Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 1331 ggr
Sasha W
2019-01-11 04:37

Rädd För Att Sova

igår natt hade jag en mardröm, eller nej mardröm känns fel att säga, det har var värre, mycket värre.

jag var i trädgården och matade kaninerna, sedan stog det helt plötsligt en kvinna i 30-40 års åldern där, hon pratade snällt sen helt plötsligt handlade allt om hur gärna hon ville ta en prommenad med mig, så jag blev rädd och sprang in och låste sen var hon plötsligt där sen var de fler o sen var jag helt plötsligt vid parkeringen och försökte ringa pappa men kunde inte komma fram så var dom överallt. lätte svårt att förklars för det är somsagt, en dröm.

sen vaknade jag, klockan 23,04(onsdag) prick, 23.46 gick jag och la mig hos mamma för att separera dröm och värklighet, så jag somnade hos henne, hade samma dröm igen, vaknade runt 11(torsdag) på dagen.

och det slutar inte där, vart jag än går nu ser jag dom tre människorna, i trädgården, i hörnet av rummet, gående efter mig när ja går ut med hunden, utan för fänstret, jag får ingen ro! jag har deras röster i huvudet hela tiden och nu är jag här, halv fem på en fredag morgon för att jag inte vågar somna, vilket är konstigt för drömmen är ju när man talar om den bara lite småcreepy så jag vet inte varför jag är rädd. och det känns rätt larvigt att ja som 15åring är rädd för o sova

jag vll bara få det och sluta, gärna fort snälla nån hjälp

Annons:
Calcifer
2019-01-11 05:27
#1

Larvigt är det absolut inte. Jag har perioder då jag lider av extrema mardrömmar som också gör att jag är rädd för att somna. Det som hjälper mig är att lyssna på något när jag ska sova, t:ex en ljudbok eller en film jag sett en massa gånger redan, bara för att ha ett bakgrundsljud.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Sasha W
2019-01-11 05:55
#2

jag försöker men rösterna o bilderna i huvet tar över…. jag kan somna om jag vill, men jag vågar inte sluta ögonen-

jag kan lägga mig ner och somna nu men jag vill inte vakna i den drömmen igen.

aldrig.

jag har möte på bup idag ang mina mediciner, är detta något som är värt att ta upp?

[Hukanson]
2019-01-11 07:06
#3

Det vore säkert bra att ta upp om det nu inte är så att du är rädd för att bli intim med den läkare som du ska prata med. Kanske det är hon som vill ha ett promenadsamtal med dig om din situation? Kanske du är skräckslagen för förändringar i tillvaron och flyr till mamma och pappa för att inte släppa in någon annan i din värld? Visst kan sjukvården vara skrämmande med sina mediciner och vårdare men det finns bra läkare också. Om du kan erkänna att det är panikångest inför samtalet så har du kanske gjort en stor medvetande insikt.

Pyttelite
2019-01-11 07:56
#4

Det kan vara så att medicinerna ger dessa biverkningar. Det är viktigt att berätta vad som hänt så att de kan hjälpa dig.


Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.


Sasha W
2019-01-11 20:39
#5

berättade d mesta o dom drog bort både melatonin o min concerta(concertan gav mig konstant hjärtklappning, melatonin för jag kan inte sova utan det men får mardrömmar m det)

dom hr gett mi nåt nytt som heter ''Atarax'' tror jag det heter men det fanns inte så fick nåt annat på apoteket som heter ''Hydroxyzine Orion'' så står det en tablett till natten för sömnen men på medföljande bipackssedel står det

'' - Hydroxyzine Orion Avänds För Att Behandla:

- ångest hos vuxna  där andra läkemedel inte är lämpliga

- nässelutslag och klåda som orsakats av allergiska reaktioner hos vuxna ''

det står inget om sömn???

och jag är inte vuxen…. jag är 15 :/

ska testa nu uppdaterar om det sen

LinneaWik
2019-01-11 20:47
#6

En sak som brukar funka för mig är: Det är oftast något jag är rädd för i verkligheten, det kan tex va mörker eller bara nått som hjärnan hittat på. Vi säger att det är mörker jag är rädd för. Så drömmen är mörk och jag är rädd då alltså. För att få mina drömmar att försvinna så sätter jag mig i mörkret och gör något jag gillar som få mig att glömma att jag är rädd för mörkret. Kanske äta en bulle eller läsa en bra bok en stund. Sen när jag går och lägger mig brukar jag (innan jag somnar då) tänka på saker jag älskar. Hoppas detta hjälper dig!

