Detta är verkligen något jag mått dåligt över i flera års tid och nu slog det mig hur jobbig person jag är. Känns som att ingen tycker om mig. Det känns som att jag är i vägen när jag är i stallet och att alla tycker jag är en konstig och jobbig person

Vad tycker de runt omkring dig? Tkr de att du är jobbig? Annars får du jobba med mentaliteten och din attityd, varför lägger du dig i? Först när du analyserat dig själv och vet varför du gör som du gör kan du jobba med det

Kan vara svårt att veta hur man ska prata/vara med andra om man vart mkt själv, När jag började 6 an tyckte jag det var supersvårt. Var mobbad tom femman(bytte skola till 6 an)

Hade jämt hört hur tråkig jag var, att jag alltid sa fel saker, att jag var fel, att ingen brydde sig om vad jag tyckte osv.

När jag började 6 an visste jag inte hur jag skulle vara, jag var typ rädd för att prata, om än jag hade mkt att säga. Jag försökte helt enkelt bara verka glad, prata lagomt- absolut inte för mycket. Hamnade i en bra klass och det funkade, började prata mer och mer å skämta å ha roligt. 

då jag pratade mkt och med alla vart jag som en i klassen och ja. Dock kom mina problem med ätstörningar å depression å det ivägen som gjorde jag drog mig tillbaka igen, när det vart bättre vart jag åter "mig själv" igen. (som mina kompisar beskrev det då, att jag var mig själv igen att jag varit typ borta)

dock när jag föll tillbaka och nu senaste tiden när jag knappt gått i skolan alls senaste 6 veckorna. Har jag tyckt det är skitsvårt att prata med folk på skolan.

Det sitter fortfarande i mig att jag är livrädd för att säga fel,  i skolan behöv jag fortfarande öva på att vara frammåt och prata osv(men om ngn pratar med mig pratar jag tbx osv)

Däremot i stallet(om jag förstått rätt håll du å på med hästar å är i stall osv?)

Jag  har altlid tänkt jag är i vägen, bara för fel å sekar ned allting och att alla tycker jag är dryg och jobbig att klanka runt på. 

Tidigare pratade jag inte så mkt i stallet, hade typ ngn kompis eller så. Jag blev med i US(ungdomssektionen) och mötte då flera nya människor av oss som sitt i US nu, sedan på aktiviteter osv träffade jag yngre barn osv som älskade å prata å de ville typ man skulle sitta vid dem å berätta historier osv om hästar man ridit osv. 

I stallet började fler och fler fråga mig när de behövde hjälp, tom människor jag aldrig träffat kunde komma och knacka mig på axeln och fråga. 

På tävlingar ville helt plötsligt de yngre att jag skulle knoppa deras hästar, hjälpa dem å lära in sig banan. Mina kompisar frågade mig om tips å så började fler å fler berömma mig efter typ min runda osv(tom folk jag inte ens vet vilka dem är verkade ha stenkoll på mig å vilken häst jag red förra tävlingen osv)

Har 2 vänner jag umgås utanför stallet/skolan och är oftast jag som kommer med förslag på vad vi ska göra och drar igång det, 

Jag tänker såhär, hade jag vart dryg jobbig och ointressant(som jag tänk jag är) så hade inte folk frågat mig om hjälp, pratat med mig, kommit fram till mig på stan å pratat, mina kompisar skulle ej vilja fara ut med mig.

Och skulle de vänner jag har ej vilja vara vän med mig pga det min personlighet(alltså om jag är tystlåten, pratar mkt osv) så får jag ta å hitta andra vänner, 

Du har inte tänkt på att anledningen ksk är att du ej hittat ngn riktig kompis ännu? någon som gillar dig som vän för den du är. I stallet- försök heja på dem du möter, kommer någon från en ridtur fråga hur det kändes idag. Har du tid över och någon verkar stressad- fråga om du kan hjälpa denne med någonting.

#3 tack för ett bra svar! Jag tar åt mig och ska försöka prata mer med personer i stallet exempel

Ja det kan du, det är bara att bete dig annorlunda och uppföra dig annorlunda.

Ansträng dig när du beter dig annorlunda och uppför dig annorlunda. Ta dock inte bort de delar av dig som är bra.

Jag är rätt annorlunda med en extremt stark personlighet. Det är inte många som klarar av det, men det skiter jag fullständigt i. Man kan inte ändra på sin personlighet, däremot kan man ändra på hur man utrycker sig.

#5 nej det är inte att bara. Handlingar kan du ändra på men din personlighet och den du är! Det ska du inte ändra på. Jag har försökt och jag kan väl säga att jag mådde skit. Var den du är och om du tycker att det känns som att du är jobbig, skapa en dialog och fråga. Annars blir det en massa antagande. Inte säkert att den andre upplever dig så

#8 jo det är det. Jag gjorde så när jag ville ändra min personlighet och nu är jag annorlunda. Om man vill ändra sin personlighet så ska man få göra det. Dina handlingar är en del av din personlighet om du ändrar dina handlingar ändrar du din personlighet. Inte alls svårt

#9 personer är olika, en sak kan fungera jättebra för dig men kanske är en jättedålig sak för en annan. Allt fungerar inte på alla. Så att säga att det inte alls är svårt är ganska naivt.

#10 att säga att det är svårt är ju fel. Det är ju exakt såhär man gör: ändrar det man inte gillar t.ex. som i ts fall att hon var tjatig och jobbig, och helt enkelt slutar göra det folk säger är det jobbiga med henne och gör det till en vana att sluta göra det. När vanan är inne så är den gamla borta.

#11 som sagt, rätt naivt tänk. För vissa kan det vara jättesvårt att ändra den man är, beror helt på uppväxt, miljö, ens egna hjärna (ex så diagnoser kan göra att man har svårt med vissa saker som andra kan ha hur lätt som helst med). Att du som är typ 14(?) säger att det bara är att ändra sig, fine, det fungerade för dig, superbra. Men, det är inget som kommer fungera på alla.

Hej!

Du formas, som tidigare nämnt, utav din omgivning, din fysik, vänner/familj m.m. Det går däremot absolut att utvecklas till det bättre. Livet är en skola, eller hur?

Du skall inte se ner på personen du är idag. Det är bara den du är. Använd istället detta "självhat" som en kraft för att vilja förändras till det bättre. Alla har sina egna demoner att fightas med, på ett eller annat sätt. Så du är inte ensam på slagfältet.

Försök att leva dig in i rollen som personen du vill bli. Lite som skådespeleri. Ser du upp till någon kändis/person kan du testa att kopiera och applicera deras beteende, gångstil, tal m.m. på dig själv.

Kan även rekommendera dig att läsa/lyssna på böcker om biografi och personlig utveckling. Må bäst.

Ens personlighet förändras ofta helt naturligt av att man åldras också. Man hamnar på andra platser i livet, gör andra saker, omger sig med andra människor, och allt sånt spelar naturligtvis in i vem man är som person.

Som tidigare nämnt i tråden! Läser faktiskt identitet i skolan nu så..

Omgivningen, vänner, familj och personer i din närhet formar hur du är. Använd det du hatar med dig som en kraft till att göra ett bättre du.

Såg att det var en gammal tråd men jag känner igen mig jättemycket jag har inga vänner kvar och jag tror det är för att dom tycker att jag är jobbig men jag vet inte alls hur jag ska bli mindre jobbig och få dom att tycka om mig igen..

#16 Svårt att svara på din fråga, men känns mer som att du och dina tidigare vänner nu mer inte ligger på samma frekvens på radion så att säga, folk förändras/formas med tiden, vänner kommer och går. Tyng inte ner dig själv för mycket pga av förändring, fokusera istället på dig själv och lev i just nu, tiden löser det mesta för oss alla.