Kropp och själ

Gå ner i vikt på bästa och snabbaste sätt

2019-02-03 14:10 #0 av: Oklartliv123

Hej.
Nu vill jag börja ta tag i mitt liv lite, orkar inte vara deprimerad längre.
Så tänkte börja med att försöka känna mig bekvämare i min kropp, därför vill jag gå ner i vikt, ganska mycket.
Så vad är bästa sättet att gå ner i vikt på?
Jag kan inte springa pga att jag bor långt uppe i sverige (-20 typ varje dag, nästan omöjligt att springa då).
Men vad är era tips för att gå nee i vikt snabbt och såå?

Anmäl
2019-02-03 14:33 #1 av: Mooniq

Att gå promander ökar ämnesomsättningen, det bättrar konditionen men ger inte så mycket muskelmassa. Att få med nån kompis att tex simma, bowla, dansa eller att testa konditionsträning på gym, finns massa olika- ring o hör dig för. 

Att skippa all skräpmat, läsk, godis, kaffebröd. Att seriöst äta bra mat och rejält med grönsaker - gärna till varje måltid. Att äta lagad mat, inte leva på smörgås. Om man är sugen/hungrig mellan måltider så kan ett kokt kallt ägg vara perfekt att äta. 

Att inte okynnesäta mellan måltider - det blir mer än man tror på att "bara" ta en eller att " bara" ta lite. 

Att skippa/dra ner på det söta i te/kaffe.

Älta inte problem - skapa lösningar!! FunderarSkrattar


Anmäl
2019-02-03 14:35 #2 av: 134643

Att känna sig bekväm i sin kropp har ingenting med vikt och utseende att göra - det har med hur du uppfattar dig själv. Jobba på den psykiska istället! Om du däremot faktiskt är överviktig och behöver gå ner i vikt så rekommenderar jag dig att prata med en dietist, eller börja hos din skolsköterska, som sen kan hjälpa dig att lägga upp en plan :)

Däremot så är det aldrig fel att vara hälsosam, men det behöver inte innebära viktnedgång. Men att begränsa godis till någon dag i veckan och kanske inte fika alla dagar i veckan är inte fel. Jag tycker inte att du ska fokusera så mycket på vad du äter vid dina måltider, utan mer vad du småäter av eller hur mycket fika/godis/dricka du äter/dricker. Det gör stor skillnad! Men som sagt, fokusera hellre på att trivas i din kropp oavsett vad vågen säger för siffra.

She needed a hero, so that's what she became. Sajtvärd på tonåringar och medarbetare på RåttorSkrattarRegnbåge

Anmäl
2019-02-03 14:51 #3 av: Oklartliv123

#2 jag trivs inte i min kropp, lika bra att gå ner i vikt.
Detta är min kropp just nu och jag gillar den inte. Jag vill kunna ha tajta kläder utan att känna panik. Jag vill kunna ha klänning och kjolar. Jag vill inte ha ångest varje jävla dag. Ok?

Här har ni en bild på min kropp. Jag vet inte hur mycket överviktig jag är, men jag är överviktig, det ser ni själva. Så vill gå ner i vikt. Ok

Anmäl
2019-02-03 14:56 #4 av: Mooniq

Du är INTE överviktig! Men promenader kan hjälpa dig att få mer form på kroppen om du tycker att du behöver det. Du kan absolut ha tajta kläder utan att skämmas. Att promenera och att tex träningsbugga är superkul och flåset förbättras och benen får snyggare siluett. Det är såå typiskt jante-lagen att racka ner på sig själv, vilket är riktigt synd men typiskt svenskt - var glad för den du är. Skrattar

Älta inte problem - skapa lösningar!! FunderarSkrattar


Anmäl
2019-02-03 15:00 #5 av: icalena

Jag tycker du ser smal ut

Anmäl
2019-02-03 15:01 #6 av: thistletoe

Nej jag håller med #2, hur du känner för din kropp måste komma inifrån. Ångesten över den kommer du inte förlora med kilona.
Utifrån bilden ser jag bara en tjej som har dålig självkänsla, men jag ser inte att hon skulle vara överviktig. Har du kontakt med vården angående din depression? Jag tycker du ska ta upp hur du känner för din kropp med dem.

Anmäl
2019-02-03 15:43 #7 av: 134643

Vännen, jag kan nästan lova dig att så länge problemet sitter i sitt huvud så kommer du aldrig känna dig bekväm i din kropp, oavsett hur många kilon du går ner. Tro mig, jag har varit där. Man har en sån tydlig bild i huvudet över hur man ska se ut för att tycka om sin kropp, men när man når målet så är man fortfarande inte nöjd och så strävar efter att gå ner ännu mer igen. 

Detta är extra tydligt eftersom du inte på något sätt är överviktig, men tycker att du är det. Du har en skev kroppsbild redan nu och det kommer inte bli bättre av att du går ner i vikt.

Jag undrar också som #6 ifall du får hjälp? 

Det är som sagt helt okej att äta bra och röra på sig i lagom mängder, det är ett bra mål att ha. Att gå ner i vikt "snabbt och enkelt" däremot är inte det och det kan förstöra för dig många år framåt. 

She needed a hero, so that's what she became. Sajtvärd på tonåringar och medarbetare på RåttorSkrattarRegnbåge

Anmäl
2019-02-03 15:55 #8 av: Vikan

Du är inte överviktig. Rör du på dig måttligt och äter bra behöver du egentligen inte ändra på något överhuvudtaget. Ditt problem sitter i ditt huvud - om du försöker gå ner i vikt kommer du bara vilja gå ner mer och mer utan att ha en aning om när du blir "smal" eftersom din kroppsbild redan är skev och riskera att bli allvarligt underviktig. 

Som andra frågat, får du hjälp? Kan du ta upp hur du känner om din kropp med någon och få hjälp med det?

Anmäl
2019-02-03 16:06 #9 av: Oklartliv123

Mycket lättare att bara gå ner några kilo istället för att snacka med någon. Jag har ingen ätstörning eller så så varför skulle jag prata o få hjälp av någon?
Vill bara må bra i min kropp genom att gå ner i vikt

Anmäl
2019-02-03 16:14 #10 av: 134643

#9 Tyvärr är det inte så lätt som du tror att må bra igen. Det kräver arbete, och i de allra flesta fall att prata med någon. Att gå ner i vikt kommer inte lösa din depression eller din självkänsla. 

Vi ber dig att prata med någon om det här då du skriver som någon som är i första stadiet till att utveckla en ätstörning. Skev kroppsbild, deprimerad, vill gå ner i vikt snabbt, tror att alla problem kommer lösas bara man är tillräcklig smart. Det är många röda flaggor. 

She needed a hero, so that's what she became. Sajtvärd på tonåringar och medarbetare på RåttorSkrattarRegnbåge

Anmäl
2019-02-03 16:16 #11 av: Vikan

#9 Att du som är helt normaltviktig vill gå ner ganska mycket i vikt tyder på att i alla fall har en väldigt skev självbild och behöver hjälp innan det blir värre. Min kompis är ätstörd  och hon kunde inte i skedet när hon var som värst se hur underviktig hon var, så det är förståeligt att du inte kan se hur normalviktig du är. Jag vet att den lätta utvägen är att gå ner i vikt och strunta i hjälp, men på längre sikt kommer det inte alls bli bättre. Ju djupare i tankarna och eventuell viktnedgång du kommer, desto svårare blir det att ta sig ur. För du kommer inte stoppa efter några kilo eller tills du nått vikten du vill ha, du kommer fortsätta för du kommer inte se någon skillnad

Anmäl
2019-02-03 18:39 #12 av: Oklartliv123

Jag är inte normalviktig utan överviktig. Har inte fått nå bra tips än så får försöka på egen hand o hoppa över måltider.

Anmäl
2019-02-03 19:29 #13 av: Ellen_

Du ser ut att vara normalviktig så tror tyvärr inte viktnedgång kommer få dig att må bättre. Om du vill prata med någon så finns jag!

Anmäl
2019-02-03 19:50 #14 av: [Adream]

Hej, jag vill att du lyssnar på mig. inte för du egentligen måste utan mer för din egna skull. när jag var 11-12 år, jag hade vart mobbad längre tid å trivdes inte med mig själv, jag tyckte jag var stor å klumpig å tänkte att jag äter iite hälsosammare, å tanken omvandlades snabbt till gå ner ngt kg. (som ledde till ätstörningar å depressioner, självskadebeteende, självmordsförsök å ja, tror du fattar)

sökte på "gå ner i vikt snabbt" den där meningen, har förstört iprincip hela mitt liv. 

det är klart du kan gå ner i vikt om du vill. skippa måltider varje dag, lev på 2 dl havregryn( 1 dl havregryn m 2 dl vatten i micro till frukost och middag) å svält  dig i tre dagar. du kmr se resultat snabbt, men inte fan blir du hälsosam av det? då du mest troligt ngn dag kommer falla över i att hetsäta. 

Nej, det jag tror du skulle må bra av är att isf ksk bara äta godis osv en dag i veckan, träna något(gym, rida, springa, 7 minutes, promenera, åka skidor, )försök sova bra, ät mer grönsaker, drick mjölk ist för cola osv. banan ist för kaka och ja. 

du lär få mer energi och må bättre=bättre självbild=sundare å starkare kropp :)

Anmäl
2019-02-03 22:17 #15 av: Hera

Att gå ner i vikt när du inte är överviktig kommer inte få dig att må bättre. Och visst behöver man hjälp när man har en sjuklig bild av sig själv.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2019-02-03 22:27 #16 av: Travis D

Måste bara fråga, varför tror du att du är överviktig?
Jag har alltid varit längst bland mina vänner och detta gjorde mig oxå tyngst. Såfort dom sa "ååh jag börjar bli tjock" och sånt så visste jag att jag vägde mer och mådde dåligt för då fick jag en bild av mig själv som tjock. Jag började äta mindre, lite grönsaker till lunch sen en normal middag. Stannade ganska mycket i vikten. Detta har lett till hur jag är nu. Gick upp 4kg 2017-2018. Jag är nu 178 och väger 50kg jag blir alltid sjuk, mår dåligt, fryser. Jag äter en måltid om dagen, middag. För jag är rädd att gå upp.
Idag önska jag att jag bett mina vänner hålla käften om deras vikt och att jag ätit normalt för jag hade mått SÅ mycket bättre nu.
Vart vill jag komma med denna snyft historia?
Vad du väger är inte så big deal. Bara du mår bra. Förut tyckte jag den perfekta magen gick helt rakt men den går inte så. Det är en liten "buckla" och det är normalt. Att tro att man är överviktig och måste banta är inte sunt och hjälper inte.

Anmäl
2019-02-04 21:23 #17 av: Oklartliv123

#16 Jag väger för mycket.
Jag har så jävla mkt fett på magen i ansikter på benen och överallt. Jah får panik i min egna kropp. Jag klarar inte av att vara bland folk föe jah är rädd för vad folk ska tänka elr tycka. Jag klarar inte av det mer. Kan aldrig vara glad längre, ständigt rädd för att visa mig stor/tjock.

Anmäl
2019-02-04 21:23 #18 av: Oklartliv123

Anmäl
2019-02-04 22:33 #19 av: Xseros

Tror som många säger att det sitter i psyket snarare än benen eller magen. Ta kontakt med din kurator är det bästa sättet tror jag.

Anmäl
2019-02-04 22:34 #20 av: Vikan

#17 Måste fråga om du faktiskt fått kommentarer om din kropp av andra? Eller är det något som endast du uppfattar?

Anmäl
2019-02-04 22:39 #21 av: Calcifer

Detta sitter inte i din kropp, det sitter i din hjärna. Du skulle kunna gå ner 20 kg och ändå inte vara nöjd. För då är det annat som är fel. Du har inget thigh gap, dina revben syns inte tillräckligt, dina nyckelben står inte ut sådär snyggt som du vill, dina kindben är inte tillräckligt definierade.

Om du inte får hjälp med hur din självbild ser ut så kommer problemet aldrig lösas bara för att du tappar några kilon.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2019-02-04 22:46 #22 av: Xseros

Var inte rädd att gå till kuratorn med sådant här. De är utbildade för att tackla dessa problem och har erfarenhet av det. De finns just så att personer som du ska kunna få bästa hjälp.

Anmäl
2019-02-04 22:57 #23 av: Oklartliv123

#20 nej tror inte jag fått någon kommentar om det, än. Men alla i min närhet pratar om mat på oftast ett negativt sätt. Min syster har haft anorexia så mina föräldrar blir hysteriska såfort jag äter mindre eller skippar någon måltid.

#19 #22 kuratorn? På min skola? Aldrig. Jag har gått med kortärmad så mina armar syns. Så alla ärr och färska sår syns. Ingen (!) har sagt något. Varför skulle de då bry sig om dethär?
Vill inte heller dra in min familj. De blir så otroligt hysteriska, skriker och gråter. Det är jobbigt nog att vara hemma.

Anmäl
2019-02-04 23:11 #24 av: Vikan

#23 Om ingen påpekat det, vi här inne är en del som verkligen inte anser att du är tjock eller överviktig, finns det inte då en möjlighet att du verkligen inte är tjock och det bara är i ditt huvud? Om du försöker tänka logiskt. Jag vet att det är svårt att se bortom det ens egna hjärna uppfattar, men det bevisar bara att det bara är du som tycker det.

Många har sett mina ärr och sår; lärare, kompisar, föräldrar. Reagerade någon? Nej. De hade nog inte reagerat heller om inte min kompis märke det och tvingade mig söka hjälp och fick ett utbrott på mig i skolan. Tror många dels inte vet hur de ska hantera det, dels kan tänka att du själv sökt hjälp. Hade ändå rekomenderat att prata med en kurator, i skolan eller utanför som umo, första linjen eller bup. Jag vet inte hur gammal du är, men till en början hade du kunnat endast prata med en kurator utan att dra in dina föräldrar och ta in föräldrarna successivt ? Deras hysteri är säkerligen jobbigt, men tänk att det är hur de reagerar i stress och reagerar så för att de bryr sig om dig

Anmäl
2019-02-04 23:18 #25 av: Oklartliv123

#24 har tänkt så. Att det bara verkar vara jag som tycker jag är överviktig. Men sedan kommer jag på att ni ju inte sätt hela mig. Ni har inte granskat min kropp som jag gjort. Ni har bara sätt en liten del av mig, det är därför. Jag ser min kropp varje jävla dag och jag kan säga er att jag är överviktig, nu tjatar jag en massa men det är verkligen så det är.

Anmäl
2019-02-04 23:22 #26 av: Calcifer

Du har visat tillräckligt för att vi ska kunna uttala oss om att detta sitter i ditt huvud. Jag lovar. Du kan gå ner 10 kg och du skulle inte vara nöjd ändå. Ditt problem sitter i att du har en skev uppfattning när det gäller din kropp.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2019-02-04 23:24 #27 av: Xseros

Dina kompisar har sett hela dig och de har tydligen inte fällt några kommentarer. Som sagt så kommer kuratorn bry sig och om hen inte gör det bör hen inte vara kurator och du får gå timm BUP eller liknande. Även BRIS funkar nog (aldrig ringt dit men de kan nog hantera dessa problem ock)

Anmäl
2019-02-05 11:35 #28 av: Oklartliv123

#26 nej jag slutar när jag blir smal
#27 varför skulle mina kompisar säga att jag var överviktig? Alla de tänket det men ingen säger något

Anmäl
2019-02-05 11:39 #29 av: Calcifer

#28 Så har varje människa någonsin i människans historia tänkt innan de utvecklat en ätstörning.

Har man skev kroppsuppfattning kan man inte "bli smal och sluta". Svårare än så är det inte.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2019-02-05 11:42 #30 av: Oklartliv123

#29 jamen vad ska jag göra då? Gå runt o vara ful hela mitt liv?

Anmäl
2019-02-05 11:49 #31 av: Calcifer

#30 Att vara överviktig är inte att vara ful. Jag är GROVT överviktig, så var försiktig med hur du uttrycker dig eftersom jag inte kan göra annat än att tolka det som om jag i så fall måste vara ful som stryk.

Det du ska göra är att söka hjälp för dina psykiska problem så att du kan få en kroppsuppfattning som stämmer med verkligheten och sen kan du med stöd gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt om du fortfarande finner det nödvändigt.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2019-02-05 15:24 #32 av: Travis D

Man blir inte vacker bara för att man blir smal. Ansiktet kommer vara desamma. Äkta skönhet kommer från insidan.

Anmäl
2019-02-05 15:41 #33 av: 134643

#30 Som sagt, om du går och pratar med någon så får du hjälp med både dina problem och din självkänsla. Det handlar om att vara snäll mot sig själv, ditt utseende behöver inte förändras för att du ska kunna tycka att du ser bra ut. Det sitter i ditt huvud. 

She needed a hero, so that's what she became. Sajtvärd på tonåringar och medarbetare på RåttorSkrattarRegnbåge

Anmäl
2019-02-05 21:33 #34 av: Oklartliv123

#31 jag ursäktar så hemskt mycket om jag uttryckt mig konstigt!!! Jag tycker inte övervikt är fult alls, bara att jag just nu inte trivs i mig själv och ser mig som ful. Förstår du?
#33 men jag har försökt så jävla mycket. Varje dag tänker jag wow i got this, du är fin.
Sedan går jag i skolkorridoren och vill bara gömma mig, spy upp all mat jag ätit och bara skära av allt fett jag har på kroppen. Tror inte att en kurator skulle kunna hjälpa mig med de

Anmäl
2019-02-05 22:35 #35 av: Xseros

Gå till kuratorn innan du utvecklar en ätstörning om du inte redan gjort det. Jag har all respekt för folks problem men just ätstörningar har jag nästan fått nog av att höra talas om...

Anmäl
2019-02-05 22:47 #36 av: 134643

#34 Det är ju precis det som är kuratorns/psykologens jobb så där vet jag inte riktigt hur du tänker.

She needed a hero, so that's what she became. Sajtvärd på tonåringar och medarbetare på RåttorSkrattarRegnbåge

Anmäl
2019-02-06 08:32 #37 av: Travis D

Förlåt nu men kan inte hålla mig längre.
För mig låter du som en person som bata vill ha massa uppmärksamhet. Ignorerar all hjälp du får med att fortsätta dina små problem för att alla ska fokusera på din tråd och alla ska bry sig om dig- du låter som en person som inte får någon uppmärksamhet alls. Du har några alternativ. Du kan antingen bara fortsätta såhär, må dåligt, skära dig och allt det tills du når du punkt där du onte orkar med. Annars kan du söka hjälp hon kurator eller psykolog och få den hjälp du behöver för att må bättre. Eller så kan du fortsätta söka tröst här och fortsätta må dåligt. Men vill du ha hjälp får du fanimej försöka. Livet är en svår plats tro mig jag vet. Jag kände mig tjock gick ner massor, går knappt upp något, äter knappt. Jag mår piss hela tiden. Och därför tycker jag att du ska ta tag i ditt liv innan du hamnar där jag är. Är du fet och kan gå ner KONTROLLERAT och du känner att det är vad du vill, gör det. Om du ser ut som på bilden och bara vill gå ner, sök hjälp och stöd från någon du kan prata med så du förstår att du inte är fet. Jag har ju mitt problem att jag har svårt med folk som gör det jobbigt eller svårt för dom själva så därför säger jag. SÖK HJÄLP för din skull.

Anmäl
2019-02-06 08:32 #38 av: Travis D

Förlåt nu men kan inte hålla mig längre.
För mig låter du som en person som bata vill ha massa uppmärksamhet. Ignorerar all hjälp du får med att fortsätta dina små problem för att alla ska fokusera på din tråd och alla ska bry sig om dig- du låter som en person som inte får någon uppmärksamhet alls. Du har några alternativ. Du kan antingen bara fortsätta såhär, må dåligt, skära dig och allt det tills du når du punkt där du onte orkar med. Annars kan du söka hjälp hon kurator eller psykolog och få den hjälp du behöver för att må bättre. Eller så kan du fortsätta söka tröst här och fortsätta må dåligt. Men vill du ha hjälp får du fanimej försöka. Livet är en svår plats tro mig jag vet. Jag kände mig tjock gick ner massor, går knappt upp något, äter knappt. Jag mår piss hela tiden. Och därför tycker jag att du ska ta tag i ditt liv innan du hamnar där jag är. Är du fet och kan gå ner KONTROLLERAT och du känner att det är vad du vill, gör det. Om du ser ut som på bilden och bara vill gå ner, sök hjälp och stöd från någon du kan prata med så du förstår att du inte är fet. Jag har ju mitt problem att jag har svårt med folk som gör det jobbigt eller svårt för dom själva så därför säger jag. SÖK HJÄLP för din skull.

Anmäl
2019-02-06 09:05 #39 av: Devya

En som har ätstörning lär inte se verkligheten som den är. Du är på väg mot en sjukdom som man aldrig blir riktigt frisk från. Är det det du vill? Vill du faktiskt gå den här vägen så att du i slutändan är bara skinn och ben och väger så lite att du lär dö av undervikt och undernäring? För det är så här det börjar.

Jag vet av en 24-årig kvinna som ser ut som 60 år gammal och hon är bara skinn och ben. Hon kan faktiskt inte vara utomhus om det blåser mycket, för hon flyger bokstavligen iväg. Alla glor på henne då hon går ut, för hon är onormalt mager. Hon tror dock att hon är fet. Läkarna tror inte att hon lever mycket längre till.

Det du börjar fixera dig på kommer inte stt sluta bra. Om du inte bryr dig så ha det redan gått alltför långt, vilket är tragiskt. Det finns inget vackert med att väga 25kg och se alla ben sticka ut. För det är tydligt att det är den vägen du vill gå då du är redan väldigt smal.

Anmäl
2019-02-06 18:09 #40 av: Xseros

#38 i din tråd om simningen verkade du inte riktigt ta till dig av tipsen heller. Tycker inte du ska säga så mycket då som #39 säger att ätstörningar och liknande gör att man har svårt att se och vilja ta hjälp av tipsen

Anmäl
2019-02-06 18:13 #41 av: Travis D

#40 hur det verkar och vad det är, är 2 gelt olika saker. Jag tar åt mig men väljer att ignorera eftersom jag vet att i mik situation hjälper det inte med att gå på simskola. Och om jag nu inte skulle ta åt mig betyder inte det att det är rätt. Har man ätstörningar och tror att manr fet när man inte är det bör man söka hjälp. Gör man inte det får man skylla sig själv om man får anorexia. Anorexia lär bara göra att man hatar kroppen mer men ts får göra som hon vill.

Anmäl
2019-02-06 18:14 #42 av: Travis D

Till ts som svar på din fråga: du skulle kunna dra till gymmet och springa på springband- det blir som att vara ute och springa.

Anmäl
2019-02-06 18:24 #43 av: Ellen_

#38 tycker det var väldigt orespektfullt sagt av dig. Jag tror inte att ts bara vill ha uppmärksamhet för då skulle hon lika gärna kunna ha gått till sina föräldrar grämt sig över hur tjock hon var. Och om det är så ts mår så spelar det ingen roll om det skulle vara för uppmärksamhet (vilket jag dock inte tror) för en frisk människa skulle inte behöva skada sig själv på olika sätt för att få uppmärksamhet så isf är det fortfarande något som inte står rätt till.

Anmäl
2019-02-06 18:30 #44 av: silverfiisk

#41 Man får skylla sig själv om man får anorexia? Så säger man väl inte. Tycker du att man får skylla sig själv om man får andra psykiska sjukdomar också? Det är ju liksom inget man väljer. Ja, TS borde absolut söka hjälp innan det blir värre, men hen har uppenbarligen en skev bild av sin kropp och det är ju inget man väljer själv. Tycker inte att man kan säga att någon ätstörd får skylla sig själv.

Anmäl
2019-02-06 18:31 #45 av: Xseros

#41 du sa inprincip att du bara läste det och knappt tänkte på det, vilket du också sa i #38 underförstått. "Jag vet att i min situation hjälper det inte att gå på simskola". Det var inte de råden jag snyftade på utan snarare att berätta för din lärare. Tänk långsiktigt som jag tror även Calcifer sade i den tråden. Hursomhelst är detta inte den tråden och jag föreslår att vi går tillbaka till ämnet

Anmäl
2019-02-06 18:41 #46 av: Oklartliv123

Förlåt om jag uttryckt mig klumpigt. Har svårt för att utrycka mig i text. Var inte min mening att söka uppmärksamhet. Jag ska sluta prata om hur jag mår, förlåt.

Anmäl
2019-02-06 18:44 #47 av: Travis D

#44 om man får ätatörning och inte söker hjälp och det leder till anorexia så tycker jag att man får skylla sig själv. Vägrar man söka hjälp när man börjar bli sjuk får man ju skylla sig själv när man är sjuk.
Om man som ts la ut en bild där hon ser helt normal ut varke under eller över viktig och säger att hon är tjock o.s.v betyder det att alla som oxå ser ut sådär är feta å tjocka? Och alla med anorexia är normal tjocka och antar att dom döda då räknas som dom underviktiga?
Sanningen är inte alltid respektfull men har du ätstörningar och fortsätter utan att söka hjälp och får anorexia har du själv gjort valet att fortsätta med din ätstörning och därmed är det ens eget fel att man får anorexia då.

Anmäl
2019-02-06 18:53 #48 av: Hera

#46 Du ska definitivt INTE sluta prata om hur du mår. Du måste däremot prata med rätt personer, som har kunskap som hjälper dig.

Att känna sig överviktig och att faktiskt vara det är väldigt olika saker. Jag mådde dåligt högstadie och gymnasiet eftersom jag såg mig som tjock. Dolde kroppen med stora långa tröjor. Mina vänner var smala. Jag kände mig gigantisk. 

Idag när jag kollar tillbaka på bilder från den tiden blir jag ledsen. Jag mådde skit endast för en sjuklig bild jag hade i huvudet. Jag var smal! Jag var vacker.  Tänk om jag hade förstått det då och sluppit all ångest.

Du har visat bild på att du inte är stor. Ju fortare du inser det ju mer har du att glädjas åt under kommande år.

Du är vacker!

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2019-02-06 18:58 #49 av: silverfiisk

#47 En ätstörning är en sjukdom som sitter i huvudet. Den drabbade förstår ofta inte att den är sjuk och tycker därmed inte att den behöver hjälp. Man kan inte säga att någon får skylla sig själv att den är sjuk. Försök peppa TS att söka hjälp istället för att säga att hen får skylla sig själv, för det gör garanterat inte saken bättre.

TS, du är absolut inte tjock och behöver inte gå ner i vikt. Som flera andra redan har sagt så bör du söka hjälp och jobba på din självkänsla. Gå till någon och prata ut om hur du mår och vad du tänker.

Anmäl
2019-02-06 19:30 #50 av: Calcifer

Man får aldrig skylla sig själv när det gäller en ätstörning, det är faktiskt otroligt elakt att säga så.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2019-02-06 20:54 #51 av: Vikan

#47 ätstörningar är en extrem sjukdom, hjärnan förstår verkligen inte hur personen egentligen inte ser ut. De förstår inte, de kan inte förstå. Söka hjälp för ätstörningen när man inte förstår att man har problem är därför svårt, och det är hemskt för ätstörningar är hemska. Jag får flera gånger i veckan höra hur min normalviktiga, t.om. smalare än mig, kompis klagar på att hon är känner sig fet och ful. Är hon nåt av det? Nej. Är jag som är lite större än henne fet för att hon tror att hon är fet? Nej. Min uppfattning av ätstörningar är att de inte alltid tycker andra normalviktiga är tjocka, utan bilden gäller endast dem och de kan inte se verkligheten.

Fick tjata så på min kompis när hon började insjukna över att jag trodde hon var ätstörd och behövde hjälp, för hon förstod inte att hennes beteende var sjukligt. Ätstörningar behöver inte stigmatiseras mer än vad de redan gör för att vara uppmärksamhetssökande när sjukdomen gör de blinda för hur deras kropp egentligen ser ut. Snarare bör man uppmuntra till hjälp så det inte blir värre än vad det redan är

Anmäl
2019-02-06 22:18 #52 av: Själshjärta

#23 Du säger att din syster har haft anorexi och att dina föräldrar reagerar direkt du äter mindre. Jag vill bara säga att jag är så ledsen att du har det så! Jag vet hur det känns - min syster hade anorexi och efter det övervakades jag nästan på samma sätt som henne och min mamma reagerade direkt jag åt mindre när jag inte var hungrig. Jag vet att det tär på en och att man kanske får en negativ syn på mat av det. Ätandet blir en sådan stor grej när någon har en ätstörning och det är skitjobbigt också för de anhöriga. 

Anmäl
2019-02-07 00:30 #53 av: Loka03

#47 Hur kan du säga så?! Lämna tråden istället för att säga att hon tigger uppmärksamhet och att hon får skylla sig själv. Förstår du inte att hon mår dåligt. Jag tycker att det var väldigt olämpligt och respektlöst av dig att säga att man får skylla sig själv om man har en ätstörning. Hur tänker du?
#46 Sluta inte att prata om dina känslor. De är superviktiga och du är viktig. Försök att hitta någon att prata med och få hjälp. Jag hejar på dig och önskar dig styrkekramar och mod. Jag vet hur det känns att vara på botten, det är förjävligt. Men du kommer att klara det :)❤️

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.