Annons:
Etikettövrigt
Läst 726 ggr
Melden
2019-04-08 11:49

Orkat inte

Jag orkar inte.. Detta med skolan har blivit för mycket. Jag försöker men har inte orken att lära mig. Speciellt i matten varför ska det vara så jäkla svårt. Våran matte lärare är bra men jag får inte in något i huvudet även fast jag försöker. Detta blev inte bättre efter att jag inte kom in på dom linjerna jag ville. Inte behörig med röd text stod det under varje. Jag blir så arg! Jag vill bli phyklog men fattar redan nu att det inte kommer bli av. Jag tror inte folk fattar hur arg jag är eller hur mycket jag håller inom mig. Stör mig så mycket på människor, det är en kamp för mig att inte slå sönder nån när jag går ut. Min mamma tror att jag vill ha allting på ett silverfat. Men skälet till att jag är så arg,stresad och elak hela tiden är för att jag är rädd att sluta upp som henne. Vi var tvugna att flytta från Borås då hon inte hade råd att bo där. Sen så flyttade vi till ett billigare ställe. Nu har vi bott där en månad. Men nu behöver vi flytta igen för att hon inte har råd att bo där. Vafan ska jag göra!!? Orkar inte leva mer helt ärligt.

Annons:
silverfiisk
2019-04-08 12:27
#1

Vad du ska göra? Börja med att gå till en psykolog eller kurator för att prata ut om allt. Få ur dig all ilska och alla jobbiga känslor. Om du kan så försök även att prata med din mamma och förklara hur du känner. Om du jobbar på att må bra så kommer du säkert kunna koncentrera dig bättre i skolan sen. Kämpa på även om det känns jättejobbigt. Man är stakare än man tror och det mesta blir bättre med tiden, även om det inte känns så just nu.

[Hukanson]
2019-04-08 12:54
#2

Vad är du arg för? Du skriver att du inte har plats att ta in undervisningen för att du är stressad och dina tankar r upptagna med annat. Är det något du vill göra ? Det är inte din mammas fel att hon har dåligt med pengar om hon inte kan arbeta. Normalt har de som arbetar råd att bo åtminstone. Kanske du skulle ta några sabbatsår och jobba ett tag för att säkerställa ett bra boende? Livet är viktigare än karriären.  Om du gjorde det skulle du återfå meningen med livet och bli av med stressen och osäkerheten. Du skulle bli gladare och mer tillfredsställd med att du möjliggjorde för er att leva gott och ha det bra.

Melden
2019-04-08 19:29
#3

Prata med en phyklog och kutator finns inte på listan. Kanske låter dumt men gillar inte att prata med nån som får pengar av det. Har gjort det en gång, det var dock på tvingat av anledningar jag inte kommer att säga. Så gör de hellre med vänner som verkligen gillar en. Vet att detta inte kommer ändars. Och hon jag kallar för mamma fattar inte att jag inte kan kontrolera min ilska. Hon bara straffar mig efter varje utbrott. Är just nu på den punkt att jag inte årkar komma upp igen.

Maria
2019-04-08 19:57
#4

#3 Det låter ju lite märkligt efter du själv vill bli psykolog. 😉 Prata med din mamma. Hon har det säkert inte så lätt heller med flytt och allt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Melden
2019-04-08 21:39
#5

Skitsamma detta hjälpte inte så mycket tack för att ni togg er tid att skriva.

Xseros
2019-04-08 22:32
#6

Du ska aldrig säga "skitsamma" till en mentalsjukdom


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Annons:
cissi_1993
2019-04-09 02:28
#7

håller med ovanstående en mental sjukdom är ALDRIG skit samma och det är jätte lätt att som ung säga att man inte vill prata med en psykolog för att dom får betalt men vi ska vara VÄLDIGT tacksamma att det är någon som vill ta sig tiden att lyssna på våra problem och en person som dessutom sitter på så mycket kunskap om hur man kan gå tillväga för att må bättre. En psykolog har något dina vänner inte har en utbildning som kan hjälpa dig att komma vidare det kan ju vara så att det ligger någon diagnos i grunden till din ilska, ADHD, dyslexi, deprition osv. En psykolog kan hjälpa till att se om det ligger något bakom. 

Det finns många möjligheter till varför man har svårt att ta in information och jag var också ganska arg innan jag fick min dyslexi diagnos. Inget gick jag fick svårt att koncentrera mig och efter att ha pluggat glosor i en kvart började jag glömma hur man stavade dom glosor jag spikat sen jag började med resultatet att mamma och pappa blev arg för jag "larvade" mig jag blev ledsen och arg för att jag gjorde ju så gott jag kunde. Dom flesta av mina läxkvällar slutade med att jag grät och låste in mig på mitt rum.   Med min diagnos fick jag också massa tips till hur jag skulle plugga för att jag inte skulle hamna där och vilka hjälpmedel jag behöver för att kunna vara effektiv. 

det blev ett långt inlägg men jag hade aldrig klarat skolan utan hjälp från en kurator som kunde se att jag inte bara larvade mig. Kuratorn såg till så jag fick komma på   en utredning och då den visade på dyslexi öppnades en hel värd av hjälpmedel och anpassning som gjorde att mina betyg steg från G/IG till något enstaka G mestadels VG och 2 MVG. Som ni förstår är jag ganska stolt över mina betyg men det hade aldrig gått utan hjälp.

akvarium123
2019-04-09 19:32
#8

Jag förstår! Du är stressad inför skolan. Och nu när du har ett mål i ditt liv där du vill arbeta som psykolog så säger jag bara GRATTIS! Bra gjort av dig att ha en tanke om vad du vill bli när du blir äldre. Detta med att du inte kom in på den linjen du ville, ja det kanske är bra att komma in på gymnasiet MEN du kommer ändå kunna bli psykolog. När du får dina slutbetyg och söker på dom så sök på fler skolor än den i din kommun. Kanske är det enklare att komma in där?? Sedan finns det tusentals chanser fler att bli psykolog. Att ha det svårt i skolan är inte lätt det fattar jag men då får du gå en omväg i livet. Se det såhär; att du ska till Miami i USA. Det finns ett direktflyg från Arlanda. Tyvärr blev det fullt och du måste verkligen åka idag. Så du tar och åker med mellanlandningar. Du åker till Paris ner till Dubai och sedan vidare till New York innan du kommer fram till Miami. Du kommer fram till Miami men det tar bara lite längre tid för dig att komma dit. Dina betyg i grundskolan kanske låter viktiga men det är inte så att dom avgör hela ditt liv! Du har fler chanser i ditt liv att bevisa vad du kan. Vid matten så tror jag faktiskt du är för stressad. Du är nervös och mer och mer stressad inför slutbetygen vilket gör att det tar och gör så att du inte klarar av att förstå matten. Ta det lite lugnt i livet nu. Börja med att sammanfatta varje dag på kvällen innan du ska somna. Sammanfatta vad du lärt dig och vad du gjort under dagen. Lycka till i livet, det har bara börjat!

Upp till toppen
Annons: