Kropp och själ

genderfluid kompis berättade

2019-01-10 17:55 #0 av: shia

hej.

det är så att min kompis berättade för mig hon var genderfluid. fick en sen julklapp av henne där det stod från ###(ett killnamn) och jag vart som eh? då förklarade hon att hon typ var han å ja. hon typ kände sig som hälften kille/hälften tjej å ja iaf att hon typ börjat kalla sig det osv. 

Vet inte riktigt vad jag gjorde men iaf sa han/hon jag kunde berätta för ###(gemensam kompis) . vi skrev senare och hon förklara de hette typ genderfluid osv. å hon hade kommit ut för sin mamma,syrra, typ familj. samt en kompis till henne. å mig å så vår gemensamma kompis.

Vart glad att hon berättade för mig. Även fast jag som haft det på känn, typ hon var trans eller så, då hon inte är särskilt feminin och ja, gett typ ledtrådar ibland vid pride osv. men tänkt att den dag hon känner sig redo kan hon berätta :)

iaf vart det tillfälle idag att berätta för vår kompis vi har tillsammans. Och hon vart, chockad. å typ visste inte vad hon skulle säga. XD men hade hon haft mobil hade hon ringt henne på stört.

iaf när jag skrev med min kompis då så frågade jag om hon ville bli kallad för hennes tjej eller killnamn å sen han eller hon, å hon sa att om vi ville fick vi gärna kalla henne för killnamnet. 

alltså, det känns delvis konstigt allt det här, men samtidigt helt naturligt om man säg så. å andra sidan har jag då mina föräldrar är ganska raka å övrig familj är typ emot att tjejer inte är som tjejer å killar inte som killar. Iochmed det har jag som tagit ställning mot dem å argumenterat om de säg ngt taskigt eller så. alltså jag tyck alla får vara som de vill vara, religion, sexualitet, sålänge de inte är skadligt på ngt vis. 

iaf, hu vänj man sig att kalla personen vid annat namn? å säga han ist för hon? tar det lång tid eller vänj man sig efter ett tag eller?

Hur har de vart för er om ni haft ngn vän som kommit ut för er? 

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2019-01-10 18:14 #1 av: MonicaLagerquist

Mitt barn Ida blev en Emil för ca fem år sen.Numera lever han helt som en Emil och har numera ett manligt person numer .Ser inget konstigt med det.Det är personens eget val.

S*Blå Katten Cornish Rex och La Permuppfödning.


Anmäl
2019-01-10 18:28 #2 av: Vikan

Min kompis kom ut till mig och sa att han inte var bekväm i könet han var fött i, fick väl reda på det först i vårt kompisgäng eftersom han visste att jag inte skulle göra en big deal av det. 

Tycker att det har varit relativt lätt att börja säga rätt kön och namn, tog inte alltför lång tid och säger jag fel kön är det bara att rätt mig

Anmäl
2019-01-10 20:42 #3 av: thistletoe

Det går fort att lära om sig. En vän till familjen kom ut till oss för några år sen och jag bytte pronomen och namn på honom direkt. Nu har jag svårt att veta vem folk pratar om när de använder hans deadname.

Anmäl
2019-01-10 21:36 #4 av: KentHjärta

Har själv genomgått namnbyte och har flera nära vänner som ändrat namn under tiden jag känt dem. Javisst det tar tid att vänja sig. Det viktigaste tycker jag är att inte göra en big deal, säga förlåt om en säger fel, rätta sig själv och även rätta när andra kallar ens kompis för fel namn (om personen är ute för de såklart). För vissa, typ lärare, tog det väldigt lång tid att vänja om sig. Mina vänner vande sig snabbt och kom på nya smeknamn som är kvar idag. Om er vän byter pronomen dag till dag är ett tips att skaffa pronomen armband. Ex grönt för han och gult för hon, eller vilka pronomen en nu använder. På så sätt kan personen ha på sig ett armband med den färgen personen vill bli kallad för just den dagen.

Anmäl
2019-01-10 21:38 #5 av: shia

Tack för svaren!
Något tips på vad jag mer kan göra för att få honom klara av att vara i skolan? Han har börjat var med en lektion i veckan. Men kommer tidigare å tidigare nu varje gång å ser gladare ut å ska försöka vara med på estet... Vill inte puscha för mkt men säger till honom att vi ska tex börja med ngt roligt på bilden, å att det vore väldigt roligt om han ville stanna då, eller över ngn lunch eller så. (skrattar åt våra kompisar som bara snackar killar hela tiden)
Är så jäkla tomt utan honom.. Först försvann en annan kompis från skolan å så nu han...

Jag försöker att alltid finnas där för honom....

Efter han försökt ta livet av sig i höstas var jag så jäkla irriterad på alla lärare. Innan tjatade de alltid på han aldrig hade med gympakläder på idrotten. (anledning-skärsåren tror jag) på att han missade så mkt osv. Efter ja då var det tydligen dags å bry sig. Då fråga typ alla lärare mig hur det var med han.

Hoppas verkligen han mår bättre nu efter att ha kommit ut... Han är typ bland de få riktiga vänner jag har...

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.