Jag har inte heller några syskon. Jag känner igen mig i det du skriver, jag kände precis likadant när jag var yngre. Jag håller med om att det skulle vara roligt att ha ett syskon ibland, men det finns fördelar med att vara det enda barnet också. Du kanske skulle kunna få skaffa ett husdjur? Det är väldigt bra sällskap, även om det inte är samma sak som en människa. Men man slipper iallafall känna sig ensam.

Varför känner du att just ett syskon skulle vara så mycket bättre än en vän i din egen ålder? :) Är det bara en längtan du inte kan förklara eller finns det en speciell anledning?

Jag har fem syskon, och jag älskar dem, men ibland har det varit en mardröm att ha syskon. Och vi står inte alla varandra särskilt nära. Ibland bråkade vi med knytnävar så blodet flöt. Och det tar ju fokus från en själv ibland om man mår dåligt, om föräldrarnas uppmärksamhet måste delas mellan barnen. Ibland hamnar man i kläm fast ingen menat att det ska bli så.

Min poäng är helt enkelt att det låter snarare som om du söker en vän, inte nödvändigtvis ett syskon. En vän kan du välja själv efter hur bra ni kommer överens, syskon HAR man helt enkelt bara. Även om man bråkar jämt, skriker på varandra, slåss, eller dylikt, så har man dem ändå. Det kan bli stressigt i längden och inte alls superkul.

(Säger igen dock att jag älskar mina syskon, men ibland undrar jag hur det hade varit att vara ensambarn.)

#1 tyckte jag hade en bra ide

#1 glömde nämna det i texten, men jag har faktiskt en hund. Jag fick honom när jag var 10 år (snart 3 år sen alltså) och han är det bästa som hänt mig. Jag älskar honom och är ett jättebra sällskap. Enda nackdelen är att han ibland hindrar mig från att vara med vänner. Det är i princip bara jag som går ut med honom, och jag kan aldrig följa med vänner hem efter skolan eftersom jag måste gå ut med min hund direkt efter skolan. Men husdjur är jättebra, han har gjort att jag inte känner mig lika ensam. Stunderna när jag saknar syskon som mest är när jag är på semester eller är någonstans där min hund inte är med (hos en hundvakt alltså), känner mig nästan mer ensam då med min familj än innan jag fick honom. #2 jag har ju vänner. Men det känns bara annorlunda med syskon. Dom är liksom familj. Det är lite av en längtan som jag inte kan förklara riktigt..

Du kan få mina gratis. 3 bröder eller snarare gorillor. Ingen ångerrätt. Hahah Men kan ni inte skaffa husdjur istället?

#6 Haha känner likadant som du😂

Min dröm vore att vara ensambarn.

#5 Men kan ni inte ha honom i en hundgård? Eller är det samma regler där att de måste ut efter 6 timmar eller vad det är.

#5 Då förstår jag, det är alltså en känsla du inte kan förklara :)  Ja jag kan inte hjälpa dig så mycket mer på den punkten än att säga att syskon är ofta som påtvingade vänner som man nästan alltid älskar, men sällan gillar. Speciellt i din ålder.

Men det är tråkigt att du sakna något som du sannolikt inte kommer att få. Det enda tipset jag har är att bli så nära vän med någon att denne känns som en riktigt syster eller bror :)

#5 Du kanske kan övertala dina föräldrar att skaffa ett syskon? :) (Jaha såg nu att du skrev att du redan har provat det, förlåt. Läste lite för fort. :) )

Har syskon som är vuxna och bor själva. En har barn också.

Skulle tro att det egentligen är lyx att vara ensam barn.

Jag kan säga att jag förstår varför man vill ha syskon, men samtidigt så ja. Jag älskar min syrra otroligt, hon är stöttande kunnig å tar ansvar. Modig å har mkt att lära ut. Kan alltid fråga henne i stallet osv. Å är ngn häst för svår-kan hon alltid ta den. Klart vi hatar varandra ibland, å när vi spelar spel å rv spel å hon inte gör som jag vill😂 hon e nitton btw å jag 16. Vi bor just nu i ett hus m två lägenheter där jag å syrran bor i övre lägenheten å mamma/pappa nedre lägenheten. När jag var yngre tyckte jag hon var me rjobbig osv å alltid skulle få allt före mig. Men insett i efterhand att hon skottat vägen framför mig iprincip.

Just nu är mina brorsor gratis, eller mer än gratis jag kan betala er för att ta dom. Hahah.

Låter som du behöver en hobby som tar tid. Jag har 2 bröder men vi har ju liksom aldrig umgåtts annat än att jag snodde ena brorsans leksaker när jag var liten ( skiljer 3år han är äldre o skuljer 10 mellan nog o älsta) När jag var runt 9år började jag vara i stallet när jag kunde. O va ibland med kompisar men idag 20år har jag inte direkt vänner men umgås inte med syskon heller:)