Övrigt

Hur var din dag idag? (x)

2019-05-16 23:04 #0 av: [Erica. Lundstrom]

Hej! Kom att tänka på att det inte alltid finns folk som frågar en hur ens dag är(och menar det och vill lyssna) så tänkte vi kanske kunde göra en tråd där vi frågar hur varandras dag varit å lyssnar å stöttar ❤️ då dagarna kan variera väldigt mkt, visa dagar är allt positivt andra negativt

Viktiga är dock att försöka hitta något positivt så tänk att för varje negativ sak man skriv hänt-skriv man en positiv också, kan vara hur litet/stort som helst. Ex "busschauffören hälsade imorse" eller "vann 1 miljon på lotto"

Så ja,
Hur var din dag idag?

Anmäl
2019-05-17 21:49 #1 av: MEML

Hemsk. Har bara gråtit hela dagen, inombords och efter skolan kom tårarna.

Gick till kyrkogården, tja. Har kanske inte sagt det innan men min mamma dog i cancer för ca åtta år sedan när jag var åtta/sju år gammal.Och har ju sörjt under alla dessa år. Mer eller mindre. Mest den mindre delen, men den senaste tiden. Så har jag sörjt så mycket. Jag bara orkar inte med alla som inte bryr sig om hur jag kanske mår, ingen frågar förutom kanske tre personer.

Jag känner ingen nytta med skolan längre. Att jag bara ödslar tid, dock inte på Bild, Musik och Slöjd då det är ämnen jag älskar. Men Svenskan, Matten, Engelskan, Spanskan, NO, SO och de andra. Har inget svårt på det sättet. Ligger bra till, men känner ingen nytta av det.  Det har varit så många tillfällen i skolan, på lektion då jag velat gå ut ur klassrummet, ut ur skolan och till kyrkogården bara för att sitta och glo. För det känns som om det gör mer nytta än att sitta i skolan som nuförtiden känns lite som ett fängelse.

Därför funderar jag på att bryta regeln om att man inte får gå ut utanför skolan resten av terminen på ex lunchraster och gå dit. För jag orkar inte bry mig. Jag vill inte leva ett liv där mamma inte lever. Jag vill inte att mammas blod ska rinna i mina ådror medans hon inte finns där. Jag har bara en önskning och det är att få se henne igen, höra hennes röst och känna hennes värme igen, bara en gång till...

I am that I am

I will never give up my Pride


Anmäl
2019-05-17 22:08 #2 av: silverfiisk

#1 Hjärta Om du känner att du vill prata ut med någon så är du välkommen att skicka ett PM till mig. Jag har inte förlorat en förälder, men flera andra personer som jag stod väldigt nära.

Anmäl
2019-05-17 22:11 #3 av: MEML

#2 TackHjärta Är skönt att veta att det finns personer som bryr sig.

Egentligen så finns det så mycket mer, som handlar om henne som tynger mig. Men det håller jag mig inom mig själv och till pappa.

#0 Detta var en bra ide, för jag tänkte själv nyss på att det är många som inte får ett "Hur mår du?" Vissa dagar är det jag och några andra. Andra dagar är det andra.

I am that I am

I will never give up my Pride


Anmäl
2019-05-17 22:35 #4 av: BokDuvan

MEML, mina tankar finns hos dig, förlorade min pappa o cancer för lite mer än ett år sedan och vet hur det känns ❤️

Anmäl
2019-05-17 22:40 #5 av: MEML

#4 Beklagar sorgen!

I am that I am

I will never give up my Pride


Anmäl
2019-05-17 22:43 #6 av: MEML

Jag vill liksom bryta den regeln och gå utanför skolan för att gå till kyrkogården. Jag bryr mig inte direkt. Men jag vill göra det, bara för dessa sista veckor som är kvar av terminen.

I am that I am

I will never give up my Pride


Anmäl
2019-05-18 13:38 #7 av: akvarium123

#1 o #4 Beklagar sorgenHjärta

#1 Du skulle kanske kunnat fråga din mentor/lärare eller någon annan på skolan ifall du får gå utanför skolans område. Om du förklarar anledningen så tror jag de flesta skulle få gå till Kyrkogården om man mår dåligt och vill gå till någon man saknarHjärta

Anmäl
2019-05-18 21:21 #8 av: [Erica. Lundstrom]

HATAR verkligen mig själv... HAR BLIVIT SÅ TJOCK Å FUL Å ÄCKLIG...

gått upp 3.5-4 kg sedan jag var på lägsta vikten för iår(när jag gått ned 7 kg från detta års startvikt(vad jag kunnat veta, visste ej vad jag vägde dec-feb)

Min mage står ut åt alla håll och kanter... mina lår är balongstora.. 

Gick föresten i shorts och t-shirt för första gången iår... Första gången jag gått i t-shirt sen jag började skära mig på armarna.. Är ju typ 22 grader nu så dör typ annars... vet bara int hur jag ska göra på skolan.. ärren är ju ej färska, är ju mer mörkgrå ärr..

Anmäl
2019-05-19 12:47 #9 av: MEML

#7 Hjärta Ska prata med kuratorn imorn när vi ska iväg till mitt sommarjobb.

#8 Nej! Nej! Du är så fin som du är! Jag vet det! Hata inte dig själv, hata ditt hat mot dig själv.

I am that I am

I will never give up my Pride


Anmäl
2019-05-19 19:04 #10 av: akvarium123

#8 Du är säkert jättefin! 

Idag pratade vi om våran konfirmation. Får panik över den. För då ska både mammas släkt och pappas släkt samlas tillsammans och fira mig. Och då dom är skilda (men bråkar inte) så är jag jättenervös. Jag vill inte prata om firandet alls för det ger mig jobbiga tankar att de kanske blir arga på varandra osv. Även fast att det verkar helt ologiskt då min släkt ofta pratar med varandra så är jag fortfarande sjukt nervös. 

Måste försöka tänka positivt i det här då det antagligen kommer gå väldigt bra. Men jag förstår ju själv att det är normalt att vara nervös över detta. Okej nu tycker jag synd om mig själv hahahGapskrattar Nej men jag tror det är normalt att vara nervös inför sådant här. Eller det kanske det inte ärFunderar 

Aja iallafall så har jag solat idag och det har även varit 23 grader varmt. Jag älskar värme så detta är perfekt för migSol

Anmäl
2019-05-19 20:37 #11 av: Ellen_

Kan vara positiv for once. Förra helgen tog jag en överdos och blev inlagd två dagar. Men sedan dess har saker faktiskt blivit bättre! Idag hjälpte jag till hos en kompis som är hästimportör. Hon red 5-6st hästar och jag kunde för en gång skull hjälpa till och göra i ordning osv. Dessutom gick jag i T-shirt för första gången på några år. Var väldigt osäker på det men hon sa inget och gjorde ingen större notis om ärren. Kändes så sjukt skönt. Dessutom fick jag trava av en av hästarna. Och oh my lord vad fin den var!? Han gick i en bra stabil men ändå hög form, hängde inte i tygeln. Var ändå väldigt pigg och framåt men lyssnade tillbaka. Kan inte ens förklara hur magiska de där minuterna var. Wow bara wow! Ska dessutom hjälpa henne nästa helg då hon startar 4 hästar samma dag i fälttävlan (12starter alltså) och är väldigt taggad tills dess<333 alltså jag typ ler och hjärtat känns så lätt, galet vad bra det känns att kunna vara glad.

Anmäl
2019-05-20 15:48 #12 av: Linn Is The New

Igår bestämde jag mig för att söka hjälp då jag på senare tid har funderat på att ta livet av mig... Egentligen har jag ingen ork att ta upp kontakt med varken ungdomsvård eller bup men jag antar att jag måste hitta någon att prata med.
Om det fanns något positivt hade jag nog sagt det, men det är svårt när man hellre ligger på dödsbädden. Vädret är fint ute?

Anmäl
2019-05-20 16:33 #13 av: akvarium123

#12 Du är jätteduktig som faktiskt tar hjälpGlad

Hoppas dom tar det på allvar nu och hjälper dig så snart som möjligt!

Anmäl
2019-05-20 21:38 #14 av: anonympajas

Min dag har varit helt ok. Två prov i skolan och sedan långuteritt med min lilla sötponny. Avslutar dagen utan ångest och ska stänga av alla socialamedier förutom Youtube, där jag ska kolla lite på typ therese Lindgren. Hon är så otroligt härlig och man blir så varm i själen när man kollar på henne.
Eller kanske kammi, då blir man alltid full i skratt. Tack för idag ❤

Anmäl
2019-05-20 22:13 #15 av: [Erica. Lundstrom]

faktiskt vart en bra dag idag. Så sjukt glad att jag har travstallet och hästarna i mitt liv. Var i stallet hela dagen idag och mår bara så bra när jag är i stallet. Känns så sjukt bra att få göra allt "normalt" igen. Börjar återfå min kondis och allt :)

En positiv sak jag märkt är att jag orkar mkt mer(om än jag tappade en del muskler osv) men det som är är att förr (spec mot slutet innan träningsförbudet) när jag ansträngde mig, vart jag trött men inte i musklerna utan huvudet å yr och ja, helt slut. nu, om jag ansträngt mig mycket känns det i ex benen men bara som vanlig träningsvärk. 

Något jag dock inte förstår (eller jo  förstår väl egentligen) är hur, HUR dessa veckor som vart en plåga å svår att gåigenom, hur tusan jag ej har minne från dessa åtta veckor...

är bara som en stor gröt, men var åtta veckor från det att jag var iväg å fixk min äs diagnos å depression diagnos(eller hette ej depreession, var ngt liknande fast man vart det en längre tid) till att jag från BUP fick tillåtelse att rida fullt ut igen, och minns typ inget från den tiden... låt sjukt men allt är en gröt... vet typ att lärare snackade med mig mkt men knappt om vad, eller vad som hände mer på bup än att de sa jag ej fick rida än för jag ej skulle ha det som kompensationsbeteende.

Från när jag fick börja rida igen för mina päron minns jag typ första ridturen, å första vanliga ridlektionen, men det är typ allt. 

första ridturen var hemsk. eller jag var överlycklig, men tappat så mkt. Kunde knappt trava, fick ont i benen å var trött efter knappt 10 min. kände mig som nybörjare. att styra, rida lätt å tänka samtidigt. kände mig så osäker också, men sen dess har vi tagit jättekliv och där vi står idag är många steg mer än innan vår paus. 

Vågar väl knappt erkänna det men tror att "pausen" var "bra". Fick vila upp mig, Han fick en välförtjänt paus och vila(vår början på året var klurigt då han började stanna å krångla osv,,så vart paus från dressyr några veckor och endast skog och galopp i skog- bra som kom ut där var att galoppen vart mkt bättre, och han vart lugnare i skogen.

Hoppas dock på lite flyt nu XD

Anmäl
2019-05-21 16:57 #16 av: Själshjärta

#1 och #4, jag beklagar era sorger. Blomma 

#1, jag känner igen det där med att bara vilja fara ut från skolan och till gravgården för att sitta där en stund. Min pappa dog när jag var 15 år och jag hade flera perioder när jag satt och tecknade hans gravsten i mitt anteckningshäfte på lektionerna och stirrade ut genom fönstret. Skolan kändes onödig och jag ville bara därifrån. 

Styrka till dig! Hjärta

Welcome to the Black Parade

Anmäl
2019-05-22 19:57 #17 av: Sunshine00

Min dag har varit okej, vi har spelat spel med varandra på rasten. Jag har dock någon typ av dysmorfobi, så det är jobbigt när tankarna tog så mycket energi och tid idag.

Vilken bra idé den här tråden var, jag är ny här på forumet.

Anmäl
2019-05-22 20:11 #18 av: silverfiisk

#17 Välkommen hit!

Anmäl
2019-05-22 20:15 #19 av: akvarium123

Min dag har varit ganska så stressfri. Jätteskönt! Allting känns som att jag är i tid med och provet som jag har imorgon känns som att det kommer gå bra. Måste bara plugga lite mer imorgon men det är ju alltid så för mig att jag pluggar i sista minutenSkrattar

Så just nu har jag bra med tid, säger jag som är tidsoptimist och som kommer senare imorgon säga att jag inte tänkt mig för tidigare. Men jag orkar inte plugga mer! Känns som att alla prov kommer nu i slutfasen. Och alla torsdagar och fredagar går bort för oss nu. Så det är sista riktiga veckan sedan är vi antingen lediga eller gör något annat på torsdagarna och fredagarnaGlad 

Nu är det inte alls långt till sommarlov!

Anmäl
2019-05-23 20:32 #20 av: Sunshine00

#18 tack!

Anmäl
2019-05-23 20:33 #21 av: Sunshine00

#19 Så skönt att det är nära nu :)

Anmäl
2019-05-23 21:34 #22 av: [Erica. Lundstrom]

"woho" nästa bup möte är i september, ksk lyckats bli av med dem äntligen, skönt inge mer panik inför att de ev ska väga mig osv. (de har ej gjort det på 1 månad(vart där varannan vecka nu) varav jag haft panik varje gång å ätit jättemkt innan för att ej de ska se ut som jag gått ned i vikt(om jag gjort det vill säga)

Anmäl
2019-05-25 20:32 #23 av: MEML

Känner mig lycklig, men samtidigt olycklig...

Cyklade idag. Har varit så osäker på att cykla då jag av okänd anledning är livrädd för att cykla bland bilar och cyklar.

Kände mig så fri och bara därför tänker jag cykla till skolan även om skolan ligger ganska så nära. Tar typ 10 eller 5 minuter att gå dit.

I am that I am

I will never give up my Pride


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.