stil, min klädstil. Älskar att ha mig halsduk även inomhus. Det känns tryggt och ger en tröst när man har jobbigt. Har det nu… Är fortfarande sjuk också och avskyr det….

shia
2019-01-25 21:36
#262

Min kropp måste verkligen ta stryk av detta… Först jävligt mkt godis åsö socker å sedan svält å sen spy å hetsäta å träna å allt.. Att min kropp inte gett upp än är otroligt… Just nu värker mina ögon av allt kräkadnes… Min hals gör ont, av all magsaft, tror jag det är. Fryser. Har ätit mkt. Känner mig hur stor som helst. Spydde ned mina byxor så måste tvätta dem… Det forsade å slutade aldrig… Jag hatar det här.. Men jag kan inte sluta… Inte nu.. Såg precis igår en bild från ett år sen å vill inte se ut som det fetto jag var då. Är smalare nu. Men vill kli smalare… Hatar att vara en misslyckad bulimiker… Att jag aldrig kan bli smal som anorektiker… Eller hålla mig från att äta… Jag är sällan sjuk, högst några dagar/år. Å då är det typ jag är trött å snuvig. Ngn lite mer sjuk/år. Men blir sjukare då jag fortsätt träna ändå å svält mig å då blir jag inte frisk så fort… Det hugger till på min högra sida ibland. Å ja… Föll omkull idag på skolan när vi sprang från matsalen(var så kallt) skyllde på att det var en hal fläck där. Men tror mina ben gav vika… All oro å ångest kring gymnasiet tar kål på mig… Sen alla förberedelser för nationella vi gör mkt. So uppgift där vi kmr ha en presentation framför klassen å vill verkligen inte det.. Ska höra om jag kan göra en uppsats ist… Fick göra det förra våren. Vsr dock lärarens fel mkt då… Jag hamnade med 2 pers som är otroligt oengagerande å sitt å är tyst å gör inget å min ena kompis som då knappt kunde språket. Å jag som var helt förstörd då orkade inte med det. Lärarn försökte hjälpa efter jag klagat å satt med å försökte dela ut men gjorde ingenting. Fick sen göra uppsats ist efter jag förklarat att jag inte kunde stå framför klassen å prata (vi hade haft so redovisning uppgiften innan också) å att det inte funkar… Ksk skrek å vsr arg på honom också. Men fick som jag ville iaf.. Jag vill inte redovisa framför klassen. Om än jag får A sitt säkert alla å kommenterar hur dålig jag är… Är förvisso ksk den minst hatade personen i klassen men ändå…

shia
2019-01-25 23:11
#263

Har sjukt ont i huvudet nu dessutom… Å ska imorn på stan m två kompisar å sen på ridhuset å hålla I kvällsaktivitet… Känns ju riktigt lockande m pizza, vit kladdkaka, kladdkaka, godis, popcorn, film…. Or not… Btw. Haha roliga idag var att min ena kompis skulle gå på toa innan vi skulle gå å hämta skridskor… Dörrn var olåst så hon öppna å där stod vår idrottslärare 🤣🤣🤣 hon var dock snabb på stänga å typ halvspringa därifrån XD. Hon såg helt förskräckt ut å vi höll på kväva oss i skratt (men tyst så det ej skulle höras) han öppnade dörren å ropade ursäkta 🤣 å sen när han gick ut sa han ursäkta igen 🤣😂 Men gissa vad sen 😂 han bytte om också å glömde sina byxor m skärp på toan XD vi höll på dö i skratt men. Kunde inte förmå oss å säga det när han gick förbi🤣🤣 iaf vid lunch sa min ena kompis att han nog glömt siana byxor på toan 🤣 han var typ oj jaha. Det ksk är mina/det ksk jag har. Ja juste.

[EM_L]
2019-01-26 17:14
#264

#262 Om du inte vill bli frisk… så kommer du att stå där vid kanske sjuttioårs åldern och tänka, varför ville jag aldrig bli frisk. Varför kunde jag aldrig släppa detta med att hetsäta. Vi lever bara ett liv var Shia. Ta hand om dig och njut av livet. Ta hjälp! Prata med någon du litar på, kuratorn ska kunna sitta mittemot dig och lyssna när du berättar allt. Du måste försöka och få hjälp.

--------

Pratade med kuratorn och det kändes… ganska bra. Var även på hälsokontroll hos skolsköterskan och det var jobbigt att ställa sig på vågen. Jag vet att jag väger mycket. Är 160,5 cm lång och väger 62 kg… jag mår illa och känner att jag måste gå ner till i alla fall 55 kg eller något sånt. Men vet inte hur.

Känner hur jag inte är jag. Nu känner jag mig som en värdelös person som har massa pormaskar. Och finnar och ärr efter finnar. Mina snea tänder och mina hörapparater som jag har för att jag har nedsatt hörsel.

Vill bara bort från mitt liv ett tag, vill bli den jag egentligen är… och vem jag egentligen är. Vet jag icke.

Travis D
2019-01-26 22:00
#265

Jag har varit ett as hela denna vecka en riktig pain in the ass. Jag vet inte varför. Jag har haft helheter mycket attityd, varit kaxig och jävligt Bitchig Ursäkta svordomar men är så trött på mig själv

Annons:
shia
2019-01-26 23:14
#266

Alltså idag….. For på stan m två kompisar som nog är de mest knäppaste 😂😂 deras humor å skämt om kemi osv. (de är lite för insatta i naturvetenskap haha..) Vi åt pizza, fika på espresso house, shoppade en ny tröja. Tro det eller ej men en gul 😂 jääättevarm å skön. Var sedan hemma en h innan jag for till ridhuset. För att hålla i en kvällsaktivitet, filmkväll m pizza å kladdkaka och godis osv. Superroligt för det mesta, barnen är superhärliga å va typ 15 pers 😂 de älskar å höra historier å pinsamma historier osv. Samt när man berättar om alla hästar man rid osv. Jag kunde dock inte hålla mig från att spy.. Så gick efter maten på toan. Hörde sen hur folk gick in i omklädningsrummet å hur ngn ropade mitt namn (de från us) fick panik, slog av vattenkranen å vart knäpptyst å försökte höra om de var utanför. Mm sa jag(hade typ ingen röst) de fråga om jag var här inne, aa kmr snart sa jag. Spolade å tvättade ansiktet. Å vänta tills de gått ut. Ingen aning om de hört eller ej. Gick iväg en gång till under kvällen… Är iaf helt slut nu. Kom hem nyss å ska upp till stallet å rida imorn I - 25. Har sån jävla ångest med gymnasiet… Men lutar åt natur m liu nu…

shia
2019-01-26 23:31
#267

#264 Undrar redan nu vrf jag aldrig vill bli frisk… Jag är väl less på att försöka å misslyckas hela tiden med att bli frisk… Jag tänker hela tiden att jag inte är så sjuk utan är friskare än förr men för varje dag blir jag bara sjukare å sjukare. Om än jag inbillar mig jag var sjukare förut..

Denna kommentar har tagits bort.
[EM_L]
2019-01-27 13:24
#269

#267 Du är inte frisk. Friskare kanske du är. Men försök att äta i alla fall utan att hetsäta och sedan spy upp det. Ät maträtter som du tycker är goda. Försök att tänka på kladdkaka, godis och sånt som efterrätt.

Själv känner jag mig illamående efter att få vetat hur mycket jag väger. Lite för mycket. Om jag kunde gå ner till i alla fall 55-52 och sedan äta normalt igen och träna mer. Tänker äta mindre och träna mer. Men inte så att det blir en dålig vana.

Bara minska på mejeriprodukter, potatis, pasta , vitt bröd och lösgodis som innehåller sjukt mycket onyttigheter och socker jämnfört med lakrits och choklad.

  Ska sluta med lösgodis helt.

[134643]
2019-01-27 13:50
#270

#268 Jag har valt att ta bort din kommentar då jag uppfattar den som otrevlig mot min Medarbetare vilket jag inte accepterar. 

Återigen, problem med specifika medlemmar tas upp med mig. Vi accepterar varken påhopp eller att man hänger ut någon.  Jag vill också påminna om att det en Medarbetare säger och bestämmer alltid gäller och ska följas. 

/Sajtvärd

Emptymoment
2019-01-27 14:44
#271

#270 I rest my case 🙂

That body doesn´t have a Monado anymore, who knows how much life it´s got in it?

Travis D
2019-01-27 22:36
#272

Orkar inte, vår kurator ska sluta. Och det sista hon för innan hon slutar är att lägga en liten gnutta "förstöra mitt liv på alla tänkbara sätt". Man delar med sig om något i förtroende och hon som den pappegojan hon är bara säger det till mentorn, skol psykologen, mamma & pappa och soc. "Why i got trust issues". Sista gången jag snackar med någon om sånt igen. "Jag gör det för din skull" det är som att säga "jag sköt din häst så du inte ska kunna falla av den och skada dig". Hejdå livet för nu kommer helvetet. Trust issues, trust issues. Jag har alltid haft svårt att lita på folk. Som Kakan. Jag vill veta att jag berättar det för rätt person. Trodde jag hittat den personen. Men jag gjorde ett misstag. Jag litade på henne till 100%. Kommer fanimej aldrig lita på någon igen. Nu är kuratorn oxå en anledning till att jag undviker skolan. Litar mer på matte läraren än kuratorn. Hon gillar hästar. Att kunna prata om höstar med henne gjorde att jag kände tillit. Nu kan man inte ens lita på hästfolket. "I trust my dog more than the people i call family" kan verkligen relatera. Kuratorn tror att hon hjälper men det gör hon inte. Tog kontakt med henne för att jag ville ha någon att prata med. Ville inte att hon skulle göra något åt det, bara lyssna. Men det var för mycket begärt.

Annons:
shia
2019-01-27 23:16
#273

. Jag har ont i magen av alla sit ups… 250 st… Armarna värker av armhävningar(knä) 120. Vaderna efter tåhävningar 100 st… Å benen efter 100+50 squats.. Men gråter fortfarande av ångest efter äppelpaj en jag åt till middag… Har panik för imorgon… Då det är skola…. Jag förstår inte hur jag kan vara så sjukt olika personer. Som igår… När vi höll i aktiviteter. Jag är den som pratar mest med barnen, leker å berättar historier osv. Pratar med föräldrar, skojar, hjälper nya på ridskolan. Inte rädd för att ta tag i saker, eller fråga. På skolan… Sitt jag tyst. Kan ibland prata å skoja. Å känner mig då nästan normal. Men jag orkar inte spela så sålänge… Det tar för mkt kraft… På travet utmanar jag mig hela tiden å lär mig. Jag vet att jag lär mig av motgångarna å de som är svårt. Men utmaningarna där är lagom svåra. Och jag vet att jag alltid kan fråga om hjälp osv. I to ex. Skulle ta in min passis, han står med en annan (började I to gå med ett kallblod) å tränaren sa jag kunde ta båda samtidigt. Båda dunderladdadd å kallblodet väldigt laddad å stark. Varav jag fick kämpa hela vägen in till stallet för skulle jag ge upp skulle han komma lös. Men jag lyckades ta in dem båda. Där kan jag inte ge upp, för då förstörs det för mer än bara mig. För jag klarar det mesta om jag inte ger upp. Men i skolan, hemma. I mig själv. Den enda som jag förstör för är mig själv om jag ger upp.. Funderar på å höra imorn om jag kan skriva so uppsats ist för redovisning… För jag klarar inte av att prata framför folk… Om än det låter bra å jag får a, sprängs jag inombords… Det funkar inte… Just nu kännas det som jag bara vill ge upp…

Calcifer
2019-01-27 23:25
#274

#272 Beroende på VAD du sagt till kuratorn så kan det vara så att hen MÅSTE berätta för någon annan, med tanke på din ålder. Det handlar alltså inte om att jävlas utan att hen är orolig och agerar med avsikten att du ska få mer hjälp än vad hen kan ge dig.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Travis D
2019-01-28 07:06
#275

#274 vill inte ha hennes hjälp. Vill bara att hon ska knipa igen käften och öppna öronen för jag kom dit för att prata inte söka massa hjälp. Men det spelar ingen roll för jag går inte dit igen.

shia
2019-01-28 07:33
#276

#275 Det suger. Ärligt talat. När folk/kuratorer/lärare säger att man kan berätta för dem. När man sen berättar mår man tydligen alltid så dåligt den måste ringa hem. Å man har inget annat val än att antingen ljuga eller sluta gå dit.. Å tappat ännu mer förtroende. Det är en anledning till att jag, 5 kuratorer senare fortfarande inte kan berätta sanning. Delvis det men även på det sätt jag blivit bemött. Förstår lite vrf de har anmälningsplikt. Men den gör ju att man inte kan berätta allt. Vilket gör det svårt för en å få hjälp. Spec om man ksk inte vill ha hjälp heller. När jag talat sanning. Å vill ha hjälp men ej att de ska kontakta hem. Pratar jag I dåtid. Men säg det är bättre nu. Låter konstigt men när jag gjort så har kuratorn kunna ge tips å så hur jag ska göra om de tankarna kommer igen.

Calcifer
2019-01-28 10:51
#277

Beroende på vad man berättar för en kurator om man är minderårig kan det vara deras skyldighet att berätta för någon annan som kan hjälpa mer än de kan. De kan alltså vara i en situation där de helt enkelt inte får bara vara tyst om vad man sagt till dem. Tycker det är hemskt onödigt att bli arg på en människa som gjort en bedömning att ni är i stort behov av mer hjälp än de kan ge och berättar för någon annan för att ni ska kunna få det bättre.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Travis D
2019-01-28 12:57
#278

#277 får inte jag välja själv om jag behöver hjälp? Att fuqqa upp någon liv för att mna tror man hjälper är väl ingen ursäkt. Gamlingar kanske tänker så men om dom har någon gärna kvar så borde dom väl fatta att dom inte gör något bättre genom att blanda in massa folk som kan ge fan i vad jag höller på med. Jag berättade i förtroende för henne, hade jag velat ha hjälp eller att alla skulle veta skulle jag ha ställt mig på ett bord i cafeterian med en mikrofon och skrikit ut det men jag vill inte att alla ska veta det och det är därför jag inte berättar det för jag mår bättre av att hålla det hemligt en att berätta det för korkade idioter som bara tror att sllt blir bättre om man bygger små murar runt folk och tvingar dom attt berätta eller försöker styra upp hela deras jävla liv. Dom har redan förstört mitt liv- jag mådde betydligt mycket bättre innan jag gick dit- måste dom förstöra det sosta jag har kvar? Ta ifrån mig det som ger mig ork att faktiskt leva?

Travis D
2019-01-28 13:22
#279

#278 blev lite upprörd- ber om ursäkt för det.

Annons:
Calcifer
2019-01-28 13:44
#280

#278 Jag har full förståelse för att du tycker det är jobbigt, och att du känner dig sviken, men när du är så pass ung finns det vissa saker en kurator helt enkelt inte får hålla för sig själv oavsett om DU vill ha hjälp eller ej. Dessutom är ditt välmående deras prioritering, inte att du tycker om dem. De riskerar ju naturligtvis hellre att du blir arg och ledsen, än att du t:ex löper risk för att ditt mående ska bli så illa att du gör något drastiskt eller hamnar i farliga situationer.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

silverfiisk
2019-01-28 13:48
#281

#278 Vissa saker måste dom gå vidare med och tala om för andra, annars gör dom inte sitt jobb. Det är inte för att jävlas, utan för att se till så att du får den hjälp och de kontanter som du behöver. Jag förstår att det kan kännas extremt jobbigt och elakt, men det blir bra i slutändan. Det är för din skull. Dessutom tror jag inte att kuratorn har talat om vad du har sagt för ”alla”, utan bara för dom som verkligen behöver veta. OM kuratorn har brutit mot sin tystnadsplikt så är det en annan sak, och då får du ta det vidare med exempelvis rektorn. Men som sagt, det är för din skull, för att du ska må bra, även om det inte känns så just nu.

shia
2019-01-28 17:50
#282

Ansökt gymnasium nu. Natur som 1 a å bild som tvåa. Syven mailade å frågade ngn person om möjlighet att ha trav som liu. Haha.. Känns skönt å veta man kmr in på det man sök 1 a iaf😂

Travis D
2019-01-28 18:52
#283

#282 vilket gymnasium? :D

shia
2019-01-28 19:50
#284

Natur, naturvetenskapliga eller vad det het.

akvarium123
2019-01-28 19:59
#285

Nu har jag kämpat och kämpat med Engelskan men fortfarande så fattar jag knappt ett piss😭 Jag försöker men jag lär mig inget! Det är för svårt och om. 2 veckor har vi ett prov och övningsfrågorna som man ska öva med klarar jag typ bara hälften😭 Vet inte vad jag ska göra för att förstår engelskan bättre!

Travis D
2019-01-28 21:10
#286

#285 prata med engelska läraren- vad är det som är svårt?

Annons:
silverfiisk
2019-01-28 23:14
#287

#285 Ett tips är att läsa böcker på engelska och titta på filmer eller serier på engelska, gärna med engelsk text istället för svensk. Annars tycker jag att man lär sig språk väldigt bra genom att försöka prata eller skriva så mycket som möjligt på det språket. Du kanske kan hitta någon engelsktalande person att skriva med ibland? Jag har flera engelsktalande vänner och jag har blivit mycket bättre på engelska sedan jag började prata med dom :) Jag tycker även att du ska prata med din lärare, som #286 sa. Förklara vad som är svårt så kan ni säkert hitta en bra lösning.

Calcifer
2019-01-29 01:49
#288

Låser tråden då den blivit väldans lång. Finns en ny tråd nu!


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Inlägget är låst för nya kommentarer
Upp till toppen
Annons: