När ett av mina barn var runt 15 valde hon att bli vegetarian. Vår från var att hon själv skulle låga det extra hon behövde och att hon skulle äta samtidigt med oss. Samt åt det skulle vara vettig mat inte bara sojakorv och makaroner Urban en väl avvägd mat med vettigt innehåll. Det fungerade bra för oss. Hör med dina föräldrar om de kan gå med på ett liknade sett.

Hoppas dom går med på det lika lätt… vet inte hur man ska säga det

Ett bra första steg är nog att t:ex göra en matsedel för dig själv, med bra, allsidig mat du kan äta, och som du kan tillaga, som du kan visa för dina föräldrar. Om det blir mycket dyrare än vad din familj äter så erbjud dig att betala från din veckopeng/månadspeng. Ju mer tid och energi du tar på dig att visa att detta är viktigt för dig och är något du vill satsa på desto större är chansen att de lyssnar och hjälper dig.

Fick heller inte bli vegetarian som yngre. Mina föräldrar sa att det var farligt, att jag inte skulle få i mig all näring. Ville bli vegetarian redan runt 8 kanske. När jag var 14 sa jag att jag skulle ha det som nyårslöfte. Idag har jag varit vegetarian i 6 år, min moster har även valt att bli vegetarian efter mig och min mamma äter mer vegetariskt än icke vegetariskt :)

Efter att ha pratat med min kompis Angelica har vi bestämt att en månad ska vi tsm vara vegetarian. Frågade min mamma varför hon reagerade som hon gjorde och det var inte alls som jag trodde, hon orkade bara inte laga så mycket olika maträtter. Inget problem för mig då Jg gärna lagar mat. Så nu ska jag bara läsa på lite för vad jag förstått är det vitaminer eller något ämne i kött som man måste få i sig. Behöver Jag tänka på det?

#5 Vad kul att du kan testa det ändå och lycka till! Jag har varit lakto-ovo-vegetarian sen jag var typ 10, och nu är jag typ 95% vegan haha. Får dock inte bli helt vegan för mina föräldrar, men är ändå rätt bra på kosttillskott och så. Jag gissar på att du kommer äta ägg och mjölk? I såfall behöver du nog inte ta vitaminer, då det mesta finns i ägg och mjölk, men tänk bara lite på att äta tillräckligt med järn och d vitamin. Om du ska äta helt vegetariskt (100% växtbaserat) så måste du nog ta kosttillskott som innehåller i alla fall järn, d vitamin, b12, zink och kalcium.

Du bör definitivt kolla upp vad du ska äta för att se till att du  får i dig allt. Oavsett om man går till vegetarian eller vegan så måste man alltid dubbelkolla innan så att man inte får brist i något ämne.

Läs på mycket innan . bedom köpa så du kandke kan göra din egen mat? För är ju inte kul att laga flera maträtter. Sen kan man ju börja med delvis vegetariskt innan man går över helt om dom hellre accepterar det. finns ingen anledning att inte göra det tycker jag.

Jag blev vegetarian för ett år sedan. Så har varit det i ett år och ångrar det inte.

Äter dock fisk, ägg och andra mjölkprodukter.

För mig och pappa är det inga problem. Han äter också mindre kött än innan.

Han är inte heller så pigg på att äta kött.

Så kör på! Ät bara varierat.

Om ålder spelar roll så fyllde jag 15 i Oktober.

Jag själv har varit vegan i ett halvår och innan det var jag vegetarian i ett år. Prata med dina föräldrar om hur du känner och varför, börja med att ta bort kött, sedan fisk och kyckling osv. Ta det i din egen takt och laga mycket mat själv så att dina föräldrar inte tycker att det blir mycket mer jobb för dem. Lycka till!

Min syster är vegetarian och mina föräldrar gick med på det om hon själv tar ansvar för sin egen mat. Har varit en hel del gnäll om maten vissa dagar ändå, men tror det mer har med min syrra som person att göra :P vi andra har förövrigt börjat äta mindre kött och mer kolla vart de kommer ifrån också.

Mina föräldrar (speciellt min mamma) var likadana. De hade en väldigt dålig bild av vegetarianer och tyckte att det ledde till näringsbrist och dåliga kostvanor. När jag var 14 bestämde jag mig dock för att jag verkligen ville bli det, så jag började äta den vegetariska kosten i skolan, samt började laga egen mat hemma och köpa egna varor. Då maten jag lagade smakade helt ok började mina föräldrar också äta av den (eftersom de inte orkade laga egen mat och tyckte det var skönt att jag lagade åt dem, även om det var veg.) och blev ofta positivt överraskade.  Så småningom började de själva bli intresserade av vegetarisk/vegansk mat och började testa egna recept. 

Jag tror det viktigaste är att du visar dina föräldrar ditt initiativ, och att du kan vara ansvarsfull, självständig och själv planera din egna kost. Därefter, när dina föräldrar förstår att det är något du verkligen vill och står fast vid, kommer dina föräldrar med största sannolikhet så småningom komma att acceptera det.

Jag var också 12 när jag först sa att jag ville bli vegetarian. Jag var 14 när jag faktiskt fick bli det, och då var det för att jag helt enkelt började vägra att äta kött. Eftersom anledningen till att jag inte fick bli vegetarian var för att mina föräldrar var rädda för att jag skulle få näringsbrist, insåg de att det definitivt skulle bli värre att sluta äta kött och inte ersätta det med något än att helt enkelt bli vegetarian. 

Så, jag skulle satsa på lite tålamod om jag var du. Visa dem att du fortfarande vill, lär dig mycket om kost och näring och visa att du är påläst. Du kanske kan be om att få äta vegetariskt i skolan i alla fall? Då behöver ju inte dina föräldrar göra någonting. 

Lägg gärna fram mat-tips och recept, och lugna och resonliga resonemang för varför du vill bli vegetarian.

Jag är pescatarian och har varit det i ett år nu, vilket jag är väldigt nöjd med. Saknar inte alls kött eller kyckling, inte godis heller vilket jag har varit borta ifrån ännu längre. I början så lagade jag oftast min mat själv, åt min mammas matlagning ibland också när det matchade ihop med mina tider, då hon också nyss hade blivit vegetarian/pescatarian. Det gick hyfsat bra för mig, jag läste på och hade koll på vilken näring jag behövde och tog själv ansvar för att se till jag fick den. Även om min matlagning inte var den bästa, då jag främst värmde upp frysta saker mm. 

Men om du pratar med din/dina vårdnadshavare så skulle du kanske kunna övertyga dem om du har läst på om ämnet, och kan ta det ansvar som de önskar för det att ske.