Annons:
silverfiisk
2019-01-11 21:04
#7

#5 En väldigt vanlig biverkning av atarax är att man blir trött.

[Hukanson]
2019-01-11 21:04
#8

Om Atarax  https://angestsjukdomar.ifokus.se/discussions/4d715244b9cb4622210654eb-atarax-mot-panikangest

Jag tror att du bara behövde bli av med concertan att det var den som gav dig mardrömmar.  Läkarna är så snabba med att reagera på ångest och medicinera för det. Men kanske du har ångest? Kanske du är deprimerad, har ångest och svårt att sova…som så många andra unga idag.  En naturlig lösning är att skaffa sig en ansträngande hobby som sport och träning så att man får mening och blir trött naturligt. Vem kan bli annat än deppad av att bara sitta i tevesoffan jämt. Om man vill ha något verkligen meningsfullt kan man börja på ridskola. Eller börja med hunddressyr. Eller motocross. Eller löpning.

Lona
2019-01-12 01:04
#9

Atarax (eller Hydroxyzine / Hydroxizin) är från början ett läkemedel mot allergi och klåda. Den lugnande effekten är egentligen en biverkning men har visat sig ha god effekt på ångest och oro (som ju kan skapa sömnproblem).
Det är en ganska snäll medicin, den är inte beroendeframkallande eller narkotikaklassad. Hur man reagerar på den är förstås individuellt, för en del funkar den inte alls medan andra får god hjälp av den.
Själv tycker jag att den funkar rätt bra mot lindrig ångest.
Tyvärr så minskar ofta effekten efter ett tags regelbundet användande, då kan det vara bra att alternera mellan liknande preparat som Lergigan och Theralen. Efter ett litet uppehåll så har tabletterna effekt igen.🙂
De är främst till vuxna men de är helt ok att ge till 15-åringar också.

Men att döma av dina andra inlägg så är det rätt mycket som inte stämmer i ditt liv just nu.😕
Inte konstigt att du mår dåligt och drömmer mardrömmar, kanske medicinen kan hjälpa dig lite men det viktigaste tror jag är att du får en trygg omgivning som funkar. Det är inte ditt ansvar, det är dina föräldrars. Kan inte de ta hand om dig ordentligt så är det även skolans och Bups skyldighet att ingripa på endera sättet.
Du ska ha ett tryggt liv, tillräckligt att äta och allt sånt.

Jättebra om du kan ta upp allt det här med Bup, inklusive dina mardrömmar mm. Concerta kan ge en del riktigt läskiga biverkningar, det kan mycket väl ha berott på den att du fick de drömmar och upplevelser du skriver om. Melatonin kan ge mardrömmar även om det är ett snällt preparat. Alla mediciner kan ju ha biverkningar tyvärr.

Hoppas att det löser sig för dig, ta hand om dig!🌺


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Sasha W
2019-01-15 19:44
#10

kan säga efter ett tag med den här medicinen att jag blir väldigt trött, trött som i: går och lägger mig 21 men vaknar ändå runt 14 om ingen väcker mig, blir jag väckt är jag trött som att jag har fått för lite sömn, dock funkar inget i skolan längre, jag har inga mardrömmar, drömmer inget jag kan komma ihåg iaf, men jag har nyligen bytt skola och har svårt att vara där, bland folk, på rasterna sitter jag på samma ställe och jag vågar oftast inte gå in på lektionerna, hur jag ska lösa det vet jag inte heller.

#8 : jag har gått på ridskola i 8år, sedan gick jag ut, högsta gruppen och ridlärarn rekommenderade oss att skaffa foder häst eller egen häst, det var på gränsen mellan 6an och 7an, när jag tänker på det var det ungefär då mitt liv blev jobbigt.  jag håller just nu på med kaninhoppning. var och tittade på en häst i sommras men mitt självförtroende dog och jag valde att avstå, om två år kommer pappa byta jobb och har då högre lön och kan tänkas köpa häst då. men då måste jag bo hos han och han dricker mycket så vill inte vara där, mamma har inte ekonomi att låta mig gå på ridskola igen. och min hjärna har inte intresse nog att släppa in nåt annat än djur, vet väldigt lite om hunddressyr och vet inte om vår chihuahua är särskilt lämpad för det? jag vet inte om jag har ångest för hur jag mår har jag vant mig vid och kan inte skilja på om jag har ett allvarligt problem eller om jag helt enkelt bara mår som alla andra. jag vet inte om hur jag är hur jag ska må eller om jag bara mått dåligt så länge att jag inte vet hur jag mår bra.

#9 det ända dåliga är att min mamma alltid är med så om jag säger nåt om pappa kommer hon skvallra om det med en massa andra och jah kan inte heller berätta om henne för då blir hon sur.

och jag får känslan av att det är nåt dom inte berättar för mig för jag berattade bara om biverkningarna och hon sa ''eeh jag ska bara prata med ***** hon du pratat med innan'' så försvann hon och en kvart senare sa hon '' vi tar bort melatonin och conserta, här du får det här för sömnen''

jag får lixom aldrig veta vad som händer /:

[Hukanson]
2019-01-15 21:59
#11

Högstadiet är en jobbig period för många - en förberedelse för arbetslivet i mycket större grad. Då är det bra att ha något konkret att hålla på med på fritiden. Om du vill fortsätta med hästar så kan du ju börja med en gratisblogg om hästar bara för kul. Din mamma har kanske ideer om vad hon har råd att låta dig göra - judo är nog inte så dyrt. Simma är bra. Kanske lära ett instrument som gitarr, fiol, flöjt? Hoppas du hittar din väg till självförtroende och meningsfull aktiv gemenskap.

Mammor kan vara noga med att man inte ska klaga, knorra och vara negativ. Så om du vill vara informerad kanske du behöver vara så positiv som möjligt och undvika det som kallas "skvaller".

Sasha W
2019-01-16 17:06
#12

#11 altså om jag förklarar för hon på bup hur jag mår om hur jag har det hos mamma eller berättar nåt om pappa(som är stor anledning till att jag mår dåligt) så kommerr mamma berätta det för hela släkten så kommer dom säga till andra osv

med informerad menar jag att hon på bup inte säger nåt till mig, kan inte driva en hästblogg då jag inte har nått att skriva om, mitt hästliv verkar ta stopp /:

fysisk aktivitet har jag svårt av pga intressebrist om det inte handlar om djur.

[Hukanson]
2019-01-17 12:01
#13

Sasha du verkar vara i behov av en vän att prata med. Om du skulle berätta för BUP att du verkligen vill prata med en psykolog så har de ju tystnadsplikt. Ett alternativ är att gå till Kyrkan och prata med en diakon om det känns möjligt för dig. Du är inte ensam, många andra har varit i din situation.

Annons:
Lona
2019-01-17 13:55
#14

#13, Instämmer! TS, Bup har tystnadsplikt när det gäller det mesta och får definitivt INTE "skvallra" till dina föräldrar såvida det inte gäller något riktigt allvarligt som incest - då blandas myndigheterna in. Att gå till en diakon/diakonissa är faktiskt ett bra förslag även om du inte är troende. Det behöver absolut inte bli en massa religiöst dravel utan någon som bemöter dig som du är. Även de har tystnadsplikt. Bris är ytterligare ett ställe att vända sig till. Deras telnr är gratis och syns inte på telefonräkningen.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Upp till toppen
Annons